För att snabbt komma tillbaka till verkligheten och anpassa sig till vardagen, tog jag mig en springtur igår. Det var 28 grader och en luftfuktighet som fick den finska bastun att blekna. Fy fan så jobbigt det var. Eftersom jag visste det innan jag drog ut, skippade jag GPS-klockan. Den skulle säkert ha fått fnatt med tanke på min fart.
Jag valde i alla fall att springa på en sträcka där det finns folk i rörelse. Det konstiga är att när jag är som tröttast och bara vill lägga av och börja gå, så plötsligt flyger jag fram som en gazell och ansiktet får ett Botoxliknande uttryck istället för ett russinlikt. Det plötsliga beror helt enkelt på att jag möter folk och då kan jag ju inte släpa mig fram som en jävla slashas.
Men vad hände igår då? Inte en livs levande varelse på den annars så livliga sträckan! Jag stirrade och letade efter dem överallt. Benen blev tyngre och tyngre. Underlaget kändes som om det smälte under skorna. Det var ju trots allt asfalt och den kokade väl vid det här laget. Precis som min hjärna. Trots minimal lutning så kändes det som om jag klättrade upp för miljoner bastulavar.
Jag förstod snabbt att kroppen inte riktigt var preppad för ett lopp. Visst hade jag druckit mycket i Finland, men det var ju inte riktigt den rätta vätskan. Jag skyllde på det. Samt värmen. Om det här får mig att lägga av? Ha! Never, för det är nu som hornen växer ut och ett jävla-anamma ploppar fram!
Nu till arbetet.
10 kommentarer:
Hej där!
Som jag känner igen mej när jag är ute och springer!! Haha! När man möter folk så jädrar vad man ler och sträcker ut i benen. Träffar man ingen då jäklar kryper man fram,fniss....
Ta det lugnt och jetlegga färdigt först ;)
kram kram!
Välkommen tillbaka Taina!
Skönt att du hade en riktigt härlig semester i Finland.
Det där med löpningen lät inte direkt skönt om jag ska vara ärlig. Men å andra sidan är det inte riktigt min grej. Men du är snart på hugget igen:)
Jag har varit urkass på att kommentera på bloggar, men jag har läst. Det räknas kanske, eller?:)
Ha det gott.
Kram
Välkommen hem!
Jag har en erfarenhet av att försöka springa när jag varit jetlaggad (det var i Sverige) och det var det värsta jag har gjort. Jag trodde jag skulle svimma efter bara ett par km. Det var otroligt hur dåligt kroppen fungerade.
Efter det har jag lagt ner motion överlag så länge jag känner av jet lag :-)
Ha ha, du är galen Taina! ;-) Det tar nog några dagar för anpassningen även när det gäller värmen och fukten. Våra kroppar är nog inte skapade för att färdas tusentals mil på bara några timmar... Förhoppningsvis är du fit for fight snart igen och uppe i samma tempo som förut!
Kram och välkommen hem!
Va? Men ska du jobba under semestern? Får du aldrig vara ledig?
Haha, nä jag tror inte att någon kan tro att du någonsin skulle ge upp någonting du har bestämt dig för!
KRAM!
Hej och välkommen tillbaka!!
Hoppas att Finland var toppen! Har förstått av Annika att ni hade det urtrevligt på bloggträffen, kul!!
Förstår du väl kära Taina att du inte kan börja springa på det sättet med jetlag i kroppen och i den värmen!!!???
Kul att du är tillbaka, jag har saknat dina inlägg!
Kram
Susjos
Hahahaha! Visst är det märkligt? Eller kanske bara naturligt beteende. Men på något sätt får man liksom nya krafter.
Jag ska ta det lugnt med träningen en dag och sedan hoppa in i programmet igen. Jag har ju finnkampen att tänka på!
Kramen
Camilla:
Tackar!
Löpningen kan vara urtrist ibland! Det är mera känslan efteråt jag lever på faktikst.
Det här med att kommentera och svara på bloggar i sommar har jag också legat nere med. Jag läser dock, precis som du. Men snart är vi tillbaka igen!
Kram
Ulrika:
Tackar!
Jag har också gjort det men den här gången var nog det värsta jag har varit med om. Kanske i kombination med alltför lite sömn också. Samt värmen såklart. Har tänkt träna imorgon igen men det är ju så HIMLA varmt nu! Ny dag nya tag...
Kram
Petra:
Tack, tack!
Jag vill inte tänka på det att kroppen ska behöva anpassa sig. Jag vill vara fit for fight på en gång. Något rastlös kanske?
Maken sprang också och han kände sig också seg och då har han inte varit ute och rest. Vad kan han skylla på? Hoppas det är dålig kondis bara. Hahahahaha!
Kram kram
Marianne:
Semestern är SLUUUT! Kan du fatta? Det har faktiskt gått 3 veckor och that's all I got now. Typ.
Jag ger mig ALDRIG och speciellt inte nu när finnkampen är igång. Hehe.
Kramar
HeLena:
Tackar!
Det var super i Finland. Jag reflekterar över resan fortfarande. Bloggträffen blev en succé och nu hoppas jag bara att vi ska få till en ny i höst i NYC.
Jag måste bara komma igång med träningen oavsett jet lag och värme. Det är ju FINNKAMP!!! Hahahaha!
Kramar!!
Förstår att det kändes segt att springa i den värmen, hua!
Skicka en kommentar