torsdag 6 september 2012

Bara undrar

Nu när skolorna kommit igång så har diskussionen om klassindelningar och fröknar svalnat. Ett annat område har tagit över. Barnens aktiviteter. Inte den bestämda formen i singularis, utan den bestämda formen i pluralis! Trots att vi pratar om ETT barn. Känns som om det är en tävling bland föräldrar hur många aktiviteter de kan skriva upp sina barn på samt att sedan köra dem fram och tillbaka.

Frågar de barnen vad de egentligen vill? Är inte så säker på det. Ett exempel är en av Liisas vänner som är upptagen varenda kväll under veckan. Mamman såg helnöjd ut när hon berättade det. Eller så var hon i någon sorts koma och log automatiskt med sina blekta tänder. Har inget minne av att jag som 8-åring hade en fulltecknad kalender. Vart tog cykeln vägen? Eller kottarna och stenarna som de enda leksakerna?

Minns att min mamma bokstavligen ställde ut oss på gården efter frukost när vi var små. Regn? Ja då var gummibrallorna uppdragna till armhålorna. Sol? Lättklädd. Snö? Michelin och du kunde knappt röra dig. Men UT skulle vi och inte frågades det om vi hade något att göra. Där stod man, som ett fån ibland, men till slut så hände något. Det vi då kallade för lek. Bara så där. Utan alla Monster High dockor eller Nintendos eller Wii. Inga lagledare heller som visslade i en visselpipa för att få igång oss. Vi rörde på oss självmant och vi använde vår fantasi. Sug på den du!

Liisa har precis haft en diskussion med oss om att få starta med cheer leading. Hon har redan fotboll, en träning i veckan plus en match i veckan. Utöver det kommer All sports en gång i veckan där hon provar på olika sporter. Nästa vecka börjar dessutom teaterklassen efter skoltid. Hallå, räcker inte det?

Det här handlar dessutom om föräldrarnas tid. Tiden som du ibland får försöka trolla fram. För vi behöver väl också tid för oss själva? Eller? Många av mina vänner jobbar inte och kallar sig själva ibland för Soccer Moms. Då är det lätt att dra runt som en dåre när barnen kommer hem, när du har haft tid att göra allt annat under dagen. Jag är med på det och skulle säkert göra det om jag var i samma situation och inte jobbade mer än fulltid. Men HUR förklarar du det för ett barn på åtta? Ett barn med gröt i öronen och som ser på en som om man vore en flerhövdad bläckfisk.

Ska vi satsa på skridskoåkning?

Eller varför inte fotboll?

Nä, det får nog bli skidåkning istället. Väntar på snön först.

Det här har vi testat och njaeee.

Nu tar vi en funderare och försöker att få ekvationen att gå ihop. Livspusslet ni vet.

6 kommentarer:

alegni sa...

Jo, det där är nog sjukt. Barn behöver ensamtid, de behöver ha det tråkigt mellan varven. Fast det är nog svårt i dagens läge när alla är uppkopplade hela tiden. Eller skjutsas hit och dit, bara för att det hör till.
När är det tänkt att föräldrar och barn ska tillbringa tid tillsammans? I bilen när ungarna skjutsas till än det ena och än det andra? Sucka mitt hjärta, men brist icke...
Kram

olgakatt sa...

Stackars alla sönderstressade ungar - och deras fötäldrar. Det vilar ett tungt ansvar på föräldrar att kunna sätta gränser. Ibland undrar jag om inte de "fattiga" barnen ändå har det bra på så sätt att det inte GÅR att hålla dem i ständiga "aktiviteter" pga priset. För inte är det gratis heller.

Annika sa...

DU bloggar igen!!
WOWSER!
KUL!
Ja, jag skrev ju just ett skolinlägg på min blogg.
K är junior nu, och redan nu är hon så stressad över året som komma skall.
Visst är det hysteriskt med alla aktiviteter som barnen har här.
Helt galet.
Hela tiden, sommar som vinter.
Lite jobbigt är det allt.
Välkommen tillbaka till bloggvärlden!
KUL att ha dig tillbaka.
Kram!!

Taina sa...

Ingela, du har så rätt. När ska "tillsammans" tryckas in mellan alla aktiviteter? Tycker ibland lite synd om barnen. Föräldrarna är oftast de som säger att barnen tycker det är SÅ KUL. Sällan barnen själva...

Kram på dig

olgakatt
Oh ja! Det kostar en del. Men en av Liisas aktiviteter sker i skolans regi och är kraftigt subventionerat. En del lägger ned en massa dollares för sina barn, så sant så.

Annika, Annika,
Tillbakka och tillbaka. Jag gör lite ryck när andan faller på. Men jag följer några bloggar troget, trots att jag inte kommenterat så mycket den senaste tiden. Din blogg är ett MÅSTE för mig att läsa.

Ja jag har läst om K och det som komma skall för henne nu. Tufft år men hon klarar det galant!

Kram på dig!

kalaslotta i usa sa...

Här kommer en riktig soccer mom eller ska man kalla mig sucker mom? Jag är ju en av dem som sätter på mig car-service hatten på eftermiddagarna och skjutsar mina tre hit och dit. Men till saken hör att mina killar har en aktivitet var. MEN football och soccer på deras nivå innebär tre träningar och minst en match i veckan under sept, okt och november, sen lugnar det ner sig kraftigt. Playdate aktivitet är det just nu bara Filip som har, han vill fortsätta med lacrosse även på hösten tillsammans med sina nya middleschool buddies men det är inget måste, vill han inte gå så är det ok.

Franca ville ju börja rida och då gör vi det (kanske för att jag älskar hästar och stall..), fotboll är hennes nästa favorit efter gymnastik. Jag tvingar henne inte men om hon vill prova så får hon det.Jag har tid, inget jobb och jag ser till att hennes saker ligger nära. Tror att det blir hästar för hela slanten för henne och det är helt ok. Jag vill helst bara ha en aktivitet per barn, det blir så mycket lättare.

MEN jag håller med, det är ett aktiverande av kidsen här som saknar motstycke i Sverige. De tror att kidsen inte KAN vara hemma...mina är hemma när de inte har sina aktiviteter och det är tydligen jättemärkligt. Inte alls om du frågar mig. Downtime är nyttigt och eftersom vi har spel/tv förbud under veckorna så är det rätt avslappnande för dem att bara vara hemma och slappa. Sen har killarna rätt mycket läxor oxå förstås.

Tycker att man tillsammans med sina kids ska välja vad man ska göra och varför. Vill man göra det för att man gillar det eller för att "alla andra" gör det? Funkar det i vårt schema? Jag skulle aldrig signa upp mina kids på något som jag inte klarar av att skjutsa till själv men det gör många här, de litar blint på alla dessa carpools...nej tack säger jag. Kan jag inte själv så kan vi inte göra den aktiviteten! Att man sen hjälper varandra och kör en väg var etc det är ok men inte att man är BEROENDE av andra.

Oj, nu gjorde jag mitt eget lilla inlägg här på DIN blogg Taina, det var ju inte meningen...sorry. Antar att jag saknat dig så att jag var tvungen att skriva av mig..haha.

Kul att se dig dyka upp här igen, vi saknar ju vår Sisu Taina!

KRamen

Camilla sa...

Vilken massa aktiviteter ungarna ska göra.
Håller med dig om vi blev mer eller mindre tvingade att vara ute i alla väder och skälva hitta på vad vi skulle göra. Jag märker det på min systerdotter när hon inte har ngt att göra. Då är det ett fasligt gnäll. Jag brukar säga till henne: Kom på något själv.
Kreativiteten måste ju bli noll om allt serveras på ett fat av superstressade föräldrar som får fara runt som skållade råttor för att hinna runt till alla aktiviteter.
Jag blir trött av att bara läsa det.

Ha det gott.
Kram