Show & Tell; Underifrån

Då var det dags med ett fredagstema igen då. När jag såg Simones val denna fredag, funderade jag inte så mycket på vad jag skulle skriva om. Däremot funderade jag över vad Simone tänkte på när hon valde ett tema som underifrån. Om det fanns någon baktanke med det hela. Men det struntar jag i. Det är nämligen fritt fram att tolka dessa teman och det är DET som gör det så kul att läsa hos andra fredagsbloggare.

Jag vill nu bara varna känsliga tittare, förlåt jag menar känsliga läsare, att sluta läsa här. NU!

Vi har alla haft våra drömmar om vad vi ville bli när vi blev stora. Lika är det med dagens barn/ungdomar. Det är drömmar om att bli brandman, polis, lärare, målare och läkare. Massor av olika yrkeskategorier. Vissa drömmar går i uppfyllelse och plötsligt har du blivit lärare eller brandman. Och så de som har blivit Doktor Underifrån. Det kanske inte var en dröm precis. Det bara blev så.

Finns det någon kvinna på denna jord som hoppar jämfota och trallar på en trallvänlig låt på väg till en undersökning underifrån? Inte jag i alla fall. Jag kan inte påstå att jag är pryd eller speciellt klumpig av mig, men i det där lilla båset, där kläder ska av och tvångströjan på, förvandlas jag till den osmidigaste varelsen i universum. Trosorna fastnar halvvägs genom att korva ihop sig. Svetten lackar. Båset är så litet och trångt och när du böjer dig fram slår du i både huvudet och arselet i väggarna. I vanliga fall ska tvångströjan ha öppningen där bak. Men inte här inte. Då ska den vara fram.

Denna undersökning måste ju ske underifrån. Även om jag inte har läst anatomi, så begriper jag i alla fall så pass mycket att det inte går att kika ner i halsen och kolla äggledare eller vad det nu är som ska undersökas.

Jag har i alla fall gjort min första undersökning underifrån här i Amerikat. Och det var ju en upplevelse bara det. Förutom tvångströjan så såg den berömda gynekologstolen annorlunda ut. När jag klev upp på den och skulle lägga upp benen och vila vaderna, gick det lite snett. Där jag trodde vaderna skulle placeras, fanns ett par plattor för att placera fötterna mot. Typ när man spjärnar emot något. Det blev så j*vla fel och plötsligt kände jag att jag gled ner i stolen så halva arselet hängde ner utanför kanten. "Förbannade svett", tänkte jag. I vanliga fall brukar en gynekolog be en komma ner lite. Den här fick be mig "flytta upp lite".

Innan allt hamnade i rampljuset, klev gynekologen fram och drog isär tvångströjan och klämde på brösten! "Vänta nu, vad är det här? Det skulle ju vara en undersökning underifrån!" Men de gör visst så här och han måste ha fått en chock, för här kunde han klämma på en 46-årig kvinna, som fött tre barn UTAN silikon! How natural isn't that?

När det sedan var dags för "henne" att hamna i rampljuset, så funderade jag på vad det är som gör att man ens tänkt tanken att bli en Doktor Underifrån. Försökte slappna av men det gick ju för fan inte. Precis som alltid när du besöker Doktor Underifrån. Du stirrar ju rakt fram på dina lår, rakt upp i luften, hör ett mummel mellan benen. Ibland skymtar en hårtofs. Inte din egen utan gynekologens hår. Ibland har de förmågan att titta upp och le med hela ansiktet "Ser bra ut det här". Vad fan är det som ser bra ut??? Frillan? När du ligger där och försöker slappna av, så hör du plötsligt mullret. Hur många gånger har man inte sprungit på toaletten innan en undersökning och tömt tarmar och varenda ficka? Och när du ligger där, så kommer den smygande. Den där jävla gasbubblan som vill ut. Tankarna snurrar "inte nu, snälla". Hur kul kan det vara, att vara en Doktor Underifrån en sådan gång, när ringmuskeln inte är vältränad och försöker förbjuda gashelvetet att passera? Jag bara undrar.

Bilden ur sjukvårdsrådgivningens bildarkiv