Just a normal day

Japp, da var jag klar med jobbet for denna dag och just nu vantar lite mat. Det blir en sallad. Har precis lyckats klamma in ett kortare loppass, vilket alltid ar skont efter att ha suttit still en hel dag och knackat pa datorn tillsammans med kollegan.

Nar jag ar ute och reser sa kan jag ibland uppskatta egentiden. Ni vet, ingen disk eller tvatt eller matlagning som vantar. Jag kan bestamma sjalv hur jag ska tillbringa kvallen. Ofta tackar jag nej till middagar om jag ar ute och reser sjalv. Men ar vi ett gang pa samma stalle blir det givetvis annorlunda. Men nu ar jag allena och varfor inte passa pa att ta igen sig da?

Kaffebryggare pa rummet ar inte helt fel. Alltid gott med en kopp precis nar du vaknat.

Min hyrbil star och vantar, wrooooooooooooooooooom!

En magisk morgon i Utica, MI.

Utanfor "fabriken" sag jag bara den amerikanska flaggan...heyyyyyyyyyy, var ar den svenska da?

Bilar, bilar och bilar. Ja, man befinner ju sig i narheten av Detroit.

Imorgon en ny dag och mot kvallningen bar det ivag hemat. Hemma vid 12. Pa natten. Inte alltid sa glamorost arbete precis.

Pa resande fot

Jaha da ar man pa resande fot igen. Denna gang i Michigan. Tog flyget till Detroit och flyget var givetvis forsenat sa innan jag hade hamtat ut hyrbilen hade klockan hunnit bli nastan halv nio. Pa kvallen. Hade knappt en timmes korning framfor mig till en litet fjuttigt stalle som heter Utica. Skall vidare imorgon bitti till Armada. Utan min GPS skulle det ha tagit betydligt langre tid.

Min resepartner.

Att bo pa hotell i USA tycker jag ar varldstrakigt. De ligger ofta intill en highway med absolut INGENTING att gora eller se. Naja, jag ska ju bara jobba.

Jag ser ju inte ut att ha sa dar jattedaligt precis.

Godnatt!

Det här med skolan

Jag har skrivit om det tidigare, det här med skolan och speciellt när Minstingen började Kindergarten och att hon fick gå om ett år. Nu är hon ju "first grader". Igår påstod hon dock, att hon är "fourth grader" när vi var hos tandläkaren. De tittade på mig lite konstigt och tyckte hon såg för ung ut för det. I alla fall så tror jag att det går bra för henne nu. När jag säger "tror", så kan man ju aldrig vara riktigt hundra, men det kommer inte hem några lappar om att hon inte kan och att hon inte vill, däremot avklarade uppgifter med kommentarer som "Fantastic", så det tolkar jag som ett gott tecken. Dessutom har hon kommit hem, flera gånger, med sk "Fuzzy Warm Notes", vilket betyder att hon varit extra hjälpsam mot en klasskamrat.

Några av Minstingens Fuzzy Warm Notes.

När jag ser tillbaka på hennes första Kindergarten år och den press den fröken satte på henne, kan jag må lite dåligt av att jag utsatte henne för detta. Jag märker också att det blir tuffare och tuffare för de här små och att de drillas med en enorm mängd av kunskap som ska tas in. Trots att de är så små. Det finns pre school och pre K och Kindergarten innan de börjar skolan, dvs ettan. Då förväntas det att de ska kunna både läsa och skriva och räkna! Ger det resultat? Hm, vet inte riktigt. Detta är givetvis olika från skola till skola, hur hård press man sätter, men visst upplever jag att det är betydligt mer konkurrens här.

Minstingen njuter av att gå till skolan och tycker hon har den bästa fröken "ever". Här är ett bevis på det, där hon ritat sig själv och Mrs Z i sina röda glasögonbågar.

Jag har gått i skolan, både i Sverige och i Finland. Då började man i ettan utan att behöva ha några större förkunskaper i varken läsning eller räkning. Vet inte om det krävs några förkunskaper idag heller men förmodar att det är ungefär lika. Rätta mig om jag har fel. Men vart jag vill komma med det här är lite patriotism. Läste dagens tidning om Obamas bekymmer om skolorna i USA och kunskapsnivån i jämförelse med andra länder. Undersökningen är gjord bland 15-åringar, i matte och naturvetenskap. Gissa vilket land som kom etta??? FINLAND!!!! Hyvä Suomi!

Svår nöt att knäcka?

Kolla på finnarna!!!!!

Ibland är det bra att vara tyst och butter och hämta in kunskap än att jämt öppna truten för att göra sin egen stämma hörd. Där stack jag ut hakan så det räcker för idag....

BBQ at The Olssons

Det var den helgen det! Fort går de. Helgerna alltså. Ny vecka, ny dag och nya utmaningar. Imorgon bär det iväg på tjänsteresa. Inte så långt denna gång, bara till Armada, MI. Flyger till Detroit, hyr bil och kör sedan i ca 1 timme, om trafiken flyter på bra vill säga och om inte GPS:en får fnatt, vilket den kan få om det är många vägarbeten på gång. Säg vilken flygplats där det inte sker ett vägarbete! Men det är imorgon det. Nu är nu!

Efter en intressant intervju i fredags, så hade jag tid hos endodontisten samma dag. Hon skulle slutföra rotfyllningen. Denna endodontist är "one of a kind". Under tiden jag låg där med en gummiduk, fäst i någon metallkolijox, som i sin tur spändes fast i käften, så pratade endodontisten oavbrutet och ställde dessutom frågor! Där låg jag och visste inte riktigt om hon förväntade sig svar eller inte. Väluppfostrad som jag är (!), så försökte jag, utifrån mina förutsättningar, svara. Spärrade upp ögonen, tummarna åkte upp, jag blinkade, och ibland grymtade jag som en gris då jag plötsligt kom på att det inte gick att prata. Det rann bara en massa fragda ur munnen. Dessutom pratade hon väldigt öppet med sin assistent och speciellt om en annan patient, en manlig en, som varit där innan och som varit så rädd att han ville hålla sin fru i handen. Då hade visst min endodontist blivit lite irriterad och talat om att hon skulle faktiskt inte skära av han "private parts" och att han helt enkelt skulle ta och lugna ner sig. Då höll jag på att svälja hela jävla gummiduken!

Men ojojoj så kul det var i lördags då, på vår sk höstfest. Allt förarbete gav resultat. Maken och jag är supernöjda, och så verkar även våra gäster ha varit. Enligt kalendern är det höst, men jag hade svårt att riktigt fatta att vi är inne i den årstiden när temperaturen nådde 30-strecket. Nu ska jag inte klaga, för bättre väder för en BBQ kunde vi inte ens ha drömt om den 25 september.

Min kära vän R hälsas välkommen med en skål.

Ett bounce house visade sig vara ett lyckat drag.

Gäster med öl i handen. En vanlig syn denna kväll.

Vilken snygg outfit Maken hade denna kväll då...

Kvällens turturduvor.

Hm har de tjuvstartat med ribsen????

Mästerkocken ville gärna provsmaka. I vanliga fall står denne herre för de godaste ribsen, men Maken närmar sig med stormsteg! Gavin tävlar nämligen i matlagning och just i att röka revbensspjäll.

Dags att skära i de nyrökta ribsen och det verkar Rob se fram emot!

Vuxna och barn överallt. 42 stycken totalt denna kväll! Det åts och...

...det dracks.

Amrisar gillar efterrätter och oj vad mycket gott det fanns att smaka på här!

Nä meh! Tingeling kom visst på besök. En annan typ av Tingeling än vad barnen är vana vid. Den här gick ju omkring med en Bud Light i handen.

Kvällens höjdpunkt!

Det tyckte även värdinnan för kvällen.

Ibland är det svårt med balansen.

Fler vuxna som ville leka lite.

Stilarna var olika.

En del mer våghalsiga än andra.

Barnen tar en paus.

Vissa samlades i källaren för lite Wii Rockband spel.

Vissa ägnade sig åt ansiktsmålning.

Glada grannar!

Och här är gänget som hängde kvar ett tag.

Med andra ord, en lyckad kväll.

Sköna fredag

Då var du här igen då, sköna fredag. Veckorna rusar iväg. Här sitter jag med mitt morgonkaffe och försöker få ordning på kalendern och allt som ska hinnas med idag. Har ett viktigt möte klockan 8 och det mötet ligger en bit härifrån så jag måste dra innan skolbussen kommer. Det innebär att Minstingen får springa över till våra fina grannar, som sedan följer henne till bussen. Kanon med sådana grannar!

Imorgon har vi vår lilla höstfest och just nu vet jag faktiskt inte riktigt hur många som kommer. Maken har en förmåga att i "förbifarten" säga till allt och alla att de är välkomna på lördag. Ja men hallåååååå där! Hur ska man då kunna planera mat- och dryckesmängder? Nu blir det knytis, men det är jag inte säker på att alla uppfattat. Det gäller således att bunkra upp. Och det blir ingen formell middag runt ett bord utan mingel och plockmat, som de flesta amrisar (i alla fall här jag bor) tycks föredra. Eller så är de mer vana vid det, vad vet jag. Jag tycker i alla fall att det är skönt att mingla. Ni vet, gå omkring med ett glas i handen och spreta lite lillfingret. För det har jag sett på TV. Gäller bara att inte vifta samtidigt och peta ut någons ögon bara.

Nä nu har jag inte tid med det här. Nu är det dusch, väcka barn, packa ihop alla pryttlar som jag ska ha med mig, ge hunden mat, fixa frukost, rasta hunden, tömma tvättmaskin, kanske även diskmaskin, bädda och ja visst ja, klä på sig också. En vanlig morgon i det Olssonska huset.

Godmorgon och Happy Friday!

Hösttecken

När den krispiga höstluften uteblir så finns ju andra tecken på att det är höst. Vad sägs om ett ton ekollon på tomten? Förra hösten, då grannen trodde "något stort var på gång" pga alla ekollon som drösade ner, så har nu fenomenet upprepat sig. Hur mycket ekollon kan ett träd bära egentligen? Och inte nog med att dessa ramlar ner i skallen på en och förstör bilarna, så har nu ekorrarna fått fullt upp att göra. De springer som idioter kors och tvärs och om de samlar dessa ekollon eller om de försöker ducka för dem, har jag ingen aning om. Men ett hösttecken är det i alla fall. Lägg sedan till att det blir en rejäl work out när du krattar upp dem! Både ekorrarna blir gigantiska, likaså jag med större triceps eller biceps eller vad de nu heter. Jag menar de där "knölarna" på överarmarna. Nä inte de som hänger utan de där som sticker upp som hårda bollar. Vilken bra PT jag skulle bli "Nu ska vi bygga bollar", typ.

Ett till hösttecken är affärerna, där det kryllar av läskiga saker. På vår lokalbutik var jag himla glad att jag inte var magsjuk, för det stod en skum typ och skrämde slag på en när man kom in och ropade något obegripligt. Inte undra på att barn får mardrömmar.

Slut är det på alla dieter också. Hyllorna dinglar av godis, ända fram till jul. Först ska allt Halloweengodis fram. Sedan kommer julgodiset och när allt är uppätet, då är det dags att börja tänka på bikinisäsongen och gå in i svältperioden!

Mumsen är också ett riktigt hösttecken här i New England. Det är alltså krysantemums jag snackar om. Jakten på billiga och fina har börjat. Nu har jag hittat "3 for 9.99" och det är det billigaste hittills. Har handlat 6 stycken so far och fler lär det bli.

Förresten, hur blev det med den nya ingången till huset? Snygg, tycker jag. Den hårige mannen blev klar under tiden som vi var i Svedala. Tur var väl det för det är jobbigt att håriga män springandes runt huset hela dagarna. Speciellt om de inte tillhör familjen.

Hepp!

Racerfart

Idag börjar hösten sägs det. Hahahahahaha!! Det ska bli uppemot 29 grader idag och ännu varmare på fredag. Höst? Jo jag tackar jag. Här är det kjol och t-shirts som gäller i veckan. Det är inte bara varmt på "utsidan" utan även på "insidan". På mig alltså. Inte för att jag har feber men jag har (igen) så in i helvete mycket att göra just nu. What's new, liksom. Igår kväll när vi strosade (läs sprang) omkring på Home Depot i Bloomfield, hörde jag mig själv säga högt "När ska man hinna leva egentligen?". Maken vände sig om och tittade så där konstigt på mig, ungefär som om jag svalt något otillåtet, typ gödningsmedel bland alla säckar som låg där. För det var så det plötsligt kändes. Att jag lever lite i framtiden hela tiden. Jag planerar och planerar. Däremellan utför jag olika sysslor, men jag kan ibland reflektera över hur närvarande jag egentligen varit. Just nu pågår planering för vår lilla höstfest som går av stapeln på lördag. Varför just denna lördag när kalendern är smockfull och till råga på allt åkte Maken på tjänsteresa idag och kommer hem på fredag. Kväll. Bra gjort.

Mina hysteriska tisdagar fortsätter och igår skulle ytterligare en aktivitet påbörjas. Just på en tisdag. Va fan, har jag inga hjärnceller kvar???? Minstingen har nämligen tjatat hål i skallen på mig. Igen. Och har alltså börjat med balett. Hon gör det BARA för att få ha de där rosa kläderna på sig. Att sedan behöva lyssna på dansläraren och försöka med några snygga plies kan man ju bara drömma om. Det såg mera ut som en blandning av gyttjebrottning och karate när jag tjuvkikade.

Minstingen in action.

Vi klämde in en snabb middag på Masala hos våra goda vänner igår kväll också. Mat måste man ju ha och det är alltid lika trevligt att hälsa på Mala och hennes gudomligt söta dotter Himalaya.

Mala med sin söta Himalaya.

Nä nu ska jag kavla upp ärmarna och ta tag i dagen. Den började i och för sig klockan 5.

Godmorgon.

Sjukvården

Det här med att vara eller bli sjuk i staterna kan vara komplicerat. Det räcker alltså inte med att släpa med sig sin sjukdom till en doktor och gå därefter raka vägen till en specialist och få sin behandling. Vissa saker som jag tog för givet när jag flyttade hit. Nu har jag lärt mig. Jag har ju haft "äran" att få allt annat än vanliga bonnaförkylningar det senaste året. Sjukdomar som lett till att jag har behövt besöka sk specialister.

Jag är lyckligt lottad eftersom jag har en försäkring som täcker en del av mina kostnader för varje besök och behandling. Vad är det då som är så komplicerat kan man undra? Ingenting då du har någonting inom det normala och du har kommit överens med ditt försäkringsbolag om familjeläkare som du är listad hos. Då är det bara att boka tid. Men OM du nu har problem med gallblåsan, armar som håller på att ramla av (känslan alltså) eller får ett bäverlikt utseende, då räcker oftast inte din familjeläkare. När du känner dig som mest sjuk och eländig, där du sitter hos Farbror Doktorn och han babblar på om specialister du kan boka tid hos, börjar det bli lite komplicerat. Innan du bokar tid hos någon av dessa specialister din familjeläkare rekommenderat, bör du kontakta försäkringsbolaget och beskriva eller skicka underlag på din "sjukdom" för att sedan få godkänt om att gå vidare och till vem.

Jag har upplevt detta 3 gånger och nu börjar jag bli van. Jag kan procedurerna. Jag vet vem jag kontaktar inom försäkringsbolaget som ser till att det går så smidigt det bara kan. För smidigt är det inte. När du väl är inne och har alla godkännande från alla håll och kanter DÅ händer det! Servicen alltså. Du kommer till specialisten och behandlas som en kund (patient ska det kanske vara). Anledningen är självklart att de får ju betalt och ytterligare en kund.

Det senaste är tandspecialisten, eller endodontisten, som jag var till. Det fanns ingen känsla av Drive-Through och de tycktes ha all tid i världen att ta hand om just mig. Just då. Inte som på Folktandvården där käften skulle upp, snabb check och ett recept på värktabletter och en känsla av en spark i baken. Till råga på allt så förvärrades allt eftersom de inte tog sig tid att ens försöka behandla det onda. Skulle det hända här så skulle jag "reklamera" och ge dem dåligt betyg. Du kan lätt kolla upp läkare/tandläkare på nätet och se deras sk "Rating", Background Check osv. Finns det något liknande i Sverige?

Behandling av min lilla käft kommer att kosta cirka 800 dollar. Jag betalar givetvis inte hela den summan. Sluträkningen kommer att landa på hälften ungefär. En del pengar som jag kunde ha haft kvar om jag fått rätt vård från början.

Helt otroligt!

Vad hände? Hur kom de in? Det finns inga ord för vad jag känner inför valresultatet. Jag vill inte ens skriva partiets namn. Jag vill inte ta det i min mun än mindre skriva det. Fy fan, säger jag bara. Blir också trött på att lyssna på partiledare som lägger över hela ansvaret på Reinfelt, typ "det är hans problem" och "Reinfelt får lösa det här". Men vad fan! Det är ju ALLAS ansvar. S och MP har ju faktiskt ett antal platser. Ska de bara sitta där och tjura med händerna i kors? Vad i helsike ska de då ha sina platser kvar för???????? Nä ta ert ansvar för det här är ju i alla fall EN punkt alla partier har gemensamt, dvs bort med främlingsfientliga partier!

Förutom valvaka så var vi hos våra goda vänner, Binzers, på en BBQ & Blues Blowout i helgen. Den här familjen kan verkligen ställa till de bästa festerna där alla har något att göra, från barn till vuxna. Det fanns musik, god mat, trevliga människor och massor av god dryck.

Hos familjen Binzers spelar musiken en stor roll. Så stor att familjen bestämde sig för att bygga en egen scen på tomten!

Mingel på altan, barn som springer omkring och musik från scenen. Underbart koncept.

Upps, de här var goda. För goda!

Värden syns till höger. Han är både musiker och en mästerkock!

Två som diggar musiken.

Här dansar Minstingen (i randigt) med sina vänner.

Mycket vanlig syn i trädgården hos amerikanska familjer.

Till slut klev Dana upp för att sjunga och OJ vilken pipa hon har, den kvinnan!

Joanne och Maken ser ut att ha trevligt.

Meh! Här sitter jag mitt i allt!

Och jag igen med mina fina vänner, Jennie och Danielle.

Kanske dags att åka hem för till slut dök prinsessor och älvor fram. Jag är glad att det inte var blåa elefanter i alla fall.

Ny vecka och mycket står på agendan. Så nu drar vi igång!