Ledig, vad är det?

Vad är det som får en att trycka in så mycket som möjligt under helger? Varför inte bara ha en tom kalender och så fort det dyker upp en idé i skallen, ska jag vicka på huvudet och skaka ur det? När fredagen kommer så infinner sig först ett lugn och en sinnesro. Den varar i typ två sekunder och sedan är det fyr i hjärnan.

I fredags hade jag först glömt bort att jag hade tid hos sjukgymnasten (min axel). Eftersom Tonårsdottern skulle jobba efter skolan, så fick Minstingen följa med. Det hade hon ingenting emot. Inte som mor inte. Väl där lyckades hon prata hål i huvudet på de flesta, inklusive min sjukgymnast som hade ett påklistrat leende när vi gick därifrån.

Kvällen hade jag först kunnat tänka mig stanna hemma, men så hamnade vi på ett av våra favoritställen i Hartford, nämligen Black Eyed Sally´s. Minstingen fick följa med. Tonårsdottern upptagen igen. Väl på restaurangen, som var fullpackad eftersom det var ett känt band där, träffar Minstingen en av fröknarna! Jag undrar vad hon tänkte. Det här är inget ställe Simsburyborna tar med sig sina barn en fredagkväll. Minstingen stormtrivdes, som vanligt och gick fram till bardisken och ropade "Hi Mrs G". Fint.

Lördagen var det hästshow för Tonårsdottern. Inte på eftermiddagen utan tidigt på morgonen och dit skulle givetvis jag följa med. Jag som aldrig rör en häst. Och kallt var det. Showen var utomhus. Dottern fick inte rida sin vanliga häst och red med en ny grupp varav vissa såg osäkra ut på de stora bestarna. Till slut hände det. Två hästar går rakt in i varandra och Tonårsdottern flyger av! Men hon klev upp igen och fick stora applåder för detta. Såklart! Phew, säger jag bara.

Minstingen var på sin konstklass, vilket alltid är uppskattat. Maken och jag tränade. Ihop. Ja jag vet! Det händer inte ofta. Jag har lite känningar i "baken" och baksida lår efter maran. Tar det lite lugnare med långpassen nu.

Inte ens lördagkväll blev en familjekväll. Tonårsdottern ute och grannen på middag hos oss. Trevligt, men sent. Det gör ingenting om det blir det, men eftersom den här familjen har någon sorts inre klocka om att vi ska vara uppe före tuppen, så kan dagen efter bli något kämpig. Men upp kom jag, skjutsade Tonårsdottern till jobbet och sedan var det dags för oss att "måste hitta på något nu när vi är lediga"! Det blev först Hartford och lunch på Sidewalk Café och sedan eftermiddagen i Pumpkintown i East Hampton. Det stället var verkligen överreklamerat! Efter typ en halvtimme kände jag mig lika tom i huvudet som en urgröpt pumpa. Inte undra på det, allt var ju pumpalikt! Men Minstingen trivdes och sprang omkring som ett yrväder och hälsade på alla pumpamänniskor som hette allt från Emily Eggplant till Chili Pumpkinman.

Det lyckas inte alltid det här med att vara "söt" på bild. (Black Eyed Sally´s)

Bordsdukar av papper är kanon att ha. Speciellt när barnen är med.

Tonårsdottern rider in.

Det här går ju riktigt bra.

Eller inte.

Åh vilken turistbild. (Pumpkintonw)

My new friend!

HELP!

Kom inte så långt med den här...

Lite makabert "I lost my head..."

Nä men, ET!

Upp med händerna!

Den där skylten ser bekant ut.

Pumpahäst. Eller är det en pumpaåsna?

Här har vi Chili Pumkinman.

Då var det dags för ny jobbvecka som är mer än proppfull med uppgifter och möten. Kavla upp ärmarna nu Taina! Snart är det helg igen och då kör vi i hundra igen. Ingen ro. Ingen vila.