58 år sedan, 6 april

Då såg det ut så här.

Min fina mamma (nu i himmelen) och min stilige pappa. Så unga. Så kära. 

Peter Pan

Hej och hå vad tiden går! Hinner knappt med mig själv nuförtiden. Snurrar runt min egen axel. Men, men så är det ibland och inget att haka upp sig på. Sopa av och kliv upp.

Som de flesta redan sett på Insta och FB så har föreställningen av Peter Pan med Liisa som Tinkerbell varit. Vilken föreställning! Alla dessa föräldrar som ställt upp är helt crazy. Vilket engagemang. Och barnen då? Ja men hallå Hollywood nästa.

Måste erkänna att jag grät en skvätt efter föreställningen. "Teaterdirektören" hade gjort iordning ett kollage av alla skådisar under deras repetitioner och sedan lagt på musik till detta. Det var som om vi fick vara med på hela resan fram till självaste föreställningen.

Lite bilder för dem som inte redan sett dessa:

Den här bilden kommer från programmet som delades ut under kvällen.

Tinkerbell och Wendy

Två små tjejer som absolut skulle vara med Tinkerbell efter föreställningen. "We love you, Tinkerbell".

Tinkerbell och Smee

Tinkerbell och Tiger Lily

Vi kör väl ett till

Ja men vad är nu detta? Två inlägg på samma dag! Nu ska det inte bli något längre inlägg, bara ett par ajfån-bilder från igår kväll när vi var på en restaurang i Bloomfield. En restaurang som tidigare varit en av våra favoriter, men som nu blivit något av en cirkus. Nä, det blir nog inget besök där på ett tag nu.

Nääää!!!

 Till slut vill jag bara visa vad jag hittade på en av mataffärerna här! Höll på att ramla baklänges och trodde ett tag jag gått tillbaka i tiden. TEFAT!

De här minns ni väl?? 

Nä nu fortsätter jag blänga på American Idol. G'natt.

Konstnären Liisa

Som många av er redan vet från föregående inlägg så var det således dags för den där lilla ceremonin där små konstnärer i Simpan fick sina certifikat för sina "achievements". Vad jag lärt mig här att det behöver inte vara så märkvärdigt vid sådana här tillställningar. Ganska avslappnat, lite oorganiserat men ändå en viss struktur. En fotograf som gick runt och fotograferade barnen vid sina alster. Kakor som barn mumsade på. Och sedan fick de sina intyg, "Art Achievement Award".

Gott och blandat

Ja vad ska jag kalla en rubrik för när det finns så mycket att skriva om? Anledningen är ju att jag skriver så sällan, kanske? Hm, tål att tänkas på.

I alla fall så har gipset tagits bort. Skönt! Odören när den togs bort var inte den bästa parfymlukten precis. Ja ja, nu ser jag bara framemot att få kunna använda handen normalt. För normal är den inte än. Ingen crossfit på bra länge, enligt farbror doktorn. Men jag har ju min löpning och det kommer jag långt på. Få se om jag fortsätter med crossfit i höst eller inte.

Förra helgen var en riktig social helg i den Olssonska familjen. Fredagen var vi ute på en lokal restaurang/pub med nyfunna vänner. Mycket trevligt och mycket sent...Lördagen spenderades i backen. Kvällen däremot blev det middag hemma med gamla vänner. Söndagen spenderades i backen den med och avslutades på ett bryggeri med våra fina skidvänner från NJ. En helg som inte gav många minuter av återhämtning. Men så ska det ju vara. Vi hinner återhämta oss när vi är "six feet under", eller?

Veckan har varit crazy rent ut sagt! Det har varit strategiplaner, utvecklingssamtal, löneförhandlingar och så normalt jobb på det.

Nu är det helg igen. Och vet ni? Inga planer!! Woop, woop! Liisa ska på kalas imorgon. That's it, liksom. Det e gött att leva. Ja, Jonas jobbar såklart. Och jag ska träna såklart. Men det hör ju till vardagen.

Just det! Igår damp det ned ett brev till Liisa. Ni som läser Saltis blogg, har säkert läst hur hon berättar om det här med utmärkelser osv. Nu var det Liisas tur. Inte för att hon gjort en Albert Einstein eftersom den sidan av hjärnan är liksom inte alltid prioriterad hos henne. Hon är ju den konstnärliga typen. Teater och konst.

Ett av Liisas "alster" har valts ut och kommer att pryda väggarna på Simsbury Board of Educations Offices. Vi är inbjudna med några andra familjer, vars barns alster också skall pryda väggarna, för att skåda konstverket. Jag vet inte ens vad som valts ut! Men stolt är jag. För några år sedan valdes ju ett av Liisas teckningar till att bli vykort här i Simpan. Proud Mama!

Nä nu har jag inte tid att sitta här och svamla. Nu ska det tränas, ut och handla lite och kanske åker någon hare fram. För det är väl påsk snart? Jag tog undan en av julgranarna förra helgen. Bara för att undvika att påskharen lägger äggen under granen!!!

Jag i min skidutstyrsel. 

Liisa visar mig vägen ned. Den här backen tycker hon är "löjlig" Jag har fullt sjå att ta mig ned dock...

Jag sitter gärna här och filosoferar.

Vintern tycks ge med sig. Det som göms i snö kommer fram i tö.

Japp, nu står den på vinden, så påskharen slipper bli konfunderad!

Måndagar och snödagar

Någon har ett schema om att snö ska dumpas just på en söndag och/eller måndag. I alla fall där jag bor. Vi har haft 3 sk "snow days" på en måndag. Dvs så mycket snö så att skolorna (och en massa annat) har stängts. Idag, måndag är det "bara" en delay med 90 min. Å andra sidan så spelar det ingen roll. Liisa är sjuk. Igen! Tror jag blir galen på denna vinter!

För drygt 3 veckor sedan hade Liisa hög feber och ont i huvudet. Samma igen PLUS att hon har en känslig tunga och säger att hennes taste buds gör ont. Nu ska skiten ur och bort!

I eftermiddag blir det besök hos Farbror Doktor. Förlåt. Tant Doktor. Vi fick byta förra året. Den här är lite annorlunda minst sagt. Känner mig inte så där jättebekväm med henne. Lite flamsig så där. Får en doktor vara det? Flamsig.

I alla fall så har det hänt annat än skidåkning och sjukdomar. Det anordnades nämligen en Family Fun Night på skolan i förra veckan. Ungarna gillar sånt. Jag? Njäe. Inte så värst mycket. Men, men, jag ställer upp som den goda moder jag är. Ha!

En pyramid skulle byggas...

Voila'!

Tävlar mot en kompis.

Och Liisa fuskar (fick inte använda båda händerna). Undrar vem hon har lärt sig det av. Att fuska alltså. Måste vara Jonas.

Avslutning på Interclub! Vilket gäng!

En nöjd Liisa som gjort en kanonsäsong! Nästa säsong blir det en rejäl uppgradering av utrustning. Förhandlingar pågår om det blir en tävlingsdräkt också. Hon ska inte tävla i OS precis. 

Vad är det här egentligen?

Polar Vortex du kan dra dit pepparn växer! Jag har väl aldrig frusit så mycket som jag gjort denna vinter. Hörde nyss på nyheterna att februari 2015 är den kallaste månaden någonsin. Rekordkallt med andra ord. Jag vill inte ha en massa rekord! Jag vill ha LAGOM. Fattar ni det who ever ser till att skaka om den där snögloben vi tycks sitta i just nu.

Som jag nämnt tidigare så är husen här byggda som kojor. De är dåligt isolerade och fönstren ska vi inte ens nämna. Vi har två glasdörrar i köket ut mot altan. Draget från dessa går inte att beskriva i ord. Att sitta och äta frukost vid köksbordet kan jag bara glömma en dag som denna då det är minus 26 grader ute. Skeden fryser väl fast i handen...

Nu ska jag försöka ta mig ur alla tröjor och inlindade filtar, hoppa ut i snön och tvätta av mig och äta ett par iskuber till frukost. Hepp!