Inbjudningar

Ja faktiskt så skriver jag inbjudan i pluralis, dvs inbjudningar, för det har kommit TVÅ sådana! Alltid kul att bli bjuden till någon/något. Redan kuvertet talar om att det är något speciellt, speciellt om det är ett i guld! Ja inte riktigt guld då, men färgen. Jag menar, vilken myndighet skulle få för sig att skicka kuvert i någon annan färg än trist måsskitsfärg? Fantasilösa paragrafryttare! Oj då, det där var ju inte meningen att bara basunera ut.

Tillbaka till mina, eller våra inbjudningar. Det första som kom var inte i något fancy kuvert utan en vanlig flyer som låg i brevlådan. Och det kan jag ju säga att så gör inte myndigheterna heller. Skickar räkningar eller annat tröööökigt i lösblad. OM de skulle göra det, så KANSKE jag skulle läsa det finstilta då?

Årets stora händelse är här och det är dags för Progressive Dinner på vår gata. Plus några från granngatan och varför de är med har jag ingen aning om. Det beror säkert på att de som organiserade detta förr tillbaka hade vänner eller älskare eller vad-fan-vet-jag, som bodde där och så har de då bara hängt med genom åren. Have NO idea. Inget mig emot, bara kul ju fler vi blir.

Progressive Dinner är alltså en årlig återkommande tillställning för oss grannar. Alla som anmält sig, samlas i ett och samma hus för "Cocktails and apetizers". Därefter splittas vi upp för att äta middag i olika hus. Det dras lott om detta och det blir runt 4 par per hus. Till sist återförenas vi (de som fortfarande kan gå alltså) i ett hus för "Dessert". Och där stannar man så länge man vill eller tills värdparet slänger ut en eller börjar gå omkring i pyjamas och gäspa.

Jonas och jag har varit värdpar för middagen två gånger. Det har varit när jag fått hjärnsläpp och käften glappat mer än normalt "Sure, we can host the dinner". I år uteblir hjärnsläppet. Än så länge i alla fall. Men krisar det så what a heck! Som middagsvärd behöver du INTE laga maten för det är catering. Det enda du behöver göra är att sno ihop en sallad och hur svårt kan det vara?

OM vi nu kommer att ha en middag här så åker snapsen fram och DET har vi blivit kända för. Vi skålar och vi sjunger snapsvisor. Och vi har svårt att komma iväg till efterrättshuset...

Den andra inbjudan då? Jag har tidigare berättat om ett bröllop vi ska gå på i maj. Nu kom den officiella inbjudan. I ett guldkuvert. Det var den längsta inbjudan jag fått. Och den längsta tillställningen för det står nämligen 6-8 maj. Jag är van att gå på bröllop EN dag och ETT klockslag. Sedan är det upp till en själv hur länge man stannar. Jag är medveten om att det är två olika kulturer som gifter sig och båda vill ha sina ceremonier med, men 3 dagar? Inte för att jag har problem med tiden men hur mycket kommer det inte att kosta? Ja det är ju inte jag som ska betala och bör således bry mig noll.

Hur gör vi nu då? Ska vi festa i 3 dagar? Nu är det ju inte riktigt så utan med inbjudan kom ett kort där vi ska fylla i vilka evenemang vi vill vara med på. Praktiskt måste jag säga. Så nyfiken som jag är så vill jag vara med på ALLT men har förstått att det går ju inte. Det kan bli dyrt eftersom det ska ju bytas om mellan varven också. Att ha samma klänning som för ett år sedan är ok men att komma i samma klänning som tre timmar tidigare ökar risken för att de kommer ihåg vad jag hade på mig. Det är nog bäst att läsa på och diskutera med Jonas. Jag kommer att gå in hårt och säga att jag vill vara med på allt och ska ha nytt på alla ceremonier/aktiviteter/middagar. Sedan kan vi stryka en eller två. Bra taktik?