måndag 4 januari 2010

Ett himla fint avslut helt enkelt - Del 2

Vad mycket vi hann med under julen och mellandagarna egentligen. Månne det bero på att vi stannade hemma i år? Förra julen tillbringades i Florida på Disney och Universal. Något stressigt måste jag tillstå. Hysteriskt stundtals. Det var varmt, mycket folk, långa köer och julskinkan hade ju rymt. Eller snarare sagt, den hittade aldrig dit. Och vem fan vill äta julskinka i 30 graders värme?

Vad hände i år då? Massor! På annandag jul hade vi våra goda vänner Binzers på middag. Det är han med grillen ni vet. Den där JÄTTEstora grillen! Pappa Binzer är en hejare på matlagning och det är alltid en utmaning när vi står för maten. Som tur är, ligger Maken inte sååå långt efter i matlagningen.

Under julhelger börjar tarmarna få nog av samsamma mat och så även i år. Vi drog därför ut på ett par restauranger och ett av dem var till Black Eyed Sallys i Hartford. Grabbarna, Maken och Sonen, tyckte SÅ mycket om maten (läs dryckerna) så de stannade kvar och undertecknad fick åka och hämta dem senare "mitt i natta". Kul hade de i alla fall!

Sonen inne i en djup diskussion på Black Eyed Sallys.

Innan maten kommer de med corn bread och det smakar precis som sockerkaka! Okej till kaffe men inte till en öl precis.

Interiören är spännande att studera.

Min tandlösa Minsting och jag väntar på maten.

Under mellandagarna besökte vi både Connecticut Science Center och Mark Twain huset, båda i Hartford. Minstingen var så modig (what's new) och deltog i en teater på science centret, som handlade om hur havet förorenas. Hon fick spela "garbage". Hahahaha! Hon var med i två föreställningar under dagen och javisst, hon har DET! Om ni förstår vad jag menar. Där vilar inga halta löss inte.

Här har vi Minstingen i sin skräputstyrsel.

Det här vattenrummet var nog den mest intressanta avdelningen för oj vad mycket skojsiga saker de fick göra där!

Mark Twains hus finns i Hartford och är en riktigt spännande byggnad att besöka! Tyvärr fick vi inte ta några bilder inne i huset men bjöds på en bra guidning om Mark Twain och hans familj.

Vi träffade Mark Twain, eller Sam Clemens, som han egentligen hette. Men i Lego format.

Vem är denna lilla gumma då?

Sedan var det dags för det oundvikliga. Sonen skulle dra vidare mot storstaden NYC för att fira in det nya året där.

Usch vad jobbigt det här var då! Tycker INTE om!

Men, men, en dag är de stora och måste prova sina vingar. Tonårsdottern har ett par år kvar här hemma, medan Minstingen får vi rå om ett tag till. Så det gäller att njuta av NUET!


16 kommentarer:

Mamma-Mu sa...

Hallå där!

Såg att du hade lämnat en kommentar hos mig!
Välkommen till min blogg säger jag då, tycker att det är toppen att du kommenterat för annars hade jag gått miste om din blogg!

Hoppas du får ett super duper bra 2010!!!

Ses mer i "sayber space" ;)
Kram Mimmi alias Mamma-Mu

Taina sa...

Mamma-Mu:
Välkommen! Visst är det kul det här med sajber? Man hittar ju så många roliga, intressanta och bra bloggar att plöja igenom.

Hoppas DU MED får ett BRA 2010 :D

Kramar

Grekland nu sa...

Oj, vad mycket ni hann med! Verkar som ni gjort massor med kul. Och visst är det roligt när familjen samlas. Men fy så tråkigt när de åker igen, förstår dej precis...

Taina sa...

Grekland nu:
Ja usch ja! Såg imorse att han hade kommit fram men inte väskan dess värre. V

Vi hann med en hel del och i del tre blir det lite till...

Annika sa...

Vilken otroligt bra jul ni fick! VAD glad jag blir. jag kan känna glädjen och stämningen genom dina bilder!
Så roligt att se hur alla ser ut, och hur det ser ut hos er och grannen.
TACK för att du delar med dig!
Tråkigt att A åkt hem. Förstår att det är tungt. När ses ni hänäst?
Jag gillar förresten också det där att man ofta äter förrätten ståendes i köket här i US, som ett mingel mer. Trevligt och avslappnat på många sätt.
Kramar!!!

Taina sa...

Annika;
Den var verkligen SÅ BRA! Maken sa förresten härom kvällen att detta var nog en av de bästa jularna vi haft förutom när Minstingen föddes 2003. Så mycket mys liksom!

Ja nu har han åkt. Han lånade Saltis lägenhet i NYC. Gud så snällt av henne och M!

Mingel i högsta grad och det blir en helt annorlunda stämning från start. Sedan hjälps man ju åt också och förbereder maten tillsammans. MYCKET trevligt.

Kramar!!

Ebba Christina sa...

Ja inte är det lätt när ungarna far iväg till sina egna liv. Jag får ha yngsten hemma ett par dagar till men sedan blir det tomt här i huset. Men det brukar gå. Efter en dag så känns livet so vanligt igen. God fortsättning önskar jag dig.

Marianne sa...

Vilken härlig jul ni har haft! Härligt att Sonen kunde vara med också. Även om det är trist när de åker så är det underbart de stunder man får ha dem hos sig. Och då gäller det att njuta!

Nu ser vi fram emot del 3 i följetången!

Stora kramar!

Taina sa...

Ebba:
God fortsättning på dig med!

Jag undrar om man någonsin vänjer sig vid att inte ha dem boende hemma. Men det är som du säger, det blir en vana.

Marianne:
SÅ HÄRLIG och MYSIG! Den bästa på länge. Vi behövde det här nämligen. Bara att få vara tillsammans.

Nu är Sonen tillbaka till Göteborg igen. Men inte hans väska. Surt såklart, tyckte han. För i den ligger ju en del saker som han fått och inhandlat här i Amerikat.

Del 3 kommer :D

Kramar!!

anna of sweden sa...

Usch, avsked är inte kul. Men härligt att ni haft det så mysigt tillsammans.

Alltså, måste bara säga att den där lilla Minstingens charm går rakt igenom dataskärmen. :)

Kramelikram!

Taina sa...

Anna:
Vi hade det SÅÅÅ mysigt och nu är han plats i Sverige. Hoppas få se honom snart igen såklart.

Hahaha, Minstingen ÄR ett riktigt charmtroll om jag får säga det själv :D

Kramelikram!

alegni sa...

usch, jag kan tänka mig att det var jobbigt att ta avsked av sonen. ni är ju alltför långt ifrån varandra i vanliga fall... mina ungar hotar också med långa avstånd mellan oss så småningom. inte för att de vill ifrån mig, utan för att de vill se lite mer av världen än korsholm. kraaam

Anonym sa...

Näe det var inte så skoj att åka heller! Hoppas man får åka tillbaka så snart som möjligt!

Kram kram

Taina sa...

Ingela:
Trots att de blir stora och vuxna, så kommer de ju alltid att kännas som barn i ens ögon. Nu har vi haft förmånen att träffa honom flera gånger under 2009 och hoppas det blir likadant detta år. Visst ska barnen ut och se världen. Helt klart! Så som min systerdotter som är i Australien. Där lever hon loppan...gulp, säger jag bara...

Kramar!

Albert:
Självklart ska du komma snart igen! Så mamma får äta DINA goda köttbullar. Annars brukar det ju vara tvärtom. Hihi.

kram kram

Anna, Fair and True sa...

Vad bjöd ni Binzers på då?

Black Eyes Sallys såg trevligt ut! Håller med om att cornbread är mer som sockerkaka! Men amerikanerna kallar mycket "bread" fast det är mer kaka, t ex banana bread. Och så äter de det till frukost :)

Haha, minstingen spelade skräp! Hon kanske kan börja i någon lokal teatergrupp?!

Så sonen firade med vänner i NYC? Kul!!

Kram!

Taina sa...

Anne, Fair and True
Jo det blev makens ugnsbakade lax med en bädd av rökt lax, gorgonzola och brödsmulor som mixats ihop. Till det hade vi pressad potatis. Riktigt smarrigt och makens specialitet!

Ja deras vanor vad gäller bröd är ju helt annat än vad vi är vana vid.

Visst är det coolt? Hon tyckte det variktigt roligt att vara med i teatern och samtidigt lärde hon sig otroligt mycket för det var ett bra budskap. Hon pratar fortfarande om att vi måste vara rädda om våra vatten så att fiskar och andra djur kan leva.

Sonen lånade faktiskt Saltis lägenhet! Han hade inte några direkta vänner där, men gick på en privat fest via en kompis som inte råkade vara i NYC just då. Sonen älskar att resa själv. Man träffar mer nytt folk då, säger han...

Kramen