Matsnack

Det är inte ofta jag skriver om mat eller recept. Lika lite som jag visar bilder på snyggt upplagda maträtter. Men det händer. Just nu är jag megaförbannad på allt vad IKEA har att erbjuda. Rättare sagt vad de INTE har att erbjuda! Fy fasiken vilken skitbutik Swedish Food har blivit sedan vi flyttade hit. För 4 år sedan kunde du köpa Kalles kaviar, Abbas sill, Slotts senap osv osv. Nu? IKEAS eget varumärke. Den som påstår att det är samma innehåll och att det bara är utsidan som är utbytt, kan ta sig i brasan!

Vi har alltså nyligen besökt IKEA i New Haven, för tanken var att fylla på kaviarförrådet. Jag vet, jag var nyligen i Sverige och kunde ha köpt det där. Men ni ska inte tro att de är så smarta utanför incheckningen på Landvetter att de säljer dessa produkter som du sedan kan slänga ner i väskan innan den ska checkas in. "Det kan du handla efter incheckningen", får jag höra. Great! Gå där och släpa på kaviartuber när du för en gång skull vill bli av med vikt att släpa runt på.

Okey, om kaviar nu är så viktigt, så varför flytta till en annan kontinent, tänker säkert en annan. När du får ett jobberbjudande utanför Sveriges gränser, så är inte första tanken om Kalle ska få följa med eller inte. Du tar ju chansen! Du har ett val. Ett liv utan eller med Kalle.

Det finns en hel del webshops som du kan beställa "Scandinavian food" från, bland annat kaviar. Då undrar en annan VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT FÖR IKEA att ta hem dessa varor då???? Det är ju snart lättare att få tag i vapen i detta land än kaviar. Jag veeeeet, dålig jämförelse men ack så sann.

Vi kom i alla fall hem med ett par burkar lingonsylt och något plagiat av kaviar.

Nej det är INTE samma smak!

Nu är det helg. Först ska det jobbas, sedan handlas, sedan tränas medan Jonas lagar fredagsmat. Utan Kalle då rå. Imorgon är det baluns hos våra vänner Binzers med sin årliga BBQ fest. Ni vet han som tävlar i matlagning, speciellt i grenen "smoked ribs", så det slinker nog ner en och en annan sådan imorgon. Med en Bud Light eller två.

Ha det!

Liisas camp

Just det, jag har ju glömt att berätta om ett av Liisas läger hon deltog i under augusti innan skolstart. Efter vår semester i Sverige var vi "tvungna" att aktivera henne på något sätt då båda skulle jobba och Bella inte fanns här längre som den naturliga barnvakten. Så läger fick det bli och det fanns det hur mycket som helst att välja mellan. De älskar "camps" i detta land!

Vi fastnade för YMCA's Camp Chase, som visade sig vara en riktig höjdare! Själva lägret låg i Burlington, ca en halvtimme från Simpan. Liisa tog bussen dit med de andra barnen samt en ledare. Bara det var ett äventyr. Sitta i bussen och busa.

Eftersom jag själv inte kunde vara med så kunde jag givetvis inte fotografera, men det skötte Liisa så bra för hon hade sin egen kamera med sig! Jag tror tamejsjutton Liisa är en bättre fotograf än jag.

Just look:

Liisa tycks bli en riktig paparazzi. Här har hon smygfotat en av ledarna.

Och en till. Hm har de koll egentligen?

Liisas gruppledare.

En av lägerkompisarna.

Bilden tagen från bussen. Gissa vem som står utanför med trasselsudden? Märks ju vem hon ville fota. Inte var det mamma precis.

Fler kompisar! Busiga sådana fick jag höra.

Tummen upp!

Jaha och här?

Ledarna sjunger lägersången.

Sit ups?

Här simtränades det ett par gånger om dagen.

Liisa i sin nya huvtröja hon vann.

Hon har lärt sig att ta bilder på sig själv.

Och att ta närbilder på andra.

Snack time.

Inga kommentarer.

Så här glad var Liisa varje morgon hon åkte till lägret.

Bara en promenad

Hänger du med Mom?

Dino får följa med!

Hm vad har vi här borta då?

Yay! Jag ska bli "football player"!! Åh nej, tänker en annan och lyckas lura in dottern till en skogsstig istället.

Upptäcker svampar. Konstiga sådana, typ en mörk orange kantarell?

Dino är fortfarande med.

Som tur är finns det tillgång till vatten.

Underbar backe att springa uppför.

Härlig utsikt!

Älskar idrottsplaner. Väcker många minnen.

Lyckligt lottad som har dessa grönområden som "granne".

Efter en promenad i värmen är Dino glad att få ligga och dricka och bada i sin pool. Jag hade också velat ha en pool att ligga och svalka mig i. En fylld med Margarita kanske?

En del att tänka på. Igen.

Snacka om att kunna sova mycket. Jag tror jag har sovit ikapp en del förlorad sömn nu, för de två senaste nätterna har jag sovit som en gris. Märks att kroppen varit lite sliten. Det har även känts när jag sprungit, att allt inte riktigt har varit ok i kroppen. Segt och snurrigt. Jag blir ju inte yngre precis.

Nu när vi gått in i en ny era, dvs från expats till lokala så har vi hamnat i försäkringssnurran igen och det är ALDRIG lätt. Nya försäkringsbolag, nya villkor och framförallt nya nätverk som måste kollas upp. Dessa nätverk är alltså vilka doktorer och tandläkare som ingår i försäkringsbolagens "network" och om våra gör det, så ökar chansen att större delen av sjukvårdskostnaderna täcks av försäkringen.

Igår var vi till Liisas tandläkare och då blev jag upplyst om att hennes tandläkare, som vi har haft sedan vi flyttade hit, INTE var med. Men då detta var en vanlig "check up" så var det 100 % täckning, men om det sedan ska lagas hål så sjunker det till 80 %. Skulle jag välja till en annan tandläkare inom försäkringsbolagets nätverk så stiger andelen till 90 %. Får fundera där ett tag. En djungel. Och mera djungel blir det idag då jag ska till Doktor Underifrån.

Det är alltid lika kul att hamna i tandläkarstolen. Tycker i alla fall Liisa.

För övrigt kan jag meddela att Liisa har haft sin första fotbollsmatch och det utan att ha ett enda träningspass innan. De skulle nämligen ha träffats för första gången i förra veckan, men pga av alla översvämmade fotbollsplaner, blev det inställt och laget träffades alltså för första gången i en riktig match. Det märktes. Efter ca 10 minuter var hela laget helt utslagna då alla sprang efter bollen. Samtidigt. Som små flugor kring en sockerbit. Men de vann!

Här är Liisa redo med nyinköpta fotbollsskor. Och rosa fotboll.

Pep talk.

Brukar det se ut så här? Dvs alla runt bollen.

Stilstudie. Här har Liisa precis kastat in bollen och är på väg ut igen. Ja, ja jag hann inte ta bild när hon kastade iväg den.

Efter matchen "klappa och tacka för en god match".

Idag då? Jobb, Doktor Underifrån och sedan följa utvecklingen av BoA. Konkurs eller inte? Det kan gå fort och då gäller det väl att kolla de dollar vi har där och säkerheten kring detta.

Säkerhetskontroller

En dag som denna, dvs 11 september, får mig att tänka på säkerhetskontroller på flygplatser. Färskt i minnet är det dessutom, då jag kom hem i förrgår. Vad jag tycker om dagens kontroller? Jag tycker de är nödvändiga såklart! Det kanske inte alltid är så kul att ha en främmande människa som fumlar mellan benen på en, men för den goda sakens skull så accepterar jag det helt enkelt.

När pat down och den nya helkropps-scannern infördes på många flygplatser blev det en del skriverier. Folk tyckte det var obehagligt, de tyckte liksom det inskränkte på deras integritet. Ja men hallå! Vi är människor, både vi som flyger och de som jobbar på säkerhetskontrollen. Vi har skelett, muskler (vissa mer än andra), blod, fett (även här vissa mer än andra) och skinn. Fysiologin är väl densamma.

Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att någon i personalen inom TSA tycker det är den roligaste uppgiften att "pilla" på någon helt främmande varelse. De gör sitt jobb och om vi, resenärer slutar att tänka efter för mycket, typ "Oj, där klämde hon mig på tutten för ANDRA gången" osv så skulle det här går betydligt smidigare. För tänk de som vill ta med sig något olämpligt, har ju hur många ställen (och hål) att både gömma och stoppa upp sina saker i.

Att gå in i den sk nakenkameran betyder ju inte att det läggs ut på youtube precis! Strålningen du får kan ju inte vara någon strålning typ läckage från en kärnkraftsreaktor precis. Tänk på hur mycket du lägger mobilen mot örat som en jämförelse. Och vi tjejer kan ju alltid tänka positivt när vi får hålla händerna ovanför huvudet som bidrar till ett "naturligt lyft" av brösten. Det kan ju se riktigt skapligt ut.

Pat down då? Ja men vad är det för fel att få lite kontakt? Vi tar ju på varandra alldeles för lite. TSA är inte där för att inleda förhållanden (hoppas jag i alla fall) utan de ska bara "känna" och vi vet alla att vissa känner efter mer än andra. De informerar ju en noggrant om att de ska klämma på en och hur de ska utföra denna lilla klämprocedur. Om de råkar lägga fingrarna under bh'n, finns risk för att gravitationen får innehållet att ramla ut, dvs ner. Men det är ju bara att lägga tillbaka det igen. Big deal liksom.

Prisa säkerhetskontrollen!

Hemma

Hem ljuva hem! Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vara hemma efter denna trip. Ibland känns det som om jag uppskattar att få komma hem, mer och mer. Åldern? Ja ja, jag ska inte analysera sönder det utan bara njuta.

Resan till och från Sverige var allt annat än smidig om jag uttrycker mig milt. Men allt däremellan gick bra och det var minst sagt riktigt intressant med många nya möten och diskussioner som ibland blev riktigt heta. Tänk er själva att kasta in människor från olika kulturer i olika åldrar, kvinnor som män, i en mixer och du får ingen smoothie precis. Inte i början i alla fall. Själv tycker jag det är det som gör denna typ av möten intressanta. Det betyder många gånger att vi bryr oss när vi har åsikter. Sedan finns det gränser. Den gränsen har inte alla utan låter munnen gapa stort under ett par dagars tid. Om dessa personer har gälar eller inte vet jag inget om, men prata utan att andas verkar vara en egenskap de bär på i alla fall.

Drog alltså iväg i måndags, på självaste Labor Day. Allt gick smidigt till Dulles flygplats. Fick till och med kliva ombord i skaplig tid, men SEDAN började min resa ta en annan riktning, dvs den smidiga starten var nu puts väck och där satt vi i planet i nästan 3 timmar. På marken alltså. Inte kul kan jag tala om. Du sitter där och börjar både bli hungrig och törstig och det enda du får veta är att den automatiska påfyllningen av bränsle hade gått sönder så därför skulle planet fyllas på manuellt Ja jag vet, det är bra att ha bränsle om man ska flyga över Atlanten, men varför ska det hända just då när jag ska åka? Och för det andra, flyter bränslet långsammare bara för att det fylls på manuellt? Tar de små koppar och häller i eller vad???? Till slut fick vi i alla fall veta att det som tog tid var säkerhetsåtgärder som skulle sättas in då det sker en manuell påfyllning. Det är kontroller och checklistor och uppföljning. Vi blev uppmanade att INTE ha säkerhetsbälten på utifall-att-vaddå tänkte jag? Explodera i luften som en tecknad figur? Till slut kom vi iväg och jag visste redan då att mitt plan i Köpenhamn som skulle ta mig till Landvetter, Göteborg, kunde jag bara glömma.

Väl i Köpenhamn gällde det att boka om, hämta kompensation i form av hela 50 Danske Kroner. Ja vad får man för det? Inte mycket kan jag säga. Dessutom fick jag ringa ett par personer som jag hade stämt möte med. Kom således 3 timmar senare än beräknat till "kontoret". Trött som ett as, ingen lunch, utan in i möten och så höll det på till halv sju. Kände mig inte fräsch direkt.

Bodde på Gothia Towers som är ett ganska fint hotell men långt ifrån familjärt. Stort, modernt och opersonligt tyvärr. Ligger bra till dock.

Tyvärr hann jag inte med att träffa varken Albert eller Bella. Albert var i Sydkorea och Bella i Gävle där hon pluggar. Jag var ju på "andra sidan" och arbetsresor går inte alltid att kombinera med privata saker. Jag hann träffa bästaste Ing-Marie (Bellas gudmor tillika min bästa väninna) som råkade vara i Göteborg på jobb. Vad gjorde vi, jo vi hängde på Heaven23 och babblade samtidigt som det slank ner lite vin.

Fredag morgon var det således dags för hemfärd. Väskorna packade med godis och tidningar. Resan började bra och jag tänkte bara att jag kan väl inte behöva ha otur igen? Om allt skulle gå enligt planerat så skulle jag vara hemma före 7 på kvällen, amerikansk tid. Lagom mör men ändå hemma liksom. Men resan övergick till att bli ytterligare en strulresa pga tekniskt fel på planet från Köpenhamn och alla som rest in i USA vet att det måste finnas marginaler om du har en anslutning du vill hinna med. I den ursprungliga planen hade jag drygt 2 timmar som kröp ner till ca 1,5 timme och då började jag räkna ut att jag skulle behöva ta fram mina löpartalanger. Ja inte genom immigrationen då för där står du still och väntar snällt och givetvis var det knökfullt och endast 5 bås öppna. Men till immigrationen så gällde det att stå strategiskt till i det där konstiga fordonet som tar dig dit, ställa sig i den värsta startpositionen och sedan springa till kön som redan fyllts på från andra inkommande plan.

Efter immigrationen skulle väskan hämtas, ta den genom tullen och försöka le ditt största leende, checka in den igen och sedan springa som en idiot igen för att komma till nästa kö, dvs säkerhetskontrollen. Vid det här laget började jag känna svetten rinna längs ryggraden och såg att jag hade 15 minuter på mig. Men sedan, efter kontrollen, drog jag iväg till andra sidan av bygganden, för givetvis var min gate längst bort och jag sprang och snirklade mig igenom alla människor. När jag såg gaten, höll personalen precis på att stänga dörren och just då insåg jag att det var kört. Försökte övertala dem att få gå ombord men si det gick icke såklart!!! Bokades om till ett plan som skulle gå senare. FEM TIMMAR SENARE!!!!!!!! Great. Där satt jag, genomsvettig och långtifrån en look som om jag varit på tjänsteresa. Mer som en svettkärring i högklackat och kavaj. Till och med blöt mellan benen. Och det var INTE för att jag kissat på mig utan svettig av löpturen. Just då sket jag fullständigt i hur jag såg ut. Tog igen mig, drog till toa för att försöka fräscha till mig, stod under en blås för att torka nacke och rygg. Det där mellan benen fick självtorka för det hade blivit för mycket att behöva stå på händer. Det finns gränser även för mig. Det blev en bit mat, läsning och allmänt hängande. Kom hem strax efter 12...

På väg till Europa och den här brickan var efterlängtad.

Här sitter jag med min fina Ing-Marie och hennes vän Maria.

Ett par av mina kollegor. Den ena från Belgien och den andra från Frankrike.

Jag och kollegan från England.

Vad händer idag? Det vet jag inte än, utan tar dagen som den kommer. Vet bara att det blir fotbollsmatch för Liisa, sedan ska jag träna och vi ska väl hinna med att gå på September festival här i Simpan. Lugnt med andra ord.

Just nu