Legal Non-immigrant

Tillbaka i staterna igen då. I ny skepnad, dvs som en bäver. Vet inte om jag ens orkar beskriva bakgrunden till detta nya utseende och vad jag tycker om Folktandvården jag besökte. Men om en stund kommer det säkert att rinna ur mig. Som diarré.

Vi är i alla fall tillbaka som legala Non-immigrants igen. Hela proceduren med förnyade visa gick bra (i plural kan man säga både visum och visa så besvära er inte att rätta mig där tack). Allt förarbete var ju som ett maratonlopp jämfört med den korta stund vi tillbringade inne på den amerikanska ambassaden i Stockholm. Jag fick inte en fråga! De tittade inte ens på mig. Bara mina fingeravtryck granskades och Taina som person var ointressant. Jag som var taggad och mungiporna uppdragna till öronen, stod där beredd att rabbla Pledge of Allegiance. Men jag fick förbli tyst. På några minuter var allt över och sedan kom väntan på att få passen. Dessa skickades inte till den angivna adressen utan de ringde oss och vi fick hämta dem på ambassaden dagen före avfärd. Smidigt! Under väntetiden, från tisdag till måndag, hann vi med en hel del. Maken och Minstingen for först åt ett håll och jag och Tonårsdottern åt ett annat håll. Efter några dagar sammanstrålade vi igen.

Åter i vardagen och det tackar jag för! Det är så skönt att vara hemma igen. Sova i sin egen säng. Vara bland sina egna saker och mötas av våra goda grannar som välkomnade oss med öppna armar. Nu tar vi lite bilder istället. Mycket att stå i, as usual:

I väntan på tåget i Hartford, CT, som tog oss till Newark International Airport.

Mycket pyssel hade vi försett oss med så Minstingen hade något att göra på både tåget och flyget.

På flygplatsen roade sig flickorna med fotografering Speciellt på sig själva. Det är vad tjejer gillar, verkar det som.

En annan försökte vara effektiv och utnyttja tiden till viktigare saker! (Fotad av Tonårsdottern.)

Hösten hade kommit i Stockholm.

Som tur var hann vi träffa Minstingens gudmor, tillika en av mina allra bästa vänner!

Tonårsdottern och jag for till Göteborg, där jag passade på att jobba på huvudkontoret. Men det allra viktigaste var att träffa Sonen såklart!!!

När man befinner sig i Sverige så blir det ju en del "springa-runt-på-affärer-i-tron-om-att-hitta-något. Den här köpte jag dock INTE. Men rolig var den.

I Gästrikland fick vi sedan bo i svägerskans hus, då hon var bortrest, och passade då på att träffa Minstingens gudfar, tillika Makens "bästis" (hahaha, säger man så mellan vuxna karlar?). Här tillsammans med flickvännen.

Svägerskans familj är en riktig djurfamilj och ett drömställe för barn. Och vuxna som gillar djur som ormar. Här ska majsormen Popcorn matas. Med en mus!!!

Trots den slanka ormen så slinker en sådan här mus ner lätt i en enda tugga! Ingen trevlig syn kan jag säga.

Ett av alla måsten som inte känns som ett måste utan en självklarhet, är att träffa min bästa vän, I-M och hennes fina familj. I-M är gudmor åt Tonårsdottern. Här har matlagningen kommit igång.

Mannen i huset förbereder den goda fiskrätten.

Dukningen klar och förrättspajen står och väntar.

Minstingen med sin nya barbie i väntan på maten i I-M's och L's underbara hus.

Våra underbara vänner!

Undrar vad våra män tycker om oss egentligen?

Uterummet blev snabbt en favorit.

Dags för hemfärden och kusinerna A och T ville givetvis komma och säga hejdå till sin busiga kusin!

Då var man hemma. I passet skulle det ha stått Mrs Beaver. Men den storyn tar jag en annan gång. Efter valet...