It´s just a roof

Skönt med lugn och ro i helgen. Ingen som sprang och klampade på taket eller sköt med någon sorts häftpistol. Hunden slapp springa från det ena fönstret till det andra och spana in allt som ramlade ner från taket. Tonårsdottern fick sin skönhetssömn. Eller ska vi kalla det för på-gott-humör-sömn. Tonåringar som inte får sova ut kan bli något stingsliga.

De tog ledigt under helgen. Takläggarna.

Ägarna till huset vi bor i, tänker satsa på att fräscha till huset. Utvändigt. Wow, säger jag bara! Fint på utsidan. Väldigt amerikanskt. Men jag är glad för det. Riktigt glad. Tigrinnan, dvs ägarinnan, fick dock välja. Taket ska bytas ut och huset ska målas. Nuvarande färger är lite grå och trista, så jag hoppades att en släng av wild-and-crazy-tankar skulle smyga sig in i henne. Resultatet blir ett tak med samma mörkgråa färg och husfasaden samma ljusgråa färg. Inte mycket till fantasi här inte. Suck.

Standarden på de amerikanska husen är långt ifrån de svenska och finska. Ibland undrar jag om de hade tänkt sig en koja när de startade bygget, men så blev huset för stort för att lyftas upp i ett träd och bli en trädkoja. Så kanske de kom på andra tankar och beslutade sig för att låta det bli ett "riktigt" hus istället. I amerikanska mått. Hus byggda på 70-talet suger. Isolering? Behövs det, typ. Du kan knappt smygprutta i ena delen av huset utan att alla hör det!

Den här förändringen nu då. Kommer det att märkas? Maken såg ingen skillnad på den delen av huset som blev färdigt i fredags! Den enda skillnaden han kommer att märka är troligen på uppvärmningskostnaden. Ibland tror jag män använder olika sinnen för olika saker. Spelar roll vad det är för färg. Alla gånger han har missat mina nya slingor i håret då! Kostnaden för dem får han inte ens se. Så det så! DÅ skulle han minsann lägga in det där mans-sinnet och studera och fundera vad det kostade.

Grabbarna som lägger om taket är mycket effektiva och deras samarbete är beundransvärt. På ett par dagar hann de med att slita ner och lägga nytt på huvudbyggnaden. Nu kvarstår altan- och garagetak. Se här:

Annars kan jag meddela att det är VARMT här nu och de har lovar kring 30 grader hela veckan. Och en hög luftfuktighet. Tur att de meddelar sånt, våra kära meteorologer, för annars skulle jag tro att jag hamnat i klimakteriet så mycket som jag svettas!

Första veckan

Första veckan hemma har verkligen susat förbi. Kan det vara jetlaggen? Tittade på resväskorna i 4 dagar. Ouppackade. Istället för att hämta kläder i garderoben, har jag öppnat mina kära resväskor. Men igår, då hamnade allt där de skulle. Vete gudarna om jag försökte vara kvar i någon sorts semester-feeling. Trots jobbet. Ja, jag har börjat jobba. Känns ok faktiskt.

Veckan har också inneburit en hel del gå-igenom-post. Massor av post. Inte för att vi är populärare än någon annan, men det är mycket inför hösten med skolan och diverse aktiviteter. För barnen. Skolan börjar tidigare än normalt, dvs 31 augusti. I vanliga fall startar den efter Labor Day, som är första måndagen i september. Minstingen ska alltså gå om Kindergarten och Tonårstjejen börjar årskurs 11 och blir sk Junior på high school.

Vad gäller aktiviteter finns det miljoner saker att välja mellan. Både för vuxna och barn. Amrisar är duktiga på att skaka fram allt möjligt. Minstingen ska börja lira fotboll och det är INTE jag som kommit på det! Jag vill gärna att hon ska dansa och inte bli en kobent miss Zlatan. Tonårstjejen ska fortsätta rida och det är jag heller inget stort fan av. Usch vad tråkig jag låter nu då? Men vad gäller hästar så står de inte högt upp på listan av favoritdjur. Ja, de finns inte ens med på den listan!

Jag då? Jo jag ska fortsätta med träningen. Det blir Groove ett par dagar i veckan och Zumba en gång i veckan. Sedan ska det löptränas 3-4 ggr och till sist lite styrketräning. Träffade min personliga tränare i veckan och han ville att jag skulle göra en sista utvärdering, dvs kolla min kondition och styrka. Vad fancy shmancy det lät då. Min egen PT. Hahahaha, men jag fick faktiskt ett prova-på-tre-gånger-personlig-assistans gratis. De marknadsför sig på det viset för att locka en till att köpa deras tjänster för ca 70 dollar i timmen! Ha! Forget it, säger jag bara. Men min PT springer efter mig så fort han ser mig och är beredd att deala om priset för han vill så gärna att jag ska bli hans kund. I veckan visade han mig något jag aldrig sett förut. Ett par Kangaroo shoes! De ska visst göra underverk. Och jag skulle få prova dem gratis! Hm, vi får väl se.

Nä nu ska jag sätta fart. Det är lördag och solen skiner.

Tjohooooooo

Back to reality eller vad man nu säger. Och det känns såååå skönt att vara hemma. Ja, jag vet. Jag tjatar jämt om hur härligt det är att komma hem. Men det ÄR ju det! Har nu varit bortrest i tre veckor och från blogosfären mer än så. Fick smått panik när jag öppnade denna värld och insåg att det finns ju massor att berätta om. Dividerade med mig själv en stund och sa då "Nä men Taina, du behöver inte berätta ALLT". Det förstås. Men så kom nästa fråga " VAD BÖRJAR JAG MED?" Jo jag börjar med ett stort TACK till alla som gjorde Sverigevistelsen till ytterligare ett mysigt och härligt minne att bära med sig. Nej, det blev inget Finland denna gång. Tyvärr.

Istället för att skriva om allt och om alla jag träffade, så lägger jag in lite bilder istället och så får berättelserna komma senare. Lite utspridda här och där. Och när andan faller på. Konstaterade dock att speciellt kulturell har jag inte varit. Inga tivolin heller. Inte mycket shopping. Men träffat vänner. DET har jag gjort! Och pratat käken ur led. Hur välsmord den än må ha varit så lyckades jag faktiskt.

Nog med pladder och dags för några foton:

En tur till skogen är ett måste när jag är i Sverige och fick då syn på detta magnifika gamla gruvhål! Där stod jag en lång stund och beundrade det jättelika hålet och ropade så det ekade i hela länet.

Svärföräldrarnas sommarställe är en ljuvlig plats att vistas på. Detta var vår "bas" under tre veckor. Inte helt fel att vakna till en egen strand varje dag. Sjön hade jag gärna velat värma upp lite. Man kan inte få allt här i världen.

Så här nära kom jag lite kultur. Bakdelen på en jätte-Dalahäst. Tittar man noga, står Minstingen vid ett av bakbenen. Hon tyckte det här var den vackraste sidan av hästen. Kul.

Självklart blev det grillning emellanåt. Den sysslan tar svärfar gärna hand om! Ser inte så ansträngande ut, så jag förstår honom.

En tur med den nya båtbryggan var ett måste. Fika, fiskeprylar och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära? Det skulle vara solen då. Rofyllt var det. I alla fall så länge jag slapp slabba med vidriga maskar som skulle krokas fast på metspön.

Kusinerna lyckades fånga små abborrar. Tack vare de där slabbiga maskarna. Och skickliga fiskare såklart!

Goda vänner på en tur med båtbryggan.

Det här är kul, tycker Minstingen. Tänk att få styra alldeles själv. Det är ju som en Finlandsbåt enligt henne!

Finns det något mer somrigt än det här?

Farfar passar på att tjuva en puss!

En trevlig kväll i Stockholm med mina bästaste vänner från studietiden i Luleå. Vi kom på att det är tantvarning på oss nuförtiden. Vi hann inte med att gå ut! Det fanns ju SÅ mycket att prata om!

En tur ut i blåbärsskogen var ett måste. Det blev några kantareller också.

En titt på fåren hos svägerskan och kusinerna ingick också i programmet. Minstingen ville aldrig gå därifrån!

Lite partaj med goda vänner !

Ljuvlig kvällspromenad med nybliven mamma och go vän.

Trevlig middag med bästa vänninan, hennes dotter samt min underbare son!

Ojojoj, det finns massor av andra bilder men ALLT behöver jag inte lägga ut. Detta var ett axplock och nu ska jag ta in lite luft för nu ska det jobbas och sedan bloggas. Vardagen är här!

Nice to be back !

Sommarfart

Hej och hå vad lite tid för bloggeri, bloggera det blir nu. Jobbar och svettas ännu denna vecka och på söndag drar jag med Minstingen till Svedala. Innan dess, förutom jobb, ska jag hinna med att shoppa loss lite på allt jag ska (vill) ha med mig. Sedan vill jag hinna med att träna och på fredag får vi dessutom Sverigebesök. Makens bästaste fiskepolare och Minstingens härliga gudfar. Hinner träffa honom ett par dagar innan vi drar.

Tonårsdottern åkte i söndags. Resan hade gått bra och hon klarade av att byta plan på Newark. Strongt tjejen!

Hejdå vovven. Vi syns om 4 veckor igen.

En cool tjej på Bradleys International Airport,

Inte lika cool mor bakom kameran dock.

När Tonårsdottern hade åkt ville Minstingen bada i lillpoolen. Perfekt. Då passade en annan på att slappa i solstolen och läsa en bok av Marian Keyes.

Åh så skönt det här var då!

Myyyyyyysigt!

Nu kommer det att bli sparsamt med skrivandet för min del. När jag får tillgång till internet i Svedala kikar jag troligen in på de bloggar som inte gått i ide i sommar- och semestertider.

Ha det så gött allesammans. Det ska jag ha.

Simma lugnt Taina. Simma lugnt.

Hon kom och hon gick

Ägarinnan av huset har varit här! Hemma hos mig. Eller hos sig. Eller vad man nu säger. Property Managern ringde och bad om att få komma och titta på huset utvändigt. Bara utvändigt. Det fanns ingen anledning att gå in. Enligt Managern. Så jag for omkring och drog upp lite ogräs, plockade ihop Minstingens leksaker. Och hundens oidentifierade ting. Slemmiga var de i alla fall. Klappat och klart. Managern kom först och hon berättade om vad hon hade tänkt visa och vad som behöver förbättras så som tak och ett par fönster på altanens "sliding doors". OCH målning av huset. Phew, tänkte jag. Nu blir det väl hantverkare här dygnet runt!

En bil stannade till och ut klev en kvinna tillsammans med en kille i tuffa brillor. Förstod att det var hon och gick genast fram och välkomnade och drog på mig världens största leende "Welcome home" liksom. Sträckte fram handen för att hälsa. Det blev en sill-hälsning. Fick knappt tag i handen förrän den gled ur min. Den var lealös. Jag skulle ha varit snabbare och greppat tag ordentligt. Jag tycker inte om sillhänder! Till svar fick jag bara ett"Hi, well you have lived here longer than me". Själv sa jag "Nice meeting you". Inte ett enda leende. Inte en enda fråga om hur vi trivs i huset eller en kommentar om vad fint vi gjort. För det har vi. Enligt grannarna. Killen hon hade med sig hade också sillhänder. Det var hennes bror. Managern tittade på mig och sa bara att de skulle kalla på mig om det var något speciellt. Kände mig som en jävla tjänare som går undan och väntar på att de ringer på klockan och ber mig springa ut med saft eller dylikt. Mycket märklig känsla. Efter att jag hade hälsat och närmade mig brodern förflyttade hon sig med ljusets hastighet till Managern. Såg jag skrämmande ut? Vad gick fel?

När de åkte kom hon inte in för att säga hejdå! Managern däremot berättade att hon var mycket nöjd med allt hon såg och nu ska taket bytas ut och huset ska målas och trappsteget på framsidan göras om.

Pratade med ett par av grannarna och berättade om min konstiga känsla och de var överens om att det berodde nog på att hon var häpen över hur det såg ut. Såååååå mycket har vi väl inte gjort, tyckte jag men så sa gulliga Mrs S att det är en sådan "human touch" på vårt hus och trädgård. Det var uppskattat!

Kopian

Var får de allt ifrån? Hur lär de sig allt? Jo TV! TV! TV! Ibland känner jag mig helt väck. Senaste upptäckten jag gjorde var att Minstingen visste vem Hanna Montana är. "Nä men, hur vet du vem hon är?" Tonårsdottern tittade på mig och suckade " Mamma, hon kollar faktiskt på TV. Disney Channel. Till och med grannens 2-åring vet vem Hanna Montana är."

Minstingen ropade på mig och berättade att hon skulle ut och leka med kompisen Noah. Kul tyckte jag. Gå du. Men VAD ÄR DETTA???? HUR SER DU UT UNGE???

Jag är ju Hanna Montana!

Give me a break.

Zumba

Min nya favoritsyssla "ZUMBA"!!! Det är ju SÅ kul. SÅ jobbigt. SÅ hysteriskt roligt. Det går inte att sluta le under ett helt pass. Åh, detta skulle jag vilja syssla med varje dag. Veckans träningspass har nu utökats med ett pass Zumba. Titta och njuuuuuuuuuut: