Vad är detta?

Förutom att det är måndag och att det är ljust när Tonårsdottern beger sig till skolbussen så ligger det plötsligt något vitt på backen! Det hade jag inte riktigt räknat med. Inte heller våra så annars duktiga meteorologer. Genast började tablån rulla på TV'n om vilka skolor/distrikt som skulle öppnas senare. De vill ju inte ta risken att någon kör av vägen pga halkan och på så vis bli stämda. Det var givetvis inte halt men det kunde ha varit halt så det är bättre att vara på den säkra sidan liksom. Suck.

Så här såg det alltså ut idag på morgonen. På med snökängor kanske?

Helgen bjöd annars på ett riktigt schysst höstväder. Gjord för löpning och trädgårdsarbete. Grannarna tycker att de här svenskarna är tokiga som krattar, när det finns rejäla lövblåsare. Det är vi kanske också, men det är en skön avkoppling. Och bra träning. Jag skulle kunna kratta i dagar utan att det märks för, som jag sagt tidigare, i Amerikat ska allt överdrivas.

Suck skulle jag kunna säga. Inte ett spår av krattning syntes. Men jag fick plocka fram den positiva andan och tänka " Jippii lite mer att kratta bara!"

En tripp till IKEA blev det i helgen och det var inte för att inhandla möbler utan mat på Swedish Food Market, som jag tycker blivit såååå mycket sämre i sitt utbud. Nu var jag ute efter skinkan till jul samt sill och kaviar. Sedan slank det ner ett par lådor Paradisaskar också. Ska försöka gömma dem ordentligt. Ja inte för de andra familjemedlemmarna, mer för mig själv. Jag är expert på att tro att jag ska komma ihåg det här "smarta gömstället" som till slut ger mig gråa hår och ett alldeles för högt blodtryck. Dessutom anklagar jag de andra för att ha flyttat på det.

På väg till IKEA åkte vi genom Hartford som vanligt. Himla kul att studera hus, tycker jag. Maken ser alltid lite konstigt på mig där jag sitter i bilen och klickar. Ska sanningen fram så är det inte husen utan om det skulle hända något just då jag knäpper!! Det händer ju så mycket smaskiga saker i Hartford. Men det behöver ju inte Maken veta. Att det är därför jag fotar alltså.

En superfin höstdag i Hartford.

Ägaren till den här vagnen har säkert gett sig ut på en höstpromenad.

Målet var alltså detta. Och att jag fotade det tyckte Maken var helt obegripligt. "Meh, det är ju IKEA och inte ett IKEA var som helst utan i Amerikat!" Blev han imponerad? Nä...

Idag kommer Computer Dave. Han meddelade att han skulle dyka upp mellan 10 och 1. Bra, jag har ju absolut ingenting annat för mig, Dave. Jag ska sitta här och vänta på dig. I tre timmar. Computer Dave har nämligen varit här och tagit med sig vår (Makens) stationära dator och fört den till "Computer hospital" som han själv kallade det för. Med ett asflabb. Varför vi har kvar den här klumpen till segmaskin begriper jag inte, men om vi kan spara en dollar eller två genom att laga den 1000-åriga manicken, istället för att köpa en ny, så blir Maken nöjd. Böneräknaren ni vet. Computer Dave sa också att det lönar sig alltid att kolla de gamla datorerna först. Vi får väl se när han ber mig skriva checken hur stor besparingen blev. Vi vill ju att den ska fungera och vara fri från virus. Dave berättade även för mig att just nu pågår krig på tre ställen; Afghanistan, Irak och internet. Och den sistnämnda var han expert på så det var ju tur att jag ringde honom då. De kan då marknadsföra sig, de här amrisarna.

När hantverkaren är framme så lämnar de gärna ett avtryck på ens tomt, så nu vet ALLA på vår gata att vi anlitat Computer Dave.

Tills lut vill jag bara säga att jag varit urusel på att svara på kommentarer. Har liksom kommit av mig där. Totalt....sorry.

Nu arbete och i veckan blir det en tripp till Chicago.