En del är glada i alla fall

Att komma till gymmet och få spontana kramar är riktigt fint. Många blev så glada att vi stannar lite längre. Undrar om alla är det? Glada över vårt beslut alltså. Tänker på när Liisa blev inbjuden till att bada i grannens pool. Först gick hon hem för att byta om för att sedan gå över till grannen igen. Med 4 kompisar. Och hunden! Grannen Bob är världsskön och lät barnen, samt hunden, stoja i poolen och log så där pepsodentaktigt och sa "it's ok, it's ok". Ungefär som ett mantra. Innerst inne tror jag han blev lite nervös av allt stoj för han råkade klippa av en kabel på utsidan av huset när han skulle trimma buskarna. Det visade sig vara TV-kabeln och nu återstår att berätta det för frugan hur det gick till, "Well you know Liisa, she just jumped into the pool...and the dog...the Swedes...jadajada". Typ. Innerst inne kanske han tänker att det hade varit lugnt och skönt på gatan om The Olssons hade åkt tillbaka till Svedala. Å andra sidan så skulle han ju mista sin fiskekompis. För just nu, i skrivande stund, befinner sig Jonas och Bob på Connecticut River i vår (snarare Jonas) bassbåt.

Imorgon är det konsertkväll här i Simpan och det är inte mindre än "The Music of Michael Jackson" och då MÅSTE jag vara där. Nu får vi hoppas att det inte blir regn som vid förra konserten för ett par veckor sedan. Då fick vi packa ihop allt och alla såg ut som om vi pinkat på oss där vi satt under fåniga paraplyer och regnet kom från alla håll. Så här såg det ut då:

Här ser vi glada ut trots de mörka molnen bakom oss...

Liisa har givetvis en egen stol och så ska ju DS med överallt!

Upps regnet har börjat droppa.

Bob trotsar. Alltid!

Och vad jag gör har jag ingen aning om. Kanske ber jag någon kolla om det finns rester mellan tänderna?