Zlatanina? Njae...

Säsongen är över och Liisa verkar nöjd. Fotbollssäsongen. Det här var hennes femte säsong och ska jag vara riktigt ärlig så ser jag ingen Zlatanina i henne. Som jag sagt tidigare, så är hennes fokus inte alltid på bollen. Hon drömmer sig plötsligt bort, Gud vet vart, men lite borta verkar hon vara emellanåt. Gulligt på ett sätt. Men skulle vi vara som vissa föräldrar så hade vi varit gråhåriga vid det här laget. Sprungit en mara vid varje match för att försöka få hennes uppmärksamhet. Hon som kan vända ryggen till bollen. Mitt i matchen. Och dra ett skämt.

Simpan har en otroligt bra fotbollsklubb, Simsbury Soccer Club med huvudtränare från England.

I år var upplägget lite annorlunda och det blev en internationell touch då barnen spelade i landslag och Liisa spelade för USA. Allt avslutades med en stor turnering och när jag säger stor så menar jag STOR! Det var parader och flaggor och mat. Trodde ett tag jag hamnat på den riktiga olympiaden, men så tittade jag på spelarna och insåg snabbt att så var inte fallet. Men shit vad kul det var. Där sprang vi som jehun mellan planerna då lagen spelade 20 minuters matcher för att sedan få 2 minuter på sig att byta plan och spela mot ett nytt "land". 

När vi sprang, vi åskådare, så skulle vi släpa på våra stolar också. Att vi inte bara lämnade våra stolar och bytte med andra övergick mitt förstånd. Såg säkert ganska komiskt ut där vi sprang med stolen under armen, en kamera i den andra handen och en vattenflaska mellan benen eller någon annanstans. God knows where!

I alla fall så hade Liisa en underbar tränare som skrev detta om Liisa:

Liisa was a lot of fun to have around this year.  All the kids fed off her laughter and the ability to make the most boring drills fun. 

USAs bås. Det kanske syns, eh?

Coach Rich talar om vart de ska ta vägen

Samling!

Är ni redo Team USA?

Åskådarna på plats!

Akta dig för finska (ok, lite svensk då)t attacken

Ibland är hon med och ger sig inte!

Nu är hon målvakt med en fågeldans på gång?

Vart tog bollen vägen?

Fråga mig inte vad de håller på med här!

Dags för plakat, medaljer, certifikat och Gud vet allt som delades ut.

Ordförande för Simsbury Soccer Club

De engelska huvudtränarna

Liisa får sitt certifikat

En ganska trött spelare efter 5 matcher. Men ack så nöjd.

Nä nu laddar vi för uppersittarkvällen imorgon! Ny match, men nu handlar det inte om fotboll. Go figure!

Saknar mina barn

Halloween är över och julen närmar sig med stormsteg. Men före det ska Thanksgiving klämmas in. Men vad gäller julen så kommer inte Albert och Isabella hem hit till oss i år. Jag är inte morsan som tjatar om att de MÅSTE. De är vuxna och har sitt liv. Jag vill aldrig bli den där surföräldern som kräver att alla ska vara runt mig under olika högtider. Det gjorde aldrig mina föräldrar och på så sätt får ingen dåligt samvete. Jag vet att så är inte fallet hos alla. En del tvingas mer eller mindre att åka till släkt/vänner "bara för att" liksom.

Vad gäller Albert och Isabella så kommer den ena att åka till min härliga familj i Finland. Pratade med pappa igår och han blev givetvis superlycklig när han fick höra detta! Den andra åker till sin pappa. Jag kommer givetvis att sakna dem. Massor. Trots att de är 20 (snart) och 26 år gamla, så är de fortfarande "barn" i mina ögon. Älskar dem så det knakar i kroppen. Och knaket beror inte på att jag är gammal!

Snygg-Albert med sin fina flickvän hemma hos Albert där han hade ordnat en riktigt "finmiddag". Love you Son!

Fin-Bella med sin söte pojkvän på Halloweenparty! Love you Bella!

Nej, jag har inte blåst iväg!

Nog för att jag kan vara blåst ibland, men jag har inte blåst iväg. Trots Sandys besök. Jo då, vi fick besök men för oss var hon en fis i rymden i jämförelse med Alfred, vinterstormen 2011. Å andra sidan drabbades så många andra av denna monsterstorm och jag lider verkligen med dem.

Tänk att 29 oktober 2011, dagen då Alfred kom och huset täcktes av omkullfallna träd, så kunde jag inte föreställa mig att vi skulle få uppleva något liknande igen. Men ack så fel jag hade för precis på årsdagen kom en ny storm och vi förlorade ström på exakt samma dag!

Sandy var klassad som orkan och hon var enormt stor. Inga bantingsdieter där inte. På ena sidan "regnade hon" mest och på den andra sidan "blåste hon". Vi fick blåssidan med yttepytte lite regn. Vi snackar orkanvindar och jag är glad att jag inte hade peruk. Det gällde att hålla sig inomhus och till slut fick vi helt enkelt ta skydd i källaren.

Nu har Sandy dragit vidare och vi kan andas ut. Till 29 oktober 2013?

I år så kunde vi fira Halloween i alla fall. På rätt dag. En som var lycklig var Liisa!

Nu är det fredag igen. Välkommen!

Nej, nej, nej! Inte nu igen!!!

Som om vi inte har nog med immigrationen så visar nyheterna om kommande "århundradets storm"! WTF?? Ska vi nu börja fira årsdagen av Alfred? Ni minns snöstormen för ett år sedan, 29 oktober, som stängde ut oss från omvärlden i 11 dagar. ELVA DAGAR! Alfreds lillasyster, Sandy, är inte en vinterstorm, men en orkan. Jag vill inte ha orkaner eller vinterstormar. Jag vill ha lugn och ro!!!! Det här kom från skolan igår, EMERGENCY?

Vad är det med det här landet egentligen? Från den ena ytterligheten till den andra. Det som också oroar mig är om vi ska behöva lägga Halloweenfirandet åt sidan. Igen. JAAAA, jag TYCKER faktiskt att det är ett bekymmer för det är en stor kväll för barnen som gick miste om det för ett år sedan. Nu jävlar Sandy håller du dig borta från Simpan!!!!

Ikväll ska vi på "haunted hayride" för vuxna och innan dess måste jag hitta på något läskigt att ha på mig och just nu har jag INGEN ANING! Gaaah! Spanade in en del tomter i West Hartford igår för att se om jag kunde få lite ideér.

Nu ska jag andas in. Andas ut. Coola ned mig. Men först jobb och sedan frissan.

Happy Friday!

Ska jag orka?

Då så, nu är vi fulla med antikroppar alla tre familjemedlemmar. Armarna ömmar och i vissa stunder funderar jag över om det är värt allt stök med immigrationen. Vi har varit här i 5 år och alla besök på ambassaden för att förnya visum och nu green card, börjar suga musten ur mig. Våra arkiv här hemma börjar fyllas med tonvis av papper, för du ska ha bevis på precis ALLT. Original såklart.

Igår fick jag bannor för att Liisas vaccinationskort inte innehöll rätt datum för när hon fått sina vaccinationer. Öh? Jag vred och vände på kortet och det står månad och år. Men si DET går inte. Det ska vara MÅNAD, DAG OCH ÅR!!! Ja men halllååååååååå! En del är ju tagna i Sverige och jag fick gå tillbaka till "barnboken" och kunde lista ut exakt när det var.

För att bevisa att jag inte lever i bigami, skulle skilsmässopapper från tingsrätten i Sverige begäras. Advokaterna ville då se ordet "Skilsmässa" i rubriken. Om de slagit upp ordet i en ordbok, förtäljer inte historien, men när mina papper dök upp så stod det "Äktenskapsskillnad". Och det var ju inte godkänt! Ja men vad fan, JAG kan väl inte be dem på Tingsrätten ändra i sina formulär vad som ska stå i rubriken på domslutet som är från Hedenhös! Nu har jag 87 dagar på mig, säger de. Att få dem att ändra på det. Ja, ni hör ju hur det låter!

Byråkrati

Tänk er in i situationen där familjen är klädd i sjukhusrockar och befinner sig i samma rum. Samtidigt. Det annars så pryda samhället är som bortblåst och de förväntar sig att vi tycker det är naturligt. Så långt ok. Men varför ska 2 av tre behålla sina "undies" på och en inte? I en sådan mycket konstig situation var vi idag. Familjen Olsson. Den UTAN "undies" var givetvis JAG! Mycket har jag varit med om men det här tog nog priset!

Vi har i dagsläget L-visum och det håller inte i längden. Speciellt inte om du inte längre är en sk expat. Nu måste vi ta nästa steg och då får det blir Green Card och jag säger bara Holy Shit vilken byråkrati. Det enda de inte frågat efter är storleken på arselet! Vi fick gå igenom en "medical exam" och den kunde inte utföras av vår familjeläkare utan av en av immigrationen godkänd läkare som specialiserat sig inom detta och som troligtvis tjänar miljoner på det dessutom.

Jag vet att det tar olika lång tid att få ett green card. För vissa veckor och andra år. Har en kollega som fick vänta 1,5 år. Fråga mig inte varför. En anledning är givetvis företaget som sponsrar en och titeln man har på den som söker. Titeln är visst väldigt viktig och du får hoppas att företaget inte ändrar på det under tiden du ligger mitt i processen. Blir matt jag tänker på alla dokument jag fyllt i, skrivit under och sedan skickat vidare. Imorgon blir det sprutor. Kul. De tror visst vi sprider hemska sjukdomar och ska vaccineras mot typ ALLT. Jag skulle inte bli förvånad om jag såg att jag blev vaccinerad mot vampyrsjukan och får vitlök intravenöst! Bring it on!

Full rulle

Ingen bra början på veckan. Jag har en liten sjukling här hemma, lilla Liisa. Hon är SÅ ledsen för just idag är det ju ukulele efter skolan och det vill hon gärna inte missa. Men nu är det som det är och damen får ligga i sängen och ta det lugnt. Det blir fler ukulelelektioner.

Annars så kan jag berätta att denna helg var ingen sådan där lugn-fin-sitta-framför-brasan-helg precis. Det har varit FULL RULLE från kl 18.00 på fredag till söndag kväll. Halloween är snart här och aktiviteter och fester och hayrides avlöser varandra för att nå sin kulmen den 31 oktober för den stora trick and treat kvällen! Efter det POFF! Bort, bort med allt. Lugnt efter det? Hahahahaha! Nä DÅ börjar hysterin inför jul. Vi får dock en paus, jävligt kort sådan, vid Thanksgiving. Thank God!

Jag orkar inte skriva om alla aktiviteter men jag har bland annat hunnit med följande (duktig jag är va?):

- Deltagit i lansering av nytt Groove program med efterföljande mingel (och vin)
- Tantafton och titt på CAbis kollektion och några hysteriska damer som slängde av sig kläder och  
  provade andra kläder (och så lite vin på det)
- Haunted hayride
- Spooktacular Party (mera vin)
- Sleepover
- Restaurangbesök (ännu mer vin)
- Halloween party for dogs (bara cider...)
- Trädgårdsarbete
- Löpträning

Några glimtar från helgen då...

Förväntansfulla barn innan hayride!

Underbar solig dag för en sådan här aktivitet!

Inte lika kul att träffa på dessa varelser dock.

Ibland kom de flygande precis ovanför huvuden utan förvarning!

Eller så låg de blixtstilla...

Ibland hade de hängts upp i träden. Hualigen!

Vi kollar in hundpartyt istället:

Mr USA: "Hörru, sheriffen, kan du rösta på mig i valet?"

Sheriffen: "Vad tycker ni? Ska jag rösta på honom?"

Vinnarna blev Sheriffen och hans fånge "Miss Behaved"!

Det syns att Halloween närmar sig i Simpan. En del grannar har fått oväntat besök. Undrar om de har Gevalia...