Får man skratta under "Report Card Conference"?

Idag var det dags för ett utvecklingssamtal med Liisas fröken, Mrs Z. Här kallas det alltså för Report Card Conference och vi hade innan samtalet fått hem Liisas betyg, sk Report Card. Än en gång sträckte sig både Jonas och jag åt hennes fina betyg. Hon ÄR duktig trots att det finns förbättringspotential i form av att sitta still och lyssna och inte låta munnen glappa i ett. Äpplet faller inte långt från trädet, jada jada. Jag har hört den förr.

Vi kom i god tid till skolan och lämnade Liisa i skolans bibliotek, där flickscouterna hade fått uppdraget som barnvakter. Skolan var full av föräldrar och barn. Samtidigt pågick Book Fair, där du kan handla böcker till dig själv och även köpa böcker till klassen. Gör du det får du lägga in en klisterlapp i boken och skriva att det är just du som donerat boken.

Så vad hände under utvecklingssamtalet då? Vi fick veta att vår lilla Liisa överträffar förväntningarna inom bland annat läsning och konst. Stavning och matte ligger hon på medel. Mrs Z visade massor av arbeten som gjorts i skolan och vi sträckte på oss mer och mer och till slut kände jag mig som om huvudet skulle ramla av. Antagligen märkte hon det och sparade det bästa till sist som fick oss brista ut i ett gapskratt. Även fröken skrattade så tårarna rann. Det handlade om en uppgift barnen hade fått, där de skulle både skriva och rita kring ett ämne. Liisa fick ämnet Make Up och här ser ni resultatet. Klicka på bilderna så ni kan studera både text och teckningar noggrannare.

Spana in första bilden. Undrar om hon har studerat mig på morgnarna?

Eller är det Bella hon studerat?

Ja, kan man ta den här ungen på allvar?

Wal-Mart, helt ok faktiskt

Nu syftar inte rubriken på mitt ställningstagande till pågående stämning mot Wal-Mart. Jag har inte satt mig in i den överhuvudtaget. Vet bara att det är några kvinnor som känner sig diskriminerade. Vad jag däremot syftar på, är att det mesta går att få tag på där. Förutom bilar då. Säkert är det någon som rynkar på sin lilla (eller stora) näsa och skulle aaaaldrig sätta sin fot där. Jag styr mina egna fötter och förhoppningsvis min egen hjärna, även om den känns ibland som om den lever sitt eget liv.

Nu är det så här att den planerade kryssningen som jag tjatat om tidigare och som jag trodde jag hade full koll på och att Jonas var med på noterna, så hörde jag mig själv säga en dag "Nä men vi kan åka någon annanstans."!!!!! Det är sådana gånger jag funderar över vem som tar över min hjärna? För JAG var det inte! Jag hade ju bestämt mig för att vi skulle göra en Karibien kryssning, hela familjen. Nu blir det ingen sådan. Tack vare min hjärna som plötsligt deklarerat sig självständig. Undrar när det skedde och om vi ska fira det på något sätt? Typ 27 Mars firar vi Tainas hjärnas sjävständighetsdag. Det kan du glömma, hjärnskrutt, för jag ska ta över makten igen!

Nu är jag inte så där fruktansvärt ledsen för att det inte blev någon kryssning. Men SCHHHHHH, tyst, säg inget åt Jonas och framförallt inte åt min hjärna. De blir så skrytiga då. Vi har nämligen bokat en resa till J A M A I C A så "ya mon" blir det en hel vecka i april.

Ska vi knyta ihop säcken på det här svammelinlägget och återgå till Wal-Mart. Långsökt? Jag skyller på Hjärnan. Men i alla fall så drog jag till Wal-Mart för att handla lite kläder till Liisa, typ shorts och linnen och badkläder till vår Jamaica-resa. Allt var MYCKET billigt. Jag behöver inte dra iväg på en designaffär och köpa till en 7-åring för hon har snart vuxit ur allt och är inte så medveten om märken än. Väl där inne ser jag SALE lite här och där och plockar på mig lite t-shirts, mysbrallor och annat smått och gott. Typ 3 dollar styck. Liisa var helnöjd. Likaså jag. Kolla stilen:

Ny t-shirt och nya mysbrallor och en mycket nöjd Liisa.

Så fortsätt fylla på hyllorna Wal-Mart-Truck. I will be back!

Lite hockey snack

Jag tycks ha kommit av mig med bloggandet. Tiden tycks inte riktigt räcka till. Det får bli lite sporadiska inlägg då och då. Kommentarer är jag kass på just nu, dels att kommentera hos andra och svara på de jag själv fått. Men så det ibland.

Vad är det då som tar så mycket tid? Jobbet, jobbet och jobbet. Och nej, inget besked om intervjun. Bara att de har inte bestämt sig än eftersom det var två bra (!) kandidater. Alltid kul att höra, men samtidigt tycker jag inte det finns så mycket att fundera på!

Just det, hockey var det ju i helgen. Inte vilken hockey som helst utan riktig NHL-hockey med slagsmål redan i inledningsminuterna. Domarna lät dem slåss ett tag, för det verkade visst vara en del av underhållningen? Själv satt jag där och funderade på om jag hamnat på en brottningsmatch istället.

Vi drog alltså iväg i lördags till Westbury på Long Island. Ivriga som få att äntligen få se en "riktig" match. Kändes himla speciellt att gå förbi kön och söka sig till "will call" där biljetterna skulle hämtas, som min släkting lagt ut åt oss. Släktingen som alltså spelar i Islanders. Ja ja, det är väl inte det bästa laget i ligan, men jag tycker det är ganska bra jobbat att få spela i ett NHL-lag. Det är ju inga sopor precis.

Det blev som många sa, dvs skräpmat och öl och en massa rop! Och jag gillade det! Liisa var också inne i matchen och skrek sig hes hon med. Hon tyckte vi skulle räkna skotten istället för målen, för då skulle Islanders ha vunnit överlägset. Men nu räknas ju målen och de förlorade med 1-4 till Flyers.

Då vi var lite "speciella" fick vi även "post game passes" och fick än en gång gå före autografjägare och komma in i kulverten och inte bara det utan även i omklädningsrummet! Lugn, lugn, det fanns inget naket att titta på. Bara halvnaket när vi kikade i massagerummet där ett par spelare låg på britsar med minimala handdukar över the private parts. Intressant rum. Sedan fanns det en som gick omkring i ett litet höftskynke som Bella tittade lite extra efter. Jag? Visst råkade jag se honom, men det var ju bara för att jag var tvungen att slänga med huvudet eftersom jag fick så mycket hår i munnen och försökte skaka av mig det...

Nä nu lite bilder

Utanför Islanders hemma arena (gammal som gatan) Nassau på Long Island.

Inte behövde jag sitta törstig länge...

Pampigt värre!

Nu kör vi igång...

...med lite slagsmål!

Nu mössa i Islanders färger.

Där är han! Nummer 58 och Jesse Joensuu! Go Jesse! Go!

Gissa vem som gömmer sig bakom denna?

Jo en liten glassätande tjej.

Nu vet jag varför jag får så dålig kvalitet på mina foton. Man ska visst ha en stöddig nacke.

Öh? Vad är det här för spelare? Flickor som gör rent på isen efter att folk slängt ner sina kepsar (?).

Här ser vi väl glada ut när vi äntligen fått träffa honom!

Obligatorisk bild i omklädningsrummet (hann inte med killarna i sina höftskynken eller så blev kameralinsen lite immig då)

En nöjd men trött Liisa.

För övrigt kan jag meddela att träningen flyter på bra. Min träning alltså. Igår kväll blev det både löpning och yoga. Idag känner jag mig som en gummisnodd och redo att ta an dagen med miljoner ting att göra.

Go Islanders! Go! Jag menar Go Taina! Go!

Shopping och miljontals dollar - som jag inte har

Jag gjorde ett smart drag igår. Råkade säga högt att jag skulle på Westfarms mall som är ett gigantiskt köpcentra. Åker inte dit så ofta då jag tycker det är snuskigt dyrt där på sina ställen. Varför slänga ut miljontals dollar (om jag nu hade haft några) när jag får lika bra saker för några ynka dollar på TJMaxx och Marshalls? Men ibland, bara ibland, är det kul att åka till Westfarms, bara för att liksom.

Jag råkade alltså säga högt att jag ska åka till "The Mall" och när det gäller shopping, speciellt kläder och smycken och smink, you name it, så vrider sig Bellas öron mot den riktning där rösten kommer ifrån. Hon suger åt sig M A L L och S H O P P I N G. Och hamnar i trans. För mig kan shoppingen vara att bara gå omkring och titta, klämma och lukta. Jag behöver inte handla även om jag skulle ha haft de där miljontals dollarna som jag alltså inte har. Men Bella, om hon så bara har en quarter så nog fan letar hon upp en tuggummimaskin för att spendera sista slanten. Bara för att liksom. Det kan ju bli för tungt i plånboken annars. Bah!

Kom på när jag insåg misstaget att nu gäller det att vara smart här. I mitt huvud såg jag redan alla de där miljontals dollarna, som jag inte har, flyga sin kos. "Vad trött du ser ut. Vila en stund innan du", hörde jag mig själv säga. Bella tittade lite konstigt på mig, men hon var inte svårövertalad utan slängde sig i sängen för att ta en powernap. HA! Hennes definition av powernaps är något helt annat än resten av världens. De pågår läääänge. Så efter en stund så var det ju ingen idé att åka och där kunde jag nu spara mina miljontals dollar, som jag inte äger. Nästa gång jag får ett infall ska jag hålla käften.

En shoppinggalen 18 åring.

Men jag skulle verkligen ha behövt lite nya underkläder. Och det måste jag handla själv. Att ha med sig Bella en sådan gång får jag ju bara höra att jag är från stenåldern och skulle lika gärna kunna dra på mig ett stort djurskinn runt höften. String ska det ju vara och de som läst mina inlägg tidigare vet vad jag tycker om string! Det enda de är bra till är i håret som hårsnodd! Ser ju knappt skillnaden. Jag bävar dock för den dagen då jag kommer på mig själv ta av mig hårsnodden (stringtrosan) från håret på ett möte fullt med karlar. Lägger den snyggt bredvid datorn. De, karlarna alltså, vet med all säkerhet vad det är för något, för det är väl en karl som har uppfunnit stringtrosan (förutfattad mening???). Och om de nu tycker de är så jävla bra, varför tar de inte på sig sådana själva då rå??? Nä förresten, jag vill nog inte se en hårig röv med stringtrosa. Jag backar där.

Vilket jäkla trosinlägg det här blev då. Men så är det ibland.

Happy Friday!

Taina och hockey - hur hänger det ihop?

Inte alls, är det säkert många som säger. I alla fall de som varit med mig på hockeymatch. Och det är inte många. Jag har ju sett när de larvar sig på TV och jagar den lilla pucken. För att göra sporten svårare så spelas den på is dessutom, för att puckjäveln ska gliiiida långt. Alla är skyddade från topp till tå. Även "private parts" för att få en puck där ska visst inte vara någon höjdare precis.

Om någon nu vill veta vilka matcher jag har sett IRL, så är den krassa sanningen den, att det kan jag inte ens erinra mig om, för de var troligen så tråkiga. Matcherna alltså. Men det behöver inte betyda att jag har haft tråkigt för det. Det finns alltid något att titta på, så som "apburen" på Läkerol Arena där AIK-anhängare förpassades back in the days. Har ingen aning om hur det fungerar idag. Det andra jag ägnade min dyrbara tid åt var att hänga i VIP-rummet och mingla. Inte så tokigt det heller.

Hockey mellan Sverige och Finland, DET är blodigt allvar det! En sådan match skulle jag inte ens klara av att gå på. Skulle med största sannolikhet sitta bland svenska supportar och slå till den ena efter den andra när de försöker heja på Sverige. Det har jag ärvt efter pappa. Inte för att han slog någon, men han tyckte det var kul att sitta bland svenskar i friidrottstävlingar och reta gallfeber på "hurrit".

Nu är det så här, förstår ni, att jag ska gå på hockeymatch på lördag. Det är bestämt till 99 %. Allt kan hända än. Är ju inne på mitt fjärde år här och har alltså inte sett en enda match och nu tyckte en släkting att jag skulle masa mig iväg. Inte till vilken match som helst, utan en riktig NHL-match (tror jag det heter...). Ska jag fortsätta på skrytbanan så kan jag meddela att denna släkting ÄR MED OCH SPELAR!!! Han spelar i Islanders och på lördag har de hemmamatch på Nassau arena. När jag skriver det här känner jag mig som värsta sportkommentatorn; hemmamatch, arena och Islanders. Det är inga ord jag slänger med dagligen ska ni veta.

Nu är ju frågan, hur beter man sig på hockeymatcher? Jag kommer säkert att vråla mig hes när jag ser honom oavsett om han gör mål eller inte. Skulle han dra till med ett självmål, håller jag nog käften. Inte nog med att han vill att vi ska komma och titta på matchen, han ville också ge oss pass att komma in "efteråt". Vad han nu menar med det? Omklädningsrummet och lukta på pungsvett? Njae, det låter inget vidare. Jag kan vänta utanför och när de har duschat (och innan kläderna har kommit på) så kan jag ju alltid hälsa ;)

Vad hände?

Den vackraste och varmaste av alla dagar i fredags gick över till ett grådaskigt-piss-snö-regn-skitdag! Jag veeeeeeeeet att mars och april är nyckfulla månader, men ändå. Och vad hjälper det att gnälla. Det är bara att dra upp mungiporna när Liisa ska till skolan och be henne dra på sig bootsen igen, samt mössan och handskarna. VAR FAN ÄR DEN ANDRA HANDSKEN? Det är precis som med strumpmysteriet. Alltid en av varje sort. Alltid!! En sak är bra och det är att det är skönt springväder och det ni, väger upp en del.

Just det, helg har det varit och det blev inget av att gå ut i lördags. Ut gick vi men inte på krogen och skakade loss, även om det hade varit roligt det med. Jag skakade loss i fredags på Zumban med vår livemusiker Victor så det fick räcka. Tog några kassa bilder och börjar misstänka starkt att det är kameran som är slut. Till och med Liisa knäpper bättre bilder med sin leksaks-Hello-Kitty-kamera för 9 dollar! Och så billig var inte min.

I lördags, när väderguden tyckte vi hade fått alldeles för mycket sol i fredags, så bestämde vi oss för att dra in till Hartford som vanligt. Provade en vietnamesisk restaurang på Park Street, där många asiatiska restauranger tycks ha samlats. Samt en och en annan brasserestaurang med. Det är inte jag som snokar upp matställen utan Jonas som älskar mat och provar gärna nya ställen. På söndag testade vi ett seafood shack, som låg bakom en parkering. Vi hade stött på den vid ett tidigare tillfälle när vi parkerade bilen. Dels har de en "seafood market" och så ett rum där du kan äta. Dock med plastbestick och papperstallrikar. Men VILKEN mat! Vad sägs om en stor hummer för 15 dollar med tillbehör????

Mycket matsnack här idag. Vi har inte bara ätit utan vi har faktiskt varit på bio, inte bara en gång utan TVÅ gånger i helgen. Först med Liisa och då såg vi "Mars needs Moms" i 3D. Helt suverän film!!! Jonas och jag kom in i en filmfeeling och körde även Lincoln Lawyer med Matthew McConaughey. Riktigt sny...jag menar bra. Ska jag erkänna så blir det ju en aningen lättare att titta på en film med en som ser ut som han gör.

Förutom bio och mat så blev det häng hos grannarna, där vi sippade på lite vin och pratade om allt mellan himmel och jord.

Idag tisdag (ja vart tog måndagen vägen) så blir det mest jobb. Hoppar över träningen pga halsont. Grrrrrrrrrrrr! Får gurgla något starkt och nyttigt. En koskenkorva kanske?

Gurgla Taina. Gurgla.

Ingen flirt men en älg blev det!

Jaha inte blev det någon som frågade vad jag hette denna gång. Men däremot så tyckte de på flygplatsen i Fort Wayne, IN, att jag skulle posera naken! Eh, tänker du nu, men det var alltså frågan om en Full Body Scan. För att tona ner det lite efter all skrämselpropaganda, så ville TSA-personalen skoja till det lite och pratade så där glatt med en Kalle Anka liknande röst. När jag klev in i båset så tyckte hon jag skulle leka älg? "Excuse me, a moose?" Japp, svarade hon så där överdrivet glatt och satte upp sina händer ovanför sitt huvud och spretade med fingrarna. "You get it?" Jahaaaaaaaa jag skulle ha älghorn! Och där stod jag och gjorde precis som jag blev tillsagd. Tänkte samtidigt att det ser säkert bättre ut för den som tittar på ens kropp när armarna är uppdragna, för då kan du ju dra in magen lite mer, för att inte snacka om tuttarna som annars drabbats av gravitationssjukan, dras ju också upp lite. Efter "whrrrrrr"-ljudet fick jag kliva ut och ställa mig på en avsedd matta och se rakt in i ögonen på TSA-personalen som såg så där käck ut och när det sedan pep till i hennes walkie-talkie gjorde hon tummen upp och visade hela sitt garnityr; "You're goooood". Hm, det visste jag väl.

Jag besökte alltså en ny enhet, som ligger i Colombia City, Indiana. Men jag bodde i Fort Wayne, IN. Hotellet hade det jag behövde, dvs ett gym. Innan arbetsdagen blev det ett löppass och på så sätt brukar jag ladda inför tuffa och långa möten.

Rummet var ok det med. Inget att klaga på. Fransesca hade dessutom lämnat ett meddelande om att det var hon som städat rummet. Eftersom det var till belåtenhet så lämnade jag dricks så som sig bör på hotell i USA, ifall det är någon som missat det.

Sängen var stor nog. Amerikanarna gillar inte bara breda sängar utan också höga. Den här var ju inte så hög så någon pall behövdes inte...

Lite töntigt att stå och fotografera sig själv. Men jag ville ju inte ropa på någon i korridoren heller och be dem komma in o fota MIG för att jag ska vara med i min egen blogg. Och nej, jag står inte i badkaret även om det ser ut som det. Här är jag nysprungen (det heter säkert inte så men who cares) och nyduschad och redo att kasta mig ut bland nya människor!

Äntligen hemma! Så himla skönt och att det dessutom är fredag gör ju inte saken sämre precis. Vad bjuder denna helg på? Jo ikväll är det Zumba med livemusik och det är coolt. Jag liksom rycks med på ett annat sätt och ser säkert så där skitpinsam ut där jag far omkring och viftar på höfterna och tror att det ser bra ut. Bah! Men vet ni vad? Det skiter jag i om det ser töntigt ut, för det är feelingen som räknas. Min feeling alltså. Ni får skaffa er en egen sådan.

Dagen kommer att bjuda på rena sommarvärmen med uppåt 20 grader! Wohoooooo...och där klingade den ut. Jag får ju ändå inte njuta så mycket av den eftersom det ska jobbas as usual. Men jag kan ju alltid ta en springtur på lunchen, blink, blink.

Lördag hade jag tänkt softa med träning och familjehäng, men kompisen Danielle vill gå ut, typ tjejkväll. Hm hur ska jag göra? Jag behöver ta igen mig men samtidigt är det så kul att gå ut med mina tokiga amerikanska väninnor.

Tänk till nu Taina. Mys eller full fart? Det är frågan det.

Har jag kommit till varen?

Jobbdator och inga prickar och inte orkar jag stalla om tangentbordet heller. Har precis kommit till Fort Wayne i Indiana. Det ar ju rena varvarmen har! Riktigt nice, maste jag tillsta. Flog hit via Chicago och nar jag laste pa boardingpassen sa skulle jag landa i samma terminal som avgangen till Fort Wayne. Men nu ar ju inte Chicago O'Hare som en bajamaja i storlek och det kandes som om jag gick (smasprang) flera mil till min gate. Nu har jag inget emot att springa, men det ar inte kul att behova svettas, vilket jag latt gor, och sedan behova satta sig bredvid nagon stackare som funderar om jag gomt katten i fickan, typ.

Jag hann och nar jag sedan klev ut sa mottes jag av en underbar varme. Allt ar relativt, men ca 13-15 grader i Celsius ar inte fy skam. Nar jag sedan akte till hotellet funderade jag pa var jag hade hamnat. Det ar ju bara akrar har. Fort Wayne ska ju vara en stad pa ca 300 000 invanare men jag sag knappt en manniska! Nu ligger ju inte detta hotellet mitt i stan men anda!

Snart ska jag ut och ata med ett par anstallda vid den "nya" enheten. Trevligt. Men forst ska jag kolla sa katten inte foljde med...

Lilla samvetet

Usch vad dåligt samvete jag får ibland. Speciellt när jag tittar på lilla Liisa och min tid ägnas mest åt arbete just nu. Hör mig själv säga; "Inte just nu. Jag måste bara...". Precis som Alfons Åberg. Blir så förbannad på mig själv. Tittade ut genom fönstret där hon travade iväg till skolbussen med sin supertunga och stora ryggsäck, lätt framåtlutad, och ändå ett leende på läpparna. Hon går och stampar på iskanterna vid vägen. Ibland stannar hon till och böjer sig ner och upptäcker något. Nyfiken som hon är. Liisa som nyss var bebis är stora skolflickan och jag måste ta vara på den här tiden. Men. Så kommer samvetet om att jobbet måste skötas. Och det ska göras bra.

Inatt satt jag till tolv. Idag blir det säkerligen samma sak. Ska iväg på tjänsteresa imorgon. Inför varje resa blir det extra mycket jobb med agendor och sammanställningar och presentationsmaterial. Att resa i jobbet är inget jag har emot. Det bryter mönstret och jag får en massa nya intryck. Men jag saknar alltid familjen.

Nä vad fasiken, sitter jag här och tycker synd om mig själv? Fy skäms Taina. Nu finns det all anledning att dra på mungiporna. Upp alltså. Det börjar ju kännas som vår. Gräsmattan har börjat visa sig. Gräsmatta och gräsmatta är väl att ta i, för vår är mer en lervälling om jag jämför med en av grannarnas vars gräsmatta ser ut som rena konstgräset. Kanske det är också? Borde kolla upp det ikväll när det är mörkt. Smyga över och kräla runt lite. Fasiken vad kul det skulle vara då!!!

En sista sak bara, usch vad jag lider med Japan! Min iPad är på hela tiden och jag följer utvecklingen där. Ofattbart. Overkligt. Mina tankar går till alla drabbade. Vi fick veta via företaget att de anställda inom koncernen klarat sig hyfsat fysiskt. Men hur de mår psykiskt är en annan femma.

Bara ett litet livstecken

Bråda tider. Helgen kom och gick i vanlig ordning och den här innehöll Elton John konsert, St Patrick's parad i Hartford, middag ute med grannar, träning och så var det roliga slut.

Konserten var suveränt bra! Morgonen efter lät jag som om jag hade druckit whiskey hela natten. Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig in. Oftast får man ju inte ha det så därför lämnade jag min på hotellet och tog en sopig bild med mobilen. Ungefär som om det är någon skillnad mot mina andra bilder?

Där nere satt han! Eeeeeeeltoooooooon Jooooooooooohn!

Det är tufft att gå på konsert och vara uppe till sena natten. Liisa i sin nya Elton John hatt.

När det är helg passar vi på att trycka in så mycket som möjligt. Det här är ju familjen Olsson. När vi då fick höra att det var St Patrick's parad i Hartford drog vi dit. Såklart. Vädret var fint och folk var på strålande humör!

En parad med en massa "trökiga" gubbar? De här herrarna ska man hålla sig väl med, våra senatorer, Larson och Blumenthal. Tråkiga eller inte...

Mannen i mitten som kallas för Tax-man, är vår nye guvernör. Mr Malloy kör hårt för att öka på skatterna i CT.

Vad vore en parad utan poliskåren! Hartford Police Department, wroom, wroom.

Sådana här försäljare kryllade det av. Till Liisas förtjusning såklart!

Jag säger det igen - amerikanarna ser till att ha det bekvämt var de än går, sitter eller står.

Den här figuren höll på att tappa huvudet flera gånger. Något överförfriskad?

Läskiga clowner fanns det gott om.

Tuffa industriarbetare!

Självklart lyckades Liisa med att tjata till sig ett gosedjur. Ett grönt, dagen till ära.

Jag ska ALDRIG mer klaga över Dinos hundbajspåsar! De här hade uppdraget att gå efter paradens hästar. SKITkul? (Vilket jäkla foto egentligen. Jag skulle ju ha fotat hästarna istället...)

Efter paraden blev vi hungriga och hade fått tips på en brasiliansk restaurang. Mycket bra!!! Dit kommer vi att gå fler gånger.

Du fick ta med dig tallriken och be grillmästaren lägga på det du själv önskade och sedan vägdes all mat och du betalade för vikten.

På hemväg stannade vi till för att se på översvämmade Farmington River.

På lördagkväll blev det middag med våra grannar. Alltid lika trevligt. Men kameran fick inte följa med. Är lite vimsig nu. Mer än vanligt vill säga. Nu måste jag skärpa till mig för i veckan drar jag till Colombia City, IN, och besöker ytterligare ett av våra nyförvärv.

Skärpning Taina. Skärpning.

Phew!

Nu har jag blivit grillad. Rejält grillad! Nej, jag har inte legat i ett solarium, men skulle jag få välja så hade jag inte tackat nej till en riktig sol nu och en stor jävla paraplydrink i handen med ett suuuperlångt sugrör så jag knappt behöver lyfta på glaset.

Vi är alltså två kandidater kvar och som det ser ut nu så är chansen 50/50. Tror mig veta vem den andra är. Kan säga att det handlar om varandras motsatser vad gäller personlighet och det ska bli intressant att se om de vågar ge sig på en sådan som jag, med tanke på uppdraget. Hur det än blir så är det inte världens undergång. Långt ifrån. Jag är nöjd att ha kommit så här långt.

Vad gäller framtiden för övrigt så står vi nog och stampar lite, dvs inte så mycket klokare än förra veckan. Det är en pre-visit inplanerad och det är till ett helt annat ställe. En annan världsdel till och med. Ser ut som om resan här i Amerikat tar slut i höst och då gäller det att njuta så länge det går.

Jag skrev om det tidigare och det här är en av ingredienserna i att vara expat. Man går vidare liksom och utlandsuppdragen blir sällan långvariga. Vi är ju inne på vårt 4-år, som från en början skulle bli 2, som sedan blev 3 och i år alltså 4.

Vi är jättenöjda med tiden vi fått här och det är ju i alla fall 5 månader kvar och jag ska njuta av den tiden. Pratade med Jonas under lunchen och i helgen ska vi koppla av och njuta. Inte tänka på jobb eller platser vi ska bo på eller något annat som vi själva inte riktigt kan styra över just nu. Imorgon fredag blir det Elton John på Mohegun Sun. Vi tar med oss flickorna och sover över på hotell en natt. Familjemys.

Tänkte lägga in en bild på semlorna jag bakade i tisdags. JAAAA, jag bakade semlor, men usel fotograf som jag är så gick det helt enkelt inte att fånga dem på bild. Kameranlinsen immade igen och blusen blev blöt av all saliv som rann ur mungiporna på mig. Det var lika bra att vräka i sig semlan jag så fint lagt upp på ett fat. Kvar blev spår av florsocker. Inte en fläck grädde syntes till för det hade jag minsann slickat upp! Så det blir ingen bild!

Jag är urkass på att kommentera just nu. Men återkommer så snart jag fått ordning på hjärnkontoret. Om jag nu någonsin får det.

Just det, ska bara tala om att idag blir det ingen träning, för när jag jobbar hårt verkar det som jag tränar ännu hårdare och kroppen är i skriande behov av vila. Precis som knoppen.

Puss på er alla glada!

This is the week

This is the week, hoppas jag i alla fall. Lite mer besked ska vi få. En hint om framtiden för oss alla. Inatt gick hjärnan gick på högvarv. Om det nu finns något däruppe att varva vill säga. Försökte strukturera tankarna men det var ju inte så lätt med två snarkande varelser bredvid en. Slumrade till emellanåt men det hela kändes som om jag vandrade in och ut ur drömmar. Klockan 5.14 am var det ingen idé att somna om utan jag klev upp och bäddade sängen och försökte vissla en trudelutt och tänka positiva tankar. Jonas hade dragit till gymmet. JAG VET! Han är inte klok på en fläck.

För lite sömn botas tillfälligt med litervis med kaffe och en löptur under lunchen.

Annars då? Jorå helgen passerade i lugn takt och det behövdes. Det blev träning, läxläsning, jobb, restaurangbesök och stallbesök. Jonas och Liisa åkte dessutom skidor i Butternut. Det där stallbesöket var inte en frivillig handling. Kan jag, så avstår jag och försvinner snabbt som blixten från området. Men denna gången hade Bella övertalat Liisa om att följa med in och "klappa alla hästar" och det tog skruv. Där stod jag plötsligt och kände mig mycket obekväm. Det luktade illa och den ena hästen efter den andra slängde creepy blickar mot mig. Så fort jag tog några steg, tittade ett gigantiskt hästhuvud ut ur ett bås. Jag hoppade till och Liisa hade skitkul varenda gång! Jaja, nu har jag fyllt stallkvoten för i år. Hoppas jag i alla fall.

Trots helg så har barnen läxor, till och med Liisa. En av läxorna var spännande, där hon skulle klippa och klistra och skapa en tavla till skolans konstutställning. Kolla här så koncentrerad hon ser ut (för en gång skull):

Här klipps det så det står härliga till!

Efter läxan blev det en lekstund med dockan Calista (typ en American Girl Doll)

Nej det här är inte dockan Calista även om hon ser ut som en docka. En riktigt söt sådan! Det är våra vänner Malas och Tapas dotter, Himalaya, som vi träffade på restaurangen Masala i Hartford i lördags.

Nu ska här jobbas. Efter skolan har Liisa play date, som det så fint heter här. Igår ringde en av Liisas kompisars förälder och frågade om Liisa och Mia kunde ha en play date idag. Varför inte? Jag brukar vara mer spontan vad gäller barn och när de vill leka. Här är det lite mer planering i form av sk play dates som föräldrarna kommer överens om. Varför inte?

Dagens schema:

Jobb

Träna på lunchen

Jobb

Play date

Middag

Yoga

Och förhoppningsvis SOVA!

Rolig läxa?

Pustar ut, men glad

Lunchtajm och här sitter jag och pustar ut. Det är inte alltid så lätt att rodda runt allt här hemma medan Jonas är på tjänsteresa. Det är ju inte bara barnen jag ska tänka på, utan även mig själv och den fyrbente varelsen, som ska uträtta sina behov i tid och otid.

Jobbet just nu är hysteriskt. Roligt alltså. Önskar jag fann mer tid till att göra allt jag vill göra. Ni vet, finliret. Men med så många nya människor som nu ingår i organisationen (koncernen jag jobbar åt har köpt ett nytt företag) ska dessa introduceras i den nya miljön med allt vad det innebär. Så himla spännande och intressant att få vara delaktig i en sådan process.

Jag ser att det är mycket just nu, speciellt när jag tittar mig omkring i hemmet. Stökigt som fan. Prioritera kallas det för. Jag har alltså prioriterat bort det. För när barnen kommer hem är det ju aktiviteter, matlagning (om det nu finns något att laga), träning, läxläsning och förhoppningsvis en stund för mig själv. Ha, den där sistnämnda, stunden för mig själv alltså, går ofta över till medvetslöshet. Jag känner mig digital. Ett eller noll. På eller av.

Idag fick Liisa hämtas från skolan för ett tandläkarbesök. Mitt i allt arbete. Men det var det värt. När jag skulle signera-och-krossförhöras innan hon fick gå ut med SIN EGEN MAMMA, så såg jag en superglad tjej. Hon strålade ikapp med solen och var ivrig att få komma till tandläkaren. Öh? Växer sånt bort eller? Jag tror det var det lilla priset efteråt som hägrade. Eller alla smaker de har på både tandkrämer och fluor som erbjuds. Kanske det var solglasögonen hon skulle få ha på sig under undersökningen? Jag tror också att lunchen från Subway, som hon fick ta med sig till skolan var en bidragande orsak till den spralliga tjejen.

Vad som också gladde mig var, när jag skulle lämna henne på skolan igen, efter ytterligare en procedur med att signera och skriva orsak till frånvaron, när hennes klasskamrater sprang emot henne och tjoade ikapp; "Hi Liisa, you're back!!!" Sedan flinade hon allt hon kunde och ropade tillbaka; "I have bubbel gum on my teeth!" Tillsammans sprang de iväg, hon vände sig aldrig om, in i skolmatsalen, bärandes på sin lilla Subway-kasse och skrattade högt. Hon har det bra, vår lilla Liisa.

Letter Day Calendar

Begreppet för mig är inte nytt längre, men jag har fortfarande lite svårt för det. Men i början var jag övertygad om att blondiner med blå ögon är korkade för jag fattade absolut noll när Liisa kom hem från skolan med "Letter Day Calendar". Så här ser den ut:

Varje dag består inte bara av en siffra utan även en bokstav. Jag struntade i det och trodde det var hemliga koder, som lärarna använde. I vanliga fall är jag riktigt nyfiken, men med mängden papper som skickas hem med barnen varje dag måste du lära dig att prioritera.

Efter ett tag fick jag påminnelser om att Liisa skulle ha "sneakers" med sig till gympan. Det var väl bara att ta reda på vilken dag de har gymnastik, tänkte jag och mailade fröken. Fick då ett svar tillbaka om att jag skulle kolla på Letter Day Calendar. Och det gjorde jag men var sjutton stod det om gymnastik? Kalendern var ju för hela skolan. Hade jag missat seminariet om "den hemliga koden"? Fick kontakta fröken igen och fråga hur jag tolkar kalendern! DÅ kände jag mig urkorkad. Jag med mitt blonda hår (ja ja liiite fake blond, so what) och mina blå ögon. Men snäll som hon var, bad hon mig kolla på en av de miljoner lappar vi fått med oss hem och där skulle jag hitta lösningen. Lösningen? För det första var det obegripligt för mig varför hon inte bara talade om vilka dagar de hade gympa och för det andra så hade de skapat ett hemligt språk.

Ok, jag hittade lappen och såg då detta:

Där fanns den! Lösningen! Jag började titta på bokstäverna och såg ingen logik i det hela. Trodde i min enfald att gym skulle kanske ha bokstaven G och musik M osv. Nähä, så enkelt ska vi inte göra det! Dessutom ska vi ha TVÅ bokstäver, så ibland står det A på en dag då det är gymnastik och D en annan dag. Tänk om de hade haft EN bokstav för dessa ämnen, vad mycket lättare det skulle vara att komma ihåg det. Det verkar dessutom vara ett rullande schema, men så långt i min forskning av hur de pusslat ihop den här Letter Day Calendar har jag inte kommit än.

Tur att Liisa verkar fatta saker och ting lite bättre. Hon är ju trots allt blond och blåögd hon med. För det här är vad hon fick med sig hem igår. Tio stycken smileys!

Nä, jag ska nog ägna mig åt ledningssystem och processkartor. Betydligt enklare, om du frågar mig!