Flykten från Alfred

Idag ska jag till Landsdale, Pennsylvania. Ska faktiskt på kurs! Himmelens roligt måste jag säga även om jag har mina misstankar om att det är en tuff utbildning i form av mycket arbete. Inte mycket tid till att sitta bakåtlutad och lyssna med ett halvt öra och susa iväg i tankarna. Öronen skall spetsas och hjärnan skall snurra. Förhoppningsvis i takt med vad som kommer in. Men innan jag drar vill jag bara visa lite bilder från vår utflykt till Plymouth. MA, dit vi alltså drog i tre dagar mitt under strömavbrottet. Jag hade överlåtit jakt på ett boende åt Jonas. Jag vet, det brukar inte bli de bästa stugorna eftersom han ser först om det finns något vattendrag i närheten och sedan får boendet komma i andra hand. Men den här gången hade han faktiskt lyckats! Ett litet hus strax utanför Plymouth, MA. En stuga vid Big Sandy Pond. Ja ni ser ju, vatten i närheten. Men där fanns allt vi behövde och framförallt VÄRME! Så här såg det ut:

Stugan i Plymouth, MA

Chatham, Cape Cod:

Boston MA:





That's all folks! Nu drar jag, hepp!

Lite sent Halloweenfirande

Tack för kommentarerna i föregående inlägg. Lite seg på att svara eller "svars"kommentera då tiden är lite knapp. Mycket att ta igen efter Alfred. Inte bara jobbmässigt utan också STÄDMÄSSIGT! Tvätt i massor och ett hus som ser ut som en rövarkula.

Förlåt Annika, men här i Simpan bestämdes det att Halloween skulle firas den 10 november i år. JAG VET att det är HELT FEL eftersom Halloween ALLTID ska firas den 31 oktober, men jag tycker det var schysst av av staden att meddela om ett datum då barnen kunde gå "trick and treat" som de flesta längtat så efter. Inklusive Liisa. Hon hade ju sett fram emot denna kväll så och att få ha på sig sin nya utstyrsel. Så så fick det bli. Husen fylldes med godis och gatorna av utklädda barn. Så här såg det ut:

Magknip?

En söt nyckelpiga

Papporna som sprungit runt med barnen blev visst lite törstiga efteråt!

Idag söndag. Imorgon måndag och då drar jag iväg till Pennsylvania. Jobba Taina. Jobba!

Som en utdragen förlossning

Var jag med om det finska vinterkriget eller var det ett enda långt förlossningarbete? Ett förlossningsarbete där största delen var själva krystdelen. Kan i alla fall säga att jag aldrig mer vill vara med om detta! ALDRIG! Ni som har varit utan ström vet vad jag snackar om. Nu menar jag inte alla naturnissar som VÄLJER att åka ut i skogen och leka skogsmulle i flera veckor.

Lördagen den 29 oktober var vi ute och åkte och var medvetna om att ett kraftigt snöfall skulle komma över oss i Connecticut. Visst var det kraftigt allt! Och visst har jag sett snö i mängder då jag bodde i Norrbotten. Men att se så här mycket tung och blöt snö på träd som i stort sett hade alla löv kvar och BAUTAgrenar som började bågna, var något nytt. Det knakade, det brakade och det smällde. Plötsligt började grenar, stora som flaggstänger, ramla ner, och när grenarna inte "lossnade" bestämde sig träden helt enkelt för att lägga sig ner. Strömmen slocknade vid 2 på eftermiddagen och vi var inte så bekymrade då.

På lördakväll bjöd vi grannarna över på middag och vi myste bland stearinljus och eld i den öppna spisen. Vi åt god mat och drack en hel del vin. Det var ju busenkelt! Men senare tilltog vinden och det knakade och brakade mer och mer. Ingen trevlig syn på morgonen kan jag meddela! Huset var täckt av snö och grenar OCH träd! Ofattbart! Jonas hade varit smart att ställa ut bilarna på en plätt på gräsmattan där det såg "fritt" ut och tur var väl det då det låg träd och grenar framför garaget.

Sedan började jakten på bensin, ved och gasol. Hela Simsbury var nersläckt, likaså grannstäderna var utan ström. 100 %. Kan ni tänka er det? HUNDRA PROCENT! Under de första dagarna var det kaos på bensinmackar, folk slängde snöbollar på varandra, de skrek och de försökte smita före i kön. Till slut fick polisen rycka ut. Det blev stor efterfrågan på ved med. Och gasol till grillar och olika värmekällor.

I Simpan öppnades härbärgen. Antingen kunde du komma dit för att sova eller värma dig eller bara ta en dusch. Köerna till duschen var milslånga och varmvattnet oftast slut när det var din tur. Vi valde att åka till gymmet som också visade sig ha öppnat sina dörrar för allmänheten. Inte mycket till varmvatten där heller.

Efter 6 nätter och sju dagar hade vi fått nog. Skolor och arbetsplatser stängda. Vi insåg också att alla löften om att få tillbaka ström från Connecticut Light&Power bara var tagna ur luften. De hade ingen aning om omfattningen än mindre resurser för att återställa allt. Mr Butler, president of CL&P, saknade allt vad ledarskap och organisationsförmåga heter. Han har varit mer intresserad av att tillfredsställa aktieägarna med feta utdelningar och därför dragit ner på kostnader genom personalminskningar och mindre underhåll. Effekterna fick vi ta. Med ledningar ovan jord på många ställen och träd som står för nära, så behövs ingen Einsteinhjärna för att räkna ut följderna. Just nu är Butler lika hatad som Gaddafi och snart rullar nog några huvuden.

Så fredagen den 4 november när vi fått nog var det dags att fly eländet! Vi var sjuka, trötta och huset kallt som i en igloo. Vår öppna spis är ju ett skämt. När till och med hunden började hosta förstod jag att det var illa. Vår gata låg öde för många hade dragit tidigare. Jonas hittade ett ställe i Plymouth, MA och dit drog vi. Allt närmare var redan fullbokat. Vilken lycka att komma in på ett varmt ställe med STRÖM! Vi stannade i 3 nätter och trodde att CL&P med hjälp från flera andra delstater skulle ha fått ordning på allt. De hade nämligen lovat att strömmen skulle vara tillbaka under måndagen. På kvällen insåg vi att så var inte fallet och ännu en natt i det svinkalla och rökiga huset tillbringades!

Tisdagen den 8 november är en dag att minnas för då kom strömmen tillbaka. Grannarna tjoade. Alla var lyckliga. Det knäppte i elementen och jag välkomnade alla ljud i huset. Så vad har jag lärt mig av detta? Förbereda mig. Inte vänta med att köra diskmaskinen "sen", eller "jag tar tvätten imorgon" eller "äh, batterier hinner vi köpa en annan dag" eller "ljus köper vi på IKEA nästa gång" och så vidare. INGET SKA SKJUTAS UPP!!! Gör det när du har tänkt göra det för det är INTE kul att värma vatten och diska i en balja, det är inte kul att vända ut och in på trosor (köpte faktiskt nya) och det är inte kul med ficklampor som fislyser. Men vet ni, vi har skrattat en del mitt i eländet också. På morgnarna när vi stod ute på vår trasiga altan för att koka vatten, blev det en pratstund med grannar. Där stod vi, frusna i våra fulaste fleecepyjamas, med frisyrer som går till världshistorien och ropade "What's for breakfast?" efterföljt av ett asgarv. Det blev inga hotellfrukostar i alla fall.

Jag skulle givetvis ha tagit fler bilder på "eländet" men inspiration saknades. Inte så konstigt kanske men här är en del:

Första kvällen utan ström var det bara mys.

Vi hade inte riktigt tänkt att det skulle bli strömavbrott bara för att det snöade.

Det såg ju helt normalt ut...

...men det var det ju inte. Så här såg det ut morgonen efter.

Ja som sagt var så brakade Liisas gungställning sönder.

Skorstenen höll! Men ska undersökas av försäkringsbolaget så att det inte finns några sprickor.

Det började bli kallt i huset med minusgrader ute och ingen värme i huset.

En av grannarnas hus.

Grenar hänger överallt. Stora sådana.

Konst?

Ska man läsa och skriva utan ström, fungerar pannlampan utmärkt.

Otäcka elstolpar som gått av på mitten och som hängde över ledningar såg vi överallt.

I varmaste rummet samlades vi med hund och dockor.

Titta noga så ser ni trädkronor som hänger ner. Vill inte stå under det trädet.

Snön började smälta bort efter ett par dagar men träden låg kvar.

Lite exotiskt.

Liisa passade på att bygga en "snöman" som hon kallar den för. Go figure!

Jonas hjälper grannarna att samla grenar.

Visst vill vi bo nära naturen, men det finns gränser liksom.

Träden från hustaket är borta och pryder nu vår tomt istället.

De här fordonen hade vi gärna sett tidigare. Det tog flera dagar innan vi såg dem i lilla Simpan.

En av vännerna fick oväntat besök i sitt uterum.

De gula banden hängde lite varstans.

Så här ser det ut på vår bakgård. Träd och grenar huller om buller. Inte mycket plats till att hjula precis.

Några träd som inte nådde ända ut. Tur var väl det.

Efter flera dagar började det dyka upp fordon från andra delstater. Heja dem!

De träd som var ihåliga "bröt ihop" i denna storm.

Inget vackert träd på vår tomt, eller vad säger ni? Ser lite ledbruten ut...

Staden har lovat att plocka upp "debris" om vi lägger det vid vägkanten och så här ser det ut på alla tomter på "vår gata".

Lite svårt att släpa alla grenar dock.

En vanlig syn på "aftermath of Alfred"

That's all folks!

Jorå, jag är kvar

Efter 10 nätter och 11 dagar så är strömmen tillbaka. Ni läste rätt! Just nu så finns ingen ork att skriva eller berätta i detalj om snöovädret som drabbade oss. Denna storm drog ner 5 gånger så mycket träd som Irene här i Connecticut!

Snart, när jag är piggare och hämtat kraft ska jag berätta om stormen. Nu ska jag bara njuta av strömmen, värmen och en varm dusch....