torsdag 18 november 2010

Torka eller motivation eller tid?

Vad beror det på att jag skriver så sällan? Ibland blir det ett par dagars uppehåll mellan inläggen. Tidigare hade jag "flytet". Ni vet när man hinner med allt och är så där supereffektiv och allt går som på räls. På väg från punkt A till B så hinner jag plocka, ställa iordning, fylla i almanackan, mata barn, fylla hundskålen med mat, prata (konstant), hänga tvätt för att slutligen komma till målet. Tittar jag på Jonas, går han raka spåret till B utan att passera GÅ typ. Det är som om han är koncentrerad på att gå. Höger, vänster, höger, vänster. Det är kanske sånt de lär sig i lumpen?

Hur är det med min effektivitet just nu? RÖRIG! Inte på något negativt sätt utan bara allmänt kaos i mitt sinne. Det har blivit så mycket kaos så jag "tror" att jag gjort vissa saker som jag i själva verket inte gjort. Och igår var det en sådan dag. Jag ljög för min sjukgymnast. Men jag såg att Bill inte trodde på mig. Jag påstod att jag hade gjort alla övningar minst 3 ggr om dagen. Dagens stora BULLSHIT! Jag ska vara glad om jag gjort det en gång om dagen. Om det ens ibland. "Strange", sa Bill och undrade varför axeln verkade vara något sämre igen. Smällar jag tar och ser allmänt blond-och-fånig-ut. Men utan boobies. Ja inte helt dock...

Den hektiska dagen igår började redan 3.30 på morgonen eftersom jag hade ett möte inplanerat med européer. Det var väl ok, men trött som ett as på eftermiddagen och jag skulle givetvis inte ha åkt och handlat på lunchen i det sinnestillståndet för plötsligt fanns de där. Samma sak i år igen inför Thanksgiving. TURKEYS TO ALL FAMILIES! Ja, de vill alltså att jag ska donera en kalkon. Eller annan mat. Det är ok men hur i helvete vet de om jag inte redan gjort det??? Jag HAR nämligen donerat mat redan och precis som förra året känner jag mig jagad. Skulle inte förvåna mig om det kommer en jäkel utklädd som kalkon mitt framför nyllet på mig. Men då blir det nog synd om "kalkonens nylle" kan jag lova!

Dags att käka frulle och jobba.

Hepp!

3 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vännen! Ibland har vi sådana där perioder. DU har ju dessutom ALLTD väldigt MYCKET omrking dig. Jobb, ungar, aktiviteter, träning etc etc etc.... Just nu har du kanske dessutom lite extra mycket at fundera på och då äter det lätt upp de där mycket små energimarginalerna vi har. Fråga mig. Jag vet....
Tycker inte du behöver fundera så myckt över bloggen. Vi finns här och läser NÄR du har tid ork och lust att skriva. Du förgyller våra dagar och DET är vi tacksamma och glada för. Men vi vill itne du ska gå på knäna för det.
Och ang kalkondonationer så ja, det är mycket sådant nu. Holiday Season står för dörren och det är matdonatioer i skolor, dagis, mataffärer etc... dessutom andra donationer på andra ställen. Puh! Jag imponeras av att amerikaner är så BRA på att faktiskt donera och har det "i sig" på ett helt annat sätt än vi européer men jag tycker det är tragiskt att ORSAKEN til detta är att det härsamhället mer eller mindre verkar kräva det. För sååå många är "utanför" och har faktiskt itne mat för dagen! Men men du får ta ett pannband och skriva "I have donated XXX turkeys already" eller någto sådant och gå runt med detta fram till nuår! :-D
KRAAM!

Desiree sa...

Låter som du har det lite väl intesivt just nu. Hoppas att du slipper ha riktigt sådana tidiga konferanser framöver för att gå upp 3:30 är på tok för tidigt. Men jag känner igen det där. Här på nya jobbet är det tokmycket hela tiden och när jag tror att nu kan det väl ändå inte bli mer så bara kommer det ännu mer farande. Jobbigt när det är så mycket så att hjärnan inte hinner med och man känner sig helt splittrad. Jag vet inte hur man ska göra. Finns det någon nödbroms att dra i kanske???
Sköt om dig och glöm inte bort dig själv :-)
Kram!

Marianne sa...

Men visst är det så, kvinnor har en förmåga att göra allt det där på väg från badrummet till köket, så att allt blir gjort och funkar. Medan män måste göra en sak i taget, inte tugga tuggummi och gå samtidigt, det blir för mycket. Nu var jag lite elak, men så kan det kännas ibland. : )

Hahaha, ja man får inte ljuga för sjukgymnasten : D

Här slipper man alla kalkoner och kalkontiggare. Skönt det!

KRAM!