Sagan om pepparkakshuset

Det var en gång en mamma, som lovat sin dotter att årets jul skulle innehålla pepparkakshusbakning. Eller bakning och bakning, mer att sätta ihop ett. Klurig som mamman är, köpte hon färdiga byggdelar. Det behövdes bara fixas lite "lim" för att sätta ihop de där ljuvligt doftande delarna. Hur svårt kan DET vara då? tänkte mamman.

Dottern var ivrig och hoppade som en guttaperka kring den "juliga" mamman, som dessutom hade julmusik i bakgrunden och lite glögg att sippa på. Mysfaktorn var hög. Riktigt hög.

Så var det där här med limmet då. Hur göra? Vilket skulle mamman välja? Glasyrlimmet eller upphettat socker? Mamman mindes plötsligt hur lång tid det tar att få glasyren att stelna så att alla delar skulle sitta ihop, så hon valde sockret.

Mamman började måtta upp sockret och började upphettningen. När hon stod vi kastrullen och rörde om, började guttaperkan gå henne lite på nerverna, där hon sprang omkring och frågade miljontals gånger när hon fick börja dekorera huset. Mamman försökte behålla lugnet medan sockret puttrade i kastrullen och blev upphettat och blev alldeles för svart. Med andra ord bränt.

Där mamman stod vid spisen, kom hon plötsligt på att vissa delar fortfarande låg kvar på köksbordet, dvs en bit från spisen. Dottern var då inte till någon större hjälp. Hon var i extas över alla tomtar och figurer som skulle sättas runt huset. Mamman sprang snabbt till bordet för att hämta delarna och insåg då att nu måste allt ske fort. Jävligt fort! Ställde delarna på en skärbräda och doppade kanterna i sockret och sedan ihop med väggarna. Hon doppade visst delarna för länge för de liksom smälte i hörnen och husknutarna blev knöliga och runda.

Taket! HUR skulle den långa delen doppas i den lilla kastrullen???? Mamman tog en sked och hällde över väggarna och sedan på med en takdel. BRA! Sedan var det bara den andra delen. Plupp. Och den hamnade i diskhon. Och där fanns det givetvis vatten och mamman kunde bara konstatera att upplösningsfasen startat. Inte nog med det, det droppade sockret hade givetvis fått huset att fastna på skärbrädan och där skulle huset INTE stå! Mamman fick ta loss det med en kniv och skrapade sönder en del av "grunden". Nu skulle nog ungen gå bananas!

Medan dottern sprang omkring och letade rekvisita, fick mamman en snillrik idé och tog den lilla pepparkaksdegen som blivit kvar efter papparkaksbaket och gräddade en egen takdel. Hon måttade och kavlade. Måttade och kavlade. Det där mönstret som fanns på den färdiga köpes-byggsatsen gav hon fan i.

Japp, det blev ett helt tak och sedan var det bara för mamman att få still på ungen och be henne titta på "underverket". Ungen tittade på sin mamma och sa; "It looks like that house just survived from hurricane Sandy".

Ni ser ju! Så här kunde mamman ju inte ha det! Ett halvt tak.

Det "bakade" taket. Ingen vacker syn precis.

Men dottern gjorde sitt bästa för att täcka misstaget.

Mönstret syns tydligt på byggsatsens takdel. Det som mamman sket i. Mönstret alltså.

Resultatet! Och en glad unge! 

Jaja, resultatet blev inte så tokigt ändå. Phew, julefriden är här!