tisdag 5 januari 2010

Ett himla fint avslut helt enkelt - Del 3

Tjatigt med följetong, men vad gör man när det finns så mycket att skriva om. Och visa bilder på. Nu finns det ju de som ser samma bilder här som på Facebook. En del läser här och andra bara på fejjan. Nu finns det ju flitiga läsare, så som INGELA, som läser på båda ställen!

Okej tillbaka till del 3 nu då. Nu har vi passerat julen och mellandagarna och kommit till nyåret. Den firades hos grannar och än en gång kände jag mig så där lyckligt lottad som hamnat just på denna gata med så många goa grannar!

Till denna tillställning var även barnen välkomna och Minstingen var yngst i sällskapet och den som höll igång hela kvällen. Ungefär som om hon skulle ha svalt ett par duracellbatterier. Ungdomarna frågade dessutom om det gick att stänga av henne!

Förutom nyårsfirandet så har det hunnits med skidåkning, bad, ridning och löpning. Nu ska inte jag skryta med skidåkning för det stod Maken och Minstingen för. Men jag skulle verkligen behöva träna att åka skidor för Maken har fått en sån där hjärnblödning igen och beställt en resa till Tremblant, Kanada en vecka i februari. Ja men hallå, är det inte bara en massa coola skidåkare där då. Och jag? Som tur är åker vi med tre andra familjer och alla kan väl inte vara så där superduktiga? Förutom backarna så finns det ett kasino där vi ska bo. Hoppsansa vad kul DET kan bli då?

Nu ska jag sluta tjata och visa lite bilder istället. BLUNDA INGELA!!!


Som vanligt så fanns det mycket godsaker att smaska på under hela kvällen/natten.

Värdinnan visar var skåpet ska stå!

Maken ville också visa var det skulle stå. Och fick rätt för han vann. Suck nu måste man lyssna på det också.

Barnen ville givetvis bada i bubbelpoolen. Minstingen var med förstås och emellanåt slängde hon sig i snön för att svalka av. Snacka om finnen i henne!!

Strax före tolv samlades alla i vardagsrummet för att skåla in det nya året.

Eftersom "riktiga" fyrverkerier är förbjudna i Connecticut så fanns det inte mycket att välja på, så det fick bli några fjuttraketer. Dessa uppskattades rejält ändå!

Minstingen ville hålla i en egen "raket" i form av ett tomtebloss och så fick det bli!

Så var den här följetongen över och med den ledigheten. Nu åter till vardagen som tas emot med öppna armar! Även hysteriska tisdagar. Så som idag och den VAR hysterisk. Men det får bli ett annat inlägg. Nu ska jag spana på Biggest Loser. Har precis kommit hem från ett Groove pass på gymmet och kroppen känns så där skönt mörbultad. Ungefär som deltagarna i Biggest Loser efter 42 km cykling!

18 kommentarer:

anna of sweden sa...

Önskar att jag också kunde groova loss. Men mina knän har glömt hur man rör sig. Rörelserna finns liksom inte där längre. Jag har provat att springa på löpbandet men det går bara inte. Får fortsätta prova. Men något groovande kommer det inte bli på ett bra tag, som det känns nu i varje fall.

Kramelikram och nattelinatt!

alegni sa...

det är ju klart du ska visa dina fina bilder på flera ställen. jag har ju all tid i världen att se dem både här och där (åtminstone för tillfället) :)
det har inte varit brist på mat hos er heller i jul- och nyårshelgen, men till skillnad från oss rör ni på er en hel del och gör av med de kalorier som kommer in via munnen. på lata mig syns djupdykningarna i diverse serveringsfat direkt...
have a great wednesday! kraaam

Anne sa...

Taina, jag blev helt superförtjust i snögubben (samt även stjärnorna som var på samma bild) som du visade i ett tidigare inlägg. Var har du hittat den/dem? Här i USA?
Julbilderna ser så hjärtliga ut, det måste ha varit den bästa julklappen av dem alla för dig att ha hela din familj och alla barnen samlade.

Taina sa...

Anna:
Vad tråkigt för dig! J*vla knän, säger jag bara!!! Gillar du simning? Det finns massor av rörelser och aktiviteter som kan utövas i bassängen. Med tiden blir man van vid det också och det är ju så skonsamt för hela kroppen. Det känns mer än man tror.

Lycka till nu med dina knän. Tycker SÅ synd om dig.

Kramelikram och GODMORGON :D

Ingela:
Hahahahaha! Vad bra! Så du är ledig fortfarande? Som har tid över menar jag?

Maken är nog flitigare än jag för han tränar VARJE dag och jag 5-6 ggr i veckan "bara". Men visst tänker jag på intaget av både mat och dryck. Någonstans tar ju allt vägen till slut. Antingen stannar det kvar i kroppen eller så låter jag det försvinna ut! En balans i livet ;)

Kramar!!!

Anne:
Tackar! De här snögubbarna tycks finnas överallt här var vi bor, dvs på alla möjliga affärer. Det finns tomtar i samma serie, men jag vet inte riktigt vad den heter. Ska ta reda på det och återkomma.
Stjärnorna har jag köpt i Sverige och det var sådana där som jag tidigare hängde upp i fönster.

Bästa julklappen var att vara tillsammans, precis som du nämner!

Emmama sa...

Meen vad mysigt ni haft det! Skönt att slippa raketerna känner jag spontant för tänk på alla små hundarna som blir så rädda.. Stor kram!

Peter sa...

Nyårsfyrverkeri är inte särskilt vanligt här i DC heller - och formellt förbjudet om jag inte minns alldeles fel. Däremot avlossas det tydligen allehanda skjutvapen på tolvslaget... Själv kan jag sakna det där kollektiva firandet och traditionen att gå utomhus vid 12-slaget och tjoa tillsammans med grannar och kolla in alla raketer.
Det där badet såg inte så dumt ut... Så nära bastu man kan komma?

Taina sa...

Emmama:
Ja förvisso. Man ska tänka på djuren. Det finns alltför många som blir livrädda under ett fyrverkeri :(

Mysigt har vi haft! Verkligen!!

Kramar!!

Peter:
Det kändes lite ovant att gå ut med enbart ungodmarna och någon enstaka vuxen. Det är en helt annan tradtiion här. Tolvslaget firades inne med champagne (som tur är) och EFTERÅT skulle de där fjuttisarna tändas på. Men det fick duga.
Ja du, när jag berättade för dem att i Finland slänger man sig i snön om det inte finns någon sjö så skulle givetvis det testas av några, inklusive Minstingen! Hahahaha!

Annika sa...

Härligt.
Följetonger är bara roliga! Och runt jul och nyår finns det ju så mkt man vill berätta om, och visa!
Ni verkar haft ett roligt nyår. När vi firar ny¨r här ser vi alltid till att det blir drag! För det måste man ju skapa sig själv här, inga fyrverkerier alls och inte så mkt festligt som det är hemma. Men vi har lyckats med grannarna, vi också.
HAHA, att rulla sig i snön efter bastun har jag gjort massor. Det är underbart!!
Kramar!!!

Taina sa...

Annika:
Eller hur? Det är nästan så man skulle kunna skriva en kort novell liksom. Vi är inte någon stillsam familj precis, vilket skulle kunna vara skönt...ibland. Full rulle.

Nyårsaftonen var mycket trevlig men ingen dans dock och DET är något jag gillar när det är fest. Hoppa omkring som en guttaperka. Men det gör vi med några av våra andra vänner och då blir det ofta spontandans mot småtimmarna. En gammal ABBA-låt och sedan är vi igång.

Jag kommer så väl ihåg min farmor som BEORDRADE oss att hoppa i snön när vi badade bastu på julaftonsmorgonen. Alltid! Inte så populärt jämt dock...

KRAMAR!

Marianne sa...

Hahaha, vad sa amerikanerna när Minstingen kastade sig i snön? Har de varit med om det någon gång? Jag kan tänka mig att de gapade av häpnad!

Kul med så där trevliga grannar och fester. Du har verkligen tur som har hamnat just där.

Kramar!

Taina sa...

Marianne:
De tycker vi är lite udda sedan tidigare, så de blev inte sååå förvånade. En av de vuxna hade faktiskt provat på det själv!

Det här är en SUPERgata men så är huspriserna här SUPERhöga också. Nu hyr ju bara vi men vete fasiken om jag är beredd att slanta upp de där pengarna som krävs för att bo här. Husen är inte så himla märkvärdiga. De är bara stora.

Kramar!!

Anne sa...

Jag min nöt som inte tänkt på det, det med stjärnorna alltså. Man kan ju ha dem upphängda så och inte i fönstret (blir så knepigt med svenska strömsladdar), men nu när du säger det så vet jag att det finns sådana i Sverige så kanske köpa där nån gång... Ansträng dig inget extra för min skull, men om du får koll på snögubbarna så återkom gärna. Men som sagt, börja inte leka nån snögubbsdetektiv nu :)

Taina sa...

Anne:
En hälsning från snögubbsdetektiven:
Inget att rapportera för tillfället men jag kommer nog att ta reda på det ändå. Både för min egen skull. Och för DIN skull :D

Leles värld sa...

Håller med. Goda grannar kan man inte få för mycket av. Lite synd bara så här vintertid när man inte ses så ofta ute.

Men på lördag ska vi till närmsta grannarna på middag, barnfritt ska det vara denna gång. Och vi ska ha barnvakt för första gången...

kram

Taina sa...

Leles värld:
Barnfritt!!! Härligt att få sitta ner och bara koppla av ibland.
Goda grannar är jätteviktigt tycker jag. Vår gata är helt suverän och jag fasar för den dagen vi ska åka härifrån....

Kramen

Jemayá sa...

heej! Har försökt läsa upp mig - och just då jag ska kommenterar klampar en liten bestämd en uppför trapporna...så det får bli riktigt snabbt..hej :)! En fråga bara: är du väldigt liten, eller din son väldigt stor :)? Du ser så liten ut bredvid honom på bilden när han ska åka iväg! Härliga julfoton på familjen :). kramar och gott nytt år!!!

Anna, Fair and True sa...

Jag sällar mig till Ingelas skara av dubbelläsare! :)

Var Minstingen lika pigg nästa dag? Hon är cool alltså! Jag skulle inte slänga mig i snö men så har jag ju ingen finsk blod i mig iofs :)

Gott nytt!

Taina sa...

Jemaya:
Hihi, du är inte den enda som påpekat det "typ vad stor son du har". Men ja, jag är ganska kort, bara 160 cm och sonen är ca 182 cm. Så visst blir det ett "gap"...

Kramar

Anna, Fair and True:
Så länge ni inte tycker det blir tjatigt så :D

Minstingen var faktiskt uppe vid 8 dagen efter! Hon brukar ju annars stiga upp mellan 6 och 7 så liiite sovmorgon tog hon. Som tur var för jag var trött!

Gott Nytt på dig med :D