Definition på semester, tack!

Jag överlevde den här skidsemestern också. Phew! Men det var tufft i början, måste jag erkänna. Jag kan inte förstå vad det är som gör att jag, som annars är mjuk och rörlig, förvandlas till vandrande pinne så fort skidorna kommer på? Blodet slutar cirkulera, andningen blir tung och kroppen stelnar. Nära döden upplevelse helt enkelt. Jag som vid olika team event alltid är den som frivilligt antar utmaningar som att klättra högt upp i träd och slänga mig ut på smala linor, vara "stenen" i mänsklig slangbella och för att sedan skjutas upp och ta en ledtråd. Inga hämningar där inte. Men skidåkning. Kan det vara snön? Allergi?

Vår så kallade semester skulle börja förra torsdagen, eftersom rummet var bokat från och med den dagen. Men som jag beskrev tidigare ville Jonas komma iväg redan på onsdagkväll för att kunna slänga sig ner för backarna redan på torsdag och inte slösa bort dagen med att sitta i en bil. Det skulle ju ta 4,5 timme att köra dit och med en tonåring som måste vara född utan kissblåsa, så får vi lägga in lite mer än vad GPS'en säger.

Onsdagkväll satt vi i bilen, som var fullpackad med prylar. Det blev nästan 6 timmar och vi kom fram till Attitash vid midnatt. Jag visste redan då att det inte skulle bli någon skönhetssömn för en annan. Inte om man är gift med Jonas som blir som ett barn på julafton när vi befinner oss några meter ovanför havsnivån. Mycket riktigt, upp med tuppen, på med utrustning och simsalabim du har ett gäng astronauter. Kändes det som i alla fall.

Första dagen i backen var värst. När jag lyckats ta mig upp med liften så var det ju bara en sak som återstod och det var att ta sig ner igen. Tittade på de olika alternativen och bad en stilla bön innan jag slängde mig ut i en av backarna i rasande fart. Insåg snabbt att allt är relativt när jag såg skidor med jättehuvuden, dvs små barn, som susade förbi som om de inte gjort något annat här i livet. Liisa var ju snabb att kommentera; "Mom, this will take forever!!" Jag skickade iväg Jonas och Liisa. Bella åkte med sina kompisar. Där stod jag och tyckte synd om mig själv ett tag. Men skam den som ger sig, tänkte jag och nötte på. Upp och ner igen! Sista dagarna klarade jag av blå backe! Men det var ju inget tyckte Liisa, som åkte "Black Diamond".

De fyra dagarna gick i rasande tempo. Vi var uppe tidigt på morgnarna för att först ta en springtur, sedan käka frukost, på med utrustning, åka upp och ner i liftar och backar för att på kvällarna umgås med våra underbara grannar. Det blev en del mat och dryck och alla hälsolivsstilar kunden slänga sig i väggen.

Vi kom hem på söndagkväll och jag undrade om vi hade haft semester eller om vi hade varit på boot camp? Jag hade tagit med mig en bok, Sudoko och ett par filmer. När i h*lvete skulle jag ha haft tid med sånt?? Nå ja, kul har vi haft i alla fall och definition av semester i det här hushållet är "tuta och kör, sova hinner du göra senare". Typ.

Nu lite bilder, Voilá!

Vår lilla skidåkerska som blivit sååååå duktig denna vinter!

Så här såg det för det mesta ut på kvällarna, när vi samlades i våra rum, vuxna som barn.

På hotellet fanns det allehanda aktiviteter för barn. Och det utnyttjades av Liisa såklart!

Här har det gått undan minsann! Jonas och Liisa behöver en break. Behöver jag säga att här satt jag redan med en god öl i handen...

Nä men Bella, glömde du byta om innan du hoppade i poolen?

Lite mys i baren med några av våra härliga grannar.

Var det inte baren så dög soffan i ett av rummen bra.

Yepp! Här har JAG åkt ner minsann!

Okej, okej, jag VET att jag inte har den snyggaste hjälmen i backen. Ser mer ut som om jag ärvt den av farfar och finska vinterkriget. Men jag är inte i backen för att visa upp mig precis. Hjälmen ska ju passa med min åkstil. Dvs ingen stil alls...

Men fint var det!

Solen sken och jag fick små rus av njutning när jag stod där uppe. Men bara små.

Proffsen som inte tyckte en backe var svår nog för dem.

Ett proffs och en newbie. Ni får lista ut vem som är vem.

Mat i restaurangen var inte så dumt det heller.

Och har man piloter med sig så tar de gärna hand om att räkna ihop notan då matte bör vara en av deras starka sidor. Joe ser väldigt lycklig ut och om det beror på att han fick uppdraget eller om det är känslan av dollar i handen låter jag vara osagt.

Att samlas vid den öppna brasan var en hit!

Ungdomarna, som vi knappt såg röken av, samlades även de på kvällarna efter en dag i backen, bad i utomhuspoolen och matintag.

Nu är årets skidsemester avklarad och inga ben är brutna. En nöjd Taina.

Det är mycket nu. Jonas drar iväg på tjänsteresa till Charleston SC idag och kommer inte hem förrän sent på fredag. Jag har asmycket att göra på jobbet och ska bland annat förbereda mig inför nästa intervju. Gick nämligen vidare till en andra omgång. Gulp.