Show & Tell: Halvårskoll

Gaaaaaaah! Alla vet vid det här laget att jag bävar för alla teman som innebär lite av en foto-tävling-bland-bloggarna. Och alla, nästan i alla fall, har ju en uppsjö av vackra bilder att plocka fram till ett tema som dagens "Halvårskoll". En annan har svårt att hålla koll på nuet och Nilla vill att vi ska ha koll på det senaste halvåret. Jag tackar jag.

Hösten har varit himla tung för vår del, men man ska inte älta i det förgångna. Det gäller att blicka framåt och ta vara på allt positivt som har hänt istället. Hoppet är ju det sista som överger människan och DET tror vi stenhårt på. Allt blir bra. Med tiden.

Så låt oss kolla vad som finns i Tainas arkiv:

Det var en gång en liten flicka, som hette Minstingen. Hon bodde i det stora landet Amerikat med sin familj. Minstingen var 5 år och såg fram emot att få tillbringa en del av sitt sommarlov i Sverige hos släkt och vänner. Så i juli bar det iväg till Gästrikland.

Hos kusinerna fanns det massor av djur att klappa och pyssla med. Förutom fåren kunde Minstingen rida på en ponny!

Efter tre veckor var Minstingen tvungen att åka tillbaka till det stora landet igen, men än fanns det tid kvar för lite mer sommarlov. Pappan i familjen, tyckte att de kunde tillbringa lite tid i Lake George, NY. Där fanns det nämligen massor att göra. Speciellt flugfiske. Men det fanns annat också, sådant som Minstingen och hennes storasyster tyckte var kul.Mamman då? Ja, hon hängde ju bara med hon.

Systrarna har varit på mineraljakt!

Mamman i huset åker iväg på bizniss ibland. Så när september kom, drog hon iväg till Svedala och Tyskland. I Svedala bor ju Minstingens storebror, som mamman passade på att hälsa på. Såklart.

Mamman och storebror besökte bland annat Botaniska trädgården i Göteborg.

Hösten kom med rasande fart och Minstingen och hennes storasyster kom in i vardagslunken med skola och fritidsaktiviteter, så som soccer och ridning. Den riktigt stora händelsen var, enligt vissa i familjen, pappans bedrift i Harfords halvmaraton. Mamman i familjen kunde inte ställa upp pga en dum gallblåsa.

Stolta killar efter 21,1 km. De tycks vara stolta än idag. Den tar aldrig slut liksom och nu är Mamman väldigt taggad och "revanch-sugen".

När Thanksgiving har passerat börjar julhysterin i det stora landet. Så även i den lilla staden där Minstingen bor, firades den, julhysterin alltså, med en sk Simsbury Celebrates.

Tittut, säger Minstingen, och är överlycklig i detta lilla pepperkakshus.

Det syns att det är den sista månaden på året. Röda rosetter. Kransar. ÖVERALLT!

Ett av de hus jag körde förbi här i Simsbury, som har de traditionella kransarna och rosetterna i varje fönster. Mycket populärt. Inte hos oss dock. Jag vill ju faktiskt kunna se ut också.

Nu återstår endast några få arbetsdagar innan jag tar jullov. Men innan dess ska födelsedagskalas ordnas, gå på"firmafest" , bakning, städning, julklappsinköp och sedan kommer det stora lugnet :D.

Simma lugnt Taina. Simma lugnt.

Överraskningarnas dag

Nej, jag har inte fått Nobelpriset, för DET hade verkligen varit en överraskning! Nu är det något helt annat. Små saker som gör en så himla glad alltså. Det där oväntade. Okej, en sak visste jag skulle komma förr eller senare, men döm om min förvåning när den väl kom så blev jag så överraskad OCH glad. Stod där och vred och vände och kände inte igen avsändaren. "Hm, måste ha kommit fel", tänkte jag, men så tittade jag på mottagarnamnet och det var MITT. Till mig alltså. Jag fick ett paket! En julklapp från Sverige. Jag gick ju med i Emmas julklappsbyte. Och hur kul är inte det då?

Nå, mitt paket kom igår:

Paket från Svedala!

Nu sas det ingenting om att vi inte fick öppna det före jul. Vad tror ni jag gjorde då? Det säger jag inte. HA!

Den andra överraskningen kom på gymmet. I omklädningsrummet kom en av mina gymkollegor/kompis fram och gav mig ett litet paket. Hon tyckte jag kunde få en av hennes gamla mors saker. "Inte en gammal porslinsskål made-in-sweden" var en tanke. Och se vad jag fick!

Christmas Caroler

Jag hade ingen aaaaning om dessa figurer och var givetvis tvungen att googla på Joyce Buyers, som är grundaren till Carolers. Är inte någon stor samlare av något (förutom damm under sängen), men tyckte denna figur, som är ett samlingsobjekt, var en helt gudomligt söt sak. Om ni läser på Joyces hemsida, så ser ni hur dessa tillverkas och alla dockor verkar ha samma uttryck i ansiktet. De sjunger ju "carols". En sak som Joyce uppskattade mycket. Dessa dockor ville hon skulle finnas till jul istället för allt krims krams som fanns redan på 60-talet.

Jag tycker det var en otroligt fin gåva, att min vän ger bort en av sina mors saker till mig. " I know you'll appreciate it" och det gör jag verkligen! Så TACK till C!

Vill avsluta med en annan överraskning och det var detta lilla glädjeskutt:

Ett skutt av Tonårsdottern framför vår lokala Starbucks. Det gör mig glad.

Ha en fin torsdag!

Förberedelser

Förberedelserna inför julen, ter sig väldigt olika i denna familj. Men en sak är gemensam och det är att alla vill vi gå in i en sorts mysig, lugn stämning, dricka lite glögg och ha ALL tid i världen att sitta och skriva små rim på paketen. Granen är klädd, huset doftar såpa blandat med nybakade läckerheter, som hör julen till. Barnens ögon tindrar av förväntan. Mamman i huset är på strålande humör med glänsande hår och rosa läppstift a la Hollywoodfruar.

MEN INTE HOS OLSSONS!!! Mamman har flottigt hår, sliter med uppgifter i jobbet som ska vara klara före jul. Det rosa läppstiftet har legat utan lock, längst ner i handväskan och är full av smulor och hår! Barnens ögon tindrar inte än. De är trötta och vill ha lov. NU! Såpa och nybakat? Nähä! Lukten som sprider sig just nu är något heeeelt annat kan jag upplysa er om. Tänk på våta hundar så kanske ni fattar vinken. Rim på paketen kan vi bara glömma. Jag är glad om jag ens hinner skriva namnet på dem. Det kanske blir en gift swap av allt istället.

Läste i Grekland nu om att hon har slutat stressa. Likaså Annika som tar det lugnt innan hon ska åka iväg. KAN NI SKICKA ERA RECEPT PÅ LUGN HIT. Tack. När jag tänker efter lite närmare, så gillar jag min sinnesstämning nu. Så här har den alltid varit. Så här kommer den nog alltid att vara. För plötsligt, när julen äntligen är här, då är jag nöjd över vad jag ändå lyckats åstadkomma, trots mitt virriga, yra, konstant på-språng personlighet.

Igår var det ju tisdag och jag ska inte ens gå in på allt som hände igår. Men träna, det hann jag med. Det finns det alltid tid för. Men ibland, bara ibland, skulle jag vilja bli så där liten igen. Sitta vid TV'n och kolla in årets julkalender, öppna dagens lucka och räkna dagarna fram till jul.

Här letar Minstingen efter dagens lucka. Det är en Playmobil kalender och hur bra som helst för en som snart fyller 6 år!

Titta vilken liten filur som gömde sig där idag! "Så sööööööööt", tyckte Minstingen och pekade med fingret för att visa hur liten den var.

Så här ser det ut varje morgon när hon plockat ut något nytt ur kalendern och lägger till den till skogen. På julaftonen får skogens alla djur besök av självaste tomten, men det vet ju inte Minstingen om.

Den här bilden knäppte Minstingen själv.

Förutom hemma så pågår det givetvis julpyssel på skolan och Minstingen kom hem med en Luciakrona av papper i måndags. Fick då läsa om vad de hade snokat fram om denna "svenska tradition":

Det var väl en gullig beskrivning om än något "simpel". (förstora bilden om du inte ser texten)

Off we go. Mera jobb väntar. Med flottigt hår och lukten av en blöt hund ;)

Recap

Tittade tillbaka och kunde konstatera att jag har inte bara suttit ner på baken den senaste tiden. Det har varit otroligt mycket jobb. Min "biznizz resa" till Tyskland blev uppskjuten, men till slut blev den i alla fall av. Tror ni Fru Olsson hade kameran med sig? Näpp, för jag brukar inte se så mycket mer än flygplatser, fabriker och mina kollegor. Fotografera kollegorna i olika poser när vi jobbar kanske får bli ett inlägg någongång?

Just denna gång hade värden ordnat en busstur i centrala Berlin. Kvällstid. Min första tanke var "Kanske jag kan sova för det är väl inte så mycket att se så här på kvällen". Ack vad jag bedrog mig. En guide som pratade oavbrutet samt skrattade åt sina egna skämt och en SÅ upplyst stad! Det blev helt omöjligt med någon power nap. Och det är jag glad över. För OJOJOJ vad fint det var! Jag har varit i Berlin tidigare, men aldrig haft förmånen att se den så här. Blandningen av gammalt och nytt, historiska platser, folkvimlet och alla dessa fina vintermarknader! Men som sagt var, kameran låg i ett tryggt förvar hemma.

Den andra tillbakablicken handlar om en utekväll med ett par av mina vänner. Jag vet inte om jag börjar bli gammal och hörselskadad, men jag trodde stället hette "Insane" och jag tycker faktiskt de kan ändra till det om inte annat för det var verkligen en insane kväll. Det var nämligen Ladies' Night och jag fick till och med några blinkningar. Dessa svarade jag med ett nervöst Elvis leende och gnuggade mig själv snabbt i ögat för att undvika missförstånd.

Inte många bilder i detta inlägg. Det får bli lite bilder på julpyntet här hemma så fort jag hinner ladda ner dem. Vilka bilder? Jag har ju inte fotat så mycket än! Det lät i alla fall bra.

Jo en liten grej till. I år är vi sena med julklapparna. VÄLDIGT sena. Igår kväll blev det en rajd dock och det är ganska lätt att handla till en snart 6-åring. Hon var förresten lite upprörd i går när hon kom hem från skolan. "I love God, but why did he make skunks, cuz they stink?" Vad svarar man på det?

Avslutar med en bild från Ladies' Night:

Ha en fin tisdag!

Och så lite glädje

En helt underbar helg och jag sitter bara och ler. Njuter och suger åt mig all den positiva energi som funnits runt omkring oss. Kring jul känns det extra fint med glädje.

Helgen har gått i träningens tecken, shoppingens tecken, och så Luciafirande såklart! Både jag och Maken springer, men han har, som jag berättat om tidigare, tagit detta med löpningen på allvar. På stort allvar. Nu har det inhandlats både bögbrallor, specialhandskar OCH pulsklocka! Och han springer och springer och springer. Och så kollar han pulsen. Själv har jag klarat av att ta springsteg utan en pulsklocka!

Det blev shopping på IKEA också och oj vad urplockat det var på Swedish Foodmarket då! Inte en köttbulle så långt ögat kunde nå. Ingen pepparkaksdeg heller. Det blir till att rulla bullarna själv, men pepparkaksdeg gör jag INTE. Jag hade en liten klump i frysen så flickorna kunde baka. Med i väskan kom sill, kaviar, senap, julmust, glögg, godis och SKINKA! Jihaa! Vad glad jag blev trots priset. Den var svindyr! Så jag ska njuta till max av den och kan redan se framför mig dagen före dopparedan, där jag står i köket och skär den första skivan och dricker lite julöl till det.

Under söndagen gottade vi oss i mera svenskt och besökte Pia Sjölins Design butik för att fira Lucia. Minstingen ville så gärna vara med och som tur var hade Pia ett gammalt linne som hon fick låna och simsalabim så fick hon vara med! Butiken kryllade av svenska au pairs. Tonårsdottern fick många frågor om hur det är att gå i skolan här och telefonnumer utbyttes. Kul.

Under helgen har vi dessutom hunnit med att bjuda in några av Tonårsdotterns vänner för att fira hennes födelsedag så här i efterskott. Så lyckat.

Helgen började med en överraskning från vår underbara vän och Minstingens gudfar som skickade detta till oss (plus julklappar):

Se vad S skickade till oss! Ett paket som vi fick öppna FÖRE jul! Dessutom skickade han godis och det hann jag inte fota förrän det var slut...

Tonårsdottern hade lagt in en extra mysfaktor i rummet i väntan på sina kompisar.

Här är ett par av kompisarna. De tjuter, skrattar och kramas. Hela tiden, typ. Är det tonårssyndromet som orsakar ett sådant beteende? En av tjejerna är dessutom en sk cheer leader och hon är som ett Duracell batteri och studsar istället för att gå.

Minstingen ville också vara med i Luciatåget. Och se så fin hon blev då!

Självklart fanns det lussebullar. Och glögg. Ville någon spetsa till den, så hade Pia ställt fram hel flaska renat! Hej och hå!

Här övar de på sångtexterna. På bordet syns en del av Pias konst.

Svenska och EN finsk au pair. En del av dem ville komma och fira svensk jul hos oss. Varför inte? Måste fråga sonen först :)

Längst ut till höger syns Minstingen. Hon tyckte det var jättespännande att få skrida fram i mörkret.

Nu är det söndagkväll, Minstingen sover, ljusstakarna i fönstret lyser så fint, Tonårsdottern spanar på film och Maken, ja vad gör han - kollar pulsen kanske?

Ha en underbar måndag!

Julkort

Vad mycket jobb det är att fixa julkort. Varje år är jag för sent ute. Tankarna om att "Nästa år DÅ..." blir just bara till tankar. Handlingen fastnar på vägen. Men julkort blir det. Förr eller senare och ALLTID! Jag är ingen mästerfotograf och det blir lite smått hysteriskt pga den knappa tiden. Jag hinner inte dra fram allt julpryttel, klä ungarna i de sötaste julmunderingarna eller fixa konstsnö. Motivet är klart, det har det alltid varit. Barnen såklart. Ja de som fortfarande bor hemma alltså.

För mig betyder julkort en del. Jag är inte så förtjust i julkort via email. Okej, kalla mig gammalmodig, men det där kuvertet i brevlådan är något alldeles speciellt. Det handskrivna "önskar who-ever" och ibland ett foto. Eftersom jag själv är så förtjust i julkort så ser jag till att skicka massor och hoppas göra någon glad. Speciellt nu när jag bor så här "långt borta" känns det extra viktigt för mig att skicka en julhälsning till alla nära och kära där hemma i Finland och Sverige.

Årets då? Jo så här ser det ut (ni som vet att ni kommer att få ett kort, var god blunda NU):

Mästerfotografen, eller avsaknad av den, fann ingen snö så det fick bli bland fina tallar i gröngräset. Luvorna har Tonårsdottern trixat med. Nästa år då kanske jag stickar egna?

Skrivlusten börjar komma tillbaka. Läslusten har funnits där hela tiden trots att jag inte har kommenterat hos andra bloggare.

Nu ska här julpyntas!

Jag hoppas alla får en fin helg och en STOR kram till er alla!

17 ar

Grattis min alskade dotter pa din 17 ars dag!