Nyfiken som jag är så öppnade jag det och fick då se detta:
Jaha, tänker säkert någon. Var det adresserat till mig, dvs stod det Taina på paketet? Nä. Det gjorde ju inte det. Det var adresserat till Jonas. Hm, hade jag gjort bort mig nu? Ringde Jonas och frågade om han väntade på paket, vilket han INTE gjorde. Öh? Jag kollade packsedeln och kollade vem som var leverantör och ringde upp dem. Till svar fick jag att detta var en gåva från dem som tack för det senaste inköpet som gjordes där. En juvelerare i NYC!
En del av er vet att jag älskar spänning, är nyfiken och tar gärna på mig detektivhatten. Så även denna gång. Min fantasi skenar iväg ibland och det är inget fel i det. Livet blir så mycket mer spännande då, för plötsligt är det som om jag befinner mig i en filminspelning. Skitkul!
Dagen för inköpet hade visst skett en dag då Jonas befann sig här hemma. Det här blev komplicerat och jag var tvungen att läsa adressen på lådan om och om igen. Föreställ er mig med hatt och förstoringsglas. Typ så såg det ut. Hade de fel datum på butiken? Hade han varit där och handlat något i smyg. Till mig? Till Någon Annan?
Tog mig i kragen och frågade till slut Jonas vad detta vad för något och han såg så där oskyldig ut, som bara han kan. Jag stirrade på honom med ögon som kunde ha ploppat ut vilken sekund som helst. Men han såg likadan ut för det. Plötsligt hände det och han började skratta. Jag hängde inte alls med. Blev han sjuk eller försökte han skämta bort det? Sedan drog han iväg. När han kom tillbaka skrattade han ÄNNU mer och nu började jag bli smått irriterad. Ut med det! Så här var det:
För drygt en månad sedan fick Jonas ett telefonsamtal från en vän från Malaysia, som råkade vara i NYC. Samtidigt som inköpet hade skett hos juveleraren. Han hade bland annat frågat efter Jonas adress. VÅR adress. Ni börjar fatta va? Godtrogne Jonas gav den såklart, UTAN att fråga varför. Själv hade jag ställt miljoner frågor.
Det visade sig att kompisen hade handlat hos juveleraren, som i sin tur ville skicka en fri gåva som tack för inköpet och det gick bara bra med adresser i USA. Nu har Jonas och hans kompis skrattat så det räcker för det här året! Tycker i alla fall Detektiven Taina. Men vänta nu? Vem handlade Han till då? Jag menar, om det nu var ett dyrt smycke han köpte där hade han väl för fasiken kunnat pröjsa för portot på den fria gåvan, eller????
En sak till, kan jag använda det här nu då?
8 kommentarer:
Vad tjusigt!! Påminner mycket om ett Nialaya-armband?
Klart du ska använda det :)
Fint är det.
Lustig historia.
Jag hade också lekt detektiv om ngt sådant hänt, ska du veta...
Kram!!
Ja du det här var ju inte jättelätt att klura ut men det var ett väldigt fint armband.
Kram!
Hahahaaa! Jadu vilken grej! KUL! Men visst skulle man börja undra. Man inser ju att inköpet måste varit hyfsat dyrt för att en juvelerare skulle göra en sådan sak som att skicka en fri gåva. :-)
Tycker det var jättefint också så du kan väl använda det när du vill vara lite extra fin. Eller om du vill shejka loss med det på zumban kan du ju det också såklart... ;-)
Kram!
Hahaha! Ja nog hade man blivit fundersam! Det är ju jättesnyggt, klart du ska använda det!
Kram!
Ser det inte litet stirrigt ut?;)
Kanske bra om man vill ha ögon i nacken...
Sånt här måste ju undersökas...pronto!
Fint armband blev det ju av det hela ;)
Kramkram
Mrs Clapper
Jaha? Har ingen aning faktiskt. Men visst är det tjusigt, det tycker jag med!
Annika
Vi får leka detektiv ihop någongång. Det är ju så kul. En sådan här historia krävde sin lilla undersökning. Believe me!
KRAM
Deisree
Nä det var det verkligen inte och jag skulle ju kunna fortsätta och försäkra mig om att det var verkligen hans flickvän som fick smycket, köpt från detta ställe i NYC. Men då jag inte känner honom så väl, än mindre hans flickvän, så vet jag inte hur det skulle gå till...
KRAM
Saltis
Hahahahaha på Zumban? värt många dollar. Ja varför inte.
Han måste ju ha köpt något extra eftersom de skickade en fri gåva tror jag. Det här armbandet är kanske inte är så dyrt och därför skickar de dessutom bara inom landet. Men fint var det...
Kram!!!
Marianne
Tack då är jag inte ensam att bli fundersam i en sådan här situation! Och det ÄR snyggt trots att jag inte är så där yberförtjust i smycken.
KRAM
olgakatt
Hahahahahaha! Oj vad jag fick fundera länge på vad du menade med stirrigt, men jag antar att du menar om det vore ett halsband för DÅ skulle det bli väldigt stirrigt! Men det är ett armband.
Lotta
TACK Lotta för stödet så jag slipper känna mig dum när jag går i botten med sånt här.
KRAM!
Skicka en kommentar