Då har jag överlevt ännu en tisdag. Lite blandad kompott på min annars så hektiska dag. Hade full koll dock. Men marginalerna är inte stora. Mycket, mycket små och det finns inga utrymmen för utsvävningar en sådan här dag. Tjopp, tjopp.
Att gå till tandläkaren här är annorlunda. Peter skrev i ett av sina inlägg att de hade fått ett Valenitines kort från tandläkaren. Det brukar ju inte Folktandvården göra precis.
När man kommer till tandläkarmottagning här, så är atmosfären annorlunda. Det luktar mmm, få se nu? Business! Det luktar BUSINESS. För att ha en bra business så krävs det SERVICE. Och service är inte gratis. God knows.
Mitt besök den här dagen skulle ta 90 minuter. Och jag skulle inte byta ut mina tänder. Bara en fyllning. Jag litar på Dr Christian. Om han säger att min tand kommer att spricka om jag inte byter ut min gamla amalgamlagning, så tror jag på honom. Han visade tidigare en bild på min tand:
-You see those lines here. They´re small cracks.
Sure, tänkte jag och glodde så ögonen höll på att trilla ut. Jag är väl inte född tandläkare heller. Men det gäller att hålla god min. Fattade preciiiiiis vad han menade.
Nå proceduren påbörjas med att syster Heather tar hand om mig och gullpratar om ditt och datt. Kul. Ett tag då. Sedan får jag en bedövning. Så ligger jag en stund till och försöker köra visseltestet. Då märks det väl när bedövningen börjar verka. Det går ju inte så bra, plus att den där lilla haklappen man har på sig, blir blöt. Okej. Borra och ut kommer den gamla lagningen. Jag tror att den där sk sprickan berodde på att Dr Christian tyckte helt enkelt att min amalgamfyllning var jävligt ful. Han vill ju tjäna en hacka också. Nurå tänker jag, pluppa i den nya lagningen. Så enkelt är det ju inte, utan då börjar Dr Christian visa ett program, ett simuleringsprogram som snyggt ritar upp mina tänder. Guldfärgade såklart. Han trixar och fixar och får måttet av mitt hål, där gamla lagningen satt. It´s huge! På bildskärmen alltså. Programmet måste vara ganska nytt. Och spännande. Mina fingrar börjar smått röra på sig, för nu tycker jag att det ser mer ut som om han spelar ett dataspel än mäter det som ska mätas. Till slut får jag se en modell av min kommande lagning. JA! Knåda ihop den där klumpen och plutta i den. HA! Då går han! Till specialrummet för att fixa min nya lagning. Inte nog med det. Han frågar om jag vill se! Men vad fan. Det här kommer ju att ta hela dagen om han inte sätter fart.
Vad gör Heather då? Hon går omkring och småsjunger och tjattrar med ryskan Tatjana. Kan säga att Tatjana vill jag inte ha mer. Trots 16 år i USA, så var service inte hennes starkaste sida. Det kändes som om hon behandlade mig som en kula, som skulle stötas iväg i ett olympiskt spel. När Tatjana ser mig utbrister hon:
- Hav r joo, litl sistir?
Hon vet ju att jag är från Finland...
Efter en stund kommer Dr Christian och gör klart det han ska göra. Skönt. De där 90 min blev 135 minuter! Där rök den marginalen.
Minstingen hade en sk Early Release Day igår, dvs de slutade tidigare än normalt. Min underbara granne, Jody, som har sin son i samma klass, ställde upp som barnvakt. När jag hämtade Minstingen var hon så lycklig för hon hade ätit lunch hos Jody! Jaha, kul.
- Jag fick peanutbutter sandwich, fruit snacks and popcorn!
Popcorn? Till lunch? Okej hon fick i alla fall frukt. Trodde jag. Fruit snacks är ju typ winegum!
Okeeeeeej, inte klaga.
Hämtning av Tonårsdottern som skulle på sin sedvanliga western-ridning-lektion. Där sitter jag i bilen när jag plötsligt får se blåljus och piuuu, piuuuu. En polisbil stannar vid min sida. Glupsk, va fan har jag gjort nu då? Jag vevar snabbt ner rutan och ler så där fånigt när det liksom rycker lite i kinden. Poliskvinnan säger då, snällt, att vi (det var två andra bilar också) inte fick stå där. New rules. Blocking the drive way. Phew. Men vad fan skulle ljus och ljud på för? Det höll på att bli ett par lökringar i armhålorna. De älskar att visa sin makt här. Poliserna.
Behövde således inte skaka galler utan kunde gå på Grooven och då fick jag uppleva något som var mycket oamerikanskt. Vet faktiskt inte varifrån det kommer. Jag står där och blåser mitt hår. På skallen alltså. Men kvinnan bredvid mig blåste håret som sitter längre ner på kroppen! Inte speciellt diskret heller. Här bresades det ordentligt och jag kan föreställa mig ett flapprande på de där läpparna!
I bilen hem. ETT ASGARV!
11 kommentarer:
Haha både roligt och intressant inlägg!
Jag minns de där "fruit snacks" från när jag var aupair! Godis är ju var det är! Visst de har lite vätska inuti men..Tänk vad de lurar på konsumenterna!
Min tandläkare här i Sverige är också lugn, harmonisk och tar sig tid. Trots att det är Folktandvården. Han förklarar och visar. Dock har det inte gått så långt att de visar digitalfilm först :)
Ha en bra dag!
How r yu ltle sister...PRICELESS!!! Otroligt kul och irriterande.
Ryssar, fniss...Har en hel bunt ryssar här där jag bor och ja...Äsch jag säger inget.
Tandisarna är bra här, jag har noll att klaga på. Tycker att man blir så SEDD inom vården och det är ju mer än vad man kan skylla den svenska vården för. jag har ju med egna ögon nu sett en del under mina två veckor i Sthlm. Inte så kul. Människan bakom sjukdomen finns inte. Hemskt.
Här ser man till människan.
Ska själv till tandis på fredag. Det ska bli skönt att bli lite rotad i munnen, hahaha!!!
Jaja, visst...Luncherna här är ju bedrövliga..Fruit snacks är verkligen inget annat än godis...
tröttsamt...
Have a good day, Kulta Taina!!
KRAM!!!!
Haha du kan minsann få mig att le du. Helt otroligt med den där torkningen.
Själv har jag tandläkarskräck. Och tandvärk. Usch. Måste snart dit igen och kanske göra mitt livs första rotfyllning.
Åååh, få inte igång mig på det här med tandläkaren!! Håller med, det är business fullt ut!
MEN, vilken grej med den "hårblåsande" amerikanskan, haha!!!
Anna:
Bara ordet "fruit snacks" låter som värsta bra-iga mellanmålet! Själv försöker jag läsa noggrant på förpackningarna här. Upptäckt att flingor i alla dess varianter innehåller massor av socker. MASSOR!
Ha en fin dag du med ;)
Kram
Annika:
Mer irriterande än kul...du ska se hur hon ser ut! Som en tvätt äkta (?) kulstöterska! Keep your hands off me!
Så sant. Vården här ÄR bra. Så länge man är försäkrad och viftar med sitt lilla insurance kort. Så det ska jag inte klaga på. Men det tar ju sån tiiiiiiiid ibland. Visst, trevligt.
Nu ska jag slänga i mig lunchen. Ha en fin dag, Kulta Annika, hihi.
Kram
Lotta:
Torkningen är nog bland det värsta jag har sett. Så nära. Och inte på film! Men kul var det!
Tandläkarskräck är inte så roligt. Min fd kollega i Sverige har en syster som de var tvungen att söva eftersom hon inte hade varit hos tandläkaren på flera år och därmed en del hål. Vänta inte. Ta tjuren vid hornen och LE!
Kramar
Mz.olsson:
Betyder detta att du inte gillar tandläkare? Måste scrolla ner på dina tidigare inlägg och se vad det är som gör att du går igång på tandläkare. Amerikanska antar jag ;)?
Oh, My Gosh!!!
Livet over there är färgstarkt iallafall! Inte Swedish-greyish som här ;)
Haha, för någon med tandläkarskräck som mig själv, tar jag dock gullegullet och uppvisningarna hundra gånger hellre än "effektiv folktandvård" :-). Fast jag brukar vara så borta av bedövning att det nog inte är värt att sitta och visa mig grejer ;-).
Nog för att jag är beroende av min fön, men jag har då aldrig ens övervägt att föna något annat hår än huvudhåret :-O!!? My god, är allt jag har att säga om det. Och, om jag hade så mycket (och långt?) hår "där nere" att jag behövde föna det, skulle jag allvarligt fundera på en trimmer! Ok, nog med bisarra bilder i huvudet. Roligt var det i alla fall! ... Och vad gäller fruit snacks har vi det som lördagsgodis. Så nyttigt är det ;-). Stor kram!
Nilla:
HAHA. Färgstarkt med polisbilens röd-blå lampor. YES! Jag vill dock inte se dem efter mig fler gånger...
Jenny:
Ser jag henne igen ska jag plocka fram en trimmer och vifta med den framför ögonen på henne och hoppas hon fattar vinken! tack för tipset ;)
Kram
Hahahaha, men alltså, att du kunde hålla dig för skratt??! Jag hade stått och glott som en fågelholk kryddat med lite inslag av hur en tonårspojke ser ut första ggn...alltså med fascination och klentorgenhet på samma gång!
Lia:
Jag var nog så förvånad och såg troligen ut som en fågelholk. Först i bilen fattade jag vad jag hade fått "vara med om"! Wow vilken grej, hahahahaha! Det går inte med ord att beskriva synen. Den är bara obetalbar!
Kram
Skicka en kommentar