Det här var inte med i mina planer

Imorse vaknade Liisa med huvudvärk. Kollade tempen och det visade sig att hon hade 38 grader C, så något var på gång. Jag brukar inte göra någon större affär om det bara är lite feber, men huvudvärken och "dizziness" fick mig att backa och låta henne stanna hemma från skolan. Detta är hennes första sjukdag i tvåan. Tror jag i alla fall.

Bäddade ner henne i soffan efter frukost och lade fram en hög med böcker. Läsa orkade hon göra och medan jag jobbade låg hon och läste en bra stund. Kan inte minnas att jag som 8-åring läste böcker utan bilder.

Till lunch beställde hon pannkakor, så det var bara för en annan att ta sig den tiden som egentligen inte fanns och grädda pankisar. Själv slängde jag i mig sushi. Tyvärr fick jag ingen möjlighet till att springa på lunchen.

Just det, sedan fick jag i uppdrag att fixa oljebyte på min bil. Visst, det ska jag OCKSÅ ordna. På instrumentbrädan står det "Change of oil required" och det försvinner bara korta stunder efter att jag resettat informationen. Sedan dyker det upp igen. Saknas bara att dra på sig ett blåställ, kavla upp ärmarna och dra upp motorhuvjäveln och sedan släppa ut den gamla oljan och fylla på med ny och fräsch olja. Hur svårt kan det vara? Men nu är det ju tiden igen vi snackar om. Ringde runt och hittade en verkstad som kunde fixa det den här veckan. Samma dag ska jag på husvisning och kolla in de där två som återstår. Varenda minut är viktig. Nu får vi hålla tummarna att Liisa blir frisk snart. Ikväll har hon inte klagat på huvudvärk och var pigg nog att fixa till sig till middagen.

Här ligger en hög med böcker på engelska OCH svenska. Japp, hon har lärt sig att läsa svenska nu!!

Ser koncentrerad ut, den lilla sjuklingen.

Till middag ville hon göra sig lite fin. Hon ville att jag också skulle göra något och gav mig en...

...stav så jag skulle kunna vara en fe av något slag. Men den...

...fula fen! Vad annars?

Kul hade vi under middagen i alla fall.

Läget då?

Jo tack, bara bra. Tror jag i alla fall. Livet "efter" julen har dragit igång och tårarna har slutat att rinna även om det gör ont i mammahjärtat att ha sina barn så långt borta. Inte gör det mindre ont i hjärtat när Jonas är ute och reser hela tiden heller. I veckan var han till Philly, kom hem sent på fredag kväll för att dra iväg till Frankrike idag, söndag. Åter lördag den 21 januari och själv drar jag den 22 januari. Vi kan ju säga att vi nöter inte på varandra direkt.

När vi valde att stanna här i USA, visste vi att det skulle bli så här ett tag, dvs mycket resor för Jonas. Själv har jag lyckats begränsa mina resor trots att det finns de som vill att jag ska röra på fläsket lite mer. Men vi har ju ett liten tjej här hemma som vi måste prioritera och hon kommer ALLTID först.

Den senaste veckan har jag också funderat mycket på det här med blogg och facebook och twitter. Varför liksom? Jag har aldrig lyckats få in det som en rutin. Bloggrävar som Annika och Saltis (och många fler) har ett naturligt flyt. Jag då? Oftast blir det en uppdatering med ena skinkan på stolen medan den andra försöker fladdra iväg på nästa uppdrag. Speciellt nu när jag är gräsänka. Det är heller ingen vanlig gräsänke-tid då vi är ute och letar hus också. Det är svårt för Jonas att befinna sig på två platser samtidigt "so guess what"! JAG får sköta det hela. Nu finns det två huskandidater kvar och jag ska be vår agent om att få titta på dem igen och sedan får vi se vad som händer. Köpa något av dem eller fortsätta hyra huset vi bor i nu?

Helgerna är bokade för skidåkning. Inte för min del men för Liisa som nu ingår i "Race Development Program" i Butternut. Hon tränar för att börja tävla i utförsåkning. Varför blev det inte balett??? Eller löpning? Nä, det blev en sport som jag inte behärskar! Och det suger BIG TIME. Men hon är duktig och totalt orädd i backarna och det viktigaste av allt är ju att hon älskar det! Nu när Jonas är bortrest, blir det jag som ska köra fram och tillbaka till Butternut och det är en dryg timmes bilresa, enkel. Vi drar 7 på morgnarna. Lördag som söndag. Inga sena kvällar här inte.

Uppställning!

Fixa skidan lite kanske?

På väg mot liften. Några fina bilder i backen blir det ju inte då jag helt enkelt inte hänger med...sorry.

Lite chili alltid gott!

Idag fick hon mycket beröm av skidläraren.

Hm vart tog gruppen vägen?

Och plötsligt dyker det upp konstiga filurer med svans!

Tänk vad härligt det är med barn då de alltid lyckas hitta nya kompisar. Liisa och Madelene.

Dags att planera för veckan och speciellt träningen då jag helt enkelt MÅSTE få min dos trots att Jonas är bortrest. Fyra löppass och tre gympass. För i år är det dags för maran i Stockholm och mitt arsel trodde att jubileumsmaran var samtidigt som den ordinarie maran. Men så var det ju inte och det suger. Men jag kan ju alltid glädja mig åt att det är 42,2 km med eller utan jubileum.

Ledsen i ögat

De har åkt och tårarna vill aldrig sluta att rinna.

Kommer igen en annan dag...

Ett bra slut!

Ett till år läggs till handlingarna. Ett nytt har precis påbörjats. Time flies, som man brukar säga. Jag tänker inte göra någon resumé av året som gått. Nu blickar jag framåt. Och tänker njuta av nuet. Hela tiden. Vaknade till en underbar morgon, även om det kändes lite som "heads in the clouds". Vädret är så fint det bara kan bli trots avsaknad av snö. Solen skiner och det spritter i benen, vilket innebär att det blir en härlig springtur i skogen med Dino idag.

Vad hände på nyårsaftonen då? Förutom att Liisa började med skidåkning (skriver om det i ett annat inlägg), så tränades det såklart och sedan var det fest hos grannarna. Bilder säger mer än tusen ord...

Albert förberedde maten som skulle tas med. Snyggt förkläde han har då.

Bella hann jag krama en kort stund innan hon drog iväg till kompisar och fest.

Festen drog igång!

Christina fixar det mesta i köket och är en hejare på efterrätter. Hennes tiramisu är ju bara sååååå god!

Mor och son. Jag känner mig lite liten. Börjar jag bli gammal och skrumpna tror ni?

Liisa med sin favorit Darlene, kvällens värdinna.

Albert och Lisa har kul verkar det som.

Skratten ekade runt bordet! Underbar stämning.

Liisa blåste på innan tolvslaget.

Hattar och tiaror.

Fin du är då Jonas...

...och Brian med...

...för att inte tala om Albert!

Är det fest eller?

Skumpan har kommit fram!

Okej, och vad har du att säga då, Professor Beccu?

Turturduvorna

Snygga Lisa

Snart, snart!!

Bob är beredd att skåla in det nya året.

Gott nytt år!!!

Albert tycks ta det hela med ro.

Och så avslutar vi med partysången red cup!

Så god fortsättning på er allesamman!

Älskade cybervärld med allt vad det innebär

Önskar alla mina nära och kära och alla cybervänner ett riktigt Gott Nytt År, dvs 2012! Wow vilket år DET ska bli då!!! Nu kör vi!

Tur att Saltis med familj finns i NYC!

Jaha då har vi "gjort" NYC. Med en familj med medlemmar i olika åldrar är det en utmaning att åka till en storstad och göra/se sånt som alla tycker om. Men dagen blev bra. Riktigt bra! En krydda i det hela var ju givetvis Saltis och hennes lilla familj med den sötaste flicka man kan tänka sig. Ni som läser Saltis blogg och ser bilder på Lill-Skruttan ska se henne i verkligheten!! Lill-Skruttan alltså. Albert brukar inte säga så mycket om små barn (han är 25 och singel) sa flera ggr "vilken söt unge det där var då". Hahahaha!

Liisa älskade att få rå om E och hålla henne i handen och skutta iväg med henne längs med Central Park. Som jag skrev till Saltis på fejjan, blir träffar av det här slaget annorlunda då barn, män och massor av folk finns med. Vi fick i alla fall små pratstunder och det känns alltid så naturligt med Saltis. Inga krusiduller. Bara en sådan där skön stämning. Jag tackar så mycket för att ni tog er tid och hängde med oss en stund, Saltis, Mats och Lill-Skruttan!!! Kom snart och hälsa på för DÅ ska vi snacka igen så öronen blöder. Flickorna kommer att underhålla sig själva så bra.

Nu kör vi bilder i vanlig ordning;

Tänk vad jag tycker Grand Central är fin! Maffig på något sätt.

Lyckliga turister...

...i folkvimlet.

Nackspärr?

Åh nej så turistigt!

Här intogs lunchen. Allt för att Jonas skulle få lyssna på lite bra musik.

Efter maten blev den här damen sugen på något sött.

Det finns mycket att titta på och...

...och fotografera.

Var ska jag börja? Hjärnan snurrar på högvarv och jag älskar pulsen.

Folk överallt. Hela tiden.

Ibland är det kul att vara svensk. Ja inte jag då. Bara i passet.

Till slut så! Liisa fick träffa lilla E igen och som hon hade sett fram emot detta!!!

Hon ville gärna inte släppa taget då vi traskade till Museum of Natural History

Väl där inne fanns det många ben. Inte bara i montrarna utan även de som rörde sig omkring. För OJ vad folk det var!

Häftiga och läskiga skelett

Plattfisk?

Och så de här gullungarna som fann varandra igen! Hoppas vi ses snart igen!!!

En sväng till ground zero. Inte mycket att se förutom platsen och planket. Men vi var i alla fall där. Själv minns jag då jag firade Halloween i ett av tornen på Windows of the world år 2000. Märkligt.

Långa köer in till memorial museumet.

Dagen avslutades på Chinatown och en trevlig restaurang.

Liisa börjar få kläm på pinnarna där hon slevar i sig dumplings.

Och en annan intar den mer sofistikerade stilen...

Nä nu ska jag umgås med mina kära och nära. Hopp och hej på er!