Nu börjar det märkas. Minstingen, som fyllde 5 på julaftonen, har börjat blanda svenska och engelska efter drygt ett år här. Vi satt och pratade om storebror, som bor i Sverige och plötsligt säger hon:
- Åh vad jag missar min bror.
Hon hade även en fundering om skolbusschauffören:
- Vet han verkligen var jag lever, mamma?
Hur ska jag göra? Hemma pratar vi svenska och läser svenska böcker för henne. Annars så pratar hon engelska både på dagis och i skolan (Kindergarten). Införa "svenska timmen" en gång i veckan kanske?
14 kommentarer:
Precis så där pratar mina barn också! Som den här: Jag kan inte äta mer. Jag är jättefull!! Vi pratar också bara svenska här hemma. Så jag var lite förvånad över att de skulle ha problem med det. Men det är väl kanske inte så konstigt, när engelskan är överallt runt omkring dem! Tror inte att man behöver göra nåt stort av det. Det ger sig nog...
Haha! Det låer så gulligt tycker jag. Och det kommer nog att lösa sig automatiskt.
Ojdå.. Missar hon mig :) Lillan då.
Mz.olsson:
Jättefull! Hahahaha! Har en väninna som flyttade tillbaka till Sverige efter 3 år UK och hennes söner fick extra lektioner i svenska när de kom hem igen. Tycker språket är så viktigt.
Anna:
Ja kanske det gör det ;)
Albert:
Visst var det gulligt?
Kram
Jag tycker det låter rätt gulligt faktiskt! Men kan förstå att du tycker det känns sådär. man vill ju gärna att ens barn ska behörska åtminstone sitt modersmål helt. Å andra sidan kanske det bara är så under en tid? Hon är ju liten än och håller fortfarande på att lära sig "sitt" språk. Så om ni fortsätter prata svenska hemma, äsa svenska böcker och visa henne svenska filmer så tror jag inte det kommer bli något "handikapp".
Kram!
Saltis:
Tänker på alla de finnar som kom till Sverige en tid då arbetsmarknaden såg annorlunda ut. En del av dem har fortfarande svårt med språket. BÅDE svenskan och finskan. De var ju vuxna förstås...
Det gäller att hålla igång svenskan här hemma och "rätta till" när hon snubblar på orden. På ett fint sätt och inte med pekpinnen.
Ha en fin dag och hoppas ni mår bättre nu!
Kram
Det ordnar sig säkert! Men kanske ett tips att när hon väl börjat riktiga skola ha svensklektion någon timme i veckan (anlita någon t ex). Men det kommer nog ge sig ändå, särskilt när ni båda pratar svenska hemma. Kanske värre om en förälder pratar ett annat språk?
Anna:
Du har nog rätt. Tycker dock att Kindergarten här ÄR som en riktig skola redan. Hon ska kunna hela alfabetet, räkna och läsa enkla böcker!!!!! Hon har ju läxa flera ggr i veckan. Ska nog fundera på att införa något när hon blir 6 år, som du föreslår.
Jag tror att det reder sig, framförallt om ni reser till Sverige på sommaren, etc. Då brukar jag se hur svenskan tar jättekliv frammåt med mina barn i alla fall, plötsligt blir det så levande för dem och mer användbart än bara hemma med mamma och pappa. Kompisar, släktingar etc pratar ju inte engelska i Sverige. Annars, om ni ska stanna länge i USA, skulle jag rekommendera att se om ni har en "svenska skolan" nära er. Jag vet att det finns ett gäng i NY-området i alla fall, där barnen träffas typ varje eller varannan lördag eller söndag och har skola på svenska. Mathilda tycker det är jätteroligt! Kram!
Jenny:
Det blir en resa per år till Sverige och den blir ju inte speciellt långvarig åt gången. Men jag ska kolla uupp svenska skolan som du nämner! Tack för tipset!
Ha en tisdag.
Kram!
Jag har kommit på mig själv att jag ibland använder de engelska orden, när jag pratar med 5-åringen. För att det är ord som han lärt sig på engelska och inte kan på svenska. Som "Har du din back-pack nu?" Men det där ska jag verkligen ta mig an o försöka sluta med, för det hjälper ju inte svenskan direkt!! Så jag tror, att om ni bara är flitiga o håller hårt på att ni bara pratar svenska hemma (och inte börjar med svengelska själva:), så tror jag inte att barnen kommer att ha några större problem. Och ja, rätta när det blir fel.
Jo, Kindergarten är ju skola också, men jag menade att hon kanske har tillräckligt med skola just nu. Men å andra sidan kanske man ska börja tidigt så..
Mz.olsson:
Precis så gör jag ibland också och jag har börjat ta mig i kragen ordentligt nu så att JAG iaf försöker prata så rent som möjligt.
Anna:
Ja det kan bli fööör mycket skola. Hon är ju bara 5 år och jag trodde att det var lite som lekis hemma. Vi får se om hon ska upp i ettan i år...Vill inte pressa henne för mycket.
hvad jeg ledte efter, tak
Skicka en kommentar