En vanlig start på dagen och några reflektioner

Dags för lunchrast. Kikar in här och tänkte skriva några rader om hur en vanlig dag startar hos The Olssons.

Kikar med ena ögat på klockan, 5.05 am. Maken är vaken och fixar kaffet. Ska jag snooza lite? Bara liiiite. Näpp! Jag kan inte somna om när jag väl har vaknat, så jag kliver upp och det är SVINKALLT i huset! Termometern ute visar på - 12 Celsius och det känns tamej sjutton lika kallt INNE! Vi har blivit som amerikanarna och förstått att husen är något sparsamt isolerade. Med andra ord så funderar jag på OM DE ÄR ISOLREADE ÖVERHUVUDTAGET? Så vad gör vi, jo vi drar ner på värmen under natten och givetvis har Maken gjort lite research och kollat vad de andra har för temperatur inomhus. Han drar ner det till 61 Fahrenheit (ca 16 grader Celsius) och jag lovar er att det känns som MINUS 61!

Tofflorna åker snabbt på, likaså en TJOCK fleecetröja. Väcker tonårsdottern 05.20. Får till svar (same procedure every morning) - Tio minuter till zzzzzzzz...

Springer ner och häller i mig dagens första kopp kaffe. Mmmm värme! Kollar termostaten och vrider upp till 69. Maken kikar lite över axeln men säger inget. Han vet att jag behöver tinas upp. När ett hus är dåligt isolerat så HÖR man ju allt också och när pannan sätter igång så låter det som om det är en raket i vår källare som ska skjutas upp vilken sekund som helst. Inte nog med det. Mitt "kontor" är precis ovanför pannrummet och när jag sitter i telefonmöten så kan det ibland komma:

- What in heck is that? Do you hear?

Vissel vissel by me.

Tio minuter har gått. Rusar up igen för att väcka tonårsdottern. BREAKFAST! Springer ner igen. Andra koppen åker i. Börjar tina upp. Minstingen ropar:

-Mammmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaa! Jag är VAKEN!

Maken springer upp och bär ner henne. Han gör iordning en kopp choklad åt henne. Frukost äter hon på dagis. Sedan sitter hon i soffan och kikar på Noggings. Klockan är inte ens 06.00 am och ALLA är vakna i vårt hus. Inklusive hunden som springer i fötterna på en och viftar på svansen. Han ska väl tinas upp han också?

En tallrik flingor med soyamjölk (som jag börjat med nyligen) och fram med tidningen, Hartford Courant. Eländes elände överallt! Unemployment, lay offs, shut down, stabbing in Hartford (vardagsmat). Another lovely day! Blev ju på bra humör av den där tidningen. Maken puss puss och så drar han iväg. Strax efter 6. Han brukar åka tidigare.

Släpar upp Minstingen som vill ha en till Snow Day:

-Snälla mamma. Vi kan väl ha en Snow Day.

Försök förklara för en 5-åring att det är inte jag som betsämmer det. Även om jag nu skulle vilja det. NO MORE SNOW DAYS!

Morgontoalett, kläder på, fram med dagisväskan, skolryggsäcken, leta rätt på vantar, mössa. Just det, täckbyxorna var lite för skitiga. Skulle ha tvättat dem igår. Äh de får duga en dag till. Uppifrån:

-Mamma, kan jag få skjuts idag? Jag har ju CAPT test idag och busschauffören kommer alltid så sent till skolan?

Kommer han för sent undrar jag? Men så är det ju inte utan det är ju givetvis bekvämare att få skjuts och slippa stå där ute och vänta i kylan. Bussen är "nästan" för sent vid skolan. Denna morgon ger jag med mig. Det är ju i alla fall CAPT.

In i bilen med flickorna. Klockan 07.00. AM. Först till high school och sedan till Day Care. På vägen till dagiset vill Minstingen lyssna på jazz. Fråga mig inte vad det är för skiva som ligger i. Det är hon och Maken som oftast lyssnar på den.

Kommer fram till dagis och vad får jag se! En ung mamma med fyra små barn, varav de två minsta är tvillingar. Två månader gamla!!!!!!! Hjälp, de ska vara på dagis en hel dag. Samtidigt som hon bär på två barnstolar med dessa små liven i, försöker hon locka de två andra barnen med sig in. Den ena är 2 år och den andra 3 år. Snacka om att ha händerna fulla! Erbjuder en hand och hjälper henne in med de två andra som tycks ha frusit fast i marken för de går så låååååååångsamt. Hon vänder sig om och tackar och LER! Hon orkar le och jag håller på att svimma av att bara beskåda detta.

Minstingen tar av sig ytterkläderna och sätter sig vid bordet och för att äta sin frukost. Som tas med av oss. Såklart. Även lunch är nerpackad. Den äter hon innan hon åker till skolan. Hon hämtas av en van från dagis som tar henne till Kindergarten. Sedan kommer hon hem med den vanliga gula skolbussen.

Puh, åker raka vägen hem. Börjar titta mig omkring. Men guuuuuuuuuud så vackert det är. Solen skiner, snön ligger så vit (och ren) på marken och det är som i ett fotografi. Just det. Jag har ju kameran med mig. Ingen systemkamera. Nej nej bara en vanlig digital med några knappar för klick. Jag tar några bilder. Under tiden som jag kör. Det går långsamt. I promise.

Väl hemma blir det en kopp kaffe till och så raska steg mot kontoret för att förbereda ett telefonmöte och en förhoppning om att uppskjutning av raketen i källaren är senarelagd!

Tonårsdottern sminkar sig innan det bär iväg till skolan.

Klädproceduren för Minstingen är bland täcken och kuddar.
Det tar alltså väldigt lång tid.

Hunden vill ha koll när flickorna ska åka.

Frukost time på dagis.

"Vår" gata i Simsbury.

"Vårt" hus omgiven av snön som föll igår.