måndag 28 februari 2011

Definition på semester, tack!

Jag överlevde den här skidsemestern också. Phew! Men det var tufft i början, måste jag erkänna. Jag kan inte förstå vad det är som gör att jag, som annars är mjuk och rörlig, förvandlas till vandrande pinne så fort skidorna kommer på? Blodet slutar cirkulera, andningen blir tung och kroppen stelnar. Nära döden upplevelse helt enkelt. Jag som vid olika team event alltid är den som frivilligt antar utmaningar som att klättra högt upp i träd och slänga mig ut på smala linor, vara "stenen" i mänsklig slangbella och för att sedan skjutas upp och ta en ledtråd. Inga hämningar där inte. Men skidåkning. Kan det vara snön? Allergi?

Vår så kallade semester skulle börja förra torsdagen, eftersom rummet var bokat från och med den dagen. Men som jag beskrev tidigare ville Jonas komma iväg redan på onsdagkväll för att kunna slänga sig ner för backarna redan på torsdag och inte slösa bort dagen med att sitta i en bil. Det skulle ju ta 4,5 timme att köra dit och med en tonåring som måste vara född utan kissblåsa, så får vi lägga in lite mer än vad GPS'en säger.

Onsdagkväll satt vi i bilen, som var fullpackad med prylar. Det blev nästan 6 timmar och vi kom fram till Attitash vid midnatt. Jag visste redan då att det inte skulle bli någon skönhetssömn för en annan. Inte om man är gift med Jonas som blir som ett barn på julafton när vi befinner oss några meter ovanför havsnivån. Mycket riktigt, upp med tuppen, på med utrustning och simsalabim du har ett gäng astronauter. Kändes det som i alla fall.

Första dagen i backen var värst. När jag lyckats ta mig upp med liften så var det ju bara en sak som återstod och det var att ta sig ner igen. Tittade på de olika alternativen och bad en stilla bön innan jag slängde mig ut i en av backarna i rasande fart. Insåg snabbt att allt är relativt när jag såg skidor med jättehuvuden, dvs små barn, som susade förbi som om de inte gjort något annat här i livet. Liisa var ju snabb att kommentera; "Mom, this will take forever!!" Jag skickade iväg Jonas och Liisa. Bella åkte med sina kompisar. Där stod jag och tyckte synd om mig själv ett tag. Men skam den som ger sig, tänkte jag och nötte på. Upp och ner igen! Sista dagarna klarade jag av blå backe! Men det var ju inget tyckte Liisa, som åkte "Black Diamond".

De fyra dagarna gick i rasande tempo. Vi var uppe tidigt på morgnarna för att först ta en springtur, sedan käka frukost, på med utrustning, åka upp och ner i liftar och backar för att på kvällarna umgås med våra underbara grannar. Det blev en del mat och dryck och alla hälsolivsstilar kunden slänga sig i väggen.

Vi kom hem på söndagkväll och jag undrade om vi hade haft semester eller om vi hade varit på boot camp? Jag hade tagit med mig en bok, Sudoko och ett par filmer. När i h*lvete skulle jag ha haft tid med sånt?? Nå ja, kul har vi haft i alla fall och definition av semester i det här hushållet är "tuta och kör, sova hinner du göra senare". Typ.

Nu lite bilder, Voilá!

Vår lilla skidåkerska som blivit sååååå duktig denna vinter!

Så här såg det för det mesta ut på kvällarna, när vi samlades i våra rum, vuxna som barn.

På hotellet fanns det allehanda aktiviteter för barn. Och det utnyttjades av Liisa såklart!

Här har det gått undan minsann! Jonas och Liisa behöver en break. Behöver jag säga att här satt jag redan med en god öl i handen...

Nä men Bella, glömde du byta om innan du hoppade i poolen?

Lite mys i baren med några av våra härliga grannar.

Var det inte baren så dög soffan i ett av rummen bra.

Yepp! Här har JAG åkt ner minsann!

Okej, okej, jag VET att jag inte har den snyggaste hjälmen i backen. Ser mer ut som om jag ärvt den av farfar och finska vinterkriget. Men jag är inte i backen för att visa upp mig precis. Hjälmen ska ju passa med min åkstil. Dvs ingen stil alls...

Men fint var det!

Solen sken och jag fick små rus av njutning när jag stod där uppe. Men bara små.

Proffsen som inte tyckte en backe var svår nog för dem.

Ett proffs och en newbie. Ni får lista ut vem som är vem.

Mat i restaurangen var inte så dumt det heller.

Och har man piloter med sig så tar de gärna hand om att räkna ihop notan då matte bör vara en av deras starka sidor. Joe ser väldigt lycklig ut och om det beror på att han fick uppdraget eller om det är känslan av dollar i handen låter jag vara osagt.

Att samlas vid den öppna brasan var en hit!

Ungdomarna, som vi knappt såg röken av, samlades även de på kvällarna efter en dag i backen, bad i utomhuspoolen och matintag.

Nu är årets skidsemester avklarad och inga ben är brutna. En nöjd Taina.

Det är mycket nu. Jonas drar iväg på tjänsteresa till Charleston SC idag och kommer inte hem förrän sent på fredag. Jag har asmycket att göra på jobbet och ska bland annat förbereda mig inför nästa intervju. Gick nämligen vidare till en andra omgång. Gulp.

15 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Hahahaha Lilla du! tycker du verkat skidat på ordentligt ja. OCH springpass varje morgon OCKSÅ! herregud!!! Säg inte att ni även (ej nedskrivet här) tog ett simpass i poolen på kvällarna och ett yogapass nattetid ocksp---!!!) ;-)
Jag blir sjuk av skidlängtan när jag ser dina bilder! Det var hur länge sedan som helst vi åkte skidor och jag har ingen aning om när de kommer bli nästa gång...
Ni everkar haft riktigt roligt med era grannar utanför skidbacken också! Kul! Och du LYCKA TILL med andra intervjun!!!! TJOHOOO!!!! :-D
Bamsekramar!!!

Äventyret framtiden sa...

Jag är full av beundran över dina insatser i skidbackarna med farfars krigshjälm på huvudet!

Lycka till med intervju nummer två!

Kram!

Marianne sa...

Hjälp vilket tempo! Säger som Saltis, gissar att ni hade simpass och yoga och lite annat också, för inte kan ni sitta still en stund : D

Jag får dock INTE någon längtan till skidbackarna. Jag föredrar längdåkning.

LYCKA TILL PÅ INTERVJUN!!!!!!

KRAM!

Ingmarie sa...

Jag är inte mjuk annars heller men med skidor på fötterna förvandlas jag till den absolut stelaste på planeten! fast springturerna hade jag klarat av. Och att sitta vid både baren och brasan. Och i soffan. :-) Lycka till med intervju nr 2! (Hur många är det egentligen?)

HeLena sa...

Låter som en jätteskön full-fart-vistelse! Vaddå inte den senaste hjälmen? Den är ju urhip!!

Intervjun kommer att gå galant! Lycka till!
Stor kram till dig!

Camilla sa...

Full rulle verkar det ha varit hela tiden.
Din störtkruka var väl cool. Nästa år tycker jag att du ska fixa till lite fartränder på den:) Det retar alltid någon;)

Håller tummarna för dig i rond 2 när det gäller intervjun.
Kram

Taina sa...

Saltis:
Det VAR verkligen roligt, även om det stundtals var läskigt. Roligaste är ju när vi blir så många. Vuxna som barn. Mycket improviserade kvällar med mat både här och där. Ja att ni inte kommit iväg och åkt? E skulle nästan kunna börja nu. Liisa var 2,5 när hon stod på skidor första gången.

Intervjun är inte förrän nästa vecka, men jag har ganska mycket att göra framöver och vill helst inte lämna det till sista minuten precis.

KRAMISAR!!!

Pettas:
Hahahaha! Visst var den snygg? Hjälmen alltså. Urful tyckte barnen. Men jag åker ju inte på huvudet sa jag ta till dem och det spelar väl ingen roll hur den ser ut. Men jag var inte "hip nog".

Tack för lyckönskningarna, även om intervjun är först nästa vecka.

Kram kram

Marianne:
Jag var verkligen lite "sleten" när jag kom hem. Alldeles för lite sömn. Men det är kul att ge järnet ibland.

Jag har aldrig varit någon stor fantast av skidåkning över huvudtaget. Varken på längden eller tvären. Men jag gillar att vara ute och svettas och på sätt sätt var det ju lätt att offra sig.

Tackar för lyckönskningarna. Nu är den inte förrän i nästa vecka, men jag blev lite glad (MYCKET) när jag fick beskedet...

KRAMAR!

ingmarie:
Härligt med en till vandrande pinne! Jag kan inte fatta vad som är fel men stel blir jag!

Det var en härlig vistelse med en bra blandning av friskusliv, onyttigheter på kvällarna, en massa prat och skratt med fina vänner.

Antal intervjuer beror nog på antal kandidater som de vill titta "närmare" på. Här i USA är det vanligt med 2-3 ggr då du träffar olika personer inom organisationen.

KRAM

HeLena:
Jag ska visa mina barn att du tyckte den var urhip! Tack för den. Jag kände mig som ett ägg i den dock...

Kul hade vi och gänget vi åkte med var delvis desamma som förra året i Kanada.

Intervjun är först i nästa vecka. Men det gäller att förberedd och har en massa jobb innan dess. Spännande.

KRAMAR!

Camilla:
Hahahaha! DET skulle vara fint det, med fartränder! Ska tänka på saken. För hjälmen byter jag inte ut. Den duger åt mig så länge jag har något att skydda.

Tack för lyckönskningarna!

Kram

Anne-Marie sa...

Det var fullt ös! Kul med sådana helger och semestrar också. Har bara åkt utför en enda gång och jag fick uppbåda allt mitt mod för att ta mig nerför backarna. Lycka till på din intervju! Kram!

Livet enligt Jenny sa...

OK Här kommer mitt tips, så här gör jag! Låt hela familjen åka HUR mycket skidor dem vill, de tycker oftast bara att man sinkar dem... Själv tar jag en god bok och sätter mig i solen och njuter istället. Springer självklart och nästa år har jag bestämt mig för att prova längdskidor. Jag blir nämnligen bara mer och mer höjdrädd för varje år som går, och då har jag åkt skidor sen jag var 1 år typ... Svart puckelpist när jag var 4... Du fattar, jag gillar inte att slänga mig nerför backen längre, verklgien inte... Så fram med solstolen och boken och det goda glaset vin eller ölen och njut kvinna!! ;)
Kramen

Melting Pot sa...

Jag gillar hjälmen! Jag har en nästan likadan - samma märke, fast vit med lite päls vid öronen:)

Jag älskar att åka skidor, men i julas var det lite väl kallt med -17 i Trysil. Att ni orkade springa på morgonen! Vilken bedrift.

Ni ser ut att ha haft superkul.
Kram

Desiree sa...

Jag försökte lämna kommentar redan igår men kom inte in på kommentarsfältet. Det ser helt underbart ut! Härligt med skidåkning och vilket toppenväder ni ser ut att ha haft. Kul att ni var så många också. Det var ju ett stort gäng. Lisa verkar hur duktig som helst på skidor. Jag får också gratta till att du gått vidare till nästa intervjuv. Jag håller tummarna för att det går vägen.
Kram!

Marre sa...

Tycker du skulle byggt upp hela din image kring finska vinterkriget - hjälm, vita "snöverallen", bister min (fast just ja, det hade du redan), gevär, vita blixten. Det hade varit något för något det. ;-) Lycka till på intervjun!

Annika sa...

Säger som Marre ovan. BYGG upp hela dina outfit runt finska vinterkriget. DET skulle vara så coolt!
Jamen jag håller med DU!!! jag blir också stel som en pinne då jag ska åka nedför. USCH!!
Läskigt. Spänner mig.
Men du ör ju en dare devil så jag är lite förvånad att du är skraj, hehe!!!
ALL lycka på intervjun, Taina!!!
KRAMAR!!!

Cila sa...

Hahaha, kan inte hålla mig för skratt! Du beskriver allt så bra Taina :) Jätte fina bilder!!

Taina sa...

AnneMarie:
Det var faktiskt riktigt roligt trots att jag inte är ett fan av skidåkning. Men det var nog mycket all sammanhållning och vi umgås en del med våra grannar och det var kul att göra något tillsammans.
Kram kram

Jenny:
Hahahahaha! Njuta kan jag och det blev både vin och öl. Men jag är ju envis också och VILL klara av det. För att inte sinka de andra så fick de åka mycket själva. Boken jag hade med mig låg orörd. Det fanns inte tid helt enkelt...

Kramen!

Melting Pot:
Jaha så du är skidåkerska? Visst är det kul att få vara ute och när solen skiner så ÄR det fint i backarna. Det måste jag erkänna.
Löpning kan jag alltid klämma in. Skönt med ett pass innan frukost. Det tycker både Jonas och jag.

KRAM

Desiree:
Vädret var riktigt fint förutom en dag då det snöade rejält. Men det gjorde inget. Vi åkte i alla fall.
Liisa är riktigt duktig och hon fick mycket beröm. Hon har åkt varenda helg med Jonas sedan i julas. Hon började åka innan hon hade flytt 3.

Tack för lyckönskingen.

KRAM

Marre:
HAHAHAHAHAHA! DÅ hade det blivit succé. Jag ska kanske ha den imagen på intervjun?

Annika:
Det får jag nog satsa på till nästa års skidsemester. Jonas bryr sig inte så mycket men flickorna kommer väl att skämmas ögonen ur sig.

Jag fattar inte varför jag är så rädd och stel. Jag är ganska våghalsig av mig annars. Kanske beror det på att jag ramlade för några år sedan och gjorde illa knäet och jag vill inte äventyra min löpning.

Tack för lyckönskningen!
KRAMAR!!

Cila:
Tackar min vän!
Puss på dig och Druvan ;)