Saknar mina barn

Halloween är över och julen närmar sig med stormsteg. Men före det ska Thanksgiving klämmas in. Men vad gäller julen så kommer inte Albert och Isabella hem hit till oss i år. Jag är inte morsan som tjatar om att de MÅSTE. De är vuxna och har sitt liv. Jag vill aldrig bli den där surföräldern som kräver att alla ska vara runt mig under olika högtider. Det gjorde aldrig mina föräldrar och på så sätt får ingen dåligt samvete. Jag vet att så är inte fallet hos alla. En del tvingas mer eller mindre att åka till släkt/vänner "bara för att" liksom.

Vad gäller Albert och Isabella så kommer den ena att åka till min härliga familj i Finland. Pratade med pappa igår och han blev givetvis superlycklig när han fick höra detta! Den andra åker till sin pappa. Jag kommer givetvis att sakna dem. Massor. Trots att de är 20 (snart) och 26 år gamla, så är de fortfarande "barn" i mina ögon. Älskar dem så det knakar i kroppen. Och knaket beror inte på att jag är gammal!

Snygg-Albert med sin fina flickvän hemma hos Albert där han hade ordnat en riktigt "finmiddag". Love you Son!

Fin-Bella med sin söte pojkvän på Halloweenparty! Love you Bella!

Nej, jag har inte blåst iväg!

Nog för att jag kan vara blåst ibland, men jag har inte blåst iväg. Trots Sandys besök. Jo då, vi fick besök men för oss var hon en fis i rymden i jämförelse med Alfred, vinterstormen 2011. Å andra sidan drabbades så många andra av denna monsterstorm och jag lider verkligen med dem.

Tänk att 29 oktober 2011, dagen då Alfred kom och huset täcktes av omkullfallna träd, så kunde jag inte föreställa mig att vi skulle få uppleva något liknande igen. Men ack så fel jag hade för precis på årsdagen kom en ny storm och vi förlorade ström på exakt samma dag!

Sandy var klassad som orkan och hon var enormt stor. Inga bantingsdieter där inte. På ena sidan "regnade hon" mest och på den andra sidan "blåste hon". Vi fick blåssidan med yttepytte lite regn. Vi snackar orkanvindar och jag är glad att jag inte hade peruk. Det gällde att hålla sig inomhus och till slut fick vi helt enkelt ta skydd i källaren.

Nu har Sandy dragit vidare och vi kan andas ut. Till 29 oktober 2013?

I år så kunde vi fira Halloween i alla fall. På rätt dag. En som var lycklig var Liisa!

Nu är det fredag igen. Välkommen!

Nej, nej, nej! Inte nu igen!!!

Som om vi inte har nog med immigrationen så visar nyheterna om kommande "århundradets storm"! WTF?? Ska vi nu börja fira årsdagen av Alfred? Ni minns snöstormen för ett år sedan, 29 oktober, som stängde ut oss från omvärlden i 11 dagar. ELVA DAGAR! Alfreds lillasyster, Sandy, är inte en vinterstorm, men en orkan. Jag vill inte ha orkaner eller vinterstormar. Jag vill ha lugn och ro!!!! Det här kom från skolan igår, EMERGENCY?

Vad är det med det här landet egentligen? Från den ena ytterligheten till den andra. Det som också oroar mig är om vi ska behöva lägga Halloweenfirandet åt sidan. Igen. JAAAA, jag TYCKER faktiskt att det är ett bekymmer för det är en stor kväll för barnen som gick miste om det för ett år sedan. Nu jävlar Sandy håller du dig borta från Simpan!!!!

Ikväll ska vi på "haunted hayride" för vuxna och innan dess måste jag hitta på något läskigt att ha på mig och just nu har jag INGEN ANING! Gaaah! Spanade in en del tomter i West Hartford igår för att se om jag kunde få lite ideér.

Nu ska jag andas in. Andas ut. Coola ned mig. Men först jobb och sedan frissan.

Happy Friday!

Ska jag orka?

Då så, nu är vi fulla med antikroppar alla tre familjemedlemmar. Armarna ömmar och i vissa stunder funderar jag över om det är värt allt stök med immigrationen. Vi har varit här i 5 år och alla besök på ambassaden för att förnya visum och nu green card, börjar suga musten ur mig. Våra arkiv här hemma börjar fyllas med tonvis av papper, för du ska ha bevis på precis ALLT. Original såklart.

Igår fick jag bannor för att Liisas vaccinationskort inte innehöll rätt datum för när hon fått sina vaccinationer. Öh? Jag vred och vände på kortet och det står månad och år. Men si DET går inte. Det ska vara MÅNAD, DAG OCH ÅR!!! Ja men halllååååååååå! En del är ju tagna i Sverige och jag fick gå tillbaka till "barnboken" och kunde lista ut exakt när det var.

För att bevisa att jag inte lever i bigami, skulle skilsmässopapper från tingsrätten i Sverige begäras. Advokaterna ville då se ordet "Skilsmässa" i rubriken. Om de slagit upp ordet i en ordbok, förtäljer inte historien, men när mina papper dök upp så stod det "Äktenskapsskillnad". Och det var ju inte godkänt! Ja men vad fan, JAG kan väl inte be dem på Tingsrätten ändra i sina formulär vad som ska stå i rubriken på domslutet som är från Hedenhös! Nu har jag 87 dagar på mig, säger de. Att få dem att ändra på det. Ja, ni hör ju hur det låter!

Byråkrati

Tänk er in i situationen där familjen är klädd i sjukhusrockar och befinner sig i samma rum. Samtidigt. Det annars så pryda samhället är som bortblåst och de förväntar sig att vi tycker det är naturligt. Så långt ok. Men varför ska 2 av tre behålla sina "undies" på och en inte? I en sådan mycket konstig situation var vi idag. Familjen Olsson. Den UTAN "undies" var givetvis JAG! Mycket har jag varit med om men det här tog nog priset!

Vi har i dagsläget L-visum och det håller inte i längden. Speciellt inte om du inte längre är en sk expat. Nu måste vi ta nästa steg och då får det blir Green Card och jag säger bara Holy Shit vilken byråkrati. Det enda de inte frågat efter är storleken på arselet! Vi fick gå igenom en "medical exam" och den kunde inte utföras av vår familjeläkare utan av en av immigrationen godkänd läkare som specialiserat sig inom detta och som troligtvis tjänar miljoner på det dessutom.

Jag vet att det tar olika lång tid att få ett green card. För vissa veckor och andra år. Har en kollega som fick vänta 1,5 år. Fråga mig inte varför. En anledning är givetvis företaget som sponsrar en och titeln man har på den som söker. Titeln är visst väldigt viktig och du får hoppas att företaget inte ändrar på det under tiden du ligger mitt i processen. Blir matt jag tänker på alla dokument jag fyllt i, skrivit under och sedan skickat vidare. Imorgon blir det sprutor. Kul. De tror visst vi sprider hemska sjukdomar och ska vaccineras mot typ ALLT. Jag skulle inte bli förvånad om jag såg att jag blev vaccinerad mot vampyrsjukan och får vitlök intravenöst! Bring it on!

Full rulle

Ingen bra början på veckan. Jag har en liten sjukling här hemma, lilla Liisa. Hon är SÅ ledsen för just idag är det ju ukulele efter skolan och det vill hon gärna inte missa. Men nu är det som det är och damen får ligga i sängen och ta det lugnt. Det blir fler ukulelelektioner.

Annars så kan jag berätta att denna helg var ingen sådan där lugn-fin-sitta-framför-brasan-helg precis. Det har varit FULL RULLE från kl 18.00 på fredag till söndag kväll. Halloween är snart här och aktiviteter och fester och hayrides avlöser varandra för att nå sin kulmen den 31 oktober för den stora trick and treat kvällen! Efter det POFF! Bort, bort med allt. Lugnt efter det? Hahahahaha! Nä DÅ börjar hysterin inför jul. Vi får dock en paus, jävligt kort sådan, vid Thanksgiving. Thank God!

Jag orkar inte skriva om alla aktiviteter men jag har bland annat hunnit med följande (duktig jag är va?):

- Deltagit i lansering av nytt Groove program med efterföljande mingel (och vin)
- Tantafton och titt på CAbis kollektion och några hysteriska damer som slängde av sig kläder och  
  provade andra kläder (och så lite vin på det)
- Haunted hayride
- Spooktacular Party (mera vin)
- Sleepover
- Restaurangbesök (ännu mer vin)
- Halloween party for dogs (bara cider...)
- Trädgårdsarbete
- Löpträning

Några glimtar från helgen då...

Förväntansfulla barn innan hayride!

Underbar solig dag för en sådan här aktivitet!

Inte lika kul att träffa på dessa varelser dock.

Ibland kom de flygande precis ovanför huvuden utan förvarning!

Eller så låg de blixtstilla...

Ibland hade de hängts upp i träden. Hualigen!

Vi kollar in hundpartyt istället:

Mr USA: "Hörru, sheriffen, kan du rösta på mig i valet?"

Sheriffen: "Vad tycker ni? Ska jag rösta på honom?"

Vinnarna blev Sheriffen och hans fånge "Miss Behaved"!

Det syns att Halloween närmar sig i Simpan. En del grannar har fått oväntat besök. Undrar om de har Gevalia...

Är jag glad eller???

JAAAAAAAAAAA! Tänk vilken respons det blev på föregående inlägg. Just LOVE it! Otroligt vilken kick det blev att få "gnälla av sig" och typ tycka synd om sig själv. Säger bara TACK snälla ni!

Nu är det bråttom och det är mitt vanliga tillstånd och mitt andra namn - Taina Bråttom Olsson. Men kul är det! Idag ska vi på hayride. Eftersom det är barn med så sker det på dagtid så de inte freakar ut helt. Nästa helg blir det BARA för oss vuxna och då är det mörkt. Moahahaha! Jag har lärt mig att älska detta med Halloween här och mycket har jag lärt mig av Annika som är mästarnas mästare på Halloween! Läs hennes blogg, för nu förbereder hon oss alla i hur vi ska "fira" denna hemska och samtidigt underbara helg. Ja inte helg som i helg, dvs lördag-söndag utan högtid eller vad säger man egentligen? Season? Inte vet jag, men strunt samma! Det är i alla fall 31 oktober och inget annat som gäller. Bara så ni vet, svennebananer som ibland blandar ihop detta med andra helger!

Pyntandet här hemma fortsätter...

Vi pimpar huset med lite dödskallar och spindlar, blandat med pumpor.

Men vänta nu! VAD är det jag ser på trappan??????

JÄVLAR!!! Era förbaskade, håriga, långsvansade monster! Snart hamnar ni...

...i backen som...grannen?

Ha en underbar lördag! Hepp!