Lilla samvetet

Usch vad dåligt samvete jag får ibland. Speciellt när jag tittar på lilla Liisa och min tid ägnas mest åt arbete just nu. Hör mig själv säga; "Inte just nu. Jag måste bara...". Precis som Alfons Åberg. Blir så förbannad på mig själv. Tittade ut genom fönstret där hon travade iväg till skolbussen med sin supertunga och stora ryggsäck, lätt framåtlutad, och ändå ett leende på läpparna. Hon går och stampar på iskanterna vid vägen. Ibland stannar hon till och böjer sig ner och upptäcker något. Nyfiken som hon är. Liisa som nyss var bebis är stora skolflickan och jag måste ta vara på den här tiden. Men. Så kommer samvetet om att jobbet måste skötas. Och det ska göras bra.

Inatt satt jag till tolv. Idag blir det säkerligen samma sak. Ska iväg på tjänsteresa imorgon. Inför varje resa blir det extra mycket jobb med agendor och sammanställningar och presentationsmaterial. Att resa i jobbet är inget jag har emot. Det bryter mönstret och jag får en massa nya intryck. Men jag saknar alltid familjen.

Nä vad fasiken, sitter jag här och tycker synd om mig själv? Fy skäms Taina. Nu finns det all anledning att dra på mungiporna. Upp alltså. Det börjar ju kännas som vår. Gräsmattan har börjat visa sig. Gräsmatta och gräsmatta är väl att ta i, för vår är mer en lervälling om jag jämför med en av grannarnas vars gräsmatta ser ut som rena konstgräset. Kanske det är också? Borde kolla upp det ikväll när det är mörkt. Smyga över och kräla runt lite. Fasiken vad kul det skulle vara då!!!

En sista sak bara, usch vad jag lider med Japan! Min iPad är på hela tiden och jag följer utvecklingen där. Ofattbart. Overkligt. Mina tankar går till alla drabbade. Vi fick veta via företaget att de anställda inom koncernen klarat sig hyfsat fysiskt. Men hur de mår psykiskt är en annan femma.

Bara ett litet livstecken

Bråda tider. Helgen kom och gick i vanlig ordning och den här innehöll Elton John konsert, St Patrick's parad i Hartford, middag ute med grannar, träning och så var det roliga slut.

Konserten var suveränt bra! Morgonen efter lät jag som om jag hade druckit whiskey hela natten. Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig in. Oftast får man ju inte ha det så därför lämnade jag min på hotellet och tog en sopig bild med mobilen. Ungefär som om det är någon skillnad mot mina andra bilder?

Där nere satt han! Eeeeeeeltoooooooon Jooooooooooohn!

Det är tufft att gå på konsert och vara uppe till sena natten. Liisa i sin nya Elton John hatt.

När det är helg passar vi på att trycka in så mycket som möjligt. Det här är ju familjen Olsson. När vi då fick höra att det var St Patrick's parad i Hartford drog vi dit. Såklart. Vädret var fint och folk var på strålande humör!

En parad med en massa "trökiga" gubbar? De här herrarna ska man hålla sig väl med, våra senatorer, Larson och Blumenthal. Tråkiga eller inte...

Mannen i mitten som kallas för Tax-man, är vår nye guvernör. Mr Malloy kör hårt för att öka på skatterna i CT.

Vad vore en parad utan poliskåren! Hartford Police Department, wroom, wroom.

Sådana här försäljare kryllade det av. Till Liisas förtjusning såklart!

Jag säger det igen - amerikanarna ser till att ha det bekvämt var de än går, sitter eller står.

Den här figuren höll på att tappa huvudet flera gånger. Något överförfriskad?

Läskiga clowner fanns det gott om.

Tuffa industriarbetare!

Självklart lyckades Liisa med att tjata till sig ett gosedjur. Ett grönt, dagen till ära.

Jag ska ALDRIG mer klaga över Dinos hundbajspåsar! De här hade uppdraget att gå efter paradens hästar. SKITkul? (Vilket jäkla foto egentligen. Jag skulle ju ha fotat hästarna istället...)

Efter paraden blev vi hungriga och hade fått tips på en brasiliansk restaurang. Mycket bra!!! Dit kommer vi att gå fler gånger.

Du fick ta med dig tallriken och be grillmästaren lägga på det du själv önskade och sedan vägdes all mat och du betalade för vikten.

På hemväg stannade vi till för att se på översvämmade Farmington River.

På lördagkväll blev det middag med våra grannar. Alltid lika trevligt. Men kameran fick inte följa med. Är lite vimsig nu. Mer än vanligt vill säga. Nu måste jag skärpa till mig för i veckan drar jag till Colombia City, IN, och besöker ytterligare ett av våra nyförvärv.

Skärpning Taina. Skärpning.

Phew!

Nu har jag blivit grillad. Rejält grillad! Nej, jag har inte legat i ett solarium, men skulle jag få välja så hade jag inte tackat nej till en riktig sol nu och en stor jävla paraplydrink i handen med ett suuuperlångt sugrör så jag knappt behöver lyfta på glaset.

Vi är alltså två kandidater kvar och som det ser ut nu så är chansen 50/50. Tror mig veta vem den andra är. Kan säga att det handlar om varandras motsatser vad gäller personlighet och det ska bli intressant att se om de vågar ge sig på en sådan som jag, med tanke på uppdraget. Hur det än blir så är det inte världens undergång. Långt ifrån. Jag är nöjd att ha kommit så här långt.

Vad gäller framtiden för övrigt så står vi nog och stampar lite, dvs inte så mycket klokare än förra veckan. Det är en pre-visit inplanerad och det är till ett helt annat ställe. En annan världsdel till och med. Ser ut som om resan här i Amerikat tar slut i höst och då gäller det att njuta så länge det går.

Jag skrev om det tidigare och det här är en av ingredienserna i att vara expat. Man går vidare liksom och utlandsuppdragen blir sällan långvariga. Vi är ju inne på vårt 4-år, som från en början skulle bli 2, som sedan blev 3 och i år alltså 4.

Vi är jättenöjda med tiden vi fått här och det är ju i alla fall 5 månader kvar och jag ska njuta av den tiden. Pratade med Jonas under lunchen och i helgen ska vi koppla av och njuta. Inte tänka på jobb eller platser vi ska bo på eller något annat som vi själva inte riktigt kan styra över just nu. Imorgon fredag blir det Elton John på Mohegun Sun. Vi tar med oss flickorna och sover över på hotell en natt. Familjemys.

Tänkte lägga in en bild på semlorna jag bakade i tisdags. JAAAA, jag bakade semlor, men usel fotograf som jag är så gick det helt enkelt inte att fånga dem på bild. Kameranlinsen immade igen och blusen blev blöt av all saliv som rann ur mungiporna på mig. Det var lika bra att vräka i sig semlan jag så fint lagt upp på ett fat. Kvar blev spår av florsocker. Inte en fläck grädde syntes till för det hade jag minsann slickat upp! Så det blir ingen bild!

Jag är urkass på att kommentera just nu. Men återkommer så snart jag fått ordning på hjärnkontoret. Om jag nu någonsin får det.

Just det, ska bara tala om att idag blir det ingen träning, för när jag jobbar hårt verkar det som jag tränar ännu hårdare och kroppen är i skriande behov av vila. Precis som knoppen.

Puss på er alla glada!

This is the week

This is the week, hoppas jag i alla fall. Lite mer besked ska vi få. En hint om framtiden för oss alla. Inatt gick hjärnan gick på högvarv. Om det nu finns något däruppe att varva vill säga. Försökte strukturera tankarna men det var ju inte så lätt med två snarkande varelser bredvid en. Slumrade till emellanåt men det hela kändes som om jag vandrade in och ut ur drömmar. Klockan 5.14 am var det ingen idé att somna om utan jag klev upp och bäddade sängen och försökte vissla en trudelutt och tänka positiva tankar. Jonas hade dragit till gymmet. JAG VET! Han är inte klok på en fläck.

För lite sömn botas tillfälligt med litervis med kaffe och en löptur under lunchen.

Annars då? Jorå helgen passerade i lugn takt och det behövdes. Det blev träning, läxläsning, jobb, restaurangbesök och stallbesök. Jonas och Liisa åkte dessutom skidor i Butternut. Det där stallbesöket var inte en frivillig handling. Kan jag, så avstår jag och försvinner snabbt som blixten från området. Men denna gången hade Bella övertalat Liisa om att följa med in och "klappa alla hästar" och det tog skruv. Där stod jag plötsligt och kände mig mycket obekväm. Det luktade illa och den ena hästen efter den andra slängde creepy blickar mot mig. Så fort jag tog några steg, tittade ett gigantiskt hästhuvud ut ur ett bås. Jag hoppade till och Liisa hade skitkul varenda gång! Jaja, nu har jag fyllt stallkvoten för i år. Hoppas jag i alla fall.

Trots helg så har barnen läxor, till och med Liisa. En av läxorna var spännande, där hon skulle klippa och klistra och skapa en tavla till skolans konstutställning. Kolla här så koncentrerad hon ser ut (för en gång skull):

Här klipps det så det står härliga till!

Efter läxan blev det en lekstund med dockan Calista (typ en American Girl Doll)

Nej det här är inte dockan Calista även om hon ser ut som en docka. En riktigt söt sådan! Det är våra vänner Malas och Tapas dotter, Himalaya, som vi träffade på restaurangen Masala i Hartford i lördags.

Nu ska här jobbas. Efter skolan har Liisa play date, som det så fint heter här. Igår ringde en av Liisas kompisars förälder och frågade om Liisa och Mia kunde ha en play date idag. Varför inte? Jag brukar vara mer spontan vad gäller barn och när de vill leka. Här är det lite mer planering i form av sk play dates som föräldrarna kommer överens om. Varför inte?

Dagens schema:

Jobb

Träna på lunchen

Jobb

Play date

Middag

Yoga

Och förhoppningsvis SOVA!

Rolig läxa?

Pustar ut, men glad

Lunchtajm och här sitter jag och pustar ut. Det är inte alltid så lätt att rodda runt allt här hemma medan Jonas är på tjänsteresa. Det är ju inte bara barnen jag ska tänka på, utan även mig själv och den fyrbente varelsen, som ska uträtta sina behov i tid och otid.

Jobbet just nu är hysteriskt. Roligt alltså. Önskar jag fann mer tid till att göra allt jag vill göra. Ni vet, finliret. Men med så många nya människor som nu ingår i organisationen (koncernen jag jobbar åt har köpt ett nytt företag) ska dessa introduceras i den nya miljön med allt vad det innebär. Så himla spännande och intressant att få vara delaktig i en sådan process.

Jag ser att det är mycket just nu, speciellt när jag tittar mig omkring i hemmet. Stökigt som fan. Prioritera kallas det för. Jag har alltså prioriterat bort det. För när barnen kommer hem är det ju aktiviteter, matlagning (om det nu finns något att laga), träning, läxläsning och förhoppningsvis en stund för mig själv. Ha, den där sistnämnda, stunden för mig själv alltså, går ofta över till medvetslöshet. Jag känner mig digital. Ett eller noll. På eller av.

Idag fick Liisa hämtas från skolan för ett tandläkarbesök. Mitt i allt arbete. Men det var det värt. När jag skulle signera-och-krossförhöras innan hon fick gå ut med SIN EGEN MAMMA, så såg jag en superglad tjej. Hon strålade ikapp med solen och var ivrig att få komma till tandläkaren. Öh? Växer sånt bort eller? Jag tror det var det lilla priset efteråt som hägrade. Eller alla smaker de har på både tandkrämer och fluor som erbjuds. Kanske det var solglasögonen hon skulle få ha på sig under undersökningen? Jag tror också att lunchen från Subway, som hon fick ta med sig till skolan var en bidragande orsak till den spralliga tjejen.

Vad som också gladde mig var, när jag skulle lämna henne på skolan igen, efter ytterligare en procedur med att signera och skriva orsak till frånvaron, när hennes klasskamrater sprang emot henne och tjoade ikapp; "Hi Liisa, you're back!!!" Sedan flinade hon allt hon kunde och ropade tillbaka; "I have bubbel gum on my teeth!" Tillsammans sprang de iväg, hon vände sig aldrig om, in i skolmatsalen, bärandes på sin lilla Subway-kasse och skrattade högt. Hon har det bra, vår lilla Liisa.

Letter Day Calendar

Begreppet för mig är inte nytt längre, men jag har fortfarande lite svårt för det. Men i början var jag övertygad om att blondiner med blå ögon är korkade för jag fattade absolut noll när Liisa kom hem från skolan med "Letter Day Calendar". Så här ser den ut:

Varje dag består inte bara av en siffra utan även en bokstav. Jag struntade i det och trodde det var hemliga koder, som lärarna använde. I vanliga fall är jag riktigt nyfiken, men med mängden papper som skickas hem med barnen varje dag måste du lära dig att prioritera.

Efter ett tag fick jag påminnelser om att Liisa skulle ha "sneakers" med sig till gympan. Det var väl bara att ta reda på vilken dag de har gymnastik, tänkte jag och mailade fröken. Fick då ett svar tillbaka om att jag skulle kolla på Letter Day Calendar. Och det gjorde jag men var sjutton stod det om gymnastik? Kalendern var ju för hela skolan. Hade jag missat seminariet om "den hemliga koden"? Fick kontakta fröken igen och fråga hur jag tolkar kalendern! DÅ kände jag mig urkorkad. Jag med mitt blonda hår (ja ja liiite fake blond, so what) och mina blå ögon. Men snäll som hon var, bad hon mig kolla på en av de miljoner lappar vi fått med oss hem och där skulle jag hitta lösningen. Lösningen? För det första var det obegripligt för mig varför hon inte bara talade om vilka dagar de hade gympa och för det andra så hade de skapat ett hemligt språk.

Ok, jag hittade lappen och såg då detta:

Där fanns den! Lösningen! Jag började titta på bokstäverna och såg ingen logik i det hela. Trodde i min enfald att gym skulle kanske ha bokstaven G och musik M osv. Nähä, så enkelt ska vi inte göra det! Dessutom ska vi ha TVÅ bokstäver, så ibland står det A på en dag då det är gymnastik och D en annan dag. Tänk om de hade haft EN bokstav för dessa ämnen, vad mycket lättare det skulle vara att komma ihåg det. Det verkar dessutom vara ett rullande schema, men så långt i min forskning av hur de pusslat ihop den här Letter Day Calendar har jag inte kommit än.

Tur att Liisa verkar fatta saker och ting lite bättre. Hon är ju trots allt blond och blåögd hon med. För det här är vad hon fick med sig hem igår. Tio stycken smileys!

Nä, jag ska nog ägna mig åt ledningssystem och processkartor. Betydligt enklare, om du frågar mig!