Vi drar igång igen med Show & Tell på fredagarna. Maisoui står som värd för september månads teman och idag har hon valt ämnet empati.
Sitter och stirrar ut i tomma intet. Funderar och grunnar. Tankarna blir det ingen ordning på alls. Saknar struktur. Minstingen dyker upp och ler med hela ansiktet. Tre tänder saknas. Jag ler tillbaka. Det blir varmt igen. Jag riktigt känner hur nöjd hon är.
Men så kommer det tillbaka igen. Känslan av maktlöshet om vad Du kan göra för att få bort smärtan. Smärtan finns inom dig så som hos en annan. En smärta så djup, så djup. Tankarna snurrar igen.
Monstret som klivit in i vår familj känner ingenting. Monstret är just bara ett monster. A fucking freak!
Vad gör man? Hur gör man? Det finns inget lim i hela världen som kan laga det helt.
Det brustna hjärtat i vår familj just nu. Den känner vi alla av.
19 kommentarer:
Empati, medkänsla, deltagande.... Sänder massor med varma kramar till dig Taina!!!
StrandMamman
Åhhh Taina jag började nästan gråta. Så sorgligt.
Jag känner och skickar av min empati till dig.
Varma tankar och omtankar och ja allt som kan ge energi och styrka. Kämpa!
Hoppas du snart har löst problemet och hittar en tråd att rycka i. Om det är den tråden som sitter runt benen på monstret så ryck hårt. Fallet ska komma plötsligt. Mest effekt.
Djävla monster. Jag kan inte känna någon empati med ett sånt.Nope!
Så fint din dotter ritar. För jag tyckte mig se att du sa, att det var hon som ritat den förra så gissade jag nu.
STOR KRAM
/Susanne
Empatistörningar skapar monster! Vilken konstnär du har där, det är bra. Massor med kramar!
Åh så tråkigt att höra att ni har det så svårt i familjen. Varma tankar och hållande tummar för att allt löser sig snart....../C
Strandmamman:
Tusen, tusen tack!
KRAM
Suz:
Tack snälla! Vi kämpar på. Det går upp. Och det går ner. Men det går framåt.
Kram
underytanjag:
Störning eller helt avsaknad av empati!
Visst är det en fin teckning. Men sorglig och den säger allt.
Kram
Ebba:
Ja, det är tråkigt och jobbigt just nu. Men vi kämpar tillsammans för i den här familjen finns empati för varandra. Det blir lättare då. Tror jag.
Tack för din omtanke.
Men aj, oj, det gjorde ont! Du lyckas verkligen förmedla.
Styrkekramar i massor!!!
Krama krama krama krama!!! Vi finns här för dig om du behöver nåt!!!
så ledsen jag blir för er skull. önskar det fanns något jag kunde göra, annat än att tänka helande tankar o skicka massorm med sajberkramar.
Kramar från mig!
Varma tankar!
empati!
Hoppas att ni får en hyfsad helg, en riktigt bra helg tom.
KRAM!! KRAM!!!
Åh.... kram kram kram kram. Jag skickar över en massa kramar till dig och din familj.
Skickar tankar, kramar och önskningar att det ska gå på rätt håll!
Nej så lessen jag blir att ni har det tungt. Hoppas, hoppas på något sorts mirakel - de händer ändå nu som då. Stor kram till dig!!!
ps. Din dotter är otroligt bra på att teckna!
Fritt ur hjärtat:
Tackar. Det värmde.
Kram
Jenny:
Tack snälla du! Bloggen är en underbar värld. Ett komplement där jag hämtar mycket stöd och det är skönt att skriva av sig en del.
Kramar!
Ingela:
Sajberkramarna är mottagna. Hjälpen är igång och vi tar ett steg i taget.
Kramar
Annika:
Tusen tack och helgen kommer att bli bra. Vi ska poa och njuta av det vackra vädret!
Kramar
maisoui:
Massor av tack. Det värmer så gott med alla dessa kramar och omtanke från alla.
Kram tillbaka
Christel:
Det går framåt tack vare suverän hjälp och stöd.
Kramar!
Jemaya:
Det är ledsamt men vi försöker nu se framåt, ta emot den hjälp vi erbjuds och vara närvarande. Njuta av det vi har trots det som gått sönder. Den giftiga dunken sitter ju kvar och pyttsar ut sitt gift men den ska bort!
Kramar!!!
Taina, jag har bara en sak att säga.
Jävla skitmonster!
Hoppas att det drar åt pipsvängen a.s.a.p
KRAM
Jag vet inte vad som hänt eller varför ni har med ett monster att göra men jag hoppas ni blir av med det så snart som möjligt och att allt ska vända sig till det bättre!
Mycket fint tecknat och väldigt talande.
Jag sänder en tanke och skickar en kram. Önskar dig en fin helg ändå.
Usch, ja, jag vet ju inte vad som hänt men jag känner verkligen med dig och hoppas att monstret försvinner så fort som möjligt! Kommer tänka på dig extra mycket framöver! kram!
Håller med KalasLotta. Monstret kan dra åt pipsvängen! Hoppas att det ordnar sig!
Och så ett litet grattis till familjens konstnärstalang! Ett drag från moderns sida?
Kramelikram!
Tänker på er massor och hoppas att monstret försvinner samma väg som det kom (eller något annat håll, bara det försvinner). Jag håller tummarna för er.
Stora styrkekramar även från mig.
Kalas-Lotta!
Åt pipsvängen med monstret!
Kram
Norrsken och Stjärnfall:
Tack snälla.
Önskar så att vi kunde backa tiden och att alla monster var borta..
Visst är hon duktig på att teckna. Trots smärtan.
Kram
Anna, Fair and True:
Vissa saker kommer nog att hänga kvar länge, kanske till och med resten av ens liv. Men vi tar en dag i taget och hjälp är redan igång. Vi plockar upp bit för bit, ibland får vi börja om men det hör till processen. Teckningen beskriver nog känslan hur ont det gör.
Kram och tack för din omtanke
Anna:
Pipsvängen blir det! Om vi kan påverka det, men vi försöker i alla fall.
De konstnärliga talangerna kommer nog från morfar...
Kramelikram
Petra:
Tack för din omtanke. Oj vad det har värmt att läsa alla dessa fina kommentarer när vi nu har haft och har det tungt. Det går upp. Och det går ner, men vi ska igenom det. På ett eller annat sätt.
Kramar
Skicka en kommentar