Nu får det vara nog!

Med allt elände! Inga mer sjukdomar, varken hos oss människor eller hos hunden. NU SKA DE UT! Ja, både ungarna, hunden och sist men inte minst B A C I L L E R N A! Jag tänker inte älta om allt som varit för jag blir inte piggare och gladare av det. Säger bara "Nu får det vara nog" och så återgår vi till något roligare istället.

Jag håller med Gunilla Bergström i en av hennes Alfons-böcker att ibland måste man ha tråkigt. Då vet man ju när det är roligt och kan uppskatta det!

Roligt hade vi i helgen såklart för då var det ju Halloween och jag är SÅ glad att jag är här, i Amerikat, när detta firas. Oj vad jag tyckte det var kul och jag blev lika barnslig som alla barn och ungdomar, för de trick och treatade också. I alla fall på vår gata. Ingen åldersgräns här inte.

De flesta husen spökades ut och jag, mitt klantarsel, gick en runda UTAN kameran. Oseriös bloggare kan man ju kalla det. Hade kameran varit med så hade det inte blivit så många bilder ändå eftersom Taina är ju sååååå nyfiken och har en förmåga att komma av sig ibland mitt i ivern. Ögonen ploppar ut en bit, nacken blir längre, munnen öppnas och andningen blir lite mer flåsig. Jag fick i alla fall fram kameran hemma, så jag har nåt att visa. Nu har ju inte vi så där hiskeligt mycket Halloween-pryttlar men med det lilla vi hade, så fixade jag till det så att det skulle se lite kusligt ut i alla fall. Kolla här får ni se:

Trasselsudden fick hålla sig inne och kika på allt konstigt där ute.

När dagen D kom, så hoppade Minstingen upp och ville genast bege sig ut för att trick-å-treata. Men hon fick vänta såklart och före mörkret så hade vi lite att stå i så som att göra i ordning våra pumpor. Hade köpt ett kit med små sågar och mönster. Ville ju ha läskiga pumpor som Annika. Fick ge upp. Annars hade det bara blivit pumpkin-soup av allt. Hade ju Minstingen till min hjälp och hon sågade för glatta livet! Sågar som gick sönder, borren försvann och klet överallt! Men resultatet blev bra till slut och kul hade vi. What about these?

De blev kanske inte så skrämmande, men vad gör väl det!

Och så här såg det ut när Minstingen var fullt koncentrerad på uppgiften att fixa sin egen pumpa som hon plockat med sig från pumpkin patch-utflykten:

Minstingen jobbade frenetiskt med sin pumpa och tröstade den med "Take it easy and just relax". Levde hennes pumpa, undrade en annan.

Det mesta gjorde hon faktiskt själv! Duktigt va?

När eftermiddagen närmade sig blev Minstingen plötsligt tystlåten och satt mest stilla. Ding! Någonting var på gång och japp. Mycket riktigt, hon hade blivit sjuk! Timmarna före den stora händelsen. Vi var bjudna till grannen innan rännandet skulle börja. Försökte prata med Minstingen och säga att det blir Halloween nästa år också. Men då var det en som studsade upp igen, med blanka ögon "Ge mig lite meducin så blir allt bra , mamma". Så fick det bli. Fick göra iordning henne, ge lite "meducin" och lägga henne i sängen en kort, kort stund.

Tonårsdottern och bästa kompisen K var så här snygga. Inga hemskheter här inte. Åldern?

Minstingen i sin nya dräkt. En sjuk liten sjöjungfru.

"Är jag frisk snart?"

När hon hade piggnat på sig var det dags att gå över till grannen och äta pizza. Visste ni att detta är en av pizzabagarnas mest hektiska dag här. De flesta beställer hem pizza, för vem har tid att stå och kocka när dörrar ska öppnas stup i kvarten?

Små magar skulle mättas med annat än bara godis.

Husets hund var givetvis med i leken och fick dra på sig en snygg tröja, kvällen till ära.

En sjöjungfru och en Star Wars figur. Inte speciellt skrämmande precis...

Lite taktiksnack bland killarna som följde med barnen. En vagn skulle med. En vagn lastat med öl! "Man blir ju törstig", enligt grabbarna.

Väl hemma igen förberedde jag mig och kollade att allt var klart för att ta emot små monster, prinsessor, poliser och vete-gudarna-allt de var utklädda till.

Vid 18-tiden drog det igång och det med besked! Dörren förvandlades plötsligt till en svängdörr och givetvis blev jag också törstig och tyckte jag kunde unna mig ett glas vin under tiden jag delade ut godis. Satte vinet i halsen flera gånger under dessa närmare tre timmar som det hela pågick. Men kul var det!

Ögonen på vårt skeletthuvud lyste lite lagom otäckt .

"Grovingången" var täckt av spindelnät och en massa små spindlar.

Här har det inte städats på länge...

Men vem vågar sig inte igenom spindlar och skelett när man vet att det finns godis att hämta? Och det var över 100 stycken som vågade sig ända fram!

En trött, men nöjd, tjej efter sin runda.

Jag själv klädde ut mig lagom mycket. Ville ju inte skrämma slag på alla små barn. Vissa sprang iväg ändå när de såg mig. De kom tillbaka med en vuxen och höll dem hårt i handen samtidigt som det kom ett pipigt "Trick or treat".

"Hahahahaaaaaaaa try to trick meeeeeeee kids!!!"