måndag 17 september 2012

Fånga ögonblicket

Ibland är det svårt att fånga ögonblicket. Eller leva i nuet. Ibland vill jag bara vara den där Taina som barn. Barnet som verkligen kunde konsten att vara här och nu och njuta av det. Har skrivit om det tidigare om hur mycket jag missar genom att ständigt planera och leva "senare". Ska bara, är ett vanligt uttryck som kommer över mina läppar. Så mycket som ska fixas före jag sätter mig ned.

Har tittat på Liisa och hennes kompisar idag. Och njutit av att studera dem där de bara varit närvarande och "härvarande". De svenska pannkakorna som de snabbt smaskade i sig, dansstegen till Wii Dance Revolution som de övade på, skratten som avlöste varandra och de spontana kramarna de gav varandra.   Härliga ungar!






5 kommentarer:

Charlie sa ... sa...

Så sant Taina. Här och nu. Mera sånt borde det vara. Lyckan att gunga ihop, studsa iväg och testa någon ny lek eller idé. Vad vi håller på och vuxnar oss!! Vi missar ju så mycket. När vi ses får vi gunga tycker jag ;)

Kramkram


Ps. The Big E - nix har inte varit där. Har ni? Där lär man kunna släppa loss bland karuseller och sockervadd!!

Taina sa...

Lotta
JA vi ska gunga när du kommer!

Nej vi har inte varit till Big E ännu. Blir nog sista helgen eftersom vi har en liten fest här på denna helg. Om vädret inte ställer till det...

Kramar!

Annika sa...

Det är så SVÅRT att leva i NUET!!
Ibland måste jag PÅMINNA mig om att det är HÄR OCH NU.
NU är det NU, inte om tre veckor.
Barnen kan verkligen konsten.
Så fina bilder idag.
Kram!!

Desiree sa...

Härliga bilder. Man blir glad av dem. Håller med om att det är svårt att leva i nuet men viktigt att tänka på och påminna sig om att försöka göra.
Kram!

Taina sa...

Annika
Tack för komplimangen. Javisst är det svårt att vara här och nu? Varför liksom??? Jag måste skärpa mig på den punkten, verkligen. Därför är det skönt att studera barnen och hur de njuter av stunden de befinner sig i.

Kram kram

Desiree
Tackar! Det var svårt att fånga dem. De var på språng hela tiden. Fann nya saker. Skrattade och sedan iväg igen. Jag sprang efter och försökte känna efter men kände att mina steg inte var lika fjäderlätta som deras. Plus att jag gärna ville veta VART vi skulle. Varför egentligen. Följ strömmen. Som barnen.

Kram kram