Hej Cayman!

Jag gör ett försök. Ett megalångt inlägg!

Dear Cayman Islands eller rättare sagt Cayman, som en ortsbo skulle ha sagt.

Vår vistelse hos Dig var helt underbar och att försöka återge allt vi upplevt är nästintill omöjligt. Inte för att vi var upptagna hela tiden med aktiviteter. Det var en strid ström av intryck. Hela tiden. Det var vackra vyer, det var goda dofter, härlig musik och möten med många av Dina underbara invånare.

Du är inte så stor med dina drygt 50 000 invånare, men Du har en storhet som ingen annan. Visst har turisterna hittat hem till dig, men de flesta tycks varva ned efter ett par dagar och märker att här går inga mallisbeteenden hem. Ta din tid liksom.

Att vi valde Seven Mile Beach att bo på var en hit. Såklart. Hotellet Marriott var absolut ingen besvikelse och personalen där, liksom alla andra caymaner, måste få utmärkelser i snällhet. Kundservice i toppklass! De få gånger vi åt där bjöds det på enastående mat. Anledningen att vi inte åt där så mycket var för att vi ville utforska mer av Dig. Din vackra ö. Eller öar. Nu råkade vi bara stanna på Grand Cayman. Din största av 3 öar.

Vi hann med en hel del under våra 9 nätter och 10 dagar. Det hyrdes bil för att åka runt och stanna lite här och där för att snorkla. Liisa vann via Kids Club en lekstund med delfiner. Riktiga sådana! Vi har klappat sköldpaddor. Simmat med dem. Liisa har dessutom pussat stingrockor, vilket betyder lycka. Hon räknade ut att det blir 21 år av lycka.

På morgnarna tränade vi som aldrig förr. Trots värmen Du bjöd på, så lyckades vi springa varje morgon och det saknar jag redan. Att få dra på sig löparskorna, dra ut och mötas av iguanor och tuppar och höns och ödlor gjorde löparrundorna till något mer än en vanlig löparrunda. Alltid sällskap.

Cayman, Din gästvänlighet slår alla rekord! Enkelheten också. Ta bara det här med lokalbussarna, eller minivans, som åkte runt på din vackra ö. De tutade och stannade var som helst och när som helst. Vi hoppade på och betalade ynka 2 cayman dollar. Inga tidtabeller. Inga bestämda hållplatser (även om de också fanns).

Jag har dansat Zumba med andra på dina vackra stränder så svetten sprutat. Barfota. Vilken upplevelse!

Din huvudstad Georgetown sover när kryssningsfartygen drar iväg. Det gjorde inget. Bara mer plats för oss. Ditt nya "inneställe" Camana Bay besöktes bara ett par gånger. Vi förstår att Du utvecklas och bygger nytt i områden där inget fanns kvar efter att orkanen Ivan drog över dina vackra öar. Camana Bay är värt att besöka. Modernt och lite Singapore-stuk liksom.

Jag kan fortfarande känna doften där jag sitter och intar de flesta av våra frukostar, på Coconut Joe. De kände igen oss och vi fick samma plats. Personalen kom gärna fram och pratade med oss.

Jag blundar och sitter på "vår altan" mot innergården och ser därifrån havet. Innergården som blev Liisas sköldpaddsparadis. Där bodde 7 sköldpaddor. Hon namngav dem alla. Fick mata dem.

Liisa blev tjenis med de flesta i personalen. Hon fick priser för både det ena och andra. Hon fick nya vänner. Speciellt en. Edward. Han som gav henne blommor och lego och som skrev när han kom hem att "Liisa was the highlight of the trip". Edwards föräldrar som vi var ute och åt middag med en kväll. För att Liisa och Edward skulle få träffas. Efterrätten intog de vid ett annat bord. Pappan var inte vem som helst. Han som hade jobbat i Clinton administrationen.

Liisa som blev omhändertagen av sjukvårdarna en kväll när hon klättrat i innergården och ramlat ned. De kom snabbt som ögat och tvättade såren. Dagen efter letade de efter henne på stranden för att ge henne glass i stora lass.

Vi firade bröllopsdag. Med sliskig champagne. Men vad gjorde väl det.

Åh Cayman, vad jag saknar dig redan.

Här är vi på väg!

Utanför vår altan. Och ja, det är Liisa som just hangin' out.

På morgonen skulle sköldpaddorna skötas om. (Linsen immade igen)

Innergården på hotellet.

Många sådana här blev det...

Hard Rock i Georgetown

Upps, en liten kyckling i buskarna vid hotellet.

"Vårt" hotell

De här sprang omkring på hela ön.

Camana Bay

Här har vi en av hotellets gäster. 

Echo som gillade min hatt.

Här har Liisa precis fått en blomma av sin beundrare.

Kolla åskådaren! En iguana.

Lyssna noga nu Liisa!

Jonas fick hjälpa till när storfisken skulle dras upp. 

Hyrbilen var ju inte ett vrålåk precis.

Ungar!

På väg mot Stingray City

Varje gång du pussar en stingrocka får du sju års lycka. Liisa passade på att pussa tre olika stingrockor!

Någonstans där ute befann sig Liisa. Sjövild!

Liisa och Edward

Ytterligare en ny kompis

Liisa och Doreen

Bröllopsdagen

Fråga mig inte vad jag gör i buskarna...

Hejdå Cayman!