Märkte att jag inte har skrivit så mycket om min träning. Har jag lagt av? Nääää, vet ni vad, det har jag INTE! Och maran den kryper närmare och närmare och snart är det alltså dags för FINNKAMPEN mellan Maken och mig. Han verkar vara i bra form. I helgen tog vi en liten löprunda på 3 mil och då märkte jag att jag kommer att få kämpa som en idiot under maran. Tror ni jag sa något? Aldrig! Jag kommer inte att ge mig och blodsmaken i munnen under loppet kommer att kännas, var så säker. Maken har dock klagat lite på ryggen. Fegar han ur? Det hoppas jag inte, för jag vill verkligen se honom på startlinjen och när han stapplar i mål. Efter mig. Jag vet att jag är stor i truten nu, men så är det det som ger mig sisun också, dvs att släpa mig runt dessa 42 km.
Nu är frågan om jag ska ha GPS-klockan på mig när jag springer. Den stressar nämligen upp mig lite. Jag kollar den alltför ofta och tappar fokus på att springa och njuta. Förresten, vem njuter efter 3 mil??? Jag märkte i lördags, när jag sprang, att jag kollade klockan typ var hundrade meter för att konstatera hur långt det var kvar. Det är ungefär som när du har tagit kölappen på systemet och du vet mycket väl vilket nummer du har, men ändå ska du kolla lappen varje gång det plingar till och det är nummer xx som står på tur. Det går ju inte fortare precis. Jag har i alla fall inte bestämt mig hur jag ska göra.
Under tiden vi sprang, var Tonårsdottern och Minstingen ute på långpromenad med hunden och tog en massa coola höstbilder. Se bara här:
That's all for now...
13 kommentarer:
Jag hejjar stenhårt på dig Taina. Du fixar detta med maran. Jag tycker du är supertuff som ens ställer upp på en mara. Det är minnsan inte vem som helst som klarar det. You go girl!
Kram!
Oj, tusan också. Jag skulle gärna vara en liten finnmygga som fanns med på någon av er när ni tänker genomföra Finnkampen. Du fäster väl kameran i pannan så vi andra kan få se bilder?
Vad månde bliva av Minstingen? Modell?
Kram
från ålandsskogarna
Karin
Desiree:
Åh tackar!!! Nu är jag ju supertaggad. Och jag lovar jag ska göra mitt bästa, dvs GE JÄRNET!!!!!!!!!
Kramar!
Pettas:
Hahahahaha! Dets kulle vara något, att ha en liten kamera med sig. Jag tror jag får förlita mig på åskådarna istället och koncentrera mig på att i alla fall komma före EN PERSON i denna tävling. Då är jag nöjd.
Ja du, Minstingen lär sig en hel del av sin storasyster. På gott och ont...
Kramar från CT skogarna
Ni har verkligen fått höst. Här är löven fortfarande gröna...
Fina bilder!
Lägg bort GPSen, i alla fall när du springer långt! Låter inte hälsosamt att känna sig stressad...
Klart att du slår maken! Jag håller på dig!
Go for it!
Jag hoppas att det inte fortfarande krånglar på min blogg...
Kramar!
Heja heja heja!!!!!
Det komemr gå rba. Men har inget råd om GPSn. Svårt det där. om du känner att det tar mer än det ger kanske det är en tanke att skita i den?? Jag är ju mer för känslor än för teknik och tränar hellre på känsla, MEN jag tycker OCKSÅ att det kan vara kul att ha mer koll och ibland när jag itne har tagit vare sig tid eller haft pulskoll eller liknande så kan jag ångra det lite i efterhand. ;-)
Sedan JÄTTEFINA bilder på dina underbara tjejer!!!!! Ojojoj! Fotomodeller båda två!
Kramar!!
Oh, my. Tala om Finnkamp! Är det New York-maran som gäller?
Väldigt fina bilder på väldigt fina döttrar!
Kramelikram!
Lämna klockan hemma!! Gjorde det nu när jag sprang Lidingöloppet och det var det bästa jag har gjort. Stressar också gärna upp mig och kollar klockan i tid och otid och tappar bara fart genom att göra så. Men att njuta när man springer 3 mil kan jag skriva upp på. Jädrar vad jag älskar mina långpass! Vilka fina flickor du har Taina och kul att det passar på att ta vovven på prommis när ni springer långpass, det skulle jag aldrig få mina barn att göra...
Kramen
vilka fotomodeller ni har hemma hos er! jättefina!
du måste definitivt vara lite tokig som utsätter dig för så långa lopp, men klart du ska bevisa för maken vem som har sisu och vem som inte har det ;) ;)
kram!
Absolut underbara bilder! Vilka färger - och vilka tjejer! När det gäller maran har jag inga råd att komma med, blir matt bara vid tanken, men jag håller på dej...
Malin:
Tackar! Bilderna har Tonårsdottern tagit. Och visst syns det att hösten kommit. Det är så fint nu, tycker jag.
HeLena:
Det verkar fungera med att kommentera nu. Men jag har lite bekymmer på andra ställen nu. Kommentarerna försvinner.
Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra med GPSen än. Vi får se. Det är inte hälsosamt att känna sig stressad. Löpning ska ju vara avkopplande sägs det! Hahahaha!
Kramar
Saltis:
Skitsvårt det där med klockan! Jag kan också ångra mig efteråt och då är det för sent ...få se hur jag gör.
Bella står för bilderna och visst är de fina, mina små flickor.
Kramar!!
Anna:
Finnkamp på hög nivå och det är inte NYmaran. Tyvärr. Det är Hartford maran och den är betydligt mindre men helt ok ändå.
Flickorna tackar för den fina komplimangen.
Kramelikram
Jenny:
Jaa du, vi får se hur det blir med den där klockan. Jag har ju aldrig behövt den innan...men snart måste jag bestämma mig.
Tackar, bilderna på flickorna blev bra. Hon är duktig på att ta bilder, Tonårsdottern och promenad med hunden tycker de är kul.
Kram
Ingela:
Liisa lär sig snabbt av Bella hur man posar inför fotografering. Märks, eller hur?
Javisst är jag nog lite tokig. Men så är jag ju finne också! Hahahahaha!
kram
Grekland nu:
Bilderna blev riktigt bra. Nu kan ju inte jag ta åt mig äran. Det var en perfekt dag för fotografering med höstfärger och tillika solsken!
Kom igen, Taina, kom igen! Klart du fixar honom, krokben i starten bara och off you go!
Vilka fina foton! Gillade Minstingens outfit också!
Skicka en kommentar