Snart är det visst dags. Att åka utför. På skidor. Och vi är förberedda med säsongskort och allt! Japp, även lilla jag har ett säsongskort. Hur det gick till vet jag inte. Var väl en liten hjärnblödning igen. I våras när vi åkte skidor så tyckte jag att jag hade blivit riktigt bra på det. Kom ju ner utan att slå ihjäl mig och sa till allt och alla att jag skulle minsann köpa säsongskort till nästa säsong! Kaxig var bara förnamnet. Men nu. Nu när vi åkte till Butternut för att skaffa korten så var jag inte den som slängde mig på backen och slickade och omfamnade den. Den liksom bara fanns där. Med gräs då rå. Liisa tyckte det var så häftigt. Speciellt när vi kunde åka i liften och spana in alla backarna. Det pirrade liksom inte hos mig.
Inne i skidbutiken såldes det senaste vad gäller skidmodet. Vad det nu skulle vara bra för. Det går alldeles utmärkt med en gammal hjälm, som påminner en om finska vinterkriget. Kinderna liksom trycks ihop och botox kan man glömma då läpparna putar ut av sig själv pga trycket. Byxorna är lite säckiga och jackan är köpt på barnavdelningen. Åt mig alltså. Men så är jag inte 2 meter lång heller eller väger 200 kg. Mönstret hade ju kunnat vara annorlunda dock.
Liisa är i alla fall redo. Hon skulle kunna åka nu. Jonas med. Men så är de födda med skidor på också.
Fint var det i Butternut när vi var där. Innan snön.
| Liften och ingen kö att snacka om. |
| Inga skidor? |
| En kuf med metalldetektor. Hoppas väl på att alla som sitter i liften ska tappa "något"? |
| Tomt var det här. |
Annars är allt bara bra.
