SisuTaina

fredag 7 juni 2013

Sorry

Ni får ursäkta, men jag har varken haft tid eller lust att skriva den senaste tiden. Lite mycket just nu, milt sagt. Vad som kommit emellan? Livet. Därför måste jag fokusera på rätt saker. Spara på krafterna och både bygga energi och hämta energi. Om jag är deprimerad? Nä fan heller! Jag är förbannad! Och inget ska dra ned mig. INGET!

Fredag idag och det är ju alltid kul. Jonas är ute på ett av sina monsterresor och är inte hemma på två veckor. Jag drar nästa vecka. Liisa då? Jo hon ska bo hos Bob och Darlene några nätter och åka skolbuss igen. DET ser hon fram emot. Få åka med gamla grannungar. Gamla och gamla. Före detta ska det kanske vara.

Kan meddela att i måndags avslutade jag del två i min utbildning. Jädrans vad duktig jag är. Har pluggat som ett svin och lyckades lämna in den sista uppgiften SAMT göra tentan måndagkväll. Pling lät det sedan i inboxen när kvittot kom på att jag var klar. Fatta! Sista delen i utbildningen börjar 1 juli. Trevligt sommarlov jag får då.

Liisa har också avslutat sin "workshop for acting" och nu slipper jag köra onsdagkvällar tvärs över halva USA. Phew! Nu börjar del två för henne med orientering, fotografering, portfolio, auditions och allt som hör till om du vill skådis. Ska börjas i tid.

Nä nu har jag inte tid att sitta här. Fokus Taina. Fokus!

Förresten, jag kan väl bjuda på några bilder från vårt besök till Bronx Zoo;

Med detta vill jag bara önska alla en Happy Friday! Själv får jag FINNbesök!

torsdag 23 maj 2013

Ja, vad säger man?

Skulle kunna tänka mig att skaffa en. Bara för att sätta den under Någons arsel om inte annat. Men sånt gööööör man bara inte. Inte ens jag.

onsdag 15 maj 2013

Somnat?

Det kan man ju undra, dvs om jag har somnat eller bara tagit en MEGA POWER NAP? Långt ifrån kan jag meddela er.

För drygt två veckor sedan fick jag ett besked som jag inte ville ha. Tillvaron har skakats om. Och nej, det är inget fysiskt fel på mig. Men däremot har det resulterat i psykisk press som heter duga. Tänker inte gå in på detaljer här, då jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg.

Jag är arg, ledsen och besviken. Men si där tar det slut. För NU ska jag upp till bevis och skaka om så det hörs i hela universum. Skaka, det kan jag. Om inte annat så rumpan från alla Zumba klasser jag deltagit i.

Vi satt och skojade en kompis och jag om att tillverka en kalender a la Calender Girls och den sista bilden skulle vara en bild från en kopieringsapparat. Som vi suttit på! Den ni! Vem som skulle få kalendern behåller jag för mig själv.

Finnen i mig tar över när det händer lite saker runtomkring mig. Ingen idé att sätta sig ned och gråta och gräva ned sig. För DET hjälper ju ingen. Nä, spotta i nävarna, dra ut hornen i pannan och skjut ut hakan! Sedan kan man ju lägga till med en bredbent gångstil också. Ös på liksom!

Förutom det här orosmolnet, så har det givetvis funnits glädjestunder. Ta morsdagen till exempel. Så uppskattad jag är av mina nära och kära så hjärtat tar ett extra skutt. Fick till och med en present av Bob. Hahahahaha!

Jag fick frukost på sängen, en poesibok, skriven av Liisa själv, blommor, tid för ett långpass med kompis M, lunch med M och våra flickor (med vin MITT PÅ DAGEN) som sedan avslutades med middag hos Bob och Darlene. Lovely!

Vi tar lite bilder på det?

Fina Liisa!

Darlene är som en mormor/farmor/extra mamma åt Liisa.!

Kolla snedstilen på mitt huvud. Ungefär som om den skulle vara ur led...

Liisa och Darlene studerar Liisas senaste bok. Darlene är journalist och älskar allt Liisa skriver

Typisk "Bob-bild"

De har bestämt sig för att klä sig lika någon dag. A girl thing, liksom.

Det här fick jag av Bob, som tycker jag ska odla lite mer i grönsakslandet.

Nä nu är hornen framme igen, likaså har hakan skjutits fram så nu är det lika bra att smida medan järnet är varmt...

måndag 29 april 2013

Urladdade batterier redan?

De där batterierna som laddades under vår vistelse till Cayman tycks användas i rasande fart. Om det fortgår på det här viset, behöver jag en ny resa dit. Snart. Mycket snart.

Det varma vädret har hittat till Connecticut. Och det innebär en del arbete ute i trädgården. Varför ingick det ingen trädgårdsmästare i huset vi köpte för ett år sedan. Eller har jag bara inte hittat honom än? Ja ni läste rätt. Honom. Han. Ni vet han som springer omkring i bar överkropp, lite svettig och klipper gräsmattan. Ligger han i en byrålåda kanske? Nä, sådana ting klipper inte gräs...

Well, well, jag ska inte klaga. Det är faktiskt ganska kul att påta i trädgården, trots att jag kan nada om trädgårdsskötsel. Rycker lite här och lite där. Gräver. Krattar och sår. Tittar på det som som kommer upp av lökarna jag stoppade i under hösten. Funderar varför grannens kommit så mycket längre än mina? Kan man stoppa blomlökar fel? Jag kanske stoppade dem upp och ned så de fick ta en liten u-sväng för att hitta sig uppåt.

Det blev inte bara trädgårdsarbete. Det blev launch av nya Groove programmet på gymmet där det svettades så det stod härliga till. Det har blivit långlopp. Fotboll för Liisa. Den lugna middagen med vänner blev en tur till Hartford och Black Eyed Sally's istället och där stannade vi till stängning. Mycket dans blev det och kul som attan hade vi!

I veckan? Då ska batterierna gå för fullt igen kan jag lova!

Japp, det ska visst bli tulpaner av de här. Men SLÅ UT DÅ!!!!

Gömmer sig trädgårdsmästaren under högarna här?

Någonting blommar i alla fall.

Stilstudie!

Här har vi anlagt ett grönsaksland. Ska man ta i så kan man lika gärna TA I ordentligt!

JORDGUBBAR! Hoppas vi hinner äta dem innan chipmunksen kommer bara...

Bonden beundrar det lilla landet.

Så här såg jag ut FÖRE dansen. Ni vill inte se hur jag såg ut efter. Tro mig!

Ha det!

tisdag 23 april 2013

Hej Cayman!

Jag gör ett försök. Ett megalångt inlägg!

Dear Cayman Islands eller rättare sagt Cayman, som en ortsbo skulle ha sagt.

Vår vistelse hos Dig var helt underbar och att försöka återge allt vi upplevt är nästintill omöjligt. Inte för att vi var upptagna hela tiden med aktiviteter. Det var en strid ström av intryck. Hela tiden. Det var vackra vyer, det var goda dofter, härlig musik och möten med många av Dina underbara invånare.

Du är inte så stor med dina drygt 50 000 invånare, men Du har en storhet som ingen annan. Visst har turisterna hittat hem till dig, men de flesta tycks varva ned efter ett par dagar och märker att här går inga mallisbeteenden hem. Ta din tid liksom.

Att vi valde Seven Mile Beach att bo på var en hit. Såklart. Hotellet Marriott var absolut ingen besvikelse och personalen där, liksom alla andra caymaner, måste få utmärkelser i snällhet. Kundservice i toppklass! De få gånger vi åt där bjöds det på enastående mat. Anledningen att vi inte åt där så mycket var för att vi ville utforska mer av Dig. Din vackra ö. Eller öar. Nu råkade vi bara stanna på Grand Cayman. Din största av 3 öar.

Vi hann med en hel del under våra 9 nätter och 10 dagar. Det hyrdes bil för att åka runt och stanna lite här och där för att snorkla. Liisa vann via Kids Club en lekstund med delfiner. Riktiga sådana! Vi har klappat sköldpaddor. Simmat med dem. Liisa har dessutom pussat stingrockor, vilket betyder lycka. Hon räknade ut att det blir 21 år av lycka.

På morgnarna tränade vi som aldrig förr. Trots värmen Du bjöd på, så lyckades vi springa varje morgon och det saknar jag redan. Att få dra på sig löparskorna, dra ut och mötas av iguanor och tuppar och höns och ödlor gjorde löparrundorna till något mer än en vanlig löparrunda. Alltid sällskap.

Cayman, Din gästvänlighet slår alla rekord! Enkelheten också. Ta bara det här med lokalbussarna, eller minivans, som åkte runt på din vackra ö. De tutade och stannade var som helst och när som helst. Vi hoppade på och betalade ynka 2 cayman dollar. Inga tidtabeller. Inga bestämda hållplatser (även om de också fanns).

Jag har dansat Zumba med andra på dina vackra stränder så svetten sprutat. Barfota. Vilken upplevelse!

Din huvudstad Georgetown sover när kryssningsfartygen drar iväg. Det gjorde inget. Bara mer plats för oss. Ditt nya "inneställe" Camana Bay besöktes bara ett par gånger. Vi förstår att Du utvecklas och bygger nytt i områden där inget fanns kvar efter att orkanen Ivan drog över dina vackra öar. Camana Bay är värt att besöka. Modernt och lite Singapore-stuk liksom.

Jag kan fortfarande känna doften där jag sitter och intar de flesta av våra frukostar, på Coconut Joe. De kände igen oss och vi fick samma plats. Personalen kom gärna fram och pratade med oss.

Jag blundar och sitter på "vår altan" mot innergården och ser därifrån havet. Innergården som blev Liisas sköldpaddsparadis. Där bodde 7 sköldpaddor. Hon namngav dem alla. Fick mata dem.

Liisa blev tjenis med de flesta i personalen. Hon fick priser för både det ena och andra. Hon fick nya vänner. Speciellt en. Edward. Han som gav henne blommor och lego och som skrev när han kom hem att "Liisa was the highlight of the trip". Edwards föräldrar som vi var ute och åt middag med en kväll. För att Liisa och Edward skulle få träffas. Efterrätten intog de vid ett annat bord. Pappan var inte vem som helst. Han som hade jobbat i Clinton administrationen.

Liisa som blev omhändertagen av sjukvårdarna en kväll när hon klättrat i innergården och ramlat ned. De kom snabbt som ögat och tvättade såren. Dagen efter letade de efter henne på stranden för att ge henne glass i stora lass.

Vi firade bröllopsdag. Med sliskig champagne. Men vad gjorde väl det.

Åh Cayman, vad jag saknar dig redan.