Show & Tell: Ljus

Ljus för mig symboliserar så mycket, så som värme, saknad, kärlek och liv. Temat, som Erica valt, dvs ljus, är ett tema som berör. I alla fall mig. I detta nu tänker jag på de stearinljus vi tänder vid olika sammanhang. Vi kanske tänder ljus för att det ska symbolisera något speciellt. Ibland bara för att öka mysfaktorn. Men jag tänker på de två ljus som tänds i fönstren den 6 december. Då firar nämligen Finland sin självständighetsdag (1917). Om denna tradition lever vidare i någon större utsträckning idag, vet jag inte. Men när jag var liten så minns jag dessa två ljus.

Ingen vet exakt vad dessa två ljus symboliserar och det finns flera teorier varav jag har fastnat för en och tror stenhårt på den. Det ena ljuset symboliserar alla de soldater som begav sig ut i krig och det andra de soldater som återvände hem. Även teorin om att det ena ska symbolisera hemmet och det andra fosterlandet, är en fin tanke. Men varför jag föredrar den första är pga mormors far. Han blev aldrig det andra ljuset.

Traditionen att tända två ljus började långt före finska vinterkriget och andra världskriget. Men syftet passade lika väl in senare. För fler soldater gick ut i krig och en del soldater återvände hem. Mormors far kom aldrig tillbaka. Enligt rykten, blev han tillfångatagen i Ryssland under 40-talet och där blev han kvar. Mormors mor, som vi kallade för "vanhamummu" (gammelmormor), satt ofta vid fönstret och tittade ut. Jag undrar vad hon tänkte på, där hon satt i sin mönstrade klänning och huckle på huvudet. Väntade hon på att han skulle komma tillbaka? Och att han också skulle få bli det andra ljuset.

Kära vanhamummu, saknaden efter dig är så stor. Hur stor saknaden var för dig, då du satt där och väntade i nästan 40 år, kan jag inte ens föreställa mig. Önskar så att din älskade make hade varit en av de återvändande. Det andra ljuset.

Det var en gång en mamma

..som älskade att springa och så här såg hon ut efter onsdagens löppass i hällande regn.

På morgnarna är hon tvungen att väcka storsnarkande ungar, så som Minstingen i det här fallet.

Mamman konstaterar att det snart är Halloween när tröjor med blinkande häxor ska tas på.

Hon har lärt sig att vara tyst på morgonen. Annars vaknar Tonårsdotterns "andra sida" upp. Speciellt när det ska knölas ner böcker och lunchpåse i en fancy smanschcy (opraktisk) skolväska.

I bilen har mamman lyckats spänna fast Minstingen efter mycket om och men. Att ha ett "flygande" gosedjur mitt i nyllet gör den proceduren något komplicerad.

Just denna morgon har mamman bråttom hem. Men det bryr sig Minstingen inte om. Först måste hon prata när hon kommer till dagis. Som om hon inte har gjort något annat heeeela morgonen.

"Snälla Minsting, kom nu och häng av dig jackan", säger nu den mer trötta mamman.

Sedan låter Minstingen som Alfons Åberg "Jag ska bara..." och kramar om en av dagiskompisarna.

Hon säger hejdå och tittar på sin Minsting och konstaterar att hon har det bra där.

Efter ett par år i Amerikat, har mamman börjat vänja sig vid skolbussarna och väntar tålmodigt på att få rulla vidare.

Vid en av bensinmackarna ser mamman att bensinpriset har gått upp ett par cent igen. Den kostar nu 2.79 dollar/gallon. Hon är för lat för att räkna ut det i kronor per liter. Hon bor ju i Amerikat nu så "who cares" vad det kostar i Sverige?

Vid ett av Simsburys miljontals trafikljus, tycker mamman att Webster Bank byggnaden är ganska fin. Det hade hon inte tänkt på förut.

Hon funderar om hon behöver något från mataffären. Här handlar mamman de varor hon glömt på sina storhandlingar, som oftast sker på Stop & Shop.

Eller behöver mamman, eller någon annan i familjen, något från apoteket-kosmetika-torrvaror-dricka,-godis-you name it-affären. Tonårsdottern tjatade om lipsyl. Men det skiter mamman i just nu.

Mamman njuter en stund av alla vackra färger.

Det är tyst och lugnt och lekparken gapar tom.

Promenadstråket, Iron Horse Boulevard, täcks mer av löv än människor.

Mamman tittar åt vänster och ser att glasskiosken (huset) slagit igen för säsongen.

Medan Starbucks har öppet året om. Någon Latte idag? Nä, mamman skippar det.

Hon konstaterar att horan har bytt yrke, florist, och öppnat en egen butik "Horan's Flower". Nice.

Tänk att allt ska vara så jävla mycket större i det här landet. Till och med spindlarna!!!

Oj, tänker mamman. Trasselsudden måste ju ut innan arbetet börjar.

Mamman njuter av morgonsolen där den kikar fram bakom grannens hus.

Bara den skulle ge fan i att lysa så mycket på dessa näst-intill-omöjliga-att-tvätta- amerikanska-opraktiska-fönster. Hon ser att fönstret till matsalen är smutsigt. Suck.

Mamman konstaterar även att de (Maken) har glömt att plocka in möbler från altan. Det blir en till punkt på att-göra-listan.

Plötsligt tycker mamman synd om den stackars, lilla övergivna basketkorgen. Säsongen ÄR över, lille vän. Hon går in och...

...öppnar PEPPARKAKSBURKEN! Nu plötsligt blev allt SÅ mycket lättare och snipp snapp snut så var sagan slut!

Paparazzi

Gårdagen hade lite av det vanliga tisdagssyndromet i sig. På morgonen, efter att jag hade lämnat Minstingen på dagis, kom jag på att hon skulle ha stövlarna med sig till skolans utflykt på eftermiddagen. Fick åka hem, hämta stövlarna, tillbaka till dagis och sedan hem igen.

Men på vägen hem blev jag tvungen att leka lite paparazzi för plötsligt kom det en Eyewitness News bil! Nyfiken som jag är, slängde jag mig över min handväska och grävde efter kameran. Fanskapet låg i botten och det fanns ingen tid att spilla! Ut med hela skiten på sätet, ta ut kameran och börja fota som en besatt i bilen. "Vad händer, Vad händer? " En man kliver ur och börjar släpa ut en något större kamera än min. En liten detalj så där. Han gick lite långsamt för att det skulle vara något livshotande. Men spänningen var olidlig!

Eyewitness News bilen. Något STORT måste ju vara på gång!

En modell större kamera. Men det är säkert för att få bra och smaskiga bilder av "något".

Men vänta nu! Fotografera du TRÄD???????? Kunde du inte ha sagt det TiDIGARE???

Life is full of surprises.

Minstingen var i alla fall på en sk Pumpkin Patch, dvs utflykt där de fick plocka varsin pumpa med sig hem, åka haunted hayride och besöka ett haunted house. Minstingen berättade att hon skrek hela tiden i huset efter att hon hade sett ett skelett med bruten nacke! Och här förbjuder jag ungen att se på skräckfilm hemma!

När väl flickorna kom hem från skolan hade jag en överraskning åt dem. Vi ska till Snälla Sjuksystern och ta mjuka och fina sprutor! Det finns ju inga mjuka och fina, men hur skulle jag annars förklara för en spruträdd Tonåring och en Minsting på 5 år? Jag ringde nämligen till vår doktor och frågade om de hade H1N1 vaccin och de sa ja! Många amerikanare har sk pediatrician, dvs specialläkare för barn och ungdomar. Jag listade hela vår familj hos samma doktor när vi flyttade hit och det har fungerat hur bra som helst.

Båda är alltså vaccinerade nu. Ingen vanlig näsinjektion här inte! Rejäla sprutor ska det vara! Minstingen måste ta ytterligare en om en månad.

I väntrummet en som INTE gillar sprutor...

...och en annan som har fullt upp med att "läsa" en skvallerblaska.

På vägen hem stannade jag till vid den lokala Dunkin Donuts. Såklart!

Så efter en massa icke planerade bilfärder så blev det till att röra ihop en middag till flickorna innan jag drog till gymmet. Wrooom till gymmet och det började kännas normalt igen. Dvs inte mycket tid att i lugn och ro sätta sig på toaletten här inte! Ska vara glad att jag inte kommer ut med toapapper flängandes ut ur byxorna. För det har ju faktiskt hänt mig. Men det tar vi en annan gång....

Boo

You've been Booed! En ny lek här i Amerikat och som jag fick lära mig igår. Fyra gånger hände det och barnen (kan ha varit vuxna också) måste ha haft jävligt roligt åt min virriga blick, där jag stod i dörröppningen och ropade "Helloooooooo". Ingen syntes till. Självklart INTE. Det är ju det som är meningen med det hela. "Någon" ringer på ens dörr, lämnar en godispåse och springer iväg och spanar på håll hur man reagerar när man öppnar dörren och finner ingen där. Eftersom denna lek verkar vara himla populär i vårt område, samtidigt som denna svenska familj är lättlurad, så har ju givetvis vi blivit måltavlan för många. Busringningarna kommer att fortsätta om lappen inte kommer upp. Lappen om att vi redan blivit "Booed" och att "The Phantom Ghost" redan har varit här på besök. Lite trög var vi (eller jag) innan lappen kom upp. Till en början var det ju gulligt av "någon" att lämna en godispåse. Bara så där. Men till slut fattade även jag, att det här var en sorts lek, där reglerna för mig var helt okända. Gud vad fånig jag måste ha sett ut där jag stod och spanade ut i mörkret!!! Men hämnden är ljuv, hehe.

En sådan här lapp ska man alltså ha för att unvika att bli Booed igen.

Minstingen trodde på fullaste allvar att det var the real ghost och sprang omkring och letade efter spöken. Givetvis ringde det på dörren när hon hade lagt sig, men inte hunnit somna. Vad händer? Jo hon hoppar givetvis upp som en guttaperka och ropar " The ghost is here again, Mom! Find him! Find him!" Jag är ju inte sämre än att jag ger mig in i hennes lek och DET måste ju ha sett ännu sjukare ut för grannarna, när jag efter min förvirrade blick i dörröppningen ses springa omkring med Minstingen i huset och vifta med armar och ropa "Boo". Nu har de något att prata om igen då. Om dessa svennar på gatan.

För säkerhets skull hängde jag upp en sådan här för att hålla alla spöken borta! Hunden gillar den INTE!

Jag däremot, skulle vilja säga Boo åt CDC (Centers for Disease Control), som inte lyckats få fram tillräckligt med H1N1 vaccin! Till Connecticut har det distribuerats knappt 130 000 vacciner mot lovade 500 000, fram till mitten av oktober. Det bor ca 3,5 miljoner i den här delstaten. Vår guvernör, Jodi Rell, har skrivit ett öppet brev till Kathleen Sebelius (Health and Human Services Secretary) och bett dem se över tillverkningen och distributionen av vaccinet NU!

Svininfluensan härjar för fullt på skolorna i Simsbury och på Tonårsdotterns high school, är nu drygt 300 av 1500 elever hemma. Om alla dessa drygt 300 har svininfluensan är dock oklart. Även på Minstingens skola härjar influensan. Vi blev ombedda att skicka med barnen "antibacterial wipes" så de kan hjälpa till i skolan att torka av allmänna ytor, så som bord och dörrhandtag. Smittan måste stoppas till varje pris!

Det blev lite mer än bara mellanmål i Minstingens ryggsäck idag.

Boo åt CDC och influensan!

Premiär

Nu är jag på gång. På språng. Jag har sprungit i helgen! Om man nu kan kalla det för löpning, mera joggning kanske. Det spelar egentligen ingen roll, för jag är så himla glad att jag klarade av det. Om det kändes, dvs gjorde ont? Tacka fan för det, men det var det värt! Kirurgen sa att det är ingenting som kommer "att gå sönder" och då tolkade jag det som om det var fritt fram för träning. Om än så i lättare form.

Förutom löpningen så har vi mest tagit det lugnt i helgen. Maken var bortrest och kom inte hem förrän på söndag eftermiddag. Han var iväg på fiskeresa med sin lekkamrat, dvs vår granne Bob. De befann sig någonstans i Adirondack regionerna, som ligger i NY state. Ingen fisk så långt ögat kunde nå. Jag såg då ingen.

Flickorna och jag hade premiär på Target Store i Torrington, som ligger ca 30 minuter från oss. Har ju läst om att det ska vara en bra affär och jag kan bara instämma! Tonårsdottern drog direkt åt ett håll och jag hade fullt sjå att hålla reda på Minstingen som blev hög av alla dekorationer. Inte bara Halloweenprylarna utan även alla juldekorationer som redan tagits fram.

Vi passade på att käka på Chinese Buffè när vi ändå var i Torrington. Där finns verkligen ALLT och även om det heter Chinese så finns det givetvis ett inslag av andra asiatiska maträtter samt en del amerikanskt, typ pommes. Jag smaskade på sushi och dumplings. Mumma! Till det drack jag te (varmt). Till efterrätt blev det massor av frukt så som lychee, mango och melon. Också mumma! Någon durian syntes inte till och det är väl tur det. Det luktar skit om den.

Himmelriket för ett barn!

Bara titta. Inte röra. Det är svårt när man bara är 5 år.

Scary!!!

Kan vi inte ta med honom hem, Mom?

Boo! (vid det här laget började svetten rinna på mig)

"Oh Mom. Look!" Och överallt glittrade det. Phew.

Någon som missat Star Wars? Varför inte en del av figurerna i granen i år?

På söndag var det Costume Party. För de fyrbenta alltså och vår Dino var Hot Dog. Vilket spektakel men flickorna hade roligt. Många skratt blev det i alla fall. Vinnaren, som vi inte lyckades få med på bild, hade skor på sig och gången blev bara "silly walks".

Här kommer jag med Hot Swedish Dog. Tonårsdottern skulle absolut INTE gå runt. Hur pinsamt är inte det liksom?? Dah!

Ska du på fest eller?

Klart att det fanns cowboys. Vi är ju ändå i Amerikat!

En del gjorde tricks inför juryn. "Give me five"!

Är jag en hund eller groda nu då?

Undrar vad som händer där borta?

Söndagen avslutade jag och Maken på en lokal restaurang, Meadow Asian Cuisine.

Här tillagas Crisp Lettuce Wraps med räkor i.

Vad händer idag? Jobb, jobb och åter jobb.