måndag 14 oktober 2019

Jag vill inte

Ja, så är det, jag vill inte åka hem idag! Det här känns som mitt hem redan. Klart jag saknar de andra familjemedlemmarna, men Dino och jag har klarat oss riktigt bra här ute på ön. Vi är ju inte helt själva såklart. En del av grannarna har varit här eftersom det är Columbus helg och många är lediga denna måndag. Många gör också iordning sina hus för vintern och tömmer dem på vatten för att bespara rören och stänger av värmen. Jonas kommer hit om ett par veckor och gör detsamma på vårt hus.

Dino och jag har haft det så mysigt här. Vi har påtat ute, plockat undan utemöbler, kånkat på ett kylskåp, japp, alldeles själv och blivit stungen av jordgetingar. Självklart ska det vara lite drama och grannarna kom springandes över för att kolla in mig som hysteriskt sprang och viftade med armarna, slängde runt på trädgårdsspaden och krattan och svärandes. Fick ungefär 10 stick. Och jävlar vad ont det gjorde! Som tur är, så är grannen sjuksköterska och hade allt som behövdes för att lindra smärtan.

Hann med till öns Fall Festival också. Tyvärr regnade just då, men jag hade tur när jag skulle gå tillbaka till parkeringen då en äldre herre plockade upp mig på vägen och gav mig skjuts. I en golfbil! Hahahaha! Andra besökare fick gott traska på egna ben. I regnet. Den här herren var nog lika gammal som öns bro, dvs över 80 år. Så gullig och charmig. Vad som händer på ön, stannar på ön...

Idag plocka ihop och sedan köra söderut mot Connecticut. Vill inte.

Kan det bli vackrare? Höstfärger.

Från vår brygga ser jag ut på denna lilla ö som kallas för Snake Island. Det finns alltså mycket orm på ön!

Och där skymtar jag en fiskare.



Jonas' båt ligger i fortfarande och väntar på att göra en sista tur innan vintern.



Fall Festivalens slöjdgubbe

Intresserad av en korg?

En grill av den större storleken


Festivalens sötnos






Har en buske/träd på tomten. Vet inte ens vad den heter...

Här har jag hängt på kvällarna när det varit mörkt ute


Ingen dum utsikt




Lite nya höstfärger på bordet

Nya sänglampor. Ja jag vet. Tycker inte om sängramen men tänker inte byta ut den än...

Satte ihop en hylla med MILJONER skruvar...

En springtur med Dino


Hade elden igång när jag påtade och fick besök av ungdomar som gärna grillade smores.


Satt faktiskt ute ett bra tag. Alldeles själv. Njöt av tystnaden med bara ett sprakande ljud från elden.

Ses snart vackra Paradis.

lördag 12 oktober 2019

Lite blandat med homecoming, Halloween och avskedsfest

Tjohoo, alla mina miljoner läsare. Fan, man skulle ha blivit influenser alltså. Med så många följare. Nu fick säkert någon kaffe i fel strupe. Host host.

Jag sitter här i en av våra recliners som jag VÄGRADE att ta in i vårt Lake House (mycket svengelska här) och bara njuter av tystnaden. Druckit mitt morgonkaffe kl 5.30 redan. Fortfarande mörkt ute så jag hade Dino i koppel på hans morgonpiss. Annars är jag rädd för det där piggsvinet som plötsligt dyker upp runt hörnet och Dino som inte är den smartaste varelsen på jorden, har ju glömt bort incidenten med typ 30-40 piggar han ådrog sig vid hans första möte med svinet. Piggsvinet alltså.

Förra helgen var det den årliga Homecoming på Liisas High School. Som det planeras, fnittras, shoppas och göra-sig-iordning en halv dag för denna tillställning. Allt börjar med en amerikansk fotbollsmatch mellan två high school-lag. Det sker på en fredagkväll. Dagen efter är det alltså den stora homecoming! Ett måste att gå på. I alla fall för Liisa och hennes kompisar. Jonas och jag var bjudna till en kollega samma kväll. Han skulle in i det militära igen och vara borta ett helt år!

Japp, ni vet ju att snart är det dags för Halloween, som jag lärt mig älska sedan jag flyttade hit. Förstått att det blivit stort i Sverige också. Ibland funderar jag varför men å andra sidan är det väl kul att det blir en grej överallt här i världen. Så länge inte svenskarna börjar fira 4th of July. DÅ måste jag nog höja på ögonbrynen och "Say what"?

Här kommer lite bilder och sedan mer kaffe för min del!

Som ni vet så spelar Liisa saxofon och kvällen innan Homecoming var det fotbollsmatch där skolans band spelade. Liisa är "section lead" för saxofonisterna.

Homecoming 2019


Vår kollega till vänster ska ut på ett hemligt (och farligt) uppdrag. Japp, amerikanarna har gärna en fest/sammankomst i garaget. Praktiskt!

Jaha, är det dags för Halloween snart?

Men guuuuuud, kan du ta bort utstyrseln nu!

Och här landade jag igår efter 5 timmars körning. Det är bara jag och hunden...


tisdag 8 oktober 2019

Flyger och far

På senaste tiden har jag varit ute och flugit och farit igen. Att tillbringa så mycket tid på flygplatser och uppe i luften är inte speciellt roligt, En gång i tiden tyckte jag det, men nuförtiden är det typ miljoner andra som gör det och med det betydligt fler flyg och en massa att hålla reda på för flygplatserna. Att det ändå går så bra är ju ett under. Tacka teknologin.

Nu kommer jag att vara hemma ett par veckor innan det är dags igen.

Men nu till min favorittripp. Den som innehöll en sväng till Finland och Sverige. Jag fick tillbringa tid med den äldsta och den yngsta i vår släkt. Pappa och barnbarnet, Maximilian. Det blev så uppenbart. Livet. En i slutet och en i början. Båda i behov av hjälp. Båda uppe på nätterna. Jag är tacksam att jag fick tillbringa tid med dem, dag som natt. Men jag var ganska "sleten" när jag kom hem.

Pappa var ovanligt pigg när jag var där. Vi hann med en del och min fina morbror tog oss på en trevlig biltur runt Pori där pappa vuxit upp och bott största delen av sitt liv. Imponerande hur han kommer ihåg så mycket från sin barndom och vem som bodde var.

Ni miljoner läsare vet ju att jag brutit kontakt med mina syskon och därför träffade jag inte dem när jag var i Finland. MEN, jag gick in i en av mina systrar på gatan och sa hej såklart. Tyvärr så svarade hon inte utan satte sig i bilen och drog iväg. Det gjorde lite ont. Jag träffade i alla fall en del av släkten, så som min underbara kusin och moster samt morbror med fru. Viktigast av allt var att umgås med pappa dock.

Sedan var det dags att träffa Maximilian! Mitt hjärta svällde över av så mycket kärlek så jag trodde nästan jag skulle få hjärtstopp. Denna underbara lilla varelse som är mitt barnbarn. När jag klev in i lägenheten grät jag bara. Att få hålla honom i min famn, att få pussa på honom och att få snusa honom i nacken är det bästa som finns. Och att få vara med fina Bella och hennes Victor var ju så mysigt. Snart är jag där igen!

BILDBOMB!

Fina pappa och jag
Ett besök på kyrkogården och mammas grav

I morbrors stuga

Min fina och pigga morbror (80 år gammal)

I detta hus har pappa tillbringat mycket när han var barn. 

Jag och min moster i en tokpose

Min fina kusin och jag

Pappas UNDERBARA livskamrat

Och så denna lilla varelse...

Så mycket kärlek

Behövs inga ord. Bara kärlek

En av nätterna. Maximilian och jag.

Underbara promenader med Bella och Maximilian



Victor, pappan


Och så lite kul med T-shirts som jag köpte!

Glad höst!