Julkort

Traditionella, moderna eller cybriga eller inga alls? Ja hur gör vi med julkort hos den Olssonska familjen i år då? Jag kör mittemellan det traditionella och det moderna. Vad det moderna nu är för något? Men för mig är det alltså fysiska kort med ett foto. Fysiskt kort som du kan TA I. Visst kan jag ta på skärmen om jag får ett cybrigt kort men det brukar ju bli så kladdigt då. Speciellt om jag sitter och käkar min frukost när jag ska läsa "högen" av julkort som kommit. Ja ni förstår säkert vad jag menar.

Så i år är jag ute lite SENT igen! Liisa kom hemfrån skolan igår och jag skickade upp henne på rummet för att byta om till något rött. "Vad ska jag ha på mig Mom?", typ. "Vad som helst, bara det är rött, för nu ska det fotas!". Dino förstod ganska snart att han inte skulle komma undan när jag plockade fram ett fjantig hårdiadem med renhorn och bjällror. Kunde se hans blick att "Oh no, not this year again!". Efter mycket om och men så bestämde jag mig för att han skulle slippa den i år och så blev det lite borstande av den alldeles för tjocka pälsen och på en med sjal. Röd såklart.

Stress, stress, unge och hund for upp på en fotpall. Men vad fan, det saknades lite julpynt ju. Stora kliv uppför trappan så trosorna fastnade mellan skinkorna. Ingen tid att dra ut tyghelvetet. Det gällde att ta vara på tiden. Släpade ner ett sidobord, eller vad det nu kallas för. Ner i källaren för att hämta en tomtjävel och en gran. Inte en riktig såklart. Taina, the inredningsexperten, jobbade och slet och tog sedan fram sin proffskamera. Den vanliga skitkameran alltså, men jag kände mig som världens häftigaste fotograf där jag stylade till ungar och hundar och bakgrund.

Ja men hur blev det då? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men det blir som det blir och jag hoppas för guds skull att grannarna inte jämför vårt kort med deras. Japp, här skickar alla grannar till varandra. Så de hundratals som jag redan skickar ska alltså ökas på med ytterligare några. Och ni ska se deras! Några av grannarna går till den RIKTIGA fotografen och fotar hela familjen. Där sitter de vid den öppna spisen i sina stickade tröjor och ser ut som om de har haft hela dagen på sig. Men ,men, det är ju ändå tanken som räknas...

Ungen ser glad ut. Hunden har ju djävulska ögon. Tavlan i bakgrunden passar inte alls. Tomten vid granen ser ut som en...ja allt annat än en tomte i alla fall.

Bad hunden att titta bort och han lydde? Men nu sitter ungen och vrider sig som en mask. Fortfarande en knepig tomte och en gran som ser ut som om den har blad på toppen.

Jaha, så ska han stirra rakt in i kameran igen då! Och vad gör ungen nu då? Tomtejäveln står kvar. Och sommargardinerna syns. Suck.

Kom solen plötsligt in? Vad hände med blixten? "Sluta dra mig i benet!". Snyggt med sidobordet framför ett annat bord. Många bordsben blir det.

Hm, hittade lite effekter där jag kan sudda ut kanterna. Coolt. Men nu BLUNDAR hunden. Han tyckte säkert det var urtrist och somnade.

Äh jag ger upp. Det blir som det blir. Det är ju ändå tanken som räknas, eller?