Author's Tea Day

Liisa räknar ned. Snart är det ju sommarlov! Endast 7 skoldagar kvar och det verkar som om Mrs. F har lugnat ned sig vad gäller läxor. Annars är hon ganska bra på att dela ut det trots att de är bara andra klassare.

Igår var det dags för den årliga Author's Tea Day då barnen läser högt inför klassen och föräldrar. De drillas tidigt att "uppträda" inför publik, vilket jag tycker är kanonbra! Barnen var fnittriga och ivriga. Ingen nervositet märktes av.

Så här såg det ut:



 Och ett litet smakprov:

Det här med löpning

Det blev ingen Stockholm mara för min del tyvärr. Dels var jag skadad och för det andra fick vi inte tiden att gå ihop . Min skada måste jag ta tag i på allvar nu. Japp, det är "bakdelen" som fortfarande krånglar och det blev inte bättre efter mitt snedsteg. Inte SÅNT snedsteg utan ett riktigt klantsteg på ett rör som stack upp och som jag givetvis lyckades pricka och trampa på under min löprunda. Kändes som halva arselet revs i bitar. Nu ska jag försöka förklara det när jag ringer till kiropraktorn/sjukgymnasten. Sug på den du!

Löpning för mig är viktigt och jag vill kunna njuta av den, men med skadan samt värme med hög luftfuktighet, måste jag ställa in mig mentalt att det ÄR kul. Bör inte belasta den sjuka baken, men om jag INTE gör det, blir jag sjuk i huvudet.

För några dagar sedan när jag sprang 15 km så hade jag ett allvarligt samtal med mig själv. Det var varmt. Jag kände av min skada. Men så sa jag till mig själv med skarp röst att det var slut med tramsandet och ge sig ut! Det gjorde jag och drog ned kepsen. Ingen musik i öronen för jag tål inte att ha något i mina öron när jag tränar. Jonas skulle lika gärna kunna operera in sina hörlurar för han bara måste ha musik när han springer.

I alla fall så valde jag att springa en ny runda och det var ju ett misstag i sig. Det gällde att mentalt ta in ytterligare en aspekt på hur kul det verkligen är när sträckan visar sig ligga vertikalt! Backe efter backe. Uppför. Hur jag kunde hamna på samma nivå när jag var klar med min runda är en gåta. Tyckte jag inte gjorde något annat än sprang uppför. Så när jag klev innanför dörren hemma så trodde jag ett tag att jag skulle möta Sankte Per där! Att springa så mycket uppför innebär ju att man hamnar uppe i himlen till slut. Right? Nu var han inte där, som tur var.

I helgen så sprang Liisa också ett lopp och det är en fröjd att se henne göra det. Jag hoppas innerligt att hon också fastnar för löpning. Ska jobba med det mentala med henne först. Det ÄR kul att springa.

 Så fräsch jag ser ut då. Inte en torr fläck på kroppen. Och inte nog med det. Såg att jag hade tuttfräs också. Go figure!

Här kommer hon och ser ut att ha kul! 

 

Snart i mål Liisa! 

 

En mycket trött Liisa... 

 

...men så nöjd!

Status

En statusrapport på livet i Simpan är på sin plats kanske? Det är mycket på jobbfronten och alla andra fronter med för den delen. Ni som missat det så är vi ju relativt nya husägare och livet har plötsligt fyllts med alla möjliga måsten. Roliga än så länge. Till och med att rensa stuprännor. Japp, ni läste rätt.

I lördags, när himlen öppnade sig märkte jag plötsligt att vattnet inte kom ut den vanliga vägen. Som om nu jag skulle veta det, men jag ANTOG att det skulle rinna från stuprännorna i taket, ned i stuprör och sedan ut i de förlängda plaströren för att till slut hamna i marken. Helst en bit utanför huset. Men icke. Här  hade vi världens vattenfall direkt från rännan, längs med huset! Snabbt kunde vi konstatera att rännorna var fulla med skit. Ja inte skit som i skit, utan löv och annat bös. Det blev en sväng till Home Depot för att köpa Långa Stegen.

Nu är rännorna rensade och förankrade. Förutom det, så köptes det en avfuktare (dehumidifier), som är ett måste pga den höga luftfuktigheten vi har här sommartid samt att huset inte är byggd på ökenmark precis. En massa måsten helt enkelt.

När jag ändå är inne på det här med hus och måsten så har jag insett att jag har stora begränsningar mentalt vad gäller konst på väggar! Tidigare frågade jag om råd vad jag skulle hänga upp i gästtoan och till slut bestämde jag mig för Liisas konst, som jag är mega stolt över. Men sen då??? VAD ska man tänka på när det ska hängas upp något på väggar i olika rum? Jonas och jag vi tar hammaren, spik och sedan vad som råkar hamna i våra händer slänger vi upp där och då. Typ.

Just nu pryder dessa "konstverk" våra väggar:

Ett par mindre tavlor från Malaysia.

 

En träskylt pryder en vägg. 

Mera asiatisk konst gjord av äggskal och tavlan är i fyra delar. Därav strecken mitt i tavlan. Det är alltså inte jag som varit framme och skurit i den. Finne som jag är menar jag...

Skulle kunna tro att vi bor i Asien, för här är ytterligare en vägg med asiatisk konst. Ska nog föreställa Jonas och mig?

Varför inte hotta upp med några konstiga träfigurer? 

En bautatavla av E Hopper är en av mina favoriter i alla fall. Sedan om den passar in vet jag inte.

Carl Larsson tavlor skrämmer ju alltid slag på någon här i Amerikat. I alla fall om det är naket...

 

Dessa stjärnor pryder många hem här, både inne som ute. Själv trodde jag att det var en religiös symbol.

Och så dessa träskyltar igen då. 

Varför inte visa lite bäbisbilder på Jonas och mig? 

Lasse Åberg tavlor är ju alltid söta 

Ännu en tavla av Åberg 

Och var ska vi hänga det här aset? 

Gruvhål från Gästrikland någon? 

Nä en av mina favoriter är ändå fotot på mamma och pappa när de förlovade sig någongång på femtitalet! SÅ FINA!

Nya bekantskaper

Många av oss eastcoastbloggers skriver om den stundande hettan vi har just nu. Så även jag för den går inte att undvika. Igår, tisdag, slog vi rekord med 93 Fahrenheit! Lägg till luftfuktigheten och den finska bastun är ett faktum. Vad detta är i Celsius bör ni veta vid det här laget, så många gånger jag skrivit om det tidigare. Inte? Ta "Quick-and-Dirty" varianten som är (93-30)/2 som ger oss 31.5 Celsius. Den riktiga formeln är (93-32)/1.8 och då får vi 33.9 Celsius!!! Wohooo, det är varmt och sommaren har precis börjat!!!! Jag får nog ta och uppfinna små fläktar som går att fästa på kroppen innanför kläderna. Använda sig av billig arbetskraft i form av små iglar kanske och fästa dessa fläktar på deras slemmiga kroppar? Tål att fundera på.

Från värme och iglar till nya bekantskaper och då måste jag ju berätta om den kinesiska aftonen hos våra grannar. Vi var nämligen bjudna till en kinesisk familj på BBQ i helgen. Det kom några andra familjer också och de var kineser och huvudspråket under kvällen var, just det - KINESISKA! Min är lite rostig måste jag säga. En av gästerna var dessutom på besök och kunde inte ett ord engelska. Fann mig själv använda ett teckenspråk som går till världshistorien. Tänk vad många rörelser man plötsligt kommer på när du inser att du måste använda kroppsspråket. Jag blev lite imponerad av mig själv ibland när jag tänker på hur jag stod där och viftade med mina händer och gjorde små läten samtidigt? Om han sedan förstod vad jag menade eller om han trodde att jag viftade bort myggor låter jag vara osagt. Myggor som inte ens existerade denna kväll.

Maten var helt suverän! Gary, värden i huset, stod ute och grillade, medan Jane, som mest var i köket, gjorde bland annat dumplings. My God så gott det var. Något som var nytt för mig var de kokta jordnötterna med skal på. INTE min favorit dock. Efterrätten var heller inte något jag skulle beställa på en restaurang, den sk Black Rice Soup. Först trodde jag det var något helt annat när en av gästerna kom ut med kastrullen och ropade "Black Lice"!

Värdparet Jane och Gary. Fråga mig inte efter deras kinesiska namn. Även om jag kanske skulle kunna uttala dem så skulle jag nog aldrig kunna klura ut hur de skrivs.

Matbordet

Här är stackars farbrorn som fick utstå mina fladdriga armar under kvällen då jag använde mig av kroppsspråket.

Rosa, som fick en lista med namn av sin arbetsgivare för att sedan välja ut ett engelskt namn åt sig själv. Undrar hur jag skulle reagera om min arbetsgivare gjorde detsamma?

Efterrätten som gick åt som smör i solsken

Liisa och hennes nya kompis Karen

Jonas fick en tuff match mot barnen som tycktes vara födda med pingponggenen.

Kul kväll var det och det är alltid lika intressant med olika kulturer!

Memorial

Visst, vi ska minnas och tänka på alla som stupat i krig. Det har ju varit Memorial Day här i Amerikat och DET är något som är stort och pampigt med parader och flaggor och krigsveteraner i sina varma uniformer. Uniformer som de säkert hade velat avstå ifrån en supervarm dag som igår. Jag är övertygad om att många av dem hade samma typ av klimakteriebesvär som jag igår. I alla fall känslan.

Så fort jag stannade (?) igår började svetten lacka både här och där. Men så fort jag var i rörelse kände jag liksom inte av det lika tydligt. Kanske jag var snabb som vinden, vem vet? Ibland slängde jag ett öga på ett par damer i min ålder igår, som såg så där ljuvligt svala ut ut. Ni vet när ansiktet inte blänker som på en grillad gris, linnet hänger rakt och fint och de nyrakade benen börjat få den första solbrännan. Studerar mig själv och ser slarvigt rakade ben med svettdroppar från gud-vet-varifrån, vita som mormors lakan och ett linne som kladdat sig fast på rygg och under tuttarna! Det är Memorial för mig det. Dagen då Taina satt och svettades bland alla för att titta på paraden. Och i år var det inte vilken parad som helst. Det var Liisas första parad som Girl Scout, eller Brownie, som hon fortfarande är.

Liisa och hennes Brownie kompis, tillika fotbollskompis innan paraden.

Christina sitter och väntar på paraden med flaggan i topp!

Tre "damer" som bänkat sig så fint. En annan ser ut att ha kissat på sig och ska sanningen fram så hade jag nog inte märkt någon skillnad. Var dyngsur här efter min egen lilla parad efter att ha lämnat Liisa med sin trupp typ 100 km från vår plats.

"Gubben" fick nog av den långsamma farten och...

...bestämde sig för att gå på egna ben istället. Jubel!

Det går inte alltid som man har tänkt sig.

Och här kommer hon! Hon som väntat SÅ för att få gå i The Memorial Parade i Simpan.

Bra jobbat Liisa trots den 30-gradiga värmen!

Snart är du framme och då vankas det glass!

Efter glassen kramkalas med två ex-scouter, Christina och Darlene.

Nu får ni ha det så bra gott folk. Jag ska kämpa på i värmen. Vänta nu. Vad är det för ljud? Ah, nice luftkonditioneringen kom igång....

Är jag bra eller?

Jag har fått ett fint Award! Trallalalalalaaaaaaaaaaa! Gu' va jag är braaaaa! Tack snälla, snälla Deisree för detta. Jag blev så till mig i trasorna av utmärkelsen så jag visste knappt vad som var ut och in. Känner mig ju inte som en "riktig" bloggare. Saknar den där regelbundheten och stilen. Min layout suger och är fortfarande original med mossgrön bakgrund och ingen bild i rubriken. Får hela tiden påminnelser om alla FINA layouter som finns, men det struntar jag i så länge för just nu ska jag njuta av min utmärkelse.

 


Så TACK Desiree än en gång för "Awarden". Ni som inte har läst hennes blogg gör det NU! Hon har en fantastiskt ljuvlig blogg med foton som får en att ramla av var man än sitter. Hennes reseberättelser får alla resekataloger att blekna. Och vet ni varför hon utnämnde mig då? Så här skriver hon; " ...sin sköna humor och sin ärlighet av allt möjligt. Man blir på gott humör av att läsa hennes blog" ! Kan man få ett bättre betyg? 


Det verkar som om jag aldrig fått någon sorts uppmärksamhet och att det är därför jag blir så här stollig, och det är SANT! Detta är min första! Bloggen för mig har ju öppnat en helt ny värld med massor av nya vänner, somliga som jag träffat IRL och somliga bara i cybervärlden. Det är inte bara kul att skriva utan minst lika roligt, om än inte roligare, att läsa andras. Så nu till mitt uppdrag! Nämligen:


Liebster Blog Award är skapad för att lyfta fram bloggar med 200st prenumeranter eller färre 
In order to accept the award, the recipient will:
1. Thank the person who gave you the award.
2. Link back to that person’s blog.
3. Copy and paste the award to your blog.
4. Present the award to 3-5 blogs of 200 followers or less that you feel deserve this recognition.
5. Let those blogs know by leaving them a comment.


Följande bloggar skulle jag vilja uppmärksamma lite extra och skickar dessa bloggare nedan en Liebster Blog Award. Jag har massor av favoriter och de flesta har redan fått denna Award tidigare och därför väljer jag bloggar som jag tror inte fått den än och som ni bara MÅSTE läsa:


Peter och och hans blogg Andra Sidan - Och nej det handlar inte om någon som bloggar från andra sidan, dvs andevärlden. Det är en riktig GAIS-anhängare, som är i sina bästa år och frilansar som journalist från Washington DC. Välskriven blogg med massor av humoristiska inslag. Alltid kul att läsa hur han får ihop vardagen med jobb, träning, barn som ska skjutsas hit och dit och hur han handskas med sitt andra jag, dvs Pedro som dyker upp ibland.


Hanna och hennes blogg Sassabrassarna - Ytterligare en urskön blogg, som också är otroligt välskriven och med massor av humor! Hanna tycks ha en förkärlek till listor som ska prickas av. Något jag försöker lära mig hur hon behärskar så bra. Hon jobbar, hon pluggar, hon tar hand om flickorna samtidigt som hon kämpar sig igenom den brasilianska byråkratin. 


Lena och hennes blogg Melting Pot - En blogg som nu handlar om vardagen i Sverige igen efter att ha bott i Indien. Lena som får sköta det mesta själv efter hemkomsten eftersom hennes man  fortfarande är kvar där. Lite längre än de hade tänkt sig. Lena som födde barn i Indien, lille Alfred, som jag träffat IRL och som är en helt bedårande liten grabb! Lille Alfred som fick agera modell i Indien. Ibland i flickkläder! 


Idag är det helgdag i USA, Memorial Day. Den ska jag njuta av genom att se Liisa i paraden och sedan blir det poolhäng hos Bob och Darlene!

Det växer lite här och där

Nej det är INTE bikinlinjen jag snackar om här, även om den också behöver ansas så här års. Utan nu snackar vi allt som kommer upp i vår trädgård och jag kan absolut ingenting om blommor och buskar. Jo, jag känner igen maskrosor, men sådana har jag inte sett till på vår tomt än. Det är säkert en massa ogräsgift kvar i backen efter förra ägarna. Häromkring tycks de älska att använda allsköns medel för att hålla ogräs och ohyra borta. Har redan fått en massa tips på allt "You have to have", typ. Sådant kommer inte innanför våra gränser. Hellre plockar jag maskrosor och annat för hand! Visst skulle jag kunna tänka mig gift mot en Taruntala om jag mötte en sådan, men risken är väldigt liten att jag ser en sådan. Hoppas jag i alla fall.

Det är i alla fall väldigt grönt överallt nu. Nästan så det svider i ögonen. Jaha, är det pollen det? Inte färgen då? Grönt ÄR det i alla fall. Och mitt i allt det gröna sticker det upp lite färgglada ting. Blommor kanske? De är på väg i alla fall och jag väntar med spänning att få se när de "kläcks". Ja jag veeet, det heter säkert inte så, men ni vet vad jag menar.

Så här grönt är det när man går in via "huvudingången". Buskar och blommor och låga träd (?).

En stackars liten lampa försöker synas.

Ja vad det här ska föreställa vet jag inte. Dålig frisyr kanske?

Äh jag sätter mig på "porchen" och kikar ut på våra "ägor" och tar ett glas vin istället. Bikinilinjen och de andra buskarna får vänta med ansningen ett tag till!