tisdag 26 januari 2010

Ganska lika trots allt

Jag satt, jag menade stod, och funderade lite på hur livet är här och nu. Med min strykbräda och en hög med kläder, lika hög som Mount Everest, och ett ångande strykjärn, insåg jag att livet här är trots allt inte så annorlunda.

Varje morgon när jag stiger upp har jag samma rutin, dvs väcker Tonårsdottern först, som ska snooza i "10 minuter till". Precis som i Sverige.

Jag sätter mig med en kopp kaffe, som Maken fixat dötidigt, och bläddrar i tidningen. Precis som i Sverige.

Fixar ordning dagis/skolväskor, vantar, mössor, stövlar och alla attiraljer som Minstingen ska ha med sig. Precis som i Sverige men med undantaget för lunchpåsen.

Väcker Minstingen, sparkar liv i Tonårsdottern, och kaoset är ett faktum. Precis som i Sverige.

Kollar mig i spegeln och ser att det inte finns mirakel och fixar ordning mig själv så jag kan vistas bland folk. Precis som i Sverige.

Ser till att Minstingen gör sig klar, där hon sitter på toaletten och tror att vi har all tid i världen. Precis som i Sverige.

Skjutsar Minstingen till dagis, pratar med personalen om ditt och datt. Det ska pussas och vinkas och kramas. Ja inte med personalen utan med Minstingen såklart. Precis som i Sverige.

Jobbar, jobbar och jobbar, så ögonen håller på att ploppa ut. Precis som i Sverige.

Barnen kommer hem, hjärnan är tömd och kylskåpet erbjuder ingen färdig middag. Planerna om en veckomatsedel börjar alltid "nästa vecka". Precis som i Sverige.

Fixar mat som Boris Möller "Här är ditt kylskåp". I värsta fall en sväng till lokala affären, som inte är ICA, men Fitzgerald, men med nästintill samma utbud. Precis som i Sverige.

Hittar en lucka för träning. Märk L U C K A, dvs ingen du-har-all-tid-i-världen. Precis som i Sverige.

Maken anländer, sent som vanligt. Han nattar Minstingen. Precis som i Sverige.

Förutom ovannämnda tillkommer aktiviteter, diverse besök hos läkare, tandläkare, Dr Underifrån, frissan. Det är föräldarkvartar, träffa grannar och vänner, skjutsa barn, lyssna på skolkören. Ja just det, hemmet ska städas emellanåt, tvätten tvättas och strykas. Där kom den. Strykbrädan. Cirkeln är sluten. Livet är inte så annorlunda här trots allt.

21 kommentarer:

Annika sa...

Nej, det är ju inte det...
vardag blir det hur man än vänder på det och var man än befinner sig i världen...
Rätt skönt det med.
Såvida man inte har supertisdagar som du...
Hoppas detta blir en BRA tisdag för dig!!!
Stora kramar!!

Anna, Fair and True sa...

Bra inlägg. För det är ju så. Sedan kommer det ju till en massa nyanser men i slutändan är det ju så

Camilla sa...

Nej, det har du rätt i. Vardagen är densamma var man än befinner sig, och rutiner kan ju vara ganska skönt. Det ger någon slags trygghet.
Huvudsaken är ju att man trivs. Annars är det ett elände. Jag bodde på Irland i nästan 3 år, i en liten by, och jag har aldrig vantrivts så mycket. Det var hemskt. Då var det svårt att inte ha familjen eller vännerna nära. Till slut stod jag inte ut utan flyttade hem igen.
Skönt att ni trivs där ni bor och hoppas att ni snart får ett svar om ni ska stanna eller flytta.
Ha det gott.

Kram

Taina sa...

Annika:
Eller hur? Det ÄR skönt med vardagar och rutiner. Men det slog mig verkligen hur anpassningsbar man är ändå och ändå blir det nästan som förr. Små nyansskillnader som sjunker in i allt annat. En del tror att det är "märkvärdigt". Men alla ställen är inte Manhattan och glamorösa tillställningar. Det finns småstäder med allt vad det innebär här med. Skönt.

Tisdagen ser liiite ut som vanligt med en del möten, terapi, handla inför den STORA dagen imorgon (återkommer om det), gympass, skjutsa barn och allt det där du vet...hihi

KRAMAR!!!

Anna, Fair and True.
PRECIS som jag skrev till Annika. Det där om nyanser. Men det blir vardag om jag så skulle bo på månen. Kanske jag skulle stryka mindre då...

anna of sweden sa...

Nickar instämmande. (Även om jag inte jobbar, vilket jag faktiskt saknar.)

Bra inlägg. Himlans bra skrivet. Som alltid. :)

Kramelikram!

Taina sa...

Camilla:
Vi trivs jättebra. Synd det där med Irland för dig. Ibland gå det kanske bara inte och då är det skönt när man är mobil och kan flytta. Alla kan ju inte det, eller det är inte lätt. Många ggr styr jobbet var man hamnar, eller har "valt" att hamna.
Jag hoppas på besked i veckan...

Kramar

Anna:
Tackar!
Så du saknar jobbet? Jag hade svårt att förlika mig med att inte jobba och hade sådan tur att jag fick komma tillbaka till den här koncernen. Snacka om bra personalpolitik. Inte undra på att Maken varit i samma koncern i 25 år och jag sammanlagt i 20 år...

Kramelikram

Saltistjejen sa...

Hahaha! Underbart!
Nu ser jag dina dagar famför mig. Min vardag är dock rätt annorlunda här än i Sverige. Men det mesta står ju Ella för och det hade ju förändrats även där om vi fått barn i Sverige. Men vi lever nog ändå lite annorlunda nu ändå....
Haha, vi får ju t ex nästan alla vardasinköp som mat, blöjor etc levererat till dörren! En stor skillnad! :-)
Och skönt. Slippa släpa.
Kram!!!

alegni sa...

vilket toppeninlägg, taina! där ser man, det är onödigt att sitta här och drömma om fjärran länder. rutinerna är ändå de samma överallt och gräset är nödvändigt inte alls grönare på andra sidan. tack och adjö!
kram

Grekland nu sa...

Jag tror man liksom tar med sej sin vardag var man än bor, särskilt om man har barn och familj, och det är kanske det som ger en viss trygghet åt tillvaron. Så gjorde nog vi också när vi flyttade från Sverige - vi behöll rätt många rutiner och regler här hemma och fortsatte familjelivet som vi vant oss vid. Sen kommer det förstås alltid in nya grejer i tillvaron också beroende på var man bor och det är ju det som är spännande! Men tråkig strykning kommer man ju aldrig ifrån...

Leles värld sa...

Ja, det är ju så det är. Nytt land, nya vänner, annorlunda kultur men till syvene och sist så blir det vanlig vardag här med - precis som i Sverige :)

Med eller utan jobb...
Kram

mammigranten sa...

Du har en award att hämta hos mig på
http://lovehateexercise.blogspot.com/

Taina sa...

Saltis:
Men så bor du inte i en liten håla heller! Här kan man inte göra så mycket, hehe.
Livet har väl förändrats för er med barn och jag beundrar er som fixar det mitt inne i en stor stad!
Men du vet, vi triiiivs så bra här och hoppas få stanna liiite längre. Det finns ju så mycket jag vill se här innan vi drar vidare.

Kramen!!!

Ingela:
PRECIS! Det är samma färg på gräset och det växer "precis som hemma". Men visst är det konstigt hur snabbt man anpassar sig ändå. Tänker framförallt på barnen och speciellt Minstingen som inte kunde ett ord engelska. Nu flyter ju det på bättre än svenskan!
Tack och bock och kram :D

Grekland nu:
Rutiner måste ju få följa med om man har barn, tycker jag med. Man kan ju inte vända upp och ner på deras tillvaro. De mår både de och vi vuxna bäst av. Visst finns det spännande saker runtomkring en. Det ska vi försöka ta tillvara på under tiden vi bor här. Och strykningen. Den finns ju alltid kvar.

Leles värld:
Jag vet inte om ni få gå en "kurs" innan ni flyttade om hur det är att vara utlandssvensk och den där 6-månaders krisen? Visst kom det en form av vakuum efter sisådär en 6 månader då vi hade fått allt på plats. Men någon kris har jag inte upptäckt eller så var den så kort så jag hann aldrig uppfatta den!

Kram

kalaslotta sa...

Håller med..vardag är vardag.

Jag drev ju eget och jobbade halvtid i Sverige och jag känner fortfarande att det är sjukt lyxigt att kunna vara utan vanligt jobb. Man kan ju syssselsätta sig på annat sätt...alla dessa miljoner föreningar/organisationer..vill man så är det ju inte direkt svårt.

Tycker dessutom att dagarna fylls snabbt och inte klättrar jag på några väggar direkt.

Jag är ju som du vet ett stort fan av vardagen och gillar att man faktiskt kan flytta runt nästan vart som helst och ändå ha kvar den..

Tjingeling!

Marianne sa...

Så bra skrivet! För så är det ju, livet går sin gilla lunk - eller i ditt fall stormar på - som vanligt, var man än befinner sig i världen. Och jag som trodde att tvätten strök sig själv i utlandet!

: D

KRAM!

Taina sa...

mammigranten:
Åh man tackar!!!

Kram

KalasLotta:
Så tänker jag med. Kan nog flytta var som helst och ta med mig vardagen. Tack vare familjen. Vi har ju vårt så att säga men är nyfikna på det som händer runtomkring oss. Som du vet har vi inga svennar i närheten så alla våra vänner här är amerikanare.
Visst finns det mycket att göra om man inte jobbar. Det ser jag på en del av mina grannar. De har fullt upp med aktiviteter, styrelser och gud vet allt!

Marianne:
Hahahaha! Stormar gör det nog överallt var jag än befinner mig! Men strykningen DEN hänger med den. Jag skulle ju kunna lämna in all tvätt och få den struken och vikt. Men vad ska jag DÅ göra på min fritid???
Kram

Fröken Anki sa...

Jo du, vardan är densamma...
Det spelar nog ingen roll var man är.

Du har fått en utmärkelse av mig på min blogg. Om du vill får du gärna skicka den vidare.

kram och hoppas ni får en bra onsdag

Petra H sa...

Jättebra inlägg!! Vardagsliv har man även när man bor i utlandet! Även så i exotiska Karibien, även om mitt vardagsliv HÄR är väldigt olikt mitt vardagsliv i Bryssel där jag ju jobbade... Det är MYCKET mer strykning, städning och matlagning här ;-) Förhoppningsvis blir det ändring på det när vi flyttar tillbaka till Europa. Då har maken lovat att stryka sina egna skjortor igen...
PS Stackars lilla minstingen på sjukfotot i inlägget om helgen, man kan riktigt se hur hängig hon var.

Taina sa...

Fröken Anki:
Eller hur? Med inslag av små nyanser här och var :D

Oj, då måste jag kika in hos dig...

Petra:
Hahahaha! Se till att skriva kontrakt på det, dvs strykningen!

Anne sa...

Hahahah, korvsoppan och bilden (angående ditt senaste inlägg, kommenterar allting här) var ju bara för bra!!!
Inga bra tips på hors o'doeuvres (kan inte ens skriva det ordet, var tvungen kopiera det från din text) men snittar med rökt lax på är ju väldigt gott och enkelt. Å andra sidan är det ju vissa som har problem med rökt lax och inte gillar det, så kanske ingen brs idé ,med chefen kanske man ska ta mer säkra kort.

Hoppas att ni kommer närmare klarhet i vad som händer framöver, med kontrakt och annat.

Jag tyckte förresten om det du skrev om vardagsliv. Många kan nog tycka att det verkar så exotiskt (många där hemma kanske), det låter liksom mer spännande att skriva att man handlar på Fitzgeralds än ICA. Det obekanta, det där lite kittlande främmande kan ju verka så annorlunda och exotiskt för många. Men det blir ju vardag väldigt snabbt.
Det kanske är en skön tröst och trygghet också på nåt sätt, man vet att oavsett var man hamnar så har man verktygen och vet hur man skapar sig en vardag som funkar och man trivs med. Det gör att det inte känns svårt eller läskigt att göra andra, stora flyttar i livet kanske. Alla anpassar sig, även barn till svåra saker som nytt språk, skola osv.

Babbel, babbel. Hur som helst. Hoppas att det blir en riktigt bra kväll!

Suzesan sa...

Guuu' vad bra inlägg. Tänvärt. Hoppas nu ni får kontraktet påskrivet så som ni vill ha det:)

Kramar
/Susanne

Taina sa...

Anne:
Det blev väldigt simpla hors o'doeuvres. Bara småplock.

Jag har märkt det, att en del tror att allt är NYC ungefär. Men livet behöver inte bli glamoröst bara för att man flyttar så här långt hemifrån. Förresten, detta är vårt hem just nu. Jag ska sluta kalla Sverige och Finland som mina hem. Hemmet är där jag är NU. Med min familj :D

Kram!!!

Suz:
Tackar!! Vi väntar och väntar...

Kramar