En härlig helg trots tuffa tider

Ibland finns det saker jag inte skriver om här på bloggen. Blir det för privat så håller jag det för mig själv. Eller inom familjen i alla fall. Vi har fått ett mycket tråkigt besked som påverkar oss alla. Tråkigt är fel ord. Det är någonting hemskt och tragiskt. Men vi ska ur det med hjälp av varandra i familjen. Varför skriver jag då detta kan man ju undra? Kanske för att det kommer att märkas. På mitt sätt att skriva. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att livet är ju så kort så låt oss njuta! Problem är till för att lösas.

Så till helgen, som trots allt blev en underbar helg med mycket på schemat. Precis som det ska vara. Blandad kompott helt enkelt.

Fredagar är ju en av mina träningsdagar, men jag tog "ledigt" och familjen drog istället ut på restaurang här i Simsbury, Antonio`s.

Det är ett trevligt hak med prylar precis överallt!

Maken superglad för snart kommer maten. Han har "hållt igen" lite den senaste tiden. Det blir lätt så efter sommaren, eller? Tonårsdottern är koncentrerad med TP-frågorna. Perfekt sysselsättning när man väntar!

Minstingen valde lasagne. Tonårsdottern åt en ceasarsallad, Maken rib eye sallad och jag tacosallad. Mycket sallad blev det.

Tonårsdotterns stora favorit Elvis. När hon såg denna gamla poster blev hon alldeles till sig. "Har han varit på Civic center? Det har ju jag MED!" Typ 30 år senare ja.

Lördagen fick jag sota för min uteblivna träning och fick dra ut på en 1,5 timmas löprunda. Tillsammans med Danny. Nej, Maken heter inte så. Detta var Hurricane Danny. Eller delar av den i alla fall, för han såg till att regnet skulle ner just här. I Simsbury. Ut stack jag och var genomblöt efter typ 5 sekunder. Skön känsla efteråt dock.

Kvällen då? Jo då var det utomhuskonsert med bland annat Earth, Wind & Fire! Danny? Han stack och det blev uppehåll. Detta med utomhuskonserter och amerikanare går verkligen ihop. De älskar att dra iväg på picknick. Vi hade sällskap med grannen och först trodde jag de hade hela möblemanget med för GUD vad prylar och mat och dryck. Till och med ett stort ljus som vi kunde tända när mörkret föll på. En suverän konsert!

Man skulle kunna tro att vi ska ut på en veckas campingsemester!

Våra underbara grannar!

Earth, wind & fire!!!!!!!!!!!!

En bit bort men då är storbildsskärmen en kanongrej!

Så här glad blir man med bra musik och fina vänner.

Söndagen ägnades åt diverse shopping. Denna gång hade de allt jag behövde på IKEA i New Haven. Yes, tänkte jag. Vad vi köpte? Det kommer i ett senare inlägg. Sug på den du.

Jag kan avslöja att vi handlade lite på Swedish Foodmarket...

...och lite nytt till hemmet. Upps, det kanske går att räkna ut med tanke på vad som ligger överst?

Några pics

Får mer och mer upp ögonen för hur vackert det är här vi bor! Vete-gudarna om jag har haft en ögonsjukdom fram till nu. Visst har jag uppskattat de otroligt vackra färgerna vi har i New England under hösten, men nu ser jag att det finns annat som är rogivande att bara titta på. Och njuta.

Lilla staden Simsbury som vi bor i har ca 23 000 invånare. Det känns som om det är betydligt mindre eftersom husen är så spridda och sedan finns det en stor huvudgata a la cowboystad. Det är vår Hopmeadow Street, där affärer, banken och biblioteket finns. Det är välordnat och fint. Allt det ser jag varje dag då jag skjutsar Minstingen. Men när jag är ute och springer så finns det ju så mycket mer som är betydligt vackrare. Jag brukar inte ha kameran med mig på mina löppass så därför tog jag mig en tur med bilen och fotade. Jag vet, jag är ingen proffsfotograf. Jag har ingen proffskamera. Men jag tycker bilderna är hyfsat snygga i alla falla. Håll i hatten och njut!

Den otroligt fina och magnifika Farmington River. Här går det att bada, paddla och fiska. Eller bara stå och titta och njuta.

Här är stadens stolthet, ett Sycamore träd som här kallas för Pinchot Sycamore efter en känd Simsbury bo, Giffot Pinchot. Det är ett av USA´s största Sycamore träd.

Lite fakta om trädet. Måtten stämmer inte längre. Trädet har givetvis vuxit, så dessa 23 feet i omkrets var 26 feet 1998, då senaste mätningen gjordes. Det motsvarar ca 8 meter. En jäkla klump! Höjden är ca 30 meter.

Det nalkas höst när man ser alla dessa "Mums" som odlas och säljs överallt. Nu menar jag ÖVERALLT! Tänker själv skaffa mig några snart.

Så har vi Rosedales Farm där vi köper lokalt odlade grönsaker, frukt och bär. Deras majskolvar är GUDOMLIGT goda! De tillverkar även sitt eget vin.

Rosedales vinodling. Ja de odlar vindruvor som SEDAN blir vin efter en massa processande.

Tog en sväng förbi den gamla bron, som förvandlats till en stor blomlåda. De gillar blommor här. Sedan om arrangemangen är så vackra spelar ingen roll. Bara det är mycket. Vi är ju i Amerikat.

Här får givetvis inga bilar köra.

Alla dessa blommor. Och de får vara ifred! Ingen skadegörelse här inte.

Mycket går ut på att donera till olika ändamål. I denna lilla "fågelholk" uppmanas alla att donera en slant för underhåll av bron. Det mesta går väl till blommor med tanke på hur mycket det finns där nu!

Inte så pjåkigt foto av en amatörfotograf eh?

That´s all folks!

Önskar alla en trevlig helg!

Meet and greet

Det var dags för en sk "Meet and Greet" på Minstingens skola idag. Hon ska ju gå om Kindergarten efter alla om och men. Det beslutet känns bra, även om jag ibland tvivlar på att hon kommer att bli "more mature". Hon är som hon är, dvs sitter inte still många sekunder och det är full rulle för det mesta. Både i benen som i käkmusklerna.

Idag fick barnen träffa fröken, Mrs Fabiano. Första intrycket? Gullig och mjuk. Hon bad barnen rita varsin teckning på sig själva med sina favoritkläder på. Minstingen valde en utstyrsel som jag inte kände igen med förklaringen "Men mamma, jag har ju sagt att jag vill bli prinsessa och då blir det här mina favoritkläder". Så var det med den saken!

Fröken läste också en saga och till slut fick de göra det som var mest spännande, nämligen att åka skolbussen och lära sig bussreglerna! Dessa upprepade Minstingen för mig, om och om igen. Man får nämligen inte sitta med fötterna uppåt, fick jag bland annat lära mig. "Ja men det är det väl ingen som gör" tyckte jag. "Jo jag gör det" fick jag till svar. No comments.

Under tiden som barnen åkte buss fick föräldrarna lyssna på rektorn som prisade alla lärare, skolsköterskor och administratörer på skolan. Halleluja! Mrs President för PTO (typ föräldrarförening) höll ett tal och berättade bland annat om alla kommitteer som fanns och hur mycket pengar de hade lyckats skramla ihop förra året. Halleluja! Vice rektorn prisade transportkoordinatorn och hur duktig hon var som hade fått ihop ett bra busschema i år. Halleluja!

Det är bra och det är nästan så jag lyfter på rumpan och ropar just "halleluja". Nu gör ju ingen det såklart men känslan finns där. I luften. Det är så spännande att börja skolan här i Amerikat. En jättegrej!

Avslutningsvis fick vi en del papper med oss hem och bland annat denna lista över allt som ska köpas och tas med till skolan i nästa vecka. Det är pennor, lim, block, post it lappar och gud-vet-hans-moster. Jag går till Staples. Grabbar tag i en expedit. Pliiiiiiiiis help mi! Så gjorde jag förra året.

Här är vi på skolgården och i bakgrunden den berömda skolbussen.

Snygg pose. Bra fotograf som ser till att komma med själv!

My name tag!

Så på måndag gäller det för då börjas det på allvar!

Lite mer om barnuppfostran

Har jag missat något här i livet? Jag har varit mamma sedan 23 års åldern, dvs halva mitt liv. Har tre barn och läste något jag bara har kunnat drömma om! När började jag lära mina barn olika hushållssysslor? Vi är ju en familj och då ska sysslorna i hemmet spridas ut. Tycker jag. Inte nog med det, barnen ska ju vara förberedda när de flyger ut ur boet. En har ju gjort det redan. Flugit ut.

Den lokala morgontidningen, Hartford Courant, innehöll en intressant artikel "Life 101" om "What every child should learn before you let them fly the coop". Och det var så jag fick kaffet i fel strupe (hur många strupar har man egentligen?)! Bädda vid 2-3 års åldern! Låta en 4-åring fylla och tömma diskmaskinen! 6-åringen ska kunna byta glödlampor! GAAAAAAH, vad ÄR detta? Amerikanskt eller allmänt vedertaget?

Sonen, som är 23, fick givetvis lära sig massor innan han flyttade, men inte fasiken lärde jag honom sköta tvätten vid 3-års åldern! Det hade ju tagit en eeeeeeeevighet om han skulle vara med på alla hushållssysslor. För mig låter detta absurt!

Det finns EN sak i artikeln som är typiskt amerikanskt och det är alkoholrestriktionerna. "Make a Screwdriver - at 21, when they are legal". HA! Det är det FÖRSTA de lär sig när morsan vänder ryggen till. Lite skämtsamt så där.

Ojojoj, säger jag bara. Inte undra på att en del av gatans barn känns som kortväxta, vuxna advokater och doktorer! Nu måste jag vara försiktig och spana noga om de verkligen är barn eller inte.

Spana Taina. Spana.

Time out och tatuering

Jag måste vara en usel morsa! I alla fall känner jag mig som det. Men bara ibland. Eller ska vi säga väldigt få gånger. Ja, nästan aldrig. Förutom nu då. Sitter här i min blogghörna och funderar över ett och annat. Bland annat barnuppfostran.

Minstingen är ju lite vild av sig. Envis. Högljudd. Och enligt Tonårsdottern pojkaktig. Vad hon nu menar med det. Sovrutinen på kvällen har blivit ett maratonlopp. Hon stannar inte kvar i sängen utan hoppar upp som en guttaperka. Sju miljoner gånger. Och sju miljoner gånger går någon av oss upp och ber henne lägga sig igen. Då kommer det "Vänta lite här. Varför lyssnar INGEN på mig? Varför måste jag sova på natten?" När vi går därifrån, har hon nu börjat skrika som en mistlur! "JAG VILL ATT NÅGON SKA VARA HÄR UPPE MED MEEEEEEEEEEEJ!" Tonårsdottern råkade vara ute med kompisar igår kväll och då vrålade Minstingen igen "VARFÖR MÅSTE HON VARA UTE JUST IKVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLLLLLLL?"

Jag kunde ju knappast ge henne Time Out för det var ju ändå sovdags. Men jag hotade med att hon skulle få vara inne efter dagis dagen efter. Då log hon och frågade "Am I grounded?" och lät stolt! Till slut somnade hon av ren utmattning, tror jag. Bad Maken kolla om hon hade svimmat.

Mina hjärnsläpp fortsätter och Tonårsdottern har lyckats nöta hål i huvudet på mig. Vågar knappt erkänna vad jag har gjort...hon fick tatuera sig!!!! Sonen smsade och undrade också vad jag hade gjort och hoppades på att det bara var en sk Henna tatuering. Tyvärr. Permanent.

Tatueringskillen in action

Och här är slutresultatet. Too late for regrets.

Lugn Taina. Lugn

Går den ekvationen ihop?

Tillbaka från vår minisemester i Lake George. Vilket ställe! Underbart vackert. Vilken helg! När fyra personer med ganska så olika intressen åker iväg på en resa blir det ofta intressant att se om ekvationen går ihop; en fisketokig karl, en träningstokig tant, en hästgalen tonåring och en badgalen 5-åring. För att komplicera ekvationen med ytterligare en faktor så fanns ju ett mål om att göra något tillsammans också.

Min farhåga om utedass och enbart stearinljus uteblev. Stugan Maken hade hyrt, utan att begära foton (övergår mitt förstånd) var till allas belåtenhet. Ingen lyxvariant, men där fanns allt vi behövde. Dessutom låg stugan en bit utanför det värsta turiststråket. Inte nog med det, resorten hade en egen strand vid Lake George.

Lite geografi först. Orten heter Lake George, precis som sjön Lake George, och ligger i delstaten New York. Inför resan hade jag inte pluggat på min geografi och fattade noll när Maken envist körde norrut från oss. Från oss ligger NYC söderut så jag min knäppgök hade ställt in mig på att vi skulle köra söderut. Ända tills Maken frågade "Vet du inte riktigt var Lake George ligger eller hur delstaten NY ser ut?" Vilken fråga va? Okej, jag fick krypa till korset och drog fram kartboken "Jahaaaaaaaaaaa". Typ.

Så vad gjorde vi? ALLT och det betyder att ekvationen gick ihop. Vi badade både i sjön och på Water Slide Park. Vi såg fyrverkerier. Flickorna red. Maken fiskade. Vi besökte en western ranch och fick även se en mindre föreställning av en Cowboygirl (egentligen tant) vid namn Kate. Besökte grottor, vaskade mineraler, åt gott. Dessutom hann vi shoppa och även njuta.

Höjdpunkten var besöket till grottorna i Pottersville, Natural Stone Bridge & Caves Park.

Vi kommer att åka tillbaka till Lake George. Så mycket kvar att utforska.

Sjön Lake George bjuder på många små stränder och vi hade förmånen att ha en "egen", som hörde till vår resort. Här är Minstingen i farten. Vi var tvungna att "coola" ner henne flera gånger per dag.

Ibland simmade hon ut till flytbryggan, men det tog inte många sekunder förrän hon hoppade i igen!

Vissa tog det lite lugnare, så som Tonårsdottern. Men hon var i till slut!

På sjön sågs ofta någon av dessa hjulångare så som denna "Minne Ha Ha"

Under torsdagskvällen bjöds det på fyrverkerier och strandpromenadstråket var packat med folk. Här väntas det och då passade det bra med lite glass. Mums!

Ett besök till vattenlandet var ett måste och här kom Minstingen, som inte gick att stoppa och som satte skräck i alla badvakter! Hahahaha, vad roligt vi hade åt dem!

Western Ranch och en elak liten häst som försökte bitas hela tiden.

Minstingen satte lite skräck hos ridinstruktörerna också eftersom hon gärna

ville sträcka ut armarna åt sidan hela tiden. Här instrueras hon. Igen.

Kolla in sheriffen och assistenten på ranchen!

Lite mer badbilder. Här lyckas Minstingen knuffa i pappa!

Och så fort i själv!

Viktigt på semestern är god mat och Maken lyckades hitta ett kanonställe utanför turiststråket i grannkommunen Warrensburg, Grill Mist Restaurant.

Tonårsdottern var ute på en två-timmars ridtur med Bennets Stable.

Här instruerar jag flickorna i vaskning. Mycket kul och intressant, tyckte båda.

En underbar vandring vid Stone Bridge & Cave Park.

Maken beundrar alla vattendrag. As usual.

Inne i grottan. Så coolt. Men det är bäst att hålla i mamma ändå.

En liten gruvtjej på väg in i gruvan. Kom ihåg att inte vissla i gruvan!

Då vet vi alla vad som händer, eller hur?

Nu åter till vardagen med laddade batterier! En vecka kvar och sedan börjar den riktiga vardagen. SKOLAN börjar. Jihaaaaaaa! Tycker jag i alla fall.

Svensk design och baddräktsmodell

Idag tog jag mig tid att kolla svenska designern Pia Sjölins galleri/butik. Jag blev förälskad! Butiken ligger i Canton, inte så långt från oss. Fick höra talas om den via en gympolare. Han har tjatat en längre tid om att jag MÅSTE gå dit. Nu fick jag till det.

Gillar ju Marimekko och detta påminde mycket om det. Alla dessa färglada mönster! Pia sysslar inte bara med textilier utan också med glas. Som jag sagt tidigare, så är jag ingen inredningsmänniska men jag vet när jag gillar något. Detta var något för mig. Kom faktiskt hem med en löpare som jag blev sååååå förtjust i:

Titta vilken fin löpare jag hittade!

Bara för att visa att det är "äkta"

Efter "vuxenbutiken" tyckte Minstingen att vi skulle gå till en "barnbutik" så det fick bli Kohl´s. Minstingen behövde en ny baddräkt/bikini så det fick bli två stycken eftersom beslutsångesten slog till.

Super woman!

Läckerbiten!

Nu kommer det att bli tyst här i några dagar. Vi åker nämligen till Lake George i några dagar. Vi har hyrt stuga och internet. Vad är det, typ? Jag är glad om vi har el och vattenklosett. Minisemester heter det visst.

Njut Taina. Njut!