onsdag 26 augusti 2009

Lite mer om barnuppfostran

Har jag missat något här i livet? Jag har varit mamma sedan 23 års åldern, dvs halva mitt liv. Har tre barn och läste något jag bara har kunnat drömma om! När började jag lära mina barn olika hushållssysslor? Vi är ju en familj och då ska sysslorna i hemmet spridas ut. Tycker jag. Inte nog med det, barnen ska ju vara förberedda när de flyger ut ur boet. En har ju gjort det redan. Flugit ut.

Den lokala morgontidningen, Hartford Courant, innehöll en intressant artikel "Life 101" om "What every child should learn before you let them fly the coop". Och det var så jag fick kaffet i fel strupe (hur många strupar har man egentligen?)! Bädda vid 2-3 års åldern! Låta en 4-åring fylla och tömma diskmaskinen! 6-åringen ska kunna byta glödlampor! GAAAAAAH, vad ÄR detta? Amerikanskt eller allmänt vedertaget?

Sonen, som är 23, fick givetvis lära sig massor innan han flyttade, men inte fasiken lärde jag honom sköta tvätten vid 3-års åldern! Det hade ju tagit en eeeeeeeevighet om han skulle vara med på alla hushållssysslor. För mig låter detta absurt!

Det finns EN sak i artikeln som är typiskt amerikanskt och det är alkoholrestriktionerna. "Make a Screwdriver - at 21, when they are legal". HA! Det är det FÖRSTA de lär sig när morsan vänder ryggen till. Lite skämtsamt så där.

Ojojoj, säger jag bara. Inte undra på att en del av gatans barn känns som kortväxta, vuxna advokater och doktorer! Nu måste jag vara försiktig och spana noga om de verkligen är barn eller inte.

Spana Taina. Spana.

11 kommentarer:

alegni sa...

det finns överdrifter o det finns underdrifter.
igår när jag stod o plockade hallon hörde jag hur grannens far kom o lånade grannens bildammsugare för att städa sin vuxna, gifta dotters/grannens systers bil dagen därpå. o grannens mor kommer hem till sin dotter/vår granne o städar huset varje fredag. hon gjorde det också när granngubben var ledig från jobbet i tre månader! skurar terrassgolv o tvättar fönster gör mormor/svärmor också. o sköter trädgården. det är sådant som skapar en massa nyhjälplösa människor i samhället, inte det att ungarna inte lär sig att byta glödlampor när de är sex år gamla!
kram!

Anne sa...

Intressant artikel och länk.
Jag tror dock det handlar mer om att hjälpa till saker och inte att behärska det till 100%. Inte så att man kan säga till en 3-åring "...och nu plockar du ur hela diskmaskinen och ställer allting på rätt plats i skåp och lådor. Sen när du är klar plockar du in smutsig disk, medan mamma och pappa sitter och tar en kaffe efter maten".
Jag uppfattar det mer som att definitionen att "helt klara av det" ändå är på ett barns nivå.
Att hjälpa till och vara kapabel att med mammas/pappas hjälp lära sig och förstå att efter maten så försvinner inte smutsig disk av sig själv, det hamnar nånstans och på barnets nivå så hjälper man öppna luckan och så ställer barnet in sitt eget glas och tallrik. Mer på den nivån.

En 4-åring som står och diskar i diskhon "kan" ju inte diska...mest sprätter det vatten och är en rolig lek. Men ändå...jag tror det är de här små grejerna som ändå är väldigt lärorika och lär barnet att inse att tydligen måste man diska efter maten, grejerna försvinner inte av sig själv. Sen ju äldre ungen blir desto mer kan den behärska så klart.
Så delaktiga barn hjälper ju inte till direkt, tvärtom går det fortare om man som vuxen säger åt ungen gå och leka medan man snabbt och kvickt själv diskar, plockar undan, skär gurkan eller vad det är. Men jag tror ändå mycket på den här delaktigheten, att den är väldigt lärorik.

Vissa saker är säkert kulturella, vad man här i USA anser barn "ska" kunna i en viss ålder och vad man hemma i Norden tycker är viktigt. Sen finns det olika saker i varje familj också, vad man sätter fokus på. Man måste väl välja sina strider också. En familj kanske tycker det är superviktigt att ungen ska lära sig byta toarulle tidigt och fatta hur det går till. Medan en annan tycker det är oviktigt och tycker istället att det är mycket viktigt barnet absolut inte får glass eller godis mer än en gång i veckan.

Det där med bädda som det nämndes i artikeln att de "ska" kunna från 4 år (eller vad det var), det är väl lite samma sak där. Jag tycker nog också ett litet barn "ska" kunna bädda sin säng. Men med bädda sin säng menar jag då inte att det ska se ut som en vuxenbäddad säng med sängöverkast och grejer. Nej, jag menar bara att ungen ska "bädda" och på sitt sätt släta ut täcket, på sin nivå. Att barnet "ska" kunna själva rutinen, lära sig och veta att en säng bäddas efter natten.
I mina vuxenögon är nog en barnbäddad säng fortfarande att betrakta som obäddad, men jag tror det handlar om den här grejen att barnet "ser" och lär sig att det finns vissa praktiska rutiner som att bädda sängen (även om det på 5-åringens nivå handlar om att man sätter kudden på plats i huvudändan istället för fotändan där den hamnat under natten).

Man vill ju så klart att ens barn ska få vara barn också, inte tennsoldater som lydigt och med militärisk disciplin ska utföra en massa hemmagöra. Så det är väl en balans där också.

Överlag tycker jag man här i USA verkar tycka att i barnuppfostran är det väldigt viktigt med artighet och allt som ryns inom det begreppet. Jag vet inte, men min känsla är att många amerikaner lägger ner mer tid, arbete och kraft på att försöka lära barnen artighet än man gör hemma. Kanske kulturella saker, vad man prioriterar och anser viktigt.

Jag kan i alla fall själv här se barn drillas rätt bra av att lära sig artighet på olika sätt som jag inte känner igen hemifrån.

I Sverige lägger man säkert fokus på nåt också, är noga och viktig med sak XXX medan man här tycker att sak XXX inte spelar så stor roll.
Hur individuellt det är, hur det kan skilja sig åt vad olika föräldrar anser är viktigt i barnuppfostran, det märker man ju bara att kolla på sina vänner. Alla har sitt sätt, det man tror på och valt att gå efter och tror är "bäst".
Bra vuxna människor blir det väl av de flesta i alla fall, oavsett om de dammsugit sina rum varje fredag från 8-årsåldern eller flyttat hemifrån utan att ha gjort det en enda gång....

Saltistjejen sa...

Oj! Himmel! Det är snart dags för lite Boot Camp för vår E ser jag! ;-)
Men jag tror som Anne att det kanske inte handlar om att lära till fullo, men att man redan som rätt liten kan vra med och hjälpa till. Och det tror jag nog är bra faktiskt. De flesta små barn VILL ju det också. Haha, det är senare när de BORDE hjälpa till som de oftast inte alls vill längre...! ;-)
Jag tror många barn hjälper till m sådant de tyker är kul. Jag gillade t ex att hjälpa mamma att baka. Haha, för man fick äta deg eller slicka smet... men ändå.
Sedan vet jag en kille som när han var liten var fastklistrad vid sin pappas ben så fort han skulle mecka med verktyg. hans pappa är snickare. Så snacka om att den lille killen kunde typ tusen gånger mer om hur man gör med olika verktyg redan när han var typ 7 än vad jag kan idag vid dryga 35!!! ;-)
Allt handlar väl om sunt förnuft. Här i USA finns en tendens att man vill att ens barn ska vara superpersoner. Men h
r i NYC handlar det nog framförallt om prestationer på teroretiska planet. mer än praktiska. Ungefär som det ni fått känna av lite med Minstingen och hennes "skolgång".
Men jag tror nog ni kan klara av att hitta en bra balans för era barn!!!!!! Tycker ni har ett strålande bra förnuft och varma hjärtan både du och J!
Kramar!!!

Lia sa...

Men OJ! Hur totalt "efter" känner jag mig inte nu: 27 år gammal och helt ärligt är jag inte alls vidare haj på att byta lampor och proppar, hahahaha. Är det nu jag ska ringa och skälla på lilla mamma, för att hon missade det kapitlet när jag var 4?! Jesus, vilka idéer. Tycker för övrigt att du verkar vara en cool och spännande mamma, en nyttig förebild och en smart kvinna! Dina barn är ju hur fina som helst =). Kram Taina, fortsätt att spana och uppdatera oss i frågan =)

Taina sa...

Ingela:
Precis! Håller med dig där när vuxna ska hjälpa sina vuxna barn i tid och otid! Det är många som förlitar sig på sina föräldrar så att de själva kan jobba och när de kommer hem är bilen tvättad, maten lagad, disken undanplockad osv. Visst är det okey någongång men när det finns de som har det som rutin blir jag lite fundersam hur det kommer at se ut när far-och morföräldrar blir för gamla och inte orkar...Jag bara undrar.

Kram

Anne:
Visst är det så att man ska ju inte referera till en vuxen vad gäller bäddning och diskning osv. Men artikeln är inte riktigt skriven så. Tycker jag. Först och främst tycker jag det är en ganska konstig artikel och för det andra så står det inget om att det ska vara roligt utan det är det här typiska amerikanska pedagogiska sättet igen som jag reatr mig lite på. Mina barn har givetvis varit med på både tvätt och disk men inte i syfte att de ska börja förstå att snart ska du själv ta hand om det här. Minstingen älskar att duka till exempel och då låter vi henne göra det.

Barn måste få vara barn. Tids nog kan de stressa över tvätthögen eller diskmaskinen som inte har tömts.

Saltis:
Tack gulliga Saltis!
Sunt förnuft kommer man långt med. Artikeln var inte riktigt uppbyggd så. Inte när jag läser den i alla fall. Jag kanske ska läsa den igen?
Jag ser likheter i skolan där barnen ska klara av så mycket på det teoretiska planet och det är konkurrens på hög nivå. När sommarlovet kommer så finns det miljoner camps att välja på så att de blir duktiga på simning, lacrosse eller vad det nu kan vara. De ska prestera så mycket hela tiden och barndomen ÄR inte lång. Barn ska vara barn. De ska hjälpa till i hemmet och de får vara med när de är nyfikna.
Svår balansgång.

Kramar!!!

Lia:
Heeeeeeeeeej! Det var ett tag sedan. Kul att du är tillbaka och stort tack!
För mig är detta lite snurrigt faktiskt. Att jag lär mina barn fiska och kanske sätta på en mask på kroken för att jag gillar att fiska (läs Maken) DÅ kan jag lära barnet sådana saker. Men diskmaskin, tvättmaskin osv. Njae. Bara om de kommer och frågar om de får vara med. Minstingen viker ibland sina kläder. När hon tycker det är kul för att jag gör det och hon vet inte riktigt vad hon ska hitta på.
Detta är ett samtalsämne som är lika aktuellt jämt tror jag.
Nu måste jag kika in hos dig!
Kramar

beccu sa...

Lugn nu mamma. Jag går ju på handels. Det är ju inte fy skam! ;)

Hehe
Kram kram
//Sonen

Petra H sa...

OMG!! Hur ska en 2-3-åring kunna bädda en säng?? En 4-åring NÅR väl inte att tömma diskmaskinen?? Eller ska den även lära sig klättra på pall samtidigt som den bär på tunga tallrikar?? Ibland (?) är amerikanerna bara sååå konstiga...
När jag var au-pair i Genève protesterade jag dock lite då 5-åringen förväntade sig att jag skulle klä henne... Ok om det var en klänning som skulle över huvudet eller liknande, men nog kan väl en 5-åring ta på sig underkläder etc själv? (hon lärde sig snabbt också, men så går det när man har au-pair som förväntas göra ALLT ;-))

Mamma J sa...

Hehehe, den där artikelförfattaren skulle få se hur det är i min närstående familj då - där 13 & 15-åringen inte ens dukar av sin egen tallrik (knappt)...

Ja, det finns ju grader i helvetet och visst skall de hjälpa till - men? Ja, jag håller med dig - det var lite väl...

It´s all about me sa...

Jäklar vad tidigt! Bädda som treåring känns lite väl, å andra sidan städade min lillebrorsa köket när han var typ 2 år - haha, (frågan är bara hur rent det blev)... Han tyckte hur som helst att det var skitkul att sopa och var så otroligt söt där han struttade runt i blöja med sopkvasten som var typ 3 ggr längre än han själv :D

Jenny sa...

Jag tror nog precis som Anne, att det handlar om att lära barnen vad det är som behöver göras hemma, vilka sysslor som finns och att alla gör det - inte bara mamma och pappa, som servar lata barn typ :-). Fast jag undrar om författare till sådana artiklar har egna barn, eller så är de bara otroligt mer toleranta än vad jag är; Jag kan visst säga åt barnen att bädda sina egna sängar, på då sitt eget sätt, och berömma den en masse. Men sedan vill jag gärna dit och göra om, på mitt sätt, annars stör det mig nåt vansinnigt... Hm, tror att det säger mer om mig än barnen, och jag LOVAR att det bara låter som om jag är jordens type A personality, fast jag egentligen är nånstans nere på Z, ha ha. Nä, men jag tror att man kan ta det rätt lugnt med att tvinga barnen göra en väldans massa. Däremot så har vi börjat med veckopeng för Mathilda (2 dollares, varav hon måste spara hälften) och för att få det så har hon vissa grejer hon måste göra varje dag: Borsta tänderna, plocka undan sina kläder och leksaker från golvet på kvällen samt ta undan sin tallrik etc efter varje måltid. Tycker väl inte att det direkt är några hårda krav, och det är inte meningen heller, det är mer för att lära henne att man tjänar sina pengar, man FÅR inte bara pengar nerramlande i plånboken (önskar, önskar). Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Oj vad långa kommentarer du fått! Orkar inte läsa alla dock... Jag hoppas i alla fall att artikeln menar att barn ska få vara med och prova på sådant från de är 3 år, dvs göra bäddning och diskning och sånt till en lek. För visst tar det mycket längre tid att göra saker om man ska låta barnen fixa jämt. Men det underlättar ju om de får in en rutin att plocka undan på sitt rum, hjälpa till att duka och duka av(jag tycker det är så himla trist när barn går från bordet utan att ens duka av - det kan faktiskt en 4-åring!) osv. Men man vill ju i alla fall att de ska veta hur tvättmaskinen funkar och hjälpa till med tvätten från de är tonåringar eller så. För det är verkligen trist när man hör om (oftast) män som flyttat hemifrån som inte vet hur man tvättar! De kan en massa andra tekniska prylar men tvättmaskinen är som en rymdfarkost eller nåt!