Att hålla sig för skratt

Inga resultat. Inte än. Men jag lever på hoppet och är nu övertygad om att allt är bra. Jag tror också att detta var ett "tecken" på att inte ta allt för givet jämt. Tänk på det, Taina. Typ. Livet ska levas, här och nu. Det går nämligen inte i repris sägs det. För oj vad jag har stannat upp, tänkt, grubblat och analyserat om vad som är viktigt. Nu ska det här inlägget inte handla om hur-Taina-mötte-Gud om ni trodde det. Jag ska istället berätta om det senaste besöket hos doktorn. Utan bilder även om det hade varit himla kul att få med några sådana. Men då hade jag nog skrämt iväg anonyma beundrare som tror att allt sitter på plats. Ja ni kommer att fatta lite längre ner vad jag menar med det.

Det har alltså varit en berg-och dalbana på känslofronten efter att de upptäckte dessa mystiska fläckar vid mitt pattklämmarbesök. Mammografin alltså. För det är precis vad det är. Patt-KLÄMMAR-teknik. Den formen pattarna intar vid undersökningen är något som måste ses med egna ögon! Wow, säger jag bara.

De där fläckarna fanns inte där för ett år sedan och nu fanns det plötsligt 10-15 stycken små prickar i det högra bröstet. Det gjorde att jag hamnade i kategori 4 av 5 och "Suspicious". Radiologen försökte beskriva bilderna för mig, som mer såg ut som en satellitbild på ett oväder. Jag stod där och nickade som om jag skulle både ha förstått och fattat vad han pratade om. Jag hörde bara ett ord och det var "cancer". Drog till och med på mungiporna! Fatta! Allt det andra han berättade om hörde jag inte utan stod bara där som ett fån.

Har sedan dess varit på fler provtagningar, tester och träffat kirurger, fler radiologer, "min" doktor och nu inväntas resultatet på vävnadsprovet. Och det var en upplevelse i sig. Svårt att hålla sig för skratt. Tänk er in i bilden där de ber dig lägga dig på en brits. Du ska ligga på magen. Det finns ett hål där tutten ska titta fram. Titta och titta, den ska hängas ut där och det var DÅ jag insåg vad amning av tre barn och en ålder av 47 år har åstadkommit. En total omvandling av vad som en gång i tiden gick att definiera som bröst. Inte nog med att den skulle hänga "fritt" där utan den skulle klämmas ihop också och jag var då tvungen att fråga om de var tvungen att "dra ut på den ytterligare". Det tyckte jag var onödigt liksom. Sedan kom han, den lille kirurgen som skulle sätta sig UNDER britsen och utföra provtagningen! OMG! tänkte jag. Hur fan ser det här ut då??? Jag var glad att det inte var en ung och nyutexaminerad snygging utan en äldre herre som måste ha sett olika former av vad som en gång i tiden gick under namnet bröst.

Under tiden som jag låg där (ca 1 timme) så smekte en av sköterskorna min arm och tyckte jag var en duktig patient. Hon trodde säkert jag var lite konstig för jag låg mest och skrattade. Önskade jag hade haft en kamera och bett någon fota. För mitt eget bruk då rå!!! Jag hade också velat se vad som egentligen hände när han sa att nu smäller det. Smäller? Och så small det - POFF! Jag vet att jag inte har silikontuttar (det ser man ju) men vad det var som small har jag ingen aning om.

Hela proceduren var smärtfri. Det var några timmar efteråt den kom. Smärtan. Och det med besked! Tutten svällde upp och jag funderade ett tag på om han la in silikon och att det var det som small. Ingen silikon men däremot en liten titanplutt. Så nu kommer jag väl att fastna i säkerhetskontroller och genomgå Pat Down. Hm, inte så kul kanske. För den som undersöker alltså, för här finns inte mycket att klämma på, menar jag.

Nä nu ska jag bara softa, för träningen ligger nere ett par dagar. Får huvudvärk av att inte träna så jag får väl hitt-på-nåt. Jonas åker med Liisa till Butternut. Bella ska väl hänga med kompisar. Jag tror jag ska ligga och läsa idag! Och käka godis.

Puss på er alla och TUSEN tack för era fina kommentarer i tidigare inlägg!