måndag 14 oktober 2019

Jag vill inte

Ja, så är det, jag vill inte åka hem idag! Det här känns som mitt hem redan. Klart jag saknar de andra familjemedlemmarna, men Dino och jag har klarat oss riktigt bra här ute på ön. Vi är ju inte helt själva såklart. En del av grannarna har varit här eftersom det är Columbus helg och många är lediga denna måndag. Många gör också iordning sina hus för vintern och tömmer dem på vatten för att bespara rören och stänger av värmen. Jonas kommer hit om ett par veckor och gör detsamma på vårt hus.

Dino och jag har haft det så mysigt här. Vi har påtat ute, plockat undan utemöbler, kånkat på ett kylskåp, japp, alldeles själv och blivit stungen av jordgetingar. Självklart ska det vara lite drama och grannarna kom springandes över för att kolla in mig som hysteriskt sprang och viftade med armarna, slängde runt på trädgårdsspaden och krattan och svärandes. Fick ungefär 10 stick. Och jävlar vad ont det gjorde! Som tur är, så är grannen sjuksköterska och hade allt som behövdes för att lindra smärtan.

Hann med till öns Fall Festival också. Tyvärr regnade just då, men jag hade tur när jag skulle gå tillbaka till parkeringen då en äldre herre plockade upp mig på vägen och gav mig skjuts. I en golfbil! Hahahaha! Andra besökare fick gott traska på egna ben. I regnet. Den här herren var nog lika gammal som öns bro, dvs över 80 år. Så gullig och charmig. Vad som händer på ön, stannar på ön...

Idag plocka ihop och sedan köra söderut mot Connecticut. Vill inte.

Kan det bli vackrare? Höstfärger.

Från vår brygga ser jag ut på denna lilla ö som kallas för Snake Island. Det finns alltså mycket orm på ön!

Och där skymtar jag en fiskare.



Jonas' båt ligger i fortfarande och väntar på att göra en sista tur innan vintern.



Fall Festivalens slöjdgubbe

Intresserad av en korg?

En grill av den större storleken


Festivalens sötnos






Har en buske/träd på tomten. Vet inte ens vad den heter...

Här har jag hängt på kvällarna när det varit mörkt ute


Ingen dum utsikt




Lite nya höstfärger på bordet

Nya sänglampor. Ja jag vet. Tycker inte om sängramen men tänker inte byta ut den än...

Satte ihop en hylla med MILJONER skruvar...

En springtur med Dino


Hade elden igång när jag påtade och fick besök av ungdomar som gärna grillade smores.


Satt faktiskt ute ett bra tag. Alldeles själv. Njöt av tystnaden med bara ett sprakande ljud från elden.

Ses snart vackra Paradis.

5 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Jag lider med dig Taina! Förstår att du inte vill lämna ditt Paradis. Det skulle inte jag heller vilja om jag hade ett så fint paradis som du och din familj har. Dessutom bra grannar som kan hjälpa dig när du har sprungit gatlopp undan jordgetingar. ( tillstår att jag måste skratta när jag såg dig vifta på , fastän det är för hemskt, men kunde inte låta bli i alla fall. Ibland blir det hemska komiskt. I all synnerhet när du berättar det)
Nå, snart är det Paradisdags igen. Tiden går...
Ha det gott på alla sätt och hoppas getingstingen har dämpat sig rejält.

Susjos sa...

Vilket underbart ställe ni har, förstår att du inte vill resa därifrån.
Har läst ikapp och sett bilderna från ditt första möte med Maximilian, så underbart! Bra att Bella bildbombar dej så du får se nya bilder varje dag! Hoppas hon har återhämtat sig från förlossningen ;-)
Må så gott!
Kram

Anonym sa...

Hej Taina,

den vackra busken är nog en Hortensia, här i svedala kallas den även höstsyren

Hälsningar Bertil
En av dina miljoner läsare

Annika sa...

Taina, vilket underbart ställe ni har däruppe!! Helt suveränt ju. Älskar det.
Förstår att du stortrivs där, och att du inte vill åka hem.
Vem vet, en dag kanske ni bosätter er där för gott?
Ni ska inte fira jul på det stället?
Eller Thanksgiving?

Underbara bilder på underbart ställe.

KRAMAR!!

Taina sa...

Pettas
Alla som har sommarställen på denna ö säger samma sak. När man åkt över bron, bort från ön, så möts man av vardagen och problemen och ångesten. Allt det där lämnar man bakom sig när man åker TILL ön.
Gatlopp var nog rätta benämningen. Jonas skrattade så han höll på att kissa på sig när jag berättade. Kanske var det lite komiskt ändå. Men snart är jag där igen hoppas jag. Och inte har jag behövt amputera arm eller huvud pga getingsticken heller...så livet är bra trots allt.

Susjos
Ja du vet ju hur det är att ha ett sommarställe. Erat ser så fridfullt ut. Men det är jobb med att ha två ställen. Maximilian ja, det är det finaste som hänt på år och dar. Vilken kille! Jag ser honom i stort sett varje dag innan jobbet. Nu ler han också! Bella mår bättre men har fortfarande sviter, bla i nacken. Det kommer att ta sin tid sägs det. Men nu är hon i alla fall uppe och älskar långa höstpromenader. Snart är jag där igen!
Kram kram

Bertil!
Tusen tack! Du inte bara räddade mig från att se ut som ett frågetecken bredvid busken. Nu kan jag stoltsera inför grannarna att jag vet vad den heter. Och tack för att du är en av mina miljoner läsare!

Annika
Detta är Da Shit alltså! Jag bara säger det. Är så lugn och harmonisk där borta. Förutom när jordgetingshelvetes-svärmen inte visar sig! Vi har faktiskt prata om att sälja huset i Simpan när det är dags för att pensionera sig och flytta upp, köpa en RV som vi drar ned med när det blir för kallt och det börjar gnissla i lederna.

Kramar!!!