Tillbakablick

Holy macaroni vad det blåser och regnar just nu då jag sitter här och kollar in Voice. Ja, det är nästan så jag storknar när jag tänker på det. Att jag sitter alltså. Har egentligen miljoner saker jag måste göra innan lördagen. Då ska Olssons nämligen ha fest här hemma.

Förresten, det får gärna regna NU. Inte på på lördag, för är det "End of summer party" så vill vi gärna ha en BBQ utomhus och njuta av den sista sommardagen. Det blir en hel del vuxna och antal barn har jag inte ens vågat räkna ut hur många det blir. SUPRISE!

När vi nu går in i höst, så kom jag osökt att tänka på sommaren som gått och allt jag inte skrivit om här på bloggen. Har visat bilder på facebook så en del vet ju redan vad jag har haft för mig. En bild säger mer än tusen ord. Så nu tänkte jag faktiskt bjuda på bilder från vår semester i Thousand Islands. Titta och njut. Kanske inte så mycket på min avsaknad av fototalanger, men försök föreställ dig omgivningarna i St Lawrence River. Underbart! Varför fler inte besöker detta är för mig en gåta!

Det här var alltså vår tredje gång till Thousand Islands och St Lawrence River. Ni som inte varit där, åk! Det går att göra annat än fiska. Tro mig. Jag vet.

Fånga ögonblicket

Ibland är det svårt att fånga ögonblicket. Eller leva i nuet. Ibland vill jag bara vara den där Taina som barn. Barnet som verkligen kunde konsten att vara här och nu och njuta av det. Har skrivit om det tidigare om hur mycket jag missar genom att ständigt planera och leva "senare". Ska bara, är ett vanligt uttryck som kommer över mina läppar. Så mycket som ska fixas före jag sätter mig ned.

Har tittat på Liisa och hennes kompisar idag. Och njutit av att studera dem där de bara varit närvarande och "härvarande". De svenska pannkakorna som de snabbt smaskade i sig, dansstegen till Wii Dance Revolution som de övade på, skratten som avlöste varandra och de spontana kramarna de gav varandra.   Härliga ungar!

Mums mums

Det kryllar av dem igen. Men det känns som om de är något tidiga med att sälja dem i år. Vad vet jag? Jag brukar ju inte gå omkring med en dagbok ock skriva ned exakt när allt händer. Som när mumsen börjar säljas. NEJ, det är inte skumbollarna jag snackar om, utan blommorna Mums. Förresten finns det en risk för att de är utblommade (heter det så) innan Halloween i år? Den som lever får se.

Liisa och jag var till Gresczyk Farm, som har de billigaste och bästa mumsen. Tre för 11.99 dollar. Det tycker jag är ok. I Simpan får du betala 5.99 STYCK!

Nej, inga pumpor har fått följa med oss hem än. Just nu verkar det krylla av djur på tomten och jag känner inte för att bjuda på ännu mer gottigott.

Jonas hann vara hemma 1,5 dygn denna helg. Just nu är han på väg till Brasselandet. Men att vara hemma 1,5 dygn eller 1,5 månad, spelar ingen roll. Jag driver faktiskt inget B&B så jag placerade en pensel i hans hand och när jag ändå var i farten gav jag en kratta åt Liisas. Själv tog jag mig an ett par fönster och det är ingen lek kan jag meddela er. Hellre tvättar jag 100 svenska/finska fönster än ett enda piss-icke-vickbar-giljotinfönster!!! HUR tänkte de när de designade de amerikanska fönstren??

 Det är INTE vår häck jag ställt i fönstret. Vet inte riktigt vad jag tänkte men nu står de där i alla fall. Och ser ni en sak? Jag har fått ned de där gräsliga gardinerna de förra ägarna lämnade kvar. Jihaaaa! 

Skurkärring med en skurcigarr!

Och du då? Ska du bara gå runt och skita på gräsmattan?

Nu är det dags att fixa Liisa i säng. Hon är ledig från skolan imorgon, men hon ska upp tidigt eftersom Taina har i ett svagt ögonblick sagt att det går bra att lämna tvillingarna här imorgon bitti! Det är Rosh Hashanah, dvs det judiska nyåret. Nej, jag ska inte fira. Ok, jag skulle ju kunna göra det och påstå att 2012 börjar först nu. Tål att tänka på.

Nu är det JAG som funderar!

Ok, det var en sk Open House på skolan igår. Vi fick träffa den nya rektorn, Mrs E. Hon var klädd i...ja, låt mig bara säga att hon var uppklädd. Det var en kjol i satin och en matchande top. Håret var så där amerikanskt uppuffat. Tittade mig omkring efter drinkarna, för plötsligt fick jag för mig att det kanske var något annat jag anmält mig till, typ mingel i skolan med lärare och föräldrar och drinkar och tilltugg. Inga drinkar syntes till. Kunde mig se att det fanns en del med flip flop, slitna jeans och målarfärg på t-shirten. Medan andra såg också ut som om de var på väg till ett mingelparty. Skumt.

I alla fall, där satt vi som tända ljus i skolans gymnastiksal och lyssnade på hur "All the kids are shining" och "Thanks for doing such a wonderful job at home" och "Thanks for taking time coming here tonight" och jada jada. De kan verkligen uttrycka sig. De där amerikanarna. Började också fundera på att det kanske inte var ett mingelparty trots allt utan ett väckelsemöte. Typ Halleluja! Våra barn ÄR faktiskt fantastiska. Men vet ni, jag blev GLAD av att höra det. Att vi föräldrar gör ett bra jobb. Att våra barn är bra. Att skolan JUST LOVE TO HAVE THEM osv. Jag blev lite i extas faktiskt och bröstade upp mig med det lilla (platta) jag har.

Efter "stormötet" samlades vi i klassrummet för att träffa Fröken, eller Mrs C som var ÄNNU mer exalterad än rektorn och vice rektorn. Hon var dessutom ett stort fan av Hollywood. Hela klassrummet hade ett enda stort Hollywood tema med glitter, regissörsstol och en klappa. Men även en mikrofon. Den håller barnen i så fort de ska redogöra något för klassen. Vi fick testa den igår och när vi hade frågor så sträckte fröken fram den till oss. Öh?

Det jag blev mest fundersam över var när jag läste om Liisas "All about me":

Kolla då speciellt fråga nummer 9!!!

AND MORE???? Är det vi föräldrar det??? Jag bara frågar.

Happy Friday säger jag bara.

Funderingar

Vår lilla Liisa, som börjar bli stor. Hon som funderar över vad hon ska göra med alla paparazzis som kommer att omringa hennes hus när hon är vuxen. Jepp, hon ska bli "famous actress". Eller varför inte "artist" för hon är en hejare på att teckna och måla. Precis som sina syskon. När det kommer till idrott så är nog skidåkning och simning hennes grenar. Men hon vill så gärna kunna hjula, gå ned i split eller göra backflip som en del av hennes kompisar. Vi är alla olika, försöker jag förklara för henne. Den där vigheten som vissa föds med(?) har hon inte. Inte just nu i alla fall. Hennes "cart wheels" är sisådär och du får ha stor fantasi för att se att hon försöker hjula. Men hon kan hjula. På sitt sätt. På Liisas sätt.

Ibland blir hon fundersam på varför vi inte är lika bra på allt. Eller varför vi ser olika ut. Kommentarer som att "Mamma, du måste haft håriga ben som liten, du med, eftersom dina ben är SÅ himla håriga nu!" Någon har visst påpekat för henne att HON har håriga ben. Vad gör det, säger jag, och försöker lyssna efter vad hon egentligen vill säga. Tänderna då, som har ett par vita fläckar, har någon också frågat henne om, och hon försöker hitta svaren. Oftast hos mig. Jag förklarar olikheter. Ibland likheter. Men olikheterna är det som gör oss unika. HON är unik. Vår Liisa.

Nu kämpar hon med fotboll. Ibland är hon med i matchen. Ibland inte. Plötsligt hittar hon ett fyrklöver och studerar hellre det än fotbollen. Får uppmärksamhet från en lagspelare och de studerar det tillsammans och filosoferar. Liisas coach är snäll. Han gör ingen affär av det. Lyssnar på andra lagets coach som vrålar "BEAT THEM - DON'T GATHER LIKE BANANAS". Banan kan du vara själv, gubbjävel - tänker jag då.

Gör sig redo för match. 

Coachen peppar Team USA

Ibland blir man målvakt och hon ser ut att vara på hugget. Eller hur var det?

Team USA mot Team Germany

Jepp, det är vår Liisa som plötsligt har synpunkter på laguppställningen.

Lite sving med armarna kan ju vara bra. I fotboll.

Föräldrar på rad. En del engagerade och intresserade. Andra inte.

Liisa har hittat sin position!

Jaha, är matchen över redan? Vem vann? Inte så viktigt för hon har ju sitt fyrklöver!

Till KalasLotta

Okej, så här ser den ut...med lite hjälp

Så här blir det när man sitter och chattar med KalasLotta. Say no more!

Tjänster och gentjänster

Rörigt i skallen denna vecka. Och veckan är inte över än. Tänker på tjänster och gentjänster. Lägg till tjänsteresor på det så börjar det snurra rejält i pallet på en annan. Nu snackar jag om Jonas resor, som hopar sig som en vulkan och utbrotten står jag för. Visst är det tungt att resa ibland, speciellt om det blir många på kort tid. Så egentligen är det synd om honom. Eller? Först ska han ta sig till flygplatsen och på vägen dit dricker han väl en Starbucks kaffe utan att bli avbruten av en 8-åring, som ska ha hjälp med läxor eller sätta igång Wii eller något annat VÄRLDSviktigt. Just då. När han sedan checkat in väskan passar han säkert på att gå in i loungen och coola ned sig efter den stressiga körningen, medan en annan rusar runt och plockar upp prylar som Någon lämnat efter sig lite här och där. Fortsätter med att dammsuga för att sedan fylla i miljontals papper från skolan, går ut med hunden och hjälper honom på traven lite genom att lyfta upp hans ben så han begriper att det är dags att kissa. Typ NU! Den sköna soffan får vara ifred. Ett bra tag till.

Efter att pulsen gått ned till viloläge på dig, Jonas, som du så väl behöver, rusar en annans puls upp i rekordhöjder. När jag inser att du sätter dig ned bland de trånga sätena i planet och får en drink serverad som plåster på såret, så märker jag att jag också behöver en drink! Häller i mig pissljummet vatten. Direkt från kran och UTAN fancy glas! När du i lugn och ro fått i dig drickat så kurrar din stackars mage och vips så står Hon där med brickan och SERVERAR dig mat. JAG? Snurrar runt och letar efter HAN MED BRICKAN! Borta! Tar mig en titt i kylskåpet som ekar tomt och drar iväg till affären för att roffa åt mig något så kulinariskt som pasta och annat tjafs. Brummar hem och svetten lackar.

När du ätit upp din mat så väntar inte diskmaskinen på att bli påfylld av dig. Det enda som förväntas bli påfyllt är din mage med KAFFE OCH EFTERRÄTT OCH SÄKERT EN JÄVLA AVEC OCKSÅ, SOM GRÄDDE PÅ MOSET! Jag käkar pasta med ketchup. Ungen får äta vid TVn. Läxorna ser ut att  vara av den senaste konsten med en blandning av blyerts, ketchup och fettfläckar. Fint.

Utmattad som du säkert är efter din måltid och att BEHÖVA VÄNTA på att de tar undan brickan fort nog, så tar du fram en tidning/bok och läser i LUGN OCH RO! När fan satt en annan och läste i lugn och ro??? Kom på att jag lovat en vän att vara barnvakt. Hon brukar ju ha Liisa när mitt schema spricker så nu var det dags för gentjänsten. Visst. Fyll på bara. BRING IT ON när jag ändå är i farten och Jonas sussar gott!!

Så här såg det ut med gentjänsten:

Sötnosarna N och C

Tur att jag kan "stänga in dem" i källaren, där de får härja fritt!

Så här nöjd var Liisa när kompisarna var här.

Stressad? Jag? Tur att jag har LK, min nya hjärnskrynklare. Mer om det en annan gång.