fredag 9 april 2010

Show & Tell: Naglar

Ja, jag vet, vilket jäkla tema då, denna fredag - naglar. NAGLAR! Vad tänkte jag på egentligen eller HUR tänkte jag? Eller är det så krasst att jag tänkte inte alls utan råkade bara se något fult framför mig, där jag satt och trummade med fingrarna och försökte komma på några bra och djupa fredagsteman? Sådana där som alla andra kommer på. Utom jag. Sådana där teman som alla välkomnar och säger "Men guuuuuuuuud så bra teman DU har valt då denna månad. Ska bli sååååå kul att ta tag i dom" och blablablabla. Ni vet tugget. Men nu finns det ingen återvändo, det är bara att ta tag i det och visa era snygga, välmanikyrerade naglar. För det tycks alla ha. Utom jag.

Ärligt talat så skulle jag vilja ha snygga naglar, ni vet sådana fyrkantiga med en vit rand längst uppe. När blev den modellen poppis egentligen? För så skulle väl naglarna inte se ut förr? Inte vad jag minns i alla fall. Då skulle de mer se ut som spjut. Inte helt, men något spetsigare i toppen. Min faster hade alltid det och jag minns så väl när jag satt och beundrade hennes så välskötta naglar och tänkte att "så ska mina naglar se ut när jag är stor". Vilket skämt. Jag menar, jag HAR försökt men så kommer den där lilla jävla fliken eller hacket och vips så är tamejfan hela nageln puts väck. Ja åtminstone halva. Och så har vi den den där handen med korta och långa och halvlånga naglar och det ser inte klokt ut. Jag är ingen nagelbitare, däremot en nagelslitare, dvs jag sliiiiter av vid fliken eller hacket.

NÄÄÄ, det är INTE stortånageln utan pekfingernageln! Ingen vacker syn, I know...

Nagellack då? Jo då, det kan jag ha, men mest på tånaglarna på sommaren. Naglar och naglar, på lilltån målar jag direkt på huden för jag hittar knappt nageln där. Den är liksom inbäddad där någonstans och jag har många gånger tänkt gå till en sk Nail Spa här och be dem karva fram dem åt mig. Låter inte så najs kanske.

Tog mig en titt på Minstingens naglar och det här fick jag se först:

Ett par smutsiga barfotafötter!

"Du har väl inte naglarna under foten heller"!

Njae, det var inte mycket till naglar på de här prinskorvarna inte. De ser liksom lite nötta ut. Hon springer nämligen barfota så fort chansen ges (läs tas).

Tänkte jag skulle kolla om mina fötter var klara för vårens/sommarens sandaler:


HJÄÄÄÄLP! Prinskorvarnas mamma, dvs Bratwurst är här! JA JAG VET! Den uppmärksamme har säkert tittat j*vligt noga på bilden och upptäckt simhuden. Så nu vet ni det också, kära bloggläsare, att Taina har två tår som är som siamestvillingar!

Vilket ämne. Jag är alldeles svettig och har efter detta inlägg bestämt mig för att ta mig till

Ja, ni ser ju Han's Nails som är vår nya salong här i Simsbury. De kanske har ett bra öppningserbjudande?

Min väninna, I-M, har världens finaste naglar. Jämt. Kommer så väl ihåg en kräftskiva då jag satt och studerade hennes välfilade naglar, men som då verkade ha fått små smutsfläckar lite här och var. Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra - "Du har fått fläckar på naglarna". - "Nä men Taina, ta på dig glasögonen. Det är ju små kräftor, ser du väl!"

Det ni!

Andra fredagsbloggare hittar du här:

torsdag 8 april 2010

Clicks



Vissa saker får mig att bli så in i h*lvete förbannad! Som när en ung människa tar sitt liv pga mobbning. Sådant får bara inte ske. Tänker på Phoebe från Massachusettes, som troligtvis inte hittade rätt "click". Det heter så här, dvs en grupp av människor med, vad de tror i alla falla, samma värderingar, likadana kläder och frisyrer. Skulle kunna kalla dem för stereotyper. Tror att det förekommer bara bland flickor.

Nu har jag förstått att det även förekommer på Tonårsdotterns high school och att det är inte lätt att hitta sin click. De flesta vill vara med i någon för att inte hamna i ett utanförskap. Byter du däremot från en click till en annan börjar utfrysningsprocessen. Det är helt sjukt men sant.

Tonårsdottern, med många andra, har haft just detta bekymmer. Hon förstod inte dessa oskrivna regler men är väl medveten om dem nu. Ska du byta, måste det ske med finess annars blir du ett mobboffer. Jag trodde jag hade den enkla lösningen att "välj vänner som inte ingår i någon click", men så enkelt är det inte. Tonårsdottern har bland annat fått höra att "om du pratar med XX så blir vi ovänner". Det här är alltså väldigt vanligt och alla känner till det.

På gymmet träffade jag en mamma till en av Tonårsdotterns kompisar och hon berättade om att hennes dotter stannar oftast hemma under helgerna i rädsla av att vara med fel person. När du kommer tillbaka till skolan på måndag, vet många vem du varit med, vad du gjort osv. Tack vare, eller ska vi säga pga alla sociala medier så som Facebook, Twitter och MySpace. Det sprider sig som en löpeld.

Märker nu att Tonårsdottern har fått mera skinn på näsan. Hon vågar stå på sig och vänner har hon gott om. "Men man måste vara på sin vakt", säger hon.


På väg till bussen

Hon behöver inte gå långt, bara korsa gatan

Fordonet som finns överallt och redan här hittar en del sin click så de vågar kliva in i skolan

Tufft att vara ung idag och passa in....

onsdag 7 april 2010

Längtan

Om drygt 3 månader åker jag hem, hem till Finland. Det blev så i alla fall. En kort semester i Finland, men ingen tripp till Sverige i år. Jag vet att det kommer att bli en del besvikna, kanske till och med sura miner, i Sverige. Men det här är mitt val och hur jag vill spendera min lediga tid, avgör jag själv.

Jag har skrivit om det tidigare, det här med att vara "utlandssvensk/finsk" och alla förväntningar på en om att åka "hem". Förra sommaren tillbringade vi 3 veckor i Sverige och inte en dag, inte ens en timme i Finland. Men nu! Nu blir det bara det i år och närmare bestämt Malax, för där bor min kära syster.

Min fina syster

Tonårsdottern kommer att åka till Sverige först, men ansluter sig till oss och kusinerna där borta. Jag ser så fram emot denna resa! Att bara få vara liksom. Sitta uppe länge med syrran och prata och skratta. Det är vi bra på! Bada bastu i systerdotterns nybyggda hus. Krama om systersonen, som utbildar sig till sjökapten. Lyssna på äventyraren.

Vi kommer också att fira pappas 70-års dag OCH borsans 50-års dag! Längtar, längtar.


Kära pappa

Min snälla bror

Vad jag längtar efter er alla!

tisdag 6 april 2010

Grattis mamma och pappa

Till min kära mamma, i himmelen, och min kära pappa; för exakt 53 år sedan såg ni ut så här:


måndag 5 april 2010

Snacka om fantasi


Minstingen har varit framme igen och troligtvis gjort sig känd på hela skolan. Som många vet är hon ganska frispråkig, självständig och en glad liten skit i största allmänhet. Men ibland lyssnar hon lite för mycket på vad barnen i skolbussen berättar. Just nu så pågår det "diskussioner" om vem som har den elakaste fröken och grannens dotter, som är några år äldre än Minstingen, berättade att Mrs XXX var minsann skolans absolut värsta och elakaste fröken.

Det här har Minstingen gått och funderat på och till slut gick hon fram till sin egen fröken och berättade detta. Men inte bara det utan hon hade även "lagt till lite i storyn" och kryddat den med följande "You know why she´s so big, cuz she ate her husband". Fröken visste inte riktigt vad hon skulle göra och gav därför Minstingen Time Out. Men bara en kort en. Bara för att markera.

Var får barn allt ifrån????

Tokig far, tokigt barn.

Har jag berättat att Maken är tokig? Om inte, så säger jag det nu; "han är knäpp". Han har nämligen låtit Minstingen ta årets första dopp. UTOMHUS! Inbilla er inte att det var i en uppvärmd pool på något fancy ställe, utan i den översvämmade Farmington River. Här hemma slet jag som ett djur i trädgården när det plötsligt pep till i mobilen. Rubriken " Liisa badar". Gulp, tänkte jag. Vad har han NU hittat på? Öppnade länken och mycket riktigt, en bild på Minstingen som sitter i vattnet. Bilden är himla suddig men här är i alla fall beviset:

En plaskande liten tjej fick förbi åkande bilister att tappa hakan...

När de kom hem, sken båda som solar, för vilket äventyr de hade varit ute på. Inte nog med det. Minstingen hade blivit nödig och utbrast "Mamma, jag bajsade UTE, precis som Dino!" (vår hund alltså). Hm, jaha, tänkte en annan och funderade på hur torkningsprocessen hade gått till, men det behövde jag inte tänka på så länge för resten av historien kom snabbt; "Jag blaskade av rumpan i vattnet"!. Inte nog med att Maken är tokig, samt en riktig naturmänniska, så har nu Minstingen börjat gå i samma fotspår. Bacillskräck? Inte här inte.

Förutom denna incident har påsken firats på både svenskt och amerikanskt manér. Vi hottade alltså till det hela med Easter Egg Hunting där Minstingen sprang omkring som en liten iller och letade påskägg som vi gömt i trädgården. Det var riktigt kul att se hur hon lyckades, med hjälp av kartan, hitta alla äggen. Eftersom Tonårsdottern var sjuk, blev det två korgar och massor av ägg!

Jag är redo med min karta och korg!

Ägg, ägg, ägg. Överallt.



Påskmiddagen hade vi redan på fredagen, tillsammans med våra goda grannar. Några bilder togs varken på maten eller middagsgästerna! Men gott var det. Roligt hade vi. Maken hade nämligen rökt lamm hela dagen. What`s new, liksom. Det nya var väl att det var lamm och inga ribs denna gång. Phew.

Anledningen till att påskmiddagen inmundigades redan på fredagen var att vi var bjudna på 40-års kalas på lördagen. Det var en överraskningsfest för vår vän Emma, som inte hade en aning om vad som skulle ske. Men tji fick hon!


Här syns jubilaren i mitten med orange top, omringad av vänner.

Hela helgen har vädermässigt varit sååååååå underbar med strålande sol på en klarblå himmel. Termometern har visat på dryga 20 grader. Det kommer att se ut så några dagar till. Inte klaga. Bara njuta. Och njuta får jag göra under lunchen, för här är det vanlig arbetsdag idag. Men det gör inte så mycket. Jobbet är riktigt roligt och intressant just nu, trots mängden av arbete som väntar. Men solen ger mig energi.

Hugg i Taina. Hugg i.

fredag 2 april 2010

Show & Tell: I mitt påskägg vill jag ha



Ferrari, smycken, pengar, silikon, märkeskläder ja allt en äkta svensk Hollywoodfru kan tänka sig, vill jag ha i mitt påskägg. Vi har dock ett litet problem. Påskäggen är inte så stora, inte ens här i Amerikat, så de där sakerna kan absolut inte få plats. Det andra problemet är, att jag vill inte ha ovannämnda saker. Förutom mer pengar då rå. Kanske lite silikon i rumpan eftersom den har blivit så platt. Kanske lite kläder också. Men det andra, det kan Hollywoodfruarna roa sig med. Jag måste erkänna en sak - jag får inte ens påskägg längre. Så förutsättningen med dagens tema som jag, hmhm, står för, dvs "I mitt påskägg vill jag ha", är att man får ett påskägg. Frågan är bara vad den ska fyllas med.

Traditionen med påskägg kan jag ingenting om. Det är säkert någon fredagsbloggare som skakat fram lite information om det. Perfekt. I vår familj står jag för pysslandet med påskägg och deras innehåll. Vi brukar ha de traditionella pappäggen och fyller dem med godis och småprylar. På påskaftonen ligger äggen vid barnens sängar när de vaknar. Vi säger bara att Påskharen har varit framme! Blink, blink. Den förbaskade haren hittar tyvärr aldrig till min säng.

Jag ville gärna hålla kvar vid traditionen med att dela ut ägg på påskaftonen och tänkte att här i Ameikat kommer jag säkert att hitta gigantiska ägg att fylla med allt möjligt. Men vet ni vad? Storleken på äggen här kommer inte ens i närheten av de svenska och finska äggen. Här har de små sketna plastägg, som du ska knöla i några jelly beans eller pengar. Inte nog med det, äggen ska sedan gömmas i huset eller i trädgården och barnen a la Bullerbynstuket, springer omkring med sina söta korgar och letar efter dessa så fula plastägg och får på sin höjd ett jelly bean eller eller en slant. Mycket mer än så får man inte plats med i de här dvärgäggen.

Korgen som ska fyllas med ägg. Den är redan fylld med gräs. Eller vad det nu är.

Så här ser äggen ut, plastiga och små.

Nu ska jag inte klaga. Det är ju kul att få eller leta efter ägg. Men nu var det ju så att jag får ju aldrig ett ägg. Never sedan jag blev vuxen. Vad hjälper det att jag delar ut till mina barn INKLUSIVE Maken, som dessutom får ett hjärtformat ägg. De fattar i alla fall inte vinken "kanske mamma också vill ha ett?". JA DET VILL HON! Och vad ska det då vara i det? Jag begär inte mycket. Men ingen "därhemma" tycks fatta att vi saknar, rättare sagt trånar efter vissa saker som godis, svenska tidningar, Gevalia och en bra bok. Det skulle jag vilja ha. I alla fall just nu.

Det här är vad jag vill ha nu. KOLLA NOGA NU, SLÄKT OCH VÄNNER!

Fler som bloggar om dagens ämne hittar du här nedan. Men innan du tar dig an listan vill jag bara önska en riktigt glad påsk!