Galenskaper

Mitt i fikat så sätter jag mig vid datorn istället för att stretcha, dricka vatten och ta en nypa frisk luft. Helt galet, jag vet. Men en som var ännu galnare imorse var Liisa. Det tillståndet befinner hon sig i ganska ofta i och för sig. Så här såg det ut när hon gick till skolan imorse:

Jepp, de har pyjamasdag i skolan!

Hon fryser inte om fötterna i alla fall!

Vet ni vad? Pappa ÄR på bättringsvägen och det går alltså framåt. Igår fick jag besked från min faster, som berättade att han suttit uppe och pratat och skrattat! Inget fel på varken minnet eller humorn där inte. SÅ SKÖNT! Han är fortfarande väldigt svag och kör inga långlopp för tillfället. Men det står nog inte på förrän han är uppe på benen och går, cyklar och simmar, som han älskar att göra. Hoppas han gillade vårt brev vi skickade i förra veckan med kort, foton och teckningar. Heja pappa!

Nästa vecka drar jag till Fort Mill, NC och Johnson City TN. Bråda dagar, men det ska bli kul!

Hepp!

1:42:07...NU JÄKLAR!

Jaha, Jonas sprang en halvmara i lördags och persade så det räcker och blir över! Nej, jag sprang som sagt var inte. Och tur är väl det för den där tiden hade jag ALDRIG spräckt. Sablar också! Kul, kul för honom, men jag tål inte när jag vet att han är snabbare. Perkele, som vi säger i Finland. Skulle kunna använda betydligt fler (och fulare) ord, men jag är ju så finkänslig av mig så jag låter bli.

Jag grattade honom såklart och frågade om det inte vore dags att ställa upp på en mara nu. Ni minns väl min utmaning förra året då han ballade ur i sista minuten? Vet ni vad han sa nu då? Att det inte krävs en löpare för att klara av en mara!! Ursäkta mig????? Han hade, Jonas alltså, stått och tittat på dem som kom in på 4 timmar på maran och tyckte inte att de såg ut som löpare precis. Ja men vad fan tror han, att de ska studsa in i mål efter 42 km? Och när de ändå håller på så kan de väl hjula också! Vår granne höll med Jonas. Riktiga löpare håller sig till halvmaror. Suck.

Jag drog till gymmet och sprang på löpbandet. Skulle coola av mig lite. Väl där så såg jag en välsminkad (och välsvarvad) dam som ställde sig på löpbandet bredvid mitt. Jag väntade bara på att hon skulle ta fram en tidning och sedan ställa in bandet på typ 1 km i timmen. Nähä så blev det inte för hon körde igång på 12,8 km/timme! "Kör du", tänkte jag och väntade bara på att hon skulle flyga av bandet. Men icke. Hon sprang där och var så där vrålsnygg, knappt en svettpärla i pannan och en stil som fick en annan att känna sig som en flodhäst som dansar balett. Så där körde hon på i 40 minuter och hoppade glatt av bandet för att sedan fortsätta med lite styrketräning. Där sprang jag och hade fullt sjå att hålla mig kvar på bandet. Ja, jag kunde ju inte vara sämre för jag ställde in mitt band på 12, 8 jag med. Men bara den sista minuten och det räckte för att jag nästan skulle åka av. Det var den dagen det! Skitsur på både gubben, som bara efter ett par år lyckas springa så där fort, och vrålsnygga damer som egentligen ska läsa tidningar på gymmet.

Annars då? Jo tack. Det är jobb, jobb och så lite mer jobb som gäller.

Vill bara avsluta med att säga att jag är inte bara en dålig förlorare utan jag suger också vad gäller att svara på kommentarer till mina inlägg. Sorry. Ibland känns det som om jag ska lägga bloggen i träda. JAG VET! Det sitter fortfarande i. Men istället för att sitta vid datorn så skulle jag kunna lägga ner mer tid på träning. Först ska jag jobba klart och sedan ska jag TRÄNA! HÖR DU DET JONAS????

Stå där och flina du! Med dina 1:42:07. Kom igen när du har gjort en HEL mara. Då kan vi snacka löpning igen.

Blandat

Tack snälla ni för era fina kommentarer till förra inlägget! Skallröntgen visade att blödningen har upphört, vilket är ett stort plus. Men pappa är trött, så trött. Han sover mest. Jag funderar fram och tillbaka om jag ska åka eller inte. Håller kontakt med släkten varje dag som informerar mig om hur han mår. Vi får se i veckan hur jag gör. Det är ju inte bara att sätta sig i bilen och köra.

Annars så kan jag meddela att Jonas står nu på startlinjen i Hartford för att springa en halvmara! Jag springer inte i år. Ligger lågt med riktigt långa lopp och försöker bota min jäkla muskel i arselet, dvs piriformis! Har haft samma bekymmer tidigare och jag VET att jag måste stretcha varje dag, helst två gånger om dagen, annars kommer syndromet tillbaka. Och nu sitter den där som ett smäck! Har skaffat mig en pilatesboll som jag sitter på när jag jobbar. Stretchar och drar och gungar fram och tillbaka på bollen. Ser inte klokt ut men vad ska jag göra? För träna måste jag i alla fall och det gör jag. Snart börjar ett träningsprogram som jag ska följa till punkt och pricka för den stora jubileumsmaran i Stockholm. Då ska jag vara fri från smärta!

Nu ska jag väcka Liisa. Hon har fotbollsmatch idag och före det ska gröten intas!

Godmorgon på er.

Att inte vara nära

Just nu saknar jag min pappa otroligt mycket. Han ligger på ett sjukhus i Björneborg, Finland, efter att ha blivit påkörd av ett klantarsel! Där ligger han nu med en blödning i hjärnan, men tycks bli bättre och bättre för var dag som går. Idag blir det en ny skallröntgen och jag håller tummar och tår för att det ser bra ut.

Det är sådana här gånger jag känner att jag är långt borta från nära och kära.

Kom igen farsan! Det här fixar du galant!

Hett, hett, hett

Varenda bloggare har väl skrivit om det tokvarma vädret här på den amerikanska östkusten. Holy shit, det har verkligen varit varmt i helgen och vi slog till och med rekord här i Hartford County med 85 Fahrenheit, dvs 29,4 C. Då utvecklar de flesta människorna lökringar under armarna kan jag säga! Jag såg det med egna ögon, men finkänslig som jag är så fotade jag inte detta oundvikliga fenomen.

Så vad har vi gjort i helgen, förutom pumpkin patch och pyntat ute? Vi hade planer på både det ena och det andra, men det blev bara spontana saker. Meningen var bland annat att åka ut med grannarna på en båttur till Twin Lakes, CT, men vi hoppade över det och gjorde en dagsutflykt till Mystic . En oamerikansk stad om ni frågar mig. Eller vad vet jag egentligen? Men det är vad jag tycker i alla fall.

Förutom Mystic ville Liisa så gärna besöka brandstationen (Simpans stolthet) eftersom de hade öppet hus och jag hade väl inget emot att åka dit och spana in alla läckra brandmän. Förlåt, jag menar brandBILAR såklart.

Eftersom vädret var som det var så grillade vi såklart. Men ÅH så jobbigt DET lät då! Och sedan behöva skölja ner det med en kall Samuel Adams gör det hela ännu jobbigare. Livet är tufft ibland.

Simpans stolthet, dvs vår brandstation!

Liisa demonstrerar hur man gör om kläderna fattat eld. Jag ombads inte att demonstrera av någon konstig anledning. Fuskigt!

Givetvis så fanns den amerikanska flaggan vid entréen.

Här släcks en plywoodeld! Inte heller här fick jag kliva fram. Jag ville också vara nära brandmannen, förlåt brandslangen menar jag ju!

Jag vet inte, men kanske brandmännen har sin uniform på sig när de kockar hemma i köket? Varför skulle de annars lägga sin hatt vid detta demonstrationsbord? Hm ska nog be Jonas byta ut sin kockmössa nästa gång...

Oj vad de glänser de där amerikanska brandbilarna.

Det blev "hett" på brandstationen och ett besök på J.Foster blev ett måste.

Varför inte testa den nya glassen?

Godkänt!

Lite Mysticbilder:

En broöppning och det som fascinerade mig var dessa betongklumpar (motvikt?). Stod och stirrade bra länge på sprickorna på klumpen . Vill ju inte ha den i skallen precis.

Riktigt mysigt litet ställe. Ganska så turistigt dock.

Två av dem. Turister alltså.

Eftersom vi var i Mystic så besökte vi Mystic Aquarium såklart!

Annars då? Det tränas och det jobbas. Har precis bokat in tre resor innan jul. Inom landet och bara tjänsteresor. Några privata resor finns inte inplanerade även om jag skulle vilja trycka in någon helgtripp här och där. NYC maraton har jag dock bestämt mig för att åka och titta på! Gäller att hitta ett boende bara. Utan sällskap. Av bed bugs alltså!

Nu är vi igång!

Den här tiden på året är bara bäst! Älskar den friska luften, som i och för sig stannat upp i några dagar för att ge oss lite värme igen. Idag utlovas en sisådär 28 grader! Vad sägs om det, så här den 9 oktober? Inte illa pinkat, om jag får säga det själv.

Nu har vi inom familjen också gått in i pumpakoma, som många av våra grannar. Liisa och jag var nämligen och inhandlade några finfina pumpor och så här såg det ut:

Hit åkte vi i år igen.

Lite svårt att välja och framförallt veta vilken pumpa som är "bra" och som ska kunna stå sig ända fram till Halloween. Får också se upp med alla hundratals ekorrar och chipmunks som gärna tar sig en mumsbit av dessa skönheter.

"Den här ser väl bra ut?"

För mig ska pumpor vara orangefärgade. Mitt i allt ligger ET's huvud?

Och det här?

Den obligatoriska bilden med en kass fotograf som inte ens får med sig hela texten på skylten...

En salig blandning av pumpor och scarecrows. Love it!

Så här ser det ut vid vår "front porch" just nu. Mer ska det bli...

Mumsen blommar lite väl mycket. Måste troligtvis skaffa nya innan Halloween.

Moahahahaha! Undrar vem jag har lagt ner här då? Grannen? Nä så illa är det väl inte hos The Olssons???

Lite gulligull måste vi ju också ha och Liisa valde inte bara pumpor utan också en gurkliknande sak som jag inte har en aning om vad den heter. Who cares liksom. Den är ju bara cool!

Kan tala om att dessa växer INTE i ett pumpaland. Måste ju helgardera mig för de här ska väl ändå inte kunna bli uppätna?

Vid ytterdörren (som aldrig används som ingång).

Så avslutar vid med Jonas lilla konstverk där han ställt upp höbalen på höjden! Han är ju bonnapojken och jag betongbruden och jag trodde de oftast lades på tvären. Men ok då, om han nu vill vara lite "konstnärlig" så får det gå för den här gången. (En av grannarna har dock redan påpekat det här för mig...)

Nu söndag. Snart en löptur. Yes!

Smaken är som baken...

...och hur är den då, kan man ju fråga sig? DET ska vi inte gå in på, men däremot smaken. Ni minns de rosa gardinerna i Liisas rum? Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag lät henne bestämma och sedan dessutom gå med på att hänga upp dem! Hur korkad får man bli på en skala 1 till 10???

Gardinerna är köpta på IKEA i New Haven. Köpta och köpta, de nästan skänktes bort, för vem i helskotta vill ha sådana gardiner? Ja förutom The Olssons då. Familjen som saknar allt vad inredningsgener heter. Ja men ta en titt i Liisas rum nu så får ni se? Någon speciell stil? Nä PRECIS! Men färgglatt är det!!!

Lite mattor från Target. Mycket små sådana, men så bor det en liten människa i det här rummet också!

Jaha, där sitter hon, den lilla människan och pysslar.

Hoppas inte hon får några nya "inredningsryck" bara!

Det ser oroväckande ut för nu TÄNKER hon...

Det får liksom inte plats med några nya saker och INGENTING får plockas bort! Om hon får bestämma alltså. Hoarding, kallas det för. Extrem sådan.

Kolla bara på solbrillor-samlingen. Köpta, ärvda, och några har den tokiga mamman i huset givit som gåva! Smarta drag där Fru Olsson.

Räcker det inte med EN Builder Bear? Nu ska ju ALLA tre ha kläder. Och skor.

Vissa saker ska pryda hyllan. Som om de skulle synas bland allt "krafs"!

Precis! Spooky Room. Liisa!

Eller är det bara gulligt kanske?

Nu börjar snart andra halvlek, dvs några timmar till av arbete och sedan är det helg. En 3-dagars till och med eftersom vi "firar" Columbus Day på måndag och skolorna är stängda. " Så mycket som jag lär mig i skolan, så som om Columbus, borde jag få betalt!", sa den lilla människan som bor i rummet med de rosa gardinerna. Och allt annat krafs.

Happy Friday!