torsdag 1 december 2011

Nu är jag j*vligt förbannad!

Respektlösa människor får mig att bli lite sur. När de sedan vid upprepade tillfällen fortsätter med respektlösheten ja DÅ blir jag PISSED OFF! När jag var som mest förbannad idag, ringde en av mina kollegor och frågade "How are things?" och mitt svar vill ni inte ens höra (läsa). Då började han plötsligt ursäkta sig för att han inte varit så delaktig som han borde. Den här personen tillhör inte kategorin "respektlösa".

Så här är det. Jag driver ett projekt inom en division med flera affärsenheter. Projektet omfattar samtliga affärsenheter och därför har vi valt, tillsammans med styrkommittéen att ha representanter från alla enheter. Bra så långt och alla är glada och nöjda. Alla vill nämligen vara med och säga sitt, eftersom eventuella förändringar kommer att påverka dem alla. Så långt ok. Vi delar upp projektet i sk "work packages" och i varje team finns det då ett par medlemmar. Sagt och gjort. Taina bokar möten, det accepteras eller inte, men med förklaring om varför. Men inte alltid. Det finns nämligen några stycken som tror att de inte behöver svara eller om de accepterat så dyker de inte upp och inte ens beklagar sig eller ber om ursäkt för ändrade planer. Imorse var det ett sådant tillfälle. De hade fått inbjudan till ett web ex-möte med telefonnummer och allt. Där sitter jag, uppkopplad, och upp till tänderna förberedd. "Hello" ropade jag ett antal gånger när jag tyckte mig höra ett klick. Inte en JÄVEL! Plötsligt såg jag att en av dem var tillgänglig på "Instant message" vilket betyder att han satt vid sin dator och var VÄL medveten om mötet. Jag skriver direkt och ber personen koppla upp sig på mötet. Vad får jag se??? Han loggar ur!!!! Ungefär som en struts som stoppar huvudet i sanden och tror sig kunna gömma sig. Från mig??? HAHAHAHAHA! Nu sket han i det blå skåpet!

Vad gör jag? Jag börjar med att skriva ett meddelande till medlemmarna och är tydlig med att jag inte accepterar denna typ av respektlöshet och att de snarast skall ge mig en åtgärdsplan. Om inget händer, då tar jag fram det tunga artilleriet och finne som jag är, så kan ni ju tänka er hur tungt DET är! Say no more.

Nu ska jag avsluta med en bild på Liisa och hennes adventskalender som hon längtat efter att få öppna ett längre tag nu:

Lego adventskalender och en lycklig tjej!

Andas in. Andas ut.

10 kommentarer:

Peter sa...

That's what I call sisu. Way to go, girl!

Äventyret framtiden sa...

Och jag sitter bara och skrattar och hoppas att du inte blir ännu mera etterförbannad för det men jag läste just en annan temperamentsfull bloggskrivares ord http://theolivefarmer.blogspot.com/2011/12/inget-regn.html
Att ni kommer från samma ursprungsland går bara inte att ta miste på! Härligt och färgsprakande!
Skönt med människor som inte är mesar!

kram

Ingmarie sa...

Vilken töntig FEGIS! Och lat. Stå på dig!

eastcoastmom sa...

De där typerna har gjort fel person arg...

Här hemma hade vi två som räknat dagarna till adventskalendern, en vanlig med choklad bakom varje lucka. Decemberlycka för våra kids.

Saltistjejen sa...

BRAAAA Taina att du kan stampa med båda fötterna så knivbladen i stövelskaften klirrar!!! Sådär ska det bara inte få vara! FY FAN! Jag förstår att du blir förbannad Det hade jag också blivit. Hoppas nu bara att det blir bättre framöver.
Förövrigt ser Liisa helt lycklig ut Gosetjejen! :-)
KRAM!

HeLena sa...

"Mot dumhet står vi oss slätt" så sant som det är sagt men otroligt frustrerande. Respektlöst och j**ligt barnsligt måste jag säga. Säger en hel del om personen bakom tangenterna! Jag håller på dig! Fram med artilleriet! Heja heja!

Kram!
ps jättefin bild på Liisa! Jag minns också den väldiga längtan efter adventskalendern... ds

Annika sa...

Sisu-Taina är HELT sant!!
Du lever upp till ditt namn.
Fega karlkräk!

Liisa så SÖT med sin kalender!!


Kram!!

olgakatt sa...

Gissar att kräken plötsligt blir förvånade och stötta när de finner sig helt överkörda eftersom de inte medverkat i projektet. Då är det så dags!

Charlie sa ... sa...

Idag har jag haft en issue på jobbet som jag tog med mig hem...och när jag ser bilden på Liisa så söt och gullig med sin kalender, så smälter mitt mammahjärta och tänker: vill ha mer av sånt här istället, gosiga barn med julkalendrar och mjukisdjur. Att vissa situationer tar för mycket energi ibland, vågskålarna väger fel.

Nog för att jag är "back on the sadel" igen kvickare än kvickast, men det blir så transparant i vissa lägen hur respektlösa kollegor tar upp mer tid och energi än vad de borde. Speciellt när man själv drar ett tungt lass och är förberedd som i ditt fall.

Bra att du säger ifrån och sätter ner foten.

Kram!!

alegni sa...

helvetti soikoon. hur tänker folk??