tisdag 11 december 2012

Sagan om pepparkakshuset

Det var en gång en mamma, som lovat sin dotter att årets jul skulle innehålla pepparkakshusbakning. Eller bakning och bakning, mer att sätta ihop ett. Klurig som mamman är, köpte hon färdiga byggdelar. Det behövdes bara fixas lite "lim" för att sätta ihop de där ljuvligt doftande delarna. Hur svårt kan DET vara då? tänkte mamman.

Dottern var ivrig och hoppade som en guttaperka kring den "juliga" mamman, som dessutom hade julmusik i bakgrunden och lite glögg att sippa på. Mysfaktorn var hög. Riktigt hög.

Så var det där här med limmet då. Hur göra? Vilket skulle mamman välja? Glasyrlimmet eller upphettat socker? Mamman mindes plötsligt hur lång tid det tar att få glasyren att stelna så att alla delar skulle sitta ihop, så hon valde sockret.

Mamman började måtta upp sockret och började upphettningen. När hon stod vi kastrullen och rörde om, började guttaperkan gå henne lite på nerverna, där hon sprang omkring och frågade miljontals gånger när hon fick börja dekorera huset. Mamman försökte behålla lugnet medan sockret puttrade i kastrullen och blev upphettat och blev alldeles för svart. Med andra ord bränt.

Där mamman stod vid spisen, kom hon plötsligt på att vissa delar fortfarande låg kvar på köksbordet, dvs en bit från spisen. Dottern var då inte till någon större hjälp. Hon var i extas över alla tomtar och figurer som skulle sättas runt huset. Mamman sprang snabbt till bordet för att hämta delarna och insåg då att nu måste allt ske fort. Jävligt fort! Ställde delarna på en skärbräda och doppade kanterna i sockret och sedan ihop med väggarna. Hon doppade visst delarna för länge för de liksom smälte i hörnen och husknutarna blev knöliga och runda.

Taket! HUR skulle den långa delen doppas i den lilla kastrullen???? Mamman tog en sked och hällde över väggarna och sedan på med en takdel. BRA! Sedan var det bara den andra delen. Plupp. Och den hamnade i diskhon. Och där fanns det givetvis vatten och mamman kunde bara konstatera att upplösningsfasen startat. Inte nog med det, det droppade sockret hade givetvis fått huset att fastna på skärbrädan och där skulle huset INTE stå! Mamman fick ta loss det med en kniv och skrapade sönder en del av "grunden". Nu skulle nog ungen gå bananas!

Medan dottern sprang omkring och letade rekvisita, fick mamman en snillrik idé och tog den lilla pepparkaksdegen som blivit kvar efter papparkaksbaket och gräddade en egen takdel. Hon måttade och kavlade. Måttade och kavlade. Det där mönstret som fanns på den färdiga köpes-byggsatsen gav hon fan i.

Japp, det blev ett helt tak och sedan var det bara för mamman att få still på ungen och be henne titta på "underverket". Ungen tittade på sin mamma och sa; "It looks like that house just survived from hurricane Sandy".

Ni ser ju! Så här kunde mamman ju inte ha det! Ett halvt tak.

Det "bakade" taket. Ingen vacker syn precis.

Men dottern gjorde sitt bästa för att täcka misstaget.

Mönstret syns tydligt på byggsatsens takdel. Det som mamman sket i. Mönstret alltså.

Resultatet! Och en glad unge! 
Jaja, resultatet blev inte så tokigt ändå. Phew, julefriden är här!


14 kommentarer:

Karro sa...

Tack for ett gott skratt. Din beskrivning och inlevelse ar underbar!!! Dottern verkar ju overlycklig och det ar val huvudsaken. Huset blev kanske inte sa snyggt som hon hoppats men jag tror hon ar valdigt stolt och glad over sin mammas insats. God Jul!!!

Ulrika sa...

Hahahahaha!!! Underbart! Min mamma gjorde pepparkakshus varje jul tills hon gick bort. Både pappa och jag visste när man INTE skulle uppehålla sig i köket (dvs under ihoplimmning av delarna). Hon använde också smält socker och det är inte enkelt. Bra jobbat!

Desiree sa...

Tycker att ni båda gjorde en strålande insats med detta hus. Ser jättefint ut trots att taket fick improviseras. Beundrar dina kreativa ingenjörskonster och Liisa har ju dekorerat hus väldigt fin. Du har klarat av det här långt bättre än vad jag själv skulle gjort. Ha ha gillar att ni också fick med hurricane Sandy på ett hörn. Ett äkta östkustshus med andra ord.
Kram!

Anonym sa...

Shit Taina så du skräms! satt med andan i halsen och läste, rad för rad och tänkte: "hoppigt barn, stressad mor, vaaarmt socker- det här kommer sluta på akuten!!". Lycklig att se att jag nojjade i onödan och att huset blev riktigt fint! Med tanke på din utbildning fattas väl annat: måtta och klura måste väl sitta i ryggraden numera!?

Tycker också att bilden på voffsingen framför granen är så himla mysig; det känns som ett härligt juligt hem du har fixat. Lite otur för A och B som missar allt mys i nya huset =(.
KRAM Mimmi

Anonym sa...

och jag måste vara totalt blind!! Det är ju Liisa framför granen, hahahahaha. Har bara snabbkollat bilden i mobilen innan (som du skickade) och var helt 100 på att det var vovven. Jag ber sååå mycket om ursäkt, och kan inte ens skylla på Annas för starka glögg :S
//Mimmi

Saltistjejen sa...

Hahaha! Du vi fuskar i år! Har köpt ett färdigmonterat hus som bara ska dekoreras. Här finns inte tid eller ork för annat. ;-) Men ERT blev superfint!!!!
Kul! Vi har byggt hus från scratch tidigare men endast innan vi fick barn. Och innan vi hade katterna. vi får se ifall de kommer att äta eller lägga sig på 8ta sönder) huste i år...?! ;-)
KRAM!

Saltistjejen sa...

PS! Smält socker är överlägset bäst om man vill att huset ska hålla ihop en lite längre tid!

Pettas sa...

Tack Taina, du gjorde min dag!:)
Det är inte helt lätt att vara husbyggare men fint blev det trots alla motigheter

Annika sa...

Taina:
Lovely YOU!!!
Du är bäst.
Det blev ju jättefint!
Kram!

Grekland nu sa...

Det här var ju spännande värre, nästan som en bra deckare. Men med GOTT SLUT! Fint blev det och nu kan ni båda verkligen vara stolta. HA DET GOTT!

Mikael Nyman sa...

Hej Taina!
Av en ren händelse kollade jag på
nätet om det fanns något skrivet om den
dansgrupp jag en gång ingick i "Sockertjärtarna"
och döm om min förvåning när jag hittade din blogg.
Det var "skitkul" att se bilderna från förr
(jag är högst upp i högen av dansare
om du har glömt vem jag var och
under mig är Henrik Gabrielsson).
En Sockertjärt är alltid en Sockertjärt!
Ha en bra dag!
/Mikael

Taina sa...

Karro
Hon blev ganska nöjd faktiskt och tur är väl det! Hahahaha!
God Jul på dig med!

Ulrika
Tackar! Jag tycker också det var bra jobbat med tanke på att det kändes som om det brann i huvudet på en. Att limma är ju en hel vetenskap!

Desiree
Tackar! Det gäller att vara kreativ ibland! Och gissa om jag skrattade åt Liisas kommentar angående Sandy. Nu tyckte ju inte JAG att det var så farligt...

Kramar!

Taina sa...

Mimmi
Hahahahaha jag tror jag döööör! Du trodde det var Dino? Måste berätta det för Liisa.
Javisst blev huset skapligt? Är ganska nöjd faktiskt och man tager vad man haver liksom

Kramar!!

Saltis
Finns det hus som är ihopsatta redan? Pepparkakshus alltså? Det har jag inte stött på här någonstans och det är ju ett alternativ nästa år. För det här med att limma ihop är inte så lätt fick jag erfara.

Kramar!!!

Pettas
Tack snälla Pettas!
Kram

Annika
Love you toooooo! Och tackar!!!

Kramar!!

Grekland nu
Tack snälla du! Det blev faktiskt riktigt bra och vi är nöjda med resultatet.
Kram

Mikael
Halllååååååååååå! Helt otroligt att en gammal Sockerstjärt har hittat hit!!! Kolla din Facebook nu!

alegni sa...

All heder till dig för att du räddade bygget. Själv hade jag förmodligen slängt allt i golvet och hoppat jämfota på det. Och ungen är ju glad! :D
Kram